Bilder tillhörande
dokumentet
V.I.
LENIN 1870-1970
Leninism eller socialimperialism?
"Leninismen är marxismen under imperialismens
och den proletära revolutionens epok."
Stalin: "Om Leninismens grunder"
LENINISM ELLER SOCIALIMPERIALISM?
- till hundraårsminnet av den store Lenins födelse
av ledaravdelningarna vid Folkets dagblad, Röda
Fanan och Befrielsearméns dagblad.
l Leninismens baner är oövervinneligt
Hundraårsdagen av den store Lenins födelse
infaller den 22 april detta år.
Över hela världen firar marxist-leninisterna,
proletariatet och de revolutionära folken detta historiskt betydelsefulla
datum och visar sin högaktning för den store Lenin.
Efter Marx och Engels död blev Lenin den internationella
kommunistiska rörelsens store ledare och den store läraren
för proletariatet och de förtryckta folken i världen.
Är 1871. året efter Lenins födelse,
inträffade Pariskommunens resning. Det var proletariatets första
försök att störta bourgeoisin. Då Lenin började
sin revolutionära verksamhet under de sista åren av 1800-talet
och i början av 1900-talet var världen på väg in
i imperialismens och den proletära revolutionens era. I sin kamp
mot imperialismen och all slags opportunism och i synnerhet mot den
andra internationalens revisionism, övertog, försvarade och
utvecklade Lenin marxismen och förde den upp på ett nytt
och högre stadium, leninismens stadium. "Leninismen är
marxismen under imperialismens och den proletära revolutionens
epok" [1],
som Stalin har uttryckt det.
Lenin analyserade motsättningarna under imperialismen,
avslöjade de lagar som styr den. Han löste en rad viktiga
frågor beträffande den proletära revolutionen under
imperialismens era och avgjorde frågan huruvida socialismen "kommer
först att segra i ett eller några länder"
[2] . Han utvecklade
tesen att proletariatet måste ta ledningen i den borgerligt-demokratiska
revolutionen och ledde det ryska proletariatet under dess generalrepetition
i 1905 års revolution. Under hans ledning åstadkom den stora
socialistiska oktoberrevolutionen den grundläggande förändringen
från den gamla kapitalistiska världen till den nya socialistiska
världen och inledde därmed en ny era i mänsklighetens
historia.
Lenins teoretiska och praktiska insatser för den
proletära revolutionens sak var utomordentligt stora.
Efter Lenins död övertog och försvarade
Stalin leninismens sak i sin kamp mot inhemska och utländska klassfiender
och mot höger- och "vänster"-opportunister i partiet.
Han ledde det sovjetiska folket vidare framåt längs den socialistiska
vägen och under dess stora segrar. Under andra världskriget
blev det sovjetiska folket under Stalins befäl huvudstyrkan när
den fascistiska aggressionen besegrades och det gjorde storartade insatser
som kommer att leva för alltid i mänsklighetens historia.
Vi kinesiska kommunister och det kinesiska folket kommer
aldrig att glömma att det var just i leninismen som vi fann vår
väg till befrielse. Kamrat Mao Tsetung har sagt:
"Oktoberrevolutionens salvor förde marxismen-leninismen
till oss." "De (kineserna - övers, anm.) fann
marxismen-leninismen, den universellt tillämpliga sanningen, och
Kinas ansikte började förändras." [3]
Han har framhållit: "Det kinesiska folket har alltid
betraktat den kinesiska revolutionen som en fortsättning på
den stora socialistiska oktoberrevolutionen."[4]
Genom att tillämpa den marxist-leninistiska teorin
har kamrat Mao Tsetung på ett skapande sätt löst den
kinesiska revolutionens grundläggande problem. Han har lett det
kinesiska folket i de mest långvariga, våldsamma, mödosamma
och komplicerade revolutionära strider och revolutionära krig
som den proletära världsrevolutionens historia känner
till och fört det till seger i folkets revolution i Kina, detta
stora land i öster. Detta är den mäktigaste segern i
den proletära världsrevolutionen sedan oktoberrevolutionen.
Vi lever nu under en stor ny era i världsrevolutionen.
Det internationella läget har undergått världsomvälvande
förändringar sedan Lenins tid. Världshistoriens utveckling
som helhet har bevisat att Lenins revolutionära lära är
riktig och att leninismens baner är oövervinneligt.
Men historien går slingrande vägar. På
samma sätt som Bernsteins och Kautskys revisionism framträdde
efter Engels död framträdde Chrusjtjovs och Brezjnevs revisionism
efter Stalins död.
Elva år efter det att Chrusjtjov kom till makten
uppstod en spricka inom revisionistklicken och han ersattes med Brezjnev.
Mer än fem år har förflutit sedan Brezjnev tillträdde.
Och nu är det denne Brezjnev som dirigerar "högtidlighållandet"
i Sovjetunionen av hundraårsminnet av Lenins födelse.
Lenin sade en gång: "Det har alltid
varit så i historien att fienderna försökt att tillägna
sig de bland de förtryckta klasserna populära revolutionära
ledarnas namn efter deras död för att med deras hjälp
bedra de förtryckta klasserna." [5]
Detta är precis vad renegaten Brezjnev och hans
likar gör mot den store Lenin. I sina så kallade teser till
hundraårsminnet av Vladimir Iljitj Lenins födelse, har de
oförskämdheten att förvränga den stora bilden av
Lenin, proletariatets revolutionära lärare, och försöka
utge sin egen revisionistiska smörja för att vara leninism.
De låtsas "högtidlighålla" Lenin, men i själva
verket lägger de beslag på Lenins namn för att kunna
tränga fram med sin socialimperialism, socialfascism och socialmilitarism.
Vilken skamlig förolämpning mot Lenin!
I dag är våra kampuppgifter att grundligt
avslöja de sovjetiska revisionistiska renegaternas förräderi
mot leninismen, att blottlägga klassnaturen i den sovjetiska
revisionistiska socialimperialismen och visa på den historiska
lag som säger att socialimperialismen, i likhet med den kapitalistiska
imperialismen, oundvikligen kommer att gå under. Vidare skall
vi främja den mäktiga kamp som världens folk för
mot USA-imperialismen, den sovjetiska revisionismen och all reaktion.
Häri ligger den oerhörda betydelsen i vårt högtidlighållande
av hundraårsdagen av den store Lenins födelse.
2 Leninismens grundfråga är proletariatets
diktatur
I sin kamp mot opportunism och revisionism visade Lenin
gång på gång att den grundläggande frågan
i den proletära revolutionen är att använda våld
för att gripa den politiska makten, krossa den borgerliga statsapparaten
och upprätta proletariatets diktatur.
Han sade: "Denna (den borgerliga staten
- övers, anm.) kan inte avlösas av den proletära
staten (proletariatets diktatur) genom att "dö bort"
utan som allmän regel bara genom en våldsam revolution."
[6]
Han tillade att Marx' teori om proletariatets diktatur
"är olösligt förbunden med hela hans lära
om proletariatets revolutionära roll i historien. Denna roll fullbordas
med den proletära diktaturen". [7]
Segern i den av Lenin ledda oktoberrevolutionen var
en seger för den marxistiska teorin om den proletära revolutionen
och proletariatets diktatur. Oktoberrevolutionens väg är proletariatets
väg att uppnå proletariatets diktatur genom en våldsam
revolution.
Vid tiden för oktoberrevolutionen gjorde Lenin
en summering av den nya revolutionära praktiken och vidareutvecklade
den marxistiska teorin om proletariatets diktatur. Han framhöll
att den socialistiska revolutionen täcker "en hel epok
av skärpta klasskonflikter" [8]
och att "så länge denna (epok - övers.
anm.) inte är avslutad, bevarar exploatörerna oundvikligen
hoppet om en restaurering, och detta hopp förvandlas till restaureringsförsök".
[9] Därför
påpekade han med skärpa att proletariatets diktatur "är
nödvändig .. . inte bara för proletariatet, som störtat
bourgeoisin, utan också för hela den historiska period, som
skiljer kapitalismen från det 'klasslösa samhället',
från kommunismen."[10]
I dag då vi högtidlighåll er hundraårsdagen
av Lenins födelse, är det av livsviktig praktisk betydelse
att ånyo studera dessa Lenins lysande idéer.
Det är välkänt att det är just
i den grundläggande frågan om den proletära revolutionen
och proletariatets diktatur som den sovjetiska revisionistiska renegatklicken
har förrått leninismen och oktoberrevolutionen.
Långt tillbaka, när Chrusjtjov hade börjat
avslöja sina revisionistiska drag, framhöll kamrat Mao Tsetung
skarpsinnigt: "Jag anser att det finns två 'svärd':
det ena är Lenin och det andra är Stalin. Stalins svärd
har nu övergivits av ryssarna." "Vad det gäller
Lenins svärd, har också det nu övergivits till en viss
grad av några av ledarna i Sovjetunionen? Enligt min åsikt
har det övergivits i betydande grad. Är oktoberrevolutionen
fortfarande giltig? Kan den fortfarande vara exemplet för alla
länder? Chrusjtjovs rapport på SUKP:s tjugonde kongress säger
att det är möjligt att vinna politisk makt genom den parlamentariska
vägen, det vill säga, det är inte längre nödvändigt
för alla länder att lära av oktoberrevolutionen. Har
man väl öppnat den dörren, har man i stort sett kastat
ut leninismen."[11]
3 Kontrarevolutionär statskupp av Chrusjtjovs
och Brezjnevs renegatklick
Hur var det möjligt att kapitalismen kunde återupprättas
i Sovjetunionen, den första socialistiska staten i världen?
Hur var det möjligt att Sovjetunionen blev socialimperialistiskt?
Om vi undersöker denna fråga från marxismen-leninismens
ståndpunkt och framför allt i ljuset av kamrat Mao Tsetungs
teori om hur man fortsätter revolutionen under proletariatets diktatur,
kommer det att vara möjligt för oss att förstå
att detta i huvudsak var ett resultat av klasskampen i Sovjetunionen.
Ett resultat av att en handfull partimedlemmar vid makten som slagit
in på den kapitalistiska vägen till vällt sig ledningen
över partiet och regeringen. Det är med andra ord resultatet
av att den sovjetiska bourgeoisin har ryckt till sig proletariatets
politiska makt. Samtidigt var det ett resultat av den "fredliga
utvecklingens" politik, vilken världsimperialismen, i ett
försök att rädda sig från sin undergång,
har påtvingat Sovjetunionen med hjälp av den sovjetrevisionistiska
renegatklicken.
Kamrat Mao Tsetung har framhållit: "Det
socialistiska samhället täcker en ganska lång historisk
period. Under den socialistiska perioden existerar fortfarande klasser,
klassmotsättningar och klasskamp, kampen mellan den socialistiska
och den kapitalistiska vägen fortsätter och det finns risk
för att kapitalismen återupprättas." [12]
I det socialistiska samhället koncentreras klasskampen
fortfarande kring frågan om den politiska makten. Kamrat Mao Tsetung
har påpekat: "De representanter for borgarklassen som
smugit sig in i partiet, regeringen, armén och på kulturens
olika områden är ett gäng kontrarevolutionära revisionister.
När situationen är mogen, kommer de att gripa den politiska
makten och vända proletariatets diktatur till en borgarklassens
diktatur." [13]
Klasser och klasskamp fortsatte att existera i Sovjetunionen
långt efter oktoberrevolutionen, fastän borgarklassen hade
störtats. Stalin rensade ut ett helt gäng kontrarevolutionära
representanter för borgarklassen som hade nästlat sig in i
partiet. Det var Trotsky, Zinovjev, Kamenev, Radek, Bucharin, Rykov
med flera. Detta visar att skarp klasskamp pågick hela tiden och
att det alltid fanns risk för att kapitalismen skulle återupprättas.
Eftersom Sovjetunionen var den första staten under
proletariatets diktatur saknades erfarenheter av hur man befäster
denna diktatur och förhindrar återupprättandet av kapitalismen.
Under dessa omständigheter och efter Stalins död gjorde Chrusjtjov,
en kapitalistfarare vid makten som gömt sig i Sovjetunionens kommunistiska
parti, ett överraskningsanfall i sin "hemliga rapport".
Han förtalade ondskefullt Stalin och med alla slags lömska
manövrer roffade han åt sig parti- och regeringsmakten i
Sovjetunionen. Detta var en kontrarevolutionär statskupp som förvandlade
proletariatets diktatur till borgarklassens diktatur. Den störtade
socialismen och återupprättade kapitalismen.
Brezjnev var Chrusjtjovs medbrottsling i den kontrarevolutionära
statskuppen och ersatte honom senare. Brezjnevs uppstigande till makten
är till naturen en fortsättning på Chrusjtjovs kontrarevolutionära
kupp. Brezjnev är Chrusjtjov den andre.
Kamrat Mao Tsetung framhåller: "Att
revisionismen kommer till makten betyder att borgarklassen kommer till
makten. "[14]"Sovjetunionen
av i dag lyder under borgarklassens diktatur, en storbourgeoisins diktatur,
en diktatur av den tyska fascistiska sorten, en diktatur av Hitlertyp."
[15]
Denna lysande tes som kamrat Mao Tsetung lagt fram
avslöjar fullkomligt den sovjetrevisionistiska socialimperialismens
klassinnehåll och sociala ursprung och dess fascistiska natur.
Sedan den sovjetrevisionistiska renegatklicken tillvällt
sig parti- och regeringsmakten i Sovjetunionen, har det sovjetiska borgerliga
privilegierade skiktet kraftigt utvidgat sin politiska och ekonomiska
makt och besatt de styrande posterna i partiet, regeringen och armén
liksom på de ekonomiska och kulturella områdena. Ur detta
skikt har utgått en byråkratisk monopolkapitalistklass -
en ny typ av storbourgeoisi som behärskar hela statsapparaten och
kontrollerar alla samhällets rikedomar.
Denna byråkratiska monopolkapitalistklass av
ny typ har, genom att utnyttja den statsmakt den kontrollerar, förvandlat
socialistiskt ägande till kapitalistfarares ägande och förvandlat
den socialistiska ekonomin till en kapitalistisk ekonomi och en statsmonopolkapitalistisk
ekonomi. I "statens" namn plundrar den samvetslöst statens
rikedomar och förskingrar efter behag frukterna av det sovjetiska
folkets arbete på alla möjliga sätt. Den hänger
sig åt lyx och utsvävningar medan den topprider folket.
Denna byråkratiska monopolkapitalistklass av
ny typ är en borgarklass som har förvandlat hoppet om en
restaurering till restaureringsförsök. Den har
underkuvat oktoberrevolutionens hjältemodiga söner och döttrar.
Den tyranniserar folken av olika nationaliteter i Sovjetunionen. Den
har upprättat sitt eget lilla kontrarevolutionära tsaristiska
hov. Alltså, den är ytterst reaktionär, den är
fylld av dödligt hat mot folket och den är dödsförskräckt
för det. I likhet med alla andra reaktionära och dekadenta
klasser, är denna nya slags byråkratiska monopolkapitalistiska
klass splittrad av inre motsättningar. När medlemmarna av
denna klass gör desperata försök att behålla den
makt de tillvällt sig, både arbetar de intimt tillsammans
och intrigerar och för kamp mot varandra. Ju större svårigheter
de har, desto skarpare blir deras öppna och dolda inre strider.
För att pressa ut maximala profiter och upprätthålla
sitt reaktionära välde, utsuger och förtrycker denna
byråkratiska monopolkapitalistiska klass av ny typ inte bara folket
i sitt eget land utan måste nödvändigtvis inlåta
sig i vild expansion och aggression, göra sällskap med världsimperialismen
vid nyuppdelningen av världen och bedriver den mest ondskefulla
socialimperialistiska politik.
Denna byråkratiska monopolkapitalistiska klass
av ny typ utgör den klass som den sovjetiska revisionistiska socialimperialismen
stödjer sig på. För närvarande är Brezjnev
huvudrepresentanten för denna klass. Han har fört fram Chrusjtjovrevisionismen
med ursinnig kraft och vidareutvecklat den. Han fullbordar nu den utveckling
från kapitalistisk restaurering till socialimperialism, som hade
påbörjats redan då Chrusjtjov satt vid makten.
Sedan Brezjnev kom till makten, har han genomdrivit
det så kallade nya ekonomiska systemet över hela linjen och
legaliserat den kapitalistiska profitprincipen. På så sätt
har han ökat den byråkratiska monopolistiska oligarkins (fåtalsvälde,
ö.a.) utsugning av det arbetande folket. Han och hans gelikar pressar
ut orimliga skatter och struntar fullkomligt i hur folket har det. De
tillämpar Hitlers politik "kanoner i stället för
smör" och påskyndar militariseringen av den nationella
ekonomin för att tillfredsställa socialimperialismens behov
av väpnad expansion och krigsförberedelser.
Den sovjetrevisionistiska renegatklickens vettlösa
handlingar har förorsakat de samhälleliga produktivkrafterna
oerhörd skada. Det har haft allvarliga konsekvenser: industrin
har gått tillbaka, jordbruket har förfallit, kreatursbeståndet
har minskat, inflation råder, leveranser fungerar inte, det är
ovanligt knappt med konsumtionsvaror på statsmarknaden och det
arbetande folket utarmas allt mer. De sovjetiska revisionistiska renegaterna
har inte bara förslösat en stor mängd av den rikedom
som det sovjetiska folket arbetat ihop under decennier av hårt
arbete. De har också ödmjukt tiggt om lån från
Västtyskland, ett land som besegrades i andra världskriget.
De t.o.m. slumpar bort landets naturtillgångar och inbjuder japanskt
monopolkapital till Sibirien. Sovjetunionens ekonomi har redan hamnat
i en olöslig kris. Vi är vänner till det sovjetiska folket.
Det kinesiska folket, liksom folket i hela världen, är ytterst
upprörda över de sovjetiska revisionistiska renegaterna som
har förorsakat leninismens hemland så mycket skada och vanheder.
Vi känner djup sympati för de breda massorna av det sovjetiska
folket som utsätts för ett enormt lidande genom återupprättandet
av det kapitalistiska systemet på alla områden.
Den sovjetrevisionistiska renegatklicken sade en gång
att proletariatets diktatur "är ej längre nödvändig
i Sovjetunionen" och att Sovjetunionen "har blivit en hela
folkets stat".[16]
Men nu går de emot sig själva och förfäktar att
"folkstaten fortsätter den proletära diktaturens sak"
[17] och att
"hela folkets stat" och "den proletära diktaturens
stat" är "av en och samma typ".[18]
De gör stor affär av att "stärka partiets ledarskap",
"stärka disciplinen", "stärka centralismen"
och så vidare. "En hela folkets stat" och på samma
gång "en proletär diktatur" - de klumpar ihop dessa
två helt motsatta begrepp endast och allenast för att bedra
massorna och kamouflera storbourgeoisins diktatur. Med "partiets
ledarskap" menar de i verkligheten att den lilla klicken socialfascistiska
härskare skall ha politisk kontroll över den breda massan
av partimedlemmar och över folket. Med "disciplin" menar
de undertryckande av alla som är missnöjda med deras
styre. Och med "centralism" menar de ytterligare centralisering
av den politiska, ekonomiska och militära makten i händerna
på deras gäng. Kort sagt, de gömmer sig bakom dessa
paroller för att kunna stärka sin fascistiska diktatur
och förbereda anfallskrig.
Den sovjetiska revisionistiska renegatklicken är
ansatt av svårigheter både hemma och utomlands. Därför
tillgriper den mer och mer öppet kontrarevolutionärt våld
för att stötta upp sitt reaktionära styre som förråder
Lenin och oktoberrevolutionen. I dagens Sovjetunionen springer specialagenter
och spioner omkring som galningar och fler och fler reaktionära
lagar och bestämmelser utfärdas. Revolution är ett brott
och folk fängslas överallt på falska anklagelser. Kontrarevolution
är en merit och renegater gratulerar varandra till sina befordringar.
Ett stort antal revolutionärer och oskyldiga människor har
spärrats in i koncentrationsläger eller i "mentalsjukhus".
Den sovjetiska revisionistiska klicken skickar t.o.m. stridsvagnar och
pansarfordon för att brutalt undertrycka folkets motstånd.
Lenin förklarade: "Ingenstädes i
världen är majoriteten av landets befolkning så undertryckt
som i Ryssland", och nationaliteter andra än ryssarna
betraktades "som inorodtsi (främlingar)" [19]
Det nationella förtrycket "har gjort de nationaliteter,
som inte har några rättigheter, till stora reservoarer av
våldsamt hat mot monarkerna" [20]
Nu har de sovjetiska revisionistiska nya tsarerna återupprättat
den gamla tsarpolitiken att förtrycka nationaliteterna och infört
sådana grymma åtgärder som diskriminering, tvångsförflyttningar,
uppsplittring och inspärrningar för att förtrycka och
förfölja de nationella minoriteterna. Sovjetunionen har åter
blivit "ett folkens fängelse".[21]
Den sovjetrevisionistiska renegatklicken utövar
en omfattande borgerlig diktatur över hela det ideologiska området.
Hänsynslöst undertrycker och förstör den proletariatets
socialistiska ideologi och kultur. Samtidigt öppnar den dörrarna
på vid gavel for den ruttna borgerliga ideologin och kulturen.
Högljutt predikar den militarism, nationell chauvinism och rasism
och förvandlar litteraturen och konsten till propagandamedel för
socialimperialismen.
Då Lenin fördömde det tsaristiska systemets
mörka välde, visade han att polistyrannit, de omänskliga
förföljelserna och demoraliseringen hade fått en sådan
omfattning att "själva stenarna gråter"![22]
Man kan gott jämföra den sovjetiska revisionistiska renegatklickens
styre med det tsaristiska system som Lenin brännmärkte.
Då Chrusjtjovs och Brezjnevs renegatklick iscensatte
den kontrarevolutionära statskuppen, spelade den en roll som ingen
imperialist eller reaktionär skulle ha kunnat spela. Såsom
Stalin sade: "Det enklaste sättet att erövra en fästning
är inifrån". [23]
Socialismens fästning, som hade motstått den väpnade
interventionen från fjorton nationer, vitgardistupproret, attacken
från flera miljoner man av Hitlers trupper och imperialistiskt
sabotage, omstörtande verksamhet, blockader och inringningar av
alla slag, erövrades slutligen inifrån av denna handfull
renegater. Chrusjtjov-Brezjnevklicken är de största förrädarna
i den internationella kommunistiska rörelsens historia. Historien
ställer dessa förbrytare till svars för deras förskräckliga
brott.
4 Socialism i ord, imperialism i handling
Lenin fördömde Andra Internationalens renegater
för "socialism i ord, imperialism i handling, opportunismen
övergår till imperialism". [24]
Också den sovjetrevisionistiska renegatklicken
har övergått från revisionism till socialimperialism.
Skillnaden ligger i det faktum att socialimperialisterna i Andra Internationalen,
såsom Kautsky, inte besatt statsmakten. De endast tjänade
imperialisterna i sina egna länder för att förtjäna
några smulor av extraprofiterna som rövats från folken
i andra länder. Men de sovjetrevisionistiska socialimperialisterna
plundrar direkt folken i andra länder och förslavar dem med
hjälp av den statsmakt de har tillvällt sig.
Den historiska lärdomen av detta blir: När
en gång en revisionistisk klick har tillvällt sig den politiska
makten i en socialistisk stat, så kommer staten antingen att bli
socialimperialistisk, såsom fallet är med Sovjetunionen,
eller reduceras till ett lydland eller en koloni, så som är
fallet med Tjeckoslovakien och Mongoliska folkrepubliken. Nu kan man
klart se att huvudinnehållet i Chrusjtjov-Brezjnevklickens maktövertagande
är att den socialistiska stat som Lenin och Stalin skapade har
förvandlats till en socialimperialistisk makt, som dominerar andra.
Den sovjetiska revisionistiska renegatklicken talar
insmickrande om leninism, socialism och proletär internationalism,
men den handlar helt och hållet på . ett imperialistiskt
sätt.
Den talar så vackert om att tillämpa "internationalism"
gentemot sina så kallade broderländer, men i själva
verket påtvingar den ett antal östeuropeiska länder
och Mongoliska folkrepubliken den ena bojan efter den andra, som t.
ex. "Warsawapakten" och "Rådet för ömsesidigt
ekonomiskt bistånd", och håller dem därigenom
inom sin taggtrådsomgärdade "socialistiska gemenskap"
och plundrar den ogenerat. Den använder sin herreställning
till att tvinga fram sin "internationella arbetsfördelning",
"specialisering av produktionen" och "ekonomiska integrering",
att tvinga dessa länder att anpassa sina nationella ekonomier efter
sovjetrevisionisternas behov och förvandla dem till sin marknad,
halvfabrikatstillverkare, fruktträdgård, grönsaksland
och boskapsuppfödare, allt detta för att kunna bedriva skamlös
ekonomisk exploatering i stor skala.
Den har lagt sig till med de mest despotiska och gemena
metoder för att hålla dessa länder under strikt kontroll.
Den har stationerat ett stort antal trupper där, och till och med
öppet skickat hundratusentals soldater för att förtrampa
Tjeckoslovakien och med vapenmakt insätta en marionettregering.
I likhet med de gamla tsarerna som Lenin fördömde, grundar
detta renegatgäng sina relationer med grannfolken helt "på
den feodala principen om privilegium".[25]
Den sovjetrevisionistiska renegatklicken talar så
fint om sin "hjälp" till länder i Asien, Afrika
och Latinamerika. I själva verket gör den kraftiga försök
att under "hjälpens" täckmantel dra in ett antal
av dessa länder i sin inflytandesfär, länder i den mellanliggande
zonen, som den tävlar med USA-imperialismen om. Genom export av
krigsmateriel och kapital och genom ojämlik handel, plundrar sovjetrevisionisterna
deras naturresurser, blandar sig i deras inrikespolitik och ser sig
om efter möjligheter att hugga åt sig militära baser.
Lenin förklarade: "Till de talrika 'gamla'
motiven för kolonialpolitiken har finanskapitalet fogat kampen
om råvarukällor, om kapitalexport, om 'inflytelsesfärer'
... om ekonomiskt territorium över huvud taget."[26]
Den sovjetrevisionistiska socialimperialismen rör
sig exakt längs denna de kapitalistiska imperialisternas bana.
Den sovjetrevisionistiska renegatklicken talar insmickrande
om sitt "fulla stöd" till den revolutionära kampen
i andra länder, men i själva verket samarbetar den med
alla de mest reaktionära krafterna i världen för att
underminera olika folks revolutionära kamp. Den baktalar vilt
de revolutionära massorna i de kapitalistiska länderna
som "extremister" och "pöbelhopar" och försöker
att splittra och sönderdela folkens rörelser där. Den
har försett reaktionärerna i Indonesien, Indien och andra
länder med pengar och vapen och på det viset direkt hjälpt
dem att begå massmord på revolutionärer. De gör
dag och natt upp planer för hur de skall släcka flammorna
av folkens beväpnade kamp i Asien, Afrika och Latinamerika
och förtrycka de nationella befrielserörelserna. I likhet
med USA-imperialismen agerar den som en världspolis.
Den sovjetrevisionistiska renegatklicken talar insmickrande
om att den gillar "kampen mot imperialismen" och ger då
och då med några fraser Förenta staterna en skrapa,
men i själva verket är sovjetrevisionismen och USA-imperialismen
de två största imperialiststaterna som förgäves
försöker dominera världen. Det finns absolut inget
gemensamt mellan sovjetrevisionisternas så kallade opposition
mot Förenta staterna och den kamp folken i olika länder för
mot USA-imperialismen. Med avsikt att nyuppdela världen både
tävlar och samarbetar sovjetrevisionismen och USA-imperialismen
med varandra. Det sovjetrevisionismen gjort i en rad viktigare stridsfrågor,
så som frågorna om Tyskland, Västasien, Sydostasien,
Japan och. atomvapen, ger bevis för vilka förbrytelser den
begår under sin tävlan och sitt samarbete med USA-imperialismen.
De två för båda imperialistisk maktpolitik på
bekostnad av folkens intressen i alla länder. Vilka kompromisser
sovjetrevisionismen och USA-imperialismen än ingår med varandra
är de blott och bart provisoriska överenskommelser mellan
banditer.
Lenin framhöll: "Dagens militarism är
en följd av kapitalismen". [27]
Dagens krig "uppstår ur imperialismens själva natur".
[28]
Sedan Brezjnev kom till makten, har den sovjetrevisionistiska
renegatklicken gått längre och längre längs militarismens
väg. Den har övertagit Chrusjtjovs militärstrategiska
princip om kärnvapenutpressning och energiskt utvecklat kärnvapenbärande
raketvapen. Samtidigt har den fördubblat sina ansträngningar
att utvidga den konventionella beväpningen, kraftigt stärkt
sina mark-, marin- och luftstyrkor, och tillämpat den imperialistiska
"kanonbåtspolitiken" över hela världen.
I frågan om krig talade Chrusjtjov förr
hycklande för en värld "utan vapen, utan väpnade
styrkor och utan krig" för att dölja den faktiska upprustningen
och krigsförberedelserna. I dag har Brezjnev & Co ändrat
ton något. De har gjort allt för att väcka krigsfanatism
genom att göra gällande att det nuvarande internationella
läget är "laddat med fara för ett nytt världskrig"
[29], genom att
skamlöst hota med att "föregripa motståndaren"
och genom att skrävla om att deras "strategiska raketer"
är "i stånd att förstöra vilket mål
som helst var som helst".[30]
De har ökat sina militära utgifter vanvettigare än någonsin,
ökat mobiliseringstakten och förberedelserna för angreppskrig
och smider planer på att utlösa ett blixtkrig av Hitlermodell.
Den sovjetrevisionistiska renegatklicken har ockuperat
Tjeckoslovakien genom ett överraskningsanfall, gjort intrång
på kinesiskt territorium som t.ex. Chenpaoön och Tiehliektiområdet
och hotat vårt land med kärnvapen. Allt detta avslöjar
fullt ut den sovjetrevisionistiska socialimperialismens aggressiva och
äventyrliga natur. Den sovjetrevisionistiska socialimperialistiska
härskarklicken har, liksom USA-imperialisterna, blivit ännu
en i raden av storförbrytare som förbereder sig för att
börja ett världskrig.
5 "Brezjnevdoktrinen" är helt
och hållet en, doktrin om herravälde
I syfte att bana väg för sin socialimperialistiska
expansions- och aggressionspolitik, har Brezjnevs renegatklick utvecklat
Chrusjtjovrevisionismen och kokat ihop en samling fascistiska "teorier"
som kallas "Brezjnevdoktrinen".
Låt oss nu undersöka vad denna "Brezjnevdoktrin"
består av för något. För det första teorin
om "begränsad suveränitet". Brezjnev & Co säger
att för att säkra deras så kallade socialistiska intressen
måste den "högsta suveräniteten" säkras.[31]
De förklarar helt öppet att sovjetrevisionismen har rätt
att avgöra ett annat lands öde "inklusive dess suveränitet".
[32]
Just snygga "socialistiska intressen"! Det
är ni som har störtat det socialistiska systemet i Sovjetunionen
och drivit er revisionistiska linje att återupprätta kapitalismen
i en rad östeuropeiska länder och i Mongoliska folkrepubliken.
Vad ni kallar "socialismens intressen" är i verkligheten
den sovjetrevisionistiska socialimperialismens intressen, kolonialismens
intressen. Ni har påtvingat folk i andra länder er allsmäktiga
"högsta suveränitet", vilket betyder att andra länders
suveränitet är "begränsad", medan er egen makt
att behärska andra länder är "obegränsad".
Med andra ord så har ni rätt att kommendera andra länder,
medan de inte har någon rättighet att sätta sig emot
er - ni har rätt att ödelägga andra länder men de
har inte rätt att göra motstånd. Hitler yrade en gång
om "rätten att härska".[33]
Dulles och hans gelikar predikade också att begreppet nationell
suveränitet "har blivit förlegat" [34]
att "en stats suveränitet" bör vika för "delad
suveränitet".[35]
Det är alltså klart att Brezjnevs teori om "begränsad
suveränitet" inte är någonting annat än ett
eko av imperialisternas galenskaper.
För det andra teorin om "internationell diktatur".
Brezjnev & Co påstår att de har rätt att "lämna
militär hjälp åt broderländer för att avvärja
hotet mot det socialistiska systemet".[36]
De förklarar: "Lenin hade förutsett" att den historiska
utvecklingen skulle "förvandla proletariatets diktatur från
att vara nationell till att bli internationell, i stånd att utöva
ett avgörande inflytande på hela världspolitiken".[37]
Denna samling avfällingar har fullständigt
förvrängt Lenins idéer.
I sin artikel "Det ursprungliga utkastet till
teser i den nationella och den koloniala frågan" skrev Lenin
om "att förvandla proletariatets diktatur från en
nationell diktatur (dvs, en diktatur som finns i ett land och inte förmår
bestämma världspolitiken) till en internationell diktatur
(dvs, proletariatets diktatur i åtminstone några framskridna
länder, vilken förmår utöva avgörande inflytande
på hela världspolitiken)".[38]
Lenin avsåg här att upprätthålla proletär
internationalism och att propagera den proletära världsrevolutionen.
Men den sovjetrevisionistiska renegatklicken har stympat den proletära
revolutionära anda som förkroppsligas i detta avsnitt hos
Lenin och kokat ihop teorin om "internationell diktatur" som
den "teoretiska grundvalen" för militärt ingripande
i eller militär ockupation av en rad östeuropeiska länder
och Mongoliska folkrepubliken. Den "internationella diktatur"
som ni hänvisar till betyder endast andra länders underkastelse
under de nya tsarernas herravälde och förslavande. Tror ni
att ni genom att skylta med "hjälp till ett broderland"
är berättigade att använda er militära styrka för
att tyrannisera ett annat land eller sända trupper att hemsöka
det efter ert behag? I "de förenade väpnade styrkornas"
namn invaderade ni Tjeckoslovakien. Vad är det för skillnad
mellan detta och de åtta allierade makternas invasion av Kina
år 1900, de fjorton nationernas väpnade intervention i Sovjetunionen
och den aggression från "sexton nationer" som organiserades
av USA-imperialismen mot Korea! För det tredje teorin om "socialistisk
gemenskap". Brezjnev & Co skriker att "den socialistiska
gemenskapen är en oskiljbar helhet"[39]
och att den "socialistiska gemenskapens enhetsaktion" [40]
måste stärkas.
I sanning en "socialistisk gemenskap"! Det
är inget annat än en synonym för ett kolonialt imperium
med er som moderland. Förhållandet mellan verkliga socialistiska
länder, stora som små, bör byggas på grundval
av marxismen-leninismen, på grundval av principerna om fullständig
likställdhet, respekt för territoriell integritet, respekt
för statens suveränitet och oberoende och om icke-blandning
i varandras inre angelägenheter samt på grundval av den proletära
internationalismens princip om ömsesidigt stöd och ömsesidig
hjälp. Men ni har trampat andra länder under fötterna
och gjort dem till era underordnade och era lydländer. Med
"enhetsaktion" menar ni att andra länders politik,
ekonomi och militära angelägenheter samlas under er kontroll.
Med "oskiljbar" menar ni förbud för andra länder
att befria sig från er kontroll och ert förslavande. Försöker
inte ni att fräckt underkuva folken i andra länder?
För det fjärde teorin om "den internationella
arbetsfördelningen". Brezjnev & Co har spunnit vidare
på detta nonsens som spreds av Chrusjtjov för länge
sedan. De har inte endast tillämpat "internationell arbetsfördelning"
på en rad östeuropeiska länder och Mongoliska folkrepubliken
som nämndes ovan, utan också utsträckt den till andra
länder i Asien, Afrika och Latinamerika. De ursäktar sig med
att de asiatiska, afrikanska och latinamerikanska länderna inte
kan "säkra upprättandet av en oberoende nationell ekonomi",[41]
såvida de inte "samarbetar" med sovjetrevisionismen.
"Detta samarbete sätter Sovjetunionen i stånd att bättre
utnyttja den internationella arbetsfördelningen. Vi kommer att
kunna köpa stigande kvantiteter av dessa länders traditionella
exportartiklar - bomull, ull, skinnvaror och hudar, anrikad icke-järnmalm,
vegetabilisk olja, frukt, kaffe, kakaobönor, te och andra råvaror
och en mängd fabriksvaror."[42]
Vilken förteckning av "traditionella exportartiklar"!
Så synd att denna förteckning inte är
fullständig. Till den måste tillfogas petroleum, gummi,
kött, grönsaker, ris, jute, rörsocker osv.
I den sovjetrevisionistiska härskarklickens ögon,
är det folkens öde i Asien, Afrika och Latinamerika att förse
dem med dessa "traditionella exportartiklar" i generation
efter generation. Vad är detta för "teori"? Kolonialisterna
och imperialisterna har länge hävdat att det är de som
ska avgöra vad varje land ska producera i enlighet med sina naturliga
förutsättningar och de har med våld förvandlat
asiatiska, afrikanska och latinamerikanska länder till råvaruleverantörer
och hållit dem kvar i ett tillstånd av efterblivenhet så
att de kapitalistiska industriländerna kan fortsätta den mest
omänskliga koloniala exploatering efter behag. Den sovjetrevisionistiska
klicken har övertagit denna koloniala politik från imperialismen.
Dess teori om "internationell arbetsfördelning" reduceras
till "det industriella Sovjetunionen, det jordbrukande Asien, Afrika
och Latinamerika" eller "det industriella Sovjetunionen, verkstaden
Asien, Afrika och Latinamerika för halvfabrikat".
Ömsesidigt och kompletterande utbyte av varor
och ömsesidig hjälp på grundval av jämställdhet
och ömsesidig nytta pågår mellan verkliga socialistiska
länder och länderna i Asien, Afrika och Latinamerika i syfte
att befordra tillväxten av en oberoende nationell ekonomi
i dessa länder för att hålla initiativet kvar i
deras egna händer. Men den sovjetrevisionistiska härskarklicken
predikar teorin om "internationell arbetsfördelning"
enbart i syfte att infiltrera, kontrollera och utplundra de asiatiska,
afrikanska och latinamerikanska länderna, bredda sin egen inflytelsesfär
och lägga dessa länder under den sovjetrevisionistiska
kolonialismens nya slaveri.
För det femte teorin om att "våra intressen
är inblandade". Brezjnev & Co hävdar att "Sovjetunionen
har som stormakt omfattande internationella förbindelser och kan
inte passivt betrakta händelser som, fastän måhända
territoriellt avlägsna, icke desto mindre påverkar vår
säkerhet och våra vänners säkerhet". [43]
De deklarerar arrogant: "Den sovjetiska marinens fartyg" kommer
att "segla... varthelst vårt lands intressen och säkerhet
kräver"![44]
Kan ett land betrakta alla delar av världen som
områden där dess intressen är inblandade och lägga
beslag på hela jordklotet för att det är en "stormakt"?
Kan ett land skicka sina kanonbåtar vart som helst för att
skrämma och angripa för att det har "omfattande internationella
förbindelser"? Denna teori om att "våra intressen
är inblandade" är ett typiskt argument som används
av imperialisterna i deras världsomfattande aggressionspolitik.
När de gamla tsarerna gav sig in på utrikes expansion, gjorde
de det i de "ryska intressenas" namn. USA-imperialisterna
har också tid efter annan skrikit att Förenta Staterna bär
ansvar "inte endast för vår egen säkerhet utan
för alla fria nationers säkerhet", och att de kommer
att "försvara friheten varhelst det är nödvändigt".[45]
Hur slående är inte likheten mellan sovjetrevisionisternas
yttranden och de gamla tsarernas och USA-imperialisternas!
Den sovjetrevisionistiska renegatklicken som länge
har varit ideologiskt, teoretiskt och politiskt konkursmässig kan
inte åstadkomma något presentabelt alls - den kan bara plocka
upp lite avskräde från imperialismen och efter att ha fräschat
upp det komma fram till "brezjnevism". Denna "brezjnevism"
är imperialism med en "socialistisk" etikett, det är
helt och hållet strävan efter herravälde, naken nykolonialism.
6 Sovjetrevisionisternas dröm om ett vidsträckt
imperium
När Marx för hundra år sedan avslöjade
Tsarrysslands aggressionspolitik, påpekade han: "Dess
metoder, taktik, manövrer kan skifta men ledstjärnan för
denna politik - världsherravälde - kommer aldrig att förändras."[46]
Tsar Nikolaus I utropade en gång högdraget:
"Den ryska flaggan skall inte halas var än den hissats".[47]
Under åtskilliga generationer har tsarerna som Engels sade omhuldat
älsklingsdrömmen att upprätta ett vidsträckt "slavimperium"
som sträcker sig från Elbe till Kina, från Adriatiska
havet till Norra Ishavet. De hade till och med tankar på att utsträcka
detta vidsträckta imperiums gränser till Indien och Hawaii.
För att uppnå detta mål är de "lika förrädiska
som de är talangfulla".[48]
De sovjetrevisionistiska nya tsarerna har fullständigt
övertagit de gamla tsarernas erövringstraditioner och satt
Romanovdynastins outplånliga brännmärke på sig.
De drömmer samma dröm som de gamla tsarerna inte lyckades
förverkliga och de har långt anspråksfullare aggressiva
syften än sina företrädare
De har förvandlat en rad östeuropeiska länder
samt Mongoliska Folkrepubliken till kolonier och lydländer. Förgäves
försöker de att ockupera mer kinesiskt territorium och imiterar
därmed öppet de gamla tsarernas politik gentemot Kina. De
vill också göra gällande att Kinas norra gräns
"markerades av den kinesiska muren".[40]
De har sträckt ut sina tentakler mot Sydostasien, Västasien,
Afrika och till och med Latinamerika och sänt sina flottor till
Medelhavet, Indiska oceanen, Stilla havet och Atlanten i sina försök
att upprätta ett vidsträckt sovjetrevisionistiskt imperium
som omspänner Europa, Asien, Afrika och Latinamerika.
De gamla tsarernas ''slavimperium" sprack som
en såpbubbla för länge sedan och själva tsardömet
störtades av den stora oktoberrevolutionen som leddes av Lenin
år 1917. De gamla tsarernas välde gick upp i rök. Också
i dag, under den era i vilken imperialismen går mot sitt fullständiga
sammanbrott, är de nya tsarernas vansinniga försök att
bygga ett större imperium för världsherravälde ingenting
annat än drömmerier.
Stalin sade: "Lenin har kallat imperialismen
'den döende kapitalismen'. Vårtor? Emedan imperialismen driver
kapitalismens motsättningar till deras spets, till den yttersta
gräns, bortom vilken revolutionen börjar." [50]
Eftersom sovjetrevisionismen har slagit in på
den väg som imperialisterna har trampat upp, styrs den oundvikligen
av imperialismens lagar och ansätts av alla imperialismens inneboende
motsättningar.
Kamrat Mao Tsetung påpekar: "Förenta
staterna är en papperstiger. Tro inte på Förenta staterna.
En enda stöt och luften går ur den. Den revisionistiska Sovjetunionen
är också en papperstiger." [51]
Nar den sovjetrevisionistiska socialimperialismen genomför
ursinnig expansion och aggression tvingas den nödvändigtvis
i riktning från vad den hoppas och skapar betingelserna för
sitt eget fall. Sovjetrevisionismen behandlar de andra länderna
i den "socialistiska gemenskapen" som sina vasallstater men
den kan aldrig lyckas med att föreviga sitt koloniala styre över
folken i dessa länder, inte heller kan den mildra motsättningarna
till dessa länder. Östeuropa av i dag är precis som en
kruttunna som med all säkerhet kommer att explodera. De sovjetrevisionistiska
stridsvagnarnas inträngande i Prag antyder inte på minsta
sätt styrkan hos den sovjetrevisionistiska socialimperialismen.
Tvärtom markerar det början till sammanbrottet för det
sovjetrevisionistiska kolonialimperiet. Med fötterna djupt i det
tjeckoslovakiska träsket kan den sovjetrevisionistiska socialimperialismen
inte hjälpa sig upp.
Genom sin expansion och plundring i Asien, Afrika och
Latinamerika, har sovjetrevisionismen ställt sig i motsättning
till folken i dessa områden. Den har gapat efter så mycket
och blivit så överlastad att den har svullnat upp över
hela kroppen som en som lider av vattusot. Till och med den USA-imperialistiska
pressen skriver; "Vi har upptäckt att de (ryssarna) drumlar
fram lika illa som vi - om inte värre".[52]
I och med att den sovjetrevisionistiska socialimperialismen
har sällat sig till världsimperialismen, har motsättningarna
bland imperialisterna skärpts. Socialimperialismen och imperialismen
är invecklade i häftig konkurrens för att utvidga sina
respektive inflytelsesfärer. Kivet mellan socialimperialismen och
imperialismen, som är inringade i mångdubbla led av världens
folk, måste oundvikligen påskynda det imperialistiska världssystemets
undergång.
Den sovjetrevisionistiska socialimperialismens välde
vilar också hemma på en vulkan. Under Stolypinreaktionens
period skrev Lenin att uppsvinget i den ryska arbetarklassens kamp "kan
vara snabbt eller kan vara långsamt", "men i båda
fallen leder det till revolution".[53]
I dagens Sovjetunionen blir konflikten och antagonismen allt skarpare
mellan den byråkratiska monopolkapitalist -klassen av ny typ å
ena sidan och det förslavade proletariatet, de hårt arbetande
bönderna och de revolutionära intellektuella å den andra.
Klasskampen utvecklas oberoende av människans vilja och måste
förr eller senare leda till revolution.
Ursprungligen var Sovjetunionen en union av mångnationella
socialistiska stater. En sådan union kan byggas upp, konsolideras
och utvecklas bara under socialistiska förhållanden och på
grundval av jämställdhet och frivillig anslutning. Sovjetunionen
hade, påvisade Stalin "bevittnat de misslyckade försöken
att bilda mångnationella stater i borgerliga länder. Den
hade bevittnat försöket med det gamla Österrike-Ungern
som gjort fiasko". Icke desto mindre måste unionen av
sovjetiska mångnationella stater "kunna motstå
alla tänkbara prövningar" eftersom "en
verkligt broderlig samverkan kommit till stånd mellan folken"
genom det socialistiska systemet "inom den enhetliga unionsstatens
system".[54]
Nu har den sovjetrevisionistiska renegatklicken brutit ned det socialistiska
systemet, infört en borgerlig diktatur och ersatt nationell jämställdhet
med nationellt förtryck och ömsesidigt bistånd och broderskap
mellan nationaliteterna med borgarklassens djungellag. Nu när den
proletära grundvalen, den socialistiska grundvalen, för den
ursprungliga unionen har övergivits, kommer då inte den väldiga
mångnationella "unionen" som behärskas av borgarklassen
av ny typ en dag genomgå samma kris och göra fiasko, liksom
kejsardömet Österrike-Ungern gjorde en gång?
Liksom USA-imperialismen ägnar sig de sovjetrevisionistiska
socialimperialisterna åt utpressning med kärnvapenbärande
raketer. Detta gör de för att söka sig en utväg
ur sin återvändsgränd hemma och utomlands genom militära
äventyr och angreppskrig i stor skala. Men är det så
att krig kommer att få imperialismen och socialimperialismen,
som nu befinner sig i sin dödskamp, att leva upp igen? Nej. Precis
tvärtom. Historien visar obestridligen att krig, långt ifrån
att rädda imperialismen från sin förestående undergång,
endast kan påskynda dess utplånande.
Ordförande Mao påpekar: "Vad frågan
om ett världskrig beträffar finns det bara två möjligheter:
den ena är att kriget ger upphov till revolution och den andra
är att revolutionen förhindrar kriget."[55]
Ordförande Mao säger också: "Folk
i alla länder, förena er och bekämpa alla angreppskrig
från imperialismen eller socialimperialismen, särskilt sådana
där atombomber används som vapen! Om ett sådant krig
bryter ut bör världens folk göra slut på angreppskriget
med revolutionärt krig. Det bör vi förbereda oss för
redan nu!"[56]
Denna stora uppmaning som ordförande Mao gjort
med utgångspunkt från den nuvarande internationella situationen
utvisar inriktningen för proletariatets och de revolutionära
folkens kamp över hela världen. Folken i alla länder
måste iaktta hög vaksamhet, göra alla förberedelser
och vid alla tillfällen vara redo att utdela beslutsamma förkrossande
slag mot varje angripare som vågar utlösa krig!
På senare år har den sovjetrevisionistiska
renegatklicken halvt öppet halvt i hemlighet understött och
styrt en ny "panslavistisk rörelse" med gamla knep som
de ärvt från de gamla tsarerna. De har utbasunerat den ryska
"nationella andans helgd" i ett fåfängt försök
att förgifta sinnena på de sovjetiska arbetande massorna
och den yngre generationen med dessa reaktionära tankegångar
och förmå det sovjetiska folket att tjäna som redskap
för den aggressions- och krigspolitik som förs av den sovjetrevisionistiska
härskarklicken. Med största uppriktighet skulle vi vilja rikta
en erinran till det sovjetiska broderfolket att aldrig låta sig
luras av "panslavismen".
Vad är "panslavism"?
När Marx och Engels avslöjade de gamla tsarerna
påpekade de med skärpa: "panslavism är en uppfinning
av regeringen i St. Petersburg".[57]
Engels sade att de gamla tsarerna använde detta bedrägeri
till krigsförberedelse "som det sista största ankaret
för den ryska tsarismen och den ryska reaktionen". Därför
"är panslavismen ryssarnas värsta fiende lika väl
som vår".[58]
De sovjetrevisionistiska nya tsarernas "panslavism"
är ytterligt reaktionär rasism liksom Hitlers lära om
den "överlägsna ariska rasen". De basunerar ut dessa
reaktionära idéer för att gagna expansion utomlands
som den lilla gruppen reaktionära härskare av deras "överlägsna
ras" vill genomföra. För folkets breda massor medför
detta bara katastrof.
Lenin framhöll en gång: "förtrycket
av 'underlydande folk' är ett tveeggat vapen. Det hugger åt
båda håll - mot det 'underlydande folket' och mot det ryska
folket."[59]
Det är just under en rökridå av "panslavism"
som den sovjetrevisionistiska härskarklicken nu arbetar i kapp
med tiden både för att förbereda anfallskrig och för
att öka styrkan i sina attacker mot de sovjetiska folken, inklusive
det ryska folket.
Proletariatets och de breda massornas intressen i Sovjetunionen
är rakt motsatta de sovjetrevisionistiska nya tsarernas men står
i överensstämmelse med de revolutionära folkens intressen
världen över. Om de sovjetrevisionistiska nya tsarerna sätter
igång ett anfallskrig i stor skala, så kommer proletariatet
och det revolutionära folket i Sovjetunionen, i enlighet med Lenins
princip om hur man behandlar imperialistiska anfallskrig, säkerligen
vägra att tjäna som kanonföda åt det orättfärdiga
krig som släppts lös av socialimperialismen. De kommer att
föra vidare den stora oktoberrevolutionens hjältemodiga söners
och döttrars sak och kämpa för att störta de nya
tsarerna och återupprätta proletariatets diktatur.
För tvåhundra år sedan skrev en rysk
poet i det han lovprisade "bedrifterna" i tsar Katarina II:s
angreppskrig: "Gå vidare och hela världen är din!"[60]
Nu har de sovjetrevisionistiska nya tsarerna bestigit de gamla tsarernas
häst och "gått vidare". De rider hänsynslöst
omkring i full fart oförmögna att hålla inne tyglarna
och glömmer fullständigt att deras förfäder kastades
av från samma häst och att det var på detta sätt
som det ryska imperiet av dynastin Romanov slutade. Det är helt
säkert att de nya tsarerna inte kommer att få ett bättre
slut än de gamla tsarerna. De kommer med visshet att kastas från
sina hästar och slås i bitar.
7 Folk i alla länder, förena er och
kämpa för att störta USA-imperialismen, sovjetrevisionismen
och all reaktion
Ordförande Mao framhåller: "Sovjetunionen
var den första socialistiska staten och Sovjetunionens kommunistiska
parti skapades av Lenin. Fastän revisionisterna nu har tillvällt
sig ledningen för partiet och staten i Sovjetunionen, vill jag
råda kamraterna att stå fast i sin övertygelse om att
de breda massorna av folket, partimedlemmarna och kadrerna l Sovjetunionen
är bra, att de är för revolutionen och att det revisionistiska
styret inte kommer att vara länge." [61]
Det kinesiska folket känner djupt för folket
i Sovjetunionen. Under den stora oktoberrevolutionen som leddes av Lenin,
stred kinesiska arbetare i Ryssland skuldra vid skuldra med de ryska
proletärerna. Folken i våra två länder har stött
varandra, hjälpt varandra och smitt en fast vänskap under
loppet av utdragna revolutionära strider. Den sovjetrevisionistiska
härskarklicken försöker hårdnackat utså oenighet
och undergräva relationerna mellan de kinesiska och sovjetiska
folken men när allt kommer omkring lyfter de upp ett stenblock
endast för att tappa det på egna fötter.
Det sovjetiska folket är ett storartat folk med
en ärorik revolutionär tradition som fostrats av Lenin och
Stalin. Det kommer under inga omständigheter att tillåta
att de nya tsarerna sitter kvar länge. Fastän frukterna av
oktoberrevolutionen har blivit bortkastade av de sovjetrevisionistiska
renegaterna, är oktoberrevolutionens principer eviga. Under leninismens
stora baner måste folkrevolutionens mäktiga ström bryta
igenom det revisionistiska väldets istäcke och socialismens
vår kommer med visshet att återvända till Sovjetunionens
land!
Kamrat Mao Tsetung påpekar: "Vare sig
det gäller Kina eller andra länder i världen, kommer
sammanfattningsvis över 90 procent av befolkningen så småningom
att stödja marxismen-leninismen. Det finns fortfarande många
människor i världen som ännu inte har vaknat upp på
grund av bedrägeri från socialdemokrater, revisionister,
imperialister och reaktionärer i skilda länder. Men likafullt
kommer de att gradvis vakna upp och stödja marxismen-leninismen.
Marxismen-leninismens sanning går ej att stå emot. Folkets
massor kommer så småningom att resa sig i revolution. Världsrevolutionen
måste segra."[62]
När vi nu firar hundraårsminnet av den store
Lenins födelse, kan vi med glädje se att den proletära
världsrevolutionens sak, under ledning av marxismen-leninismen
Mao Tsetungs tänkande, rycker fram från seger till seger.
De verkliga marxist-leninistiska krafterna växer stadigt över
hela världen. De förtryckta nationernas och folkens befrielsekamp
går mäktigt framåt. Alla länder och folk som utsätts
för aggression, kontroll, intervention eller tyrannisering från
USA-imperialismen och sovjetrevisionismen utgör den bredaste enhetsfront.
En ny historisk period av kamp mot USA-imperialismen och sovjetrevisionismen
har börjat. Dödsklockan klämtar för imperialismen
och socialimperialismen.
Den oövervinneliga marxismen-leninismen Mao Tsetungs
tänkande är proletariatets mäktiga vapen för att
förstå och förändra världen, det mäktiga
vapnet för att vrida historien framåt. Marxismen-leninismen
Mao Tsetungs tänkande, förenat med de revolutionära massorna
i sina hundratals miljoner och med den konkreta praktiken för folkets
revolution i alla länder, kommer med säkerhet att frambringa
outtömlig revolutionär styrka för att slå hela
den gamla världen i småbitar.
Länge leve den stora marxismen!
Länge leve den stora leninismen!
Länge leve den stora Mao Tsetungs tänkande!
NOTER
[1]Stalin:
Om leninismens grunder. Leninismens problem. 1952, sid. 10.[TILLBAKA]
[2]Lenin:
Den proletära revolutionens militärprogram. Valda verk band
I, andra delen, sid. 592.[TILLBAKA]
[3]Mao
Tsetung: Om folkets demokratiska diktatur. Skrifter i urval, sid. 343-344.[TILLBAKA]
[4]Tal
av ordförande Mao den 17 april 1957.[TILLBAKA]
[5]Lenin.:
Imperialismen och socialismens splittring. 1952, sid. 25.[TILLBAKA]
[6]Lenin:
Staten och revolutionen. Valda verk, band II, första delen, sid.
216.[TILLBAKA]
[7]anfört
arbete sid. 222[TILLBAKA]
[8]Lenin:
Den socialistiska revolutionen och nationernas självbestämmanderätt.
Samlade skrifter i urval, band 9, sid. 202. 1937.[TILLBAKA]
[9]Lenin: Den proletära
revolutionen och renegaten Kautsky. Valda verk band II, andra delen,
sid. 56.[TILLBAKA]
[10]Lenin: Staten och
revolutionen. Valda verk, band II, första delen, sid. 231-232.[TILLBAKA]
[11] Tal av ordförande
Mao vid Kinas kommunistiska partis åttonde centralkommittés
andra plenarsession den 15 november 1956.[TILLBAKA]
[12]Tal av ordförande
Mao vid centralkommitténs arbetskonferens i Peitaiho i augusti
1962 och vid partiets åttonde centralkommittés tionde plenarsession
i september samma år. (Se Kinesisk Bulletin nr 1/1970, sid. 9).[TILLBAKA]
[13]"Cirkulär"
från Kinas kommunistiska partis centralkommitté den 16
maj 1966. (Se Kinesisk Bulletin nr 1/1970, sid. 10. Cirkuläret
publicerades på svenska i Kinesisk Bulletin nr 4/1967.) [TILLBAKA]
[14] Ett tal av ordförande
Mao i augusti 1964.[TILLBAKA]
[15] Ett tal av ordförande
Mao den 11 maj 1964.[TILLBAKA]
[16] Program för
SUKP, antaget vid den sovjetrevisionistiska "22:a kongressen".
(Sthlm 1961, sid. 91-92)[TILLBAKA]
[17] De sovjetiska
revisionisternas Teser från SUKPs CK, "Till hundraårsdagen
av Vladimir Iljitj Lenins födelse". (Sthlm 1970, sid. 20)[TILLBAKA]
[18] Sovjetrevisionistiska
Pravda den 5 mars 1970.[TILLBAKA]
[19] Lenin: Socialismen
och kriget, sid. 17. 1955.[TILLBAKA]
[20] Lenin: Tal vid
flottans första all-ryska kongress. (På engelska i On proletarian
internationalism, Progress Publishers 1967, sid. 200)[TILLBAKA]
[21] Lenin: Det revolutionära
proletariatet och nationernas självbestämmanderätt. Samlade
skrifter i urval, band 9, sid. 226.[TILLBAKA]
[22] Lenin: Översikt
över det inrikespolitiska läget. (Review of Home Affairs)
Samlade verk, kin.uppl. bands, sid. 258.[TILLBAKA]
[23] Sovjetunionens
kommunistiska partis (bolsjevikerna) historia, kortfattad kurs, kin.uppl.
sid. 471.[TILLBAKA]
[24]Lenin: Tredje internationalens
uppgifter. Samlade verk, kin.uppl. band 29, sid. 458.[TILLBAKA]
[25] Lenin: Om storryssarnas
nationalstolthet. Valda verk, band I, andra delen, sid. 424.[TILLBAKA]
[26]Lenin: Imperialismen
som kapitalismens högsta stadium. Valda verk, band I, andra delen,
sid. 583.[TILLBAKA]
[27] Lenin: Den krigsgalna
militarismen och socialdemokraternas antimilitaristiska taktik. Samlade
verk, kin.uppl. band 15, sid. 166.[TILLBAKA]
[28] Lenin: "RKP(b):s
åttonde kongress". Samlade verk, kin.uppl. band 28, sid.168.[TILLBAKA]
[29]Sovjetrevisionistiska
Utjitelskaja Gazeta den 5 februari 1970. [TILLBAKA]
[30]]A.
A. Gretjko, sovjetrevisionistisk försvarsminister. Se sovjetrevisionistiska
"Kommunist" nr 3, 1969. [TILLBAKA]
[31] Sovjetrevisionistiska
International Affairs nr 11, 1968.[TILLBAKA]
[32] Sovjetrevisionistiska
Krasnaja Zvezda den 14 februari 1969.[TILLBAKA]
[33]Nürnbergrättegången.
(The Nuremberg Trial, vol. II) [TILLBAKA]
[34]Foreign Affairs
(U.S.) oktober 1957.[TILLBAKA]
[35]P. C. Jessup: En
modern internationell rätt. (A Modern Law of Nations)[TILLBAKA]
[36]L. I. Brezjnevs
tal vid den polska revisionistiska "5:e kongressen" den 12
november 1968.[TILLBAKA]
[37]K. T. Mazurovs
rapport vid "jubileumsmötet" lör oktoberrevolutionen,
i Moskva den 6 november 1968.[TILLBAKA]
[38]Lenin: Utkast till
teser i den nationella och den koloniala frågan. Valda verk, band
II, andra delen, sid. 488.[TILLBAKA]
[39]Sovjetrevisionistiska
Izvestija den 2 juli 1968.[TILLBAKA]
[40]"Huvuddokument"
från det ondskefulla Moskvamötet i juni 1969.[TILLBAKA]
[41]L.I. Brezjnevs
tal vid det ondskefulla Moskvamötet den 7 juni 1969.[TILLBAKA]
[42]A. N. Kosygins
rapport vid den sovjetrevisionistiska "23:e kongressen" den
5 april 1966.[TILLBAKA]
[43]A. A. Gromykos
rapport vid "Sovjetunionens högsta sovjets session" den
10 juli 1969.[TILLBAKA]
[44]Tal av S. G. Gorsjkov,
sovjetrevisionisternas överbefälhavare för flottan, på
den sovjetiska flottans dag 1969.[TILLBAKA]
[45]Förre USA-presidenten
Johnsons tal den 3 juni och den 20 juni 1964.[TILLBAKA]
[46] Marx: "Tal
vid mötet med polacker i London den 22 januari 1867." Samlade
verk av Marx och Engels, kin.uppl. band 16, sid. 226.[TILLBAKA]
[47]G.I. Nevelskoj:
"Ryskamarinofficerares bragder i ryska Fjärran Östern".
(The exploits of Russian Naval Officers in the Russian Far Fast, sid.
124)[TILLBAKA]
[48]Engels: "Ryska
tsardömets utrikespolitik". (Foreign Policy of Russian Tsardom).
Samlade verk av Marx och Engels, kin.uppl. band 22, sid. 17.[TILLBAKA]
[49]"Uttalande
av Sovjetunionens regering" den 13 juni 1969.[TILLBAKA]
[50]Stalin: Om leninismens
grunder. Leninismens problem, 1952, sid. 11.[TILLBAKA]
[51]Ett tal av ordförande
Mao den 30 januari 1964.[TILLBAKA]
[52]U.S. News &
World Report den 5 januari 1970.[TILLBAKA]
[53]Lenin: Demonstrationernas
början. (The beginning of demonstrations.) Sam-ladeverk, kin.uppl.
band 16, sid. 357)[TILLBAKA]
[54] Stalin: Om förslaget
till Sovjetunionens författning. Leninismens problem, 1952, sid.
787.[TILLBAKA]
[55]Kamrat Lin Piao:
Rapport till Kinas kommunistiska partis nionde national-kongress, 1969,
sid. 78.[TILLBAKA]
[56]"Inledning
till 1970-talet". Nyårsledare för 1970 i "Folkets
Dagblad", tidskriften "Röda Fanan" och "Befrielsearméns
Dagblad" den l januari 1970. (Se Kinesisk Bulletin nr 2, 1970)[TILLBAKA]
[57]Marx och Engels
"Socialistiska demokratiska förbundet och den Internationella
Arbetareassociationen" Samlade verk av Marx och Engels, kin.uppl.
band 18, sid 492[TILLBAKA]
[58]Engels' brev till
Karl Kautsky den 7 februari 1882 Marx och Engels om konst Kin. uppl
1963, band 3, sid 361[TILLBAKA]
[59]Lenin "Nationell
jämlikhet" (På engelska National Equality i "On
proletarian internationalism", Progress Publishers 1967, sid 85)[TILLBAKA]
[60]GR Dersjavin ”
Till erövringen av Warsawa"[TILLBAKA]
[61] Tal av ordförande
Mao vid Kinas kommunistiska partis centralkommittés (utvidgade)
arbetskonferens den 30 januari 1962 (Se kamrat Lin Piaos rapport till
Kinas kommunistiska partis nionde nationalkongress)[TILLBAKA]
[62] Anfört arbete[TILLBAKA]
|
