|
Kinas
kommunistiska partis uppgifter under den period då försvaret
mot Japan pågår[*]
Den 3 maj 1937
DET NUVARANDE STADIET I UTVECKLINGEN AV KINAS YTTRE
OCH INRE MOTSÄTTNINGAR
1. I och med att motsättningen mellan Kina och
Japan blivit den viktigaste och de inre motsättningarna i Kina
har sjunkit till en sekundär och underordnad plats, har förändringar,
som givit upphov till ett nytt utvecklingsstadium i det nuvarande läget,
inträffat i Kinas internationella förhållanden och inre
klassförhållanden.
2. Kina har länge pressats mellan två akuta
och grundläggande motsättningar, motsättningen mellan
Kina och imperialismen och motsättningen mellan feodalismen och
folkets massor. År 1927 förrådde bourgeoisin, representerad
av Kuomintang, revolutionen och sålde Kinas nationella intressen
till imperialismen. Därmed skapade den ett läge i vilket arbetarnas
och böndernas statsmakt stod i skarp motsats till Kuomintangs och
uppgiften att genomföra den nationella och demokratiska revolutionen
med nödvändighet kom att åvila Kinas kommunistiska parti
allena.
3. Efter intermezzot av den 18 september 1931 och särskilt
efter Nordkinaintermezzot år 1935[1]
har följande förändringar ägt rum i dessa motsättningar:
1) Motsättningen mellan Kina och imperialismen
i allmänhet har givit plats för den särskilt framträdande
och skarpa motsättningen mellan Kina och den japanska imperialismen.
Den japanska imperialismen genomför en politik för att erövra
hela Kina. Följaktligen har motsättningarna mellan Kina och
vissa andra imperialistiska makter skjutits i bakgrunden samtidigt som
sprickan mellan dessa makter och Japan har vidgats. Som en ytterligare
följd har Kinas kommunistiska parti och det kinesiska folket ställts
inför uppgiften att sammanlänka Kinas antijapanska nationella
enhetsfront med den internationella fredsfronten. Detta innebär
att Kina inte blott bör enas med Sovjetunionen, som ständigt
varit en god vän till det kinesiska folket, utan så vitt
möjligt också bör arbeta för att gemensamt med
de imperialistiska länder, vilka för närvarande är
villiga att bevara freden och är emot nya aggressionskrig, bekämpa
den japanska imperialismen. Syftet med vår enhetsfront måste
vara motstånd mot Japan och inte samtidig kamp mot alla de imperialistiska
makterna.
2) Motsättningen mellan Kina och Japan har förändrat
förhållandena mellan klasserna i Kina och har ställt
bourgeoisin och till och med krigsherrarna inför frågan om
att överleva med påföljd att deras och deras politiska
partiets politiska inställning undergått en stegvis skeende
förändring. Detta har för Kinas kommunistiska parti och
det kinesiska folket ställt uppgiften att skapa en antijapansk
nationell enhetsfront. Vår enhetsfront bör omfatta bourgeoisin
och alla som är med på att försvara fosterlandet. Den
bör representera den nationella solidariteten mot den utländske
fienden. Denna uppgift inte blott måste utan kan uppfyllas.
3) Motsättningen mellan Kina och Japan har ändrat
tingen för massorna i hela landet (proletariatet, bönderna
och Småbourgeoisin i städerna) och för kommunistiska
partiet, och den har förändrat partiets politik. Allt flera
människor har rest sig till kamp för nationens räddning.
Den politik som kommunistiska partiet proklamerat efter intermezzot
av den 18 september var att ingå överenskommelser med de
grupper av Kuomintang som var villiga att samverka med oss för
motstånd, och för detta uppställde vi tre villkor (upphör
med angreppen mot de revolutionära basområdena, garantera
folkets fri- och rättigheter, beväpna folket), och den har
utvecklats till en politik för upprättande av en antijapansk
enhetsfront för hela nationen. Detta är skälet till att
vårt parti vidtagit följande åtgärder: år
1935, Augustideklarationen[2]
och Decemberresolutionen;[3]år
1936, i maj uppgivandet av "anti-Chiang Kai-shek"-parollen,[4]
i augusti brevet till Kuomintang,[5]
i september resolutionen om den demokratiska republiken[6]
och i december fasthållandet vid en fredlig lösning av Sianintermezzot;
och år 1937 Februaritelegrammet till Kuomintangs Centrala exekutivkommittés
tredje plenarsammanträde.[7]
4) På grund av motsättningen mellan Kina
och Japan har en förändring inträffat också i de
kinesiska krigsherreregimerna och deras inbördeskrig, vilka är
en produkt av den imperialistiska politiken för inflytelsesfärer
och av Kinas halvkoloniala ekonomiska förhållanden. Den japanska
imperialismen uppmanar sådana separata regimer och inbördeskrig
i syfte att underlätta sin strävan att bli allenarådande
i Kina. Vissa andra imperialistiska makter är temporärt anhängare
av enhet och fred i Kina i eget intresse. Kinas kommunistiska parti
och det kinesiska folket gör för sin del sitt yttersta mot
inbördeskrig och splittring och för fred och enhet.
5) Utvecklingen av den nationella motsättningen
mellan Kina och Japan har trängt undan motsättningarna mellan
klasser och politiska grupperingar i landet till en i fråga om
relativ politisk betydelse, sekundära och underordnad plats. Men
de består alltjämt och har på intet sätt minskats
eller försvunnit. Detsamma gäller om motsättningen mellan
de andra imperialistiska makterna och Kina. Därför står
Kinas kommunistiska parti och det kinesiska folket inför följande
uppgift — att på lämpligt sätt bilägga de
yttre och inre motsättningar som kan och måste biläggas
med hänsyn till den allmänna uppgiften att skapa enhet mot
Japan. Detta är skälet till Kinas kommunistiska partis politik
för fred och enhet, demokrati, förbättring av folkets
levnadsförhållanden och förhandlingar med de främmande
länder, som står i motsättning till Japan.
4. Det första stadiet i den nya perioden i den
kinesiska revolutionen började den 9 december 1935 och slutade
när Kuomintangs Centrala exekutivkommitté höll sitt
tredje plenarsammanträde i februari 1937. De viktigaste händelserna
under detta stadium var rörelsen bland de studerande och i kultur-
och presskretsar för nationens räddning; Röda arméns
inmarsch i nordvästra Kina; kommunistiska partiets propaganda-
och organisationsarbete för sin antijapanska nationella enhetsfrontspolitik;
de antijapanska strejkerna i Shanghai och Tsing-tao;[8]
den relativa uppstramningen av den brittiska politiken mot Japan;[9]
Kwangtung-Kwangsi-intermezzot;[10]
motståndet i Suiyuan och rörelsen till stöd för
detta;[11] Nankings
något fastare hållning i de kinesisk-japanska förhandlingarna;[12]
Sianintermezzot och, slutligen, tredje plenarsammanträdet med Kuomintangs
Centrala exekutivkommitté i Nan-king.[13]
Alla dessa händelser koncentrerades kring den grundläggande
motsättningen, som är antagonismen mellan Kina och Japan;
i medelpunkten för dem alla stod den historiska nödvändigheten
av en anti-japansk nationell enhetsfront. Revolutionens huvuduppgift
i detta stadium var att kämpa för inre fred och för att
göra slut på de inre väpnade konflikterna så att
enhet kunde upprättas mot Japan. I detta stadium manade kommunistiska
partiet: "Sluta inbördeskriget och enas mot Japan", en
maning som i stort sett genomförts och därigenom skapat den
främsta förutsättningen för det faktiska upprättandet
av en antijapansk nationell enhetsfront.
5. Till följd av den projapanska gruppens existens
inom Kuomintang företogs vid dess Centrala exekutivkommittés
tredje plenarsammanträde ingen avgörande eller grundlig ändring
av dess politik och fick inget problem en konkret lösning. Emellertid
måste Kuomintang, till följd av trycket från folket
och utvecklingen inom sina egna led, börja att ändra den felaktiga
politik som det fört under de föregående tio åren,
det vill säga det måste överge sin politik för
inbördeskrig, diktatur och icke-motstånd mot Japan och börja
inrikta sig på fred, demokrati och motstånd mot Japan, och
det måste börja anta politiken för en antijapansk nationell
enhetsfront; denna inledande omställning visade sig vid dess Centrala
exekutivkommittés tredje plenarsammanträde. Från och
med nu måste kravet gälla en grundlig förändring
av Kuomintangs politik. För att nå detta mål, måste
vårt parti och folket i hela landet utveckla rörelsen för
motstånd mot Japan och för demokrati i ännu större
omfattning, måste de ta ytterligare ett steg i sin kritik av Kuomintang,
driva det till handling och fortsätta påtryckningarna, måste
de ena sig med alla dem inom Kuomintang som håller på fred,
demokrati och motstånd mot Japan och hjälpa de tveksamt vacklande
framåt samt kasta ut de projapanska elementen.
6. Det nuvarande stadiet är det andra i den nya
perioden. Både det föregående och det nuvarande stadiet
är övergångsstadier till ett riksomfattande väpnat
motstånd mot Japan. Om huvuduppgiften i det föregående
stadiet var kampen för fred så är huvuduppgiften i nuvarande
stadium kampen för demokrati. Man måste inse, att precis
som en verklig och hållfast antijapansk nationell enhetsfront
inte kan upprättas utan inre fred så kan den heller inte
upprättas utan inre demokrati. I nuvarande utvecklingsstadium är
kampen för demokrati följaktligen den viktigaste av de revolutionära
uppgifterna. Om vi inte klart inser demokratins betydelse och slappnar
i vår kamp för den, blir vi ur stånd att upprätta
en verklig och hållfast antijapansk nationell enhetsfront.
KAMPEN FÖR DEMOKRATI OCH FRIHET
7. Den japanska imperialismen intensifierar nu sina
förberedelser för att invadera Kina söder om Stora muren.
I samband med Hitlers och Mussolinis intensifierade förberedelser
för ett rövarkrig i väster uppbjuder Japan i öster
hela sin energi i syfte att enligt en bestämd plan bereda marken
för att i ett enda slag underkuva Kina — det skapar de militära,
politiska, ekonomiska och ideologiska betingelserna i sitt eget land
och de diplomatiska betingelserna internationellt samt drar upp de projapanska
krafterna i Kina. Japans propaganda för "kinesiskt- japanskt
samarbete" och den avspänning som kan noteras i dess diplomatiska
åtgärder bottnar just i dess aggressionspolitiks taktiska
behov inför kriget. Kina närmar sig nu det kritiska ögonblicket,
då det har att välja mellan att överleva eller låta
sig utplånas, och måste påskynda förberedelserna
för att göra motstånd mot Japan och rädda nationen.
Vi är sannerligen inga motståndare till förberedelser;
vad vi är motståndare till är doktrinen om utdragna
förberedelser och det civila och militära ämbetsmannadömets
lättsinniga, slösaktiga och frossande livsföring, som
sätter nationen i fara. Dylika ting hjälper faktiskt fienden
och måste snabbt sopas undan.
8. Politiska, militära, ekonomiska och uppfostrande
förberedelser för nationellt försvar är allesammans
nödvändiga för ett väpnat motstånd i syfte
att rädda nationen, och intetdera bör uppskjutas ens för
ett ögonblick. Men nyckeln, som ska trygga segern för vårt
väpnade motstånd, är att vinna politisk demokrati och
frihet. Väpnat motstånd kräver inre fred och enhet,
men den fred som redan vunnits kan inte befästas och den inre enheten
kan inte stärkas utan demokrati och frihet. Väpnat motstånd
kräver att folket mobiliseras, men det finns inget sätt att
mobilisera det utan demokrati och frihet. Därest inte freden och
enheten befästes, därest inte folket mobiliseras, kommer vårt
väpnade motstånd att röna samma öde som Abessiniens.
Abessinien besegrades huvudsakligen därför, att dess feodala
regim inte kunde uppnå fast inre enhet och väcka sitt folks
initiativ. Utan demokrati kan en verklig och hållfast nationell
enhetsfront mot Japan inte upprättas i Kina och dess mål
kan inte uppnås.
9. Kina måste med ens inleda demokratiska förändringar
i följande två avseenden. För det första, i fråga
om det politiska systemet måste det reaktionära Kuomintangs
enparti- och enklassdiktatur förändras till en demokratisk
regering, grundad på samverkan mellan alla klasser och partier.
I detta avseende bör början göras genom att man ändrar
de odemokratiska procedurerna för nationalförsamlingens val
och inkallande och genom att man håller demokratiska val till
församlingen och tryggar dess frihet att genomföra sina sammanträden.
Därefter kommer det att vara nödvändigt att gå
vidare till att utforma och anta en sant demokratisk författning,
sammankalla ett verkligt demokratiskt parlament och välja en verklig
demokratisk regering, som kommer att genomföra en verkligt demokratisk
politik. Endast så kan den inre freden bli verkligt konsoliderad,
då inre väpnade fientligheterna upphöra och den inre
enheten stärkas så att hela nationen blir i stånd att
enas och motstå den utländske fienden. Det är möjligt
att den japanska imperialismen kommer att angripa oss innan förändringarna
är fullbordade. För att vara istånd att motstå
och grundligt krossa det japanska angreppet när det kommer, måste
vi därför snabbt ta itu med reformerna och vara beredda att
slutföra dem under vårt väpnade motstånd. Folket
i hela landet och patrioterna inom alla partier bör kosta av sig
sin tidigare likgiltighet för frågan om en nationalförsamling
och en författning och bör koncentrera sig på rörelsen
för en nationalförsamling och en författning, en rörelse
som är viktig för det nationella försvaret. De bör
underkasta Kuomintang, det maktägande partiet, en sträng kritik
och pressa och tvinga det att uppge sin enparti- och enklassdiktatur
samt att handla i överensstämmelse med folkets mening. Under
de närmaste månaderna detta år måste en bred
demokratisk rörelse sättas i gång i hela landet med
det omedelbara syftet att helt demokratisera nationalförsamlingen
och författningen. För det andra, rör det sig om yttrandefrihet,
mötesfrihet och föreningsfrihet för folket. Utan dessa
friheter kommer det att vara omöjligt att genomföra en demokratisk
rekonstruktion av det politiska systemet, att mobilisera folket för
försvarskriget och att segerrikt försvara fosterlandet och
återta de förlorade landområdena. Under de närmaste
månaderna bör den landsomfattande demokratiska rörelsen
sträva att uppnå åtminstone ett minimum av dessa friheter,
vilka måste innesluta frigivning av de politiska fångarna,
upphävande av förbudet mot politiska partier osv. Demokratisk
rekonstruktion av det politiska systemet och frihet och rättigheter
för folket utgör en viktig del av den antijapanska nationella
enhetsfrontens program och är samtidigt förutsättningar
för upprättandet av en verklig och hållfast antijapansk
nationell enhetsfront.
10. Våra fiender — de japanska imperialisterna,
de kinesiska förrädarna, de projapanska elementen och trotskyisterna
— har gjort sitt yttersta för att omintetgöra varje
rörelse för fred och enhet, demokrati och frihet i Kina och
för väpnat motstånd mot Japan. Medan vi tidigare kämpade
hårt för fred och enhet, gjorde de allt vad de förmådde
för att underblåsa inbördeskriget och splittringen.
För närvarande och i den närmaste framtiden kommer de,
medan vi energiskt kämpar för demokrati och frihet, utan tvivel
att på nytt tillgripa sin förstörelseverksamhet. Deras
allmänna mål är att hindra oss i vårt arbete,
för väpnat motstånd till fosterlandets försvar,
och att genomföra sin aggressiva plan för Kinas underkuvande.
Från och med nu måste vi i kampen för demokrati och
frihet inte blott överträffa oss själva ifråga
om propaganda, agitation och kritik mot den yttersta högern inom
Kuomintang och de efterblivna grupperna inom folket, utan måste
också grundligt avslöja och beslutsamt bekämpa de intriger
som bedrivs av de japanska imperialisterna samt av de projapanska elementen
och trotskyisterna, vilka tjänstgör som deras hejdukar i invasionen
av Kina.
11. För den inre fredens, demokratins och det
väpnade motståndets sak och för att upprätta den
antijapanska nationella enhetsfronten har Kinas kommunistiska parti
i sitt telegram till Kuomintangs Centrala exekutivkommittés tredje
plenarsammanträde gjort följande utfästelser:
1) Namnet på den av kommunisterna ledda regeringen
i det revolutionära basområdet Shensi-Kansu-Ninghsia kommer
att ändras till Regeringen för republiken Kinas specialområde
och Röda armén kommer att ombildas till en del av den Nationella
revolutionära armén. Bägge kommer att ställas
under ledning av Centralregeringen i Nanking respektive av dess militära
råd.
2) Ett allt igenom demokratiskt system ska tillämpas
inom de områden som lyder under regeringen för specialområdet.
3) Politiken för att störta Kuomintang med
väpnat våld kommer att avbrytas, och
4) konfiskeringen av godsägarnas jord kommer att
avbrytas.
Dessa utfästelser är såväl nödvändiga
som tillåtliga. För endast genom att göra dem kan vi
upphäva det antagonistiska förhållandet mellan de två
olika regimerna inom landet och uppnå enhet för gemensam
aktion mot fienden i överensstämmelse med förändringarna
i den relativa politiska betydelsen av Kinas yttre och inre motsättningar.
Dessa utfästelser innebär inga principiella avvikelser utan
är villkorliga eftergifter, som görs i syfte att i gengäld
uppnå vad hela nationen behöver — fred, demokrati och
väpnat motstånd. Dessutom har eftergifterna gränser.
Bevarandet av kommunistiska partiets ledning över det Speciella
området och i Röda armén, och bevarandet av kommunistiska
partiets självständighet och frihet till kritik i sitt förhållande
till Kuomintang — dessa är gränserna som det inte är
tillåtet att överskrida. Eftergifter betyder eftergifter
av båda parter; Kuomintang uppger sin politik för inbördeskrig,
diktatur och ickemotstånd mot den utländska fienden, och
kommunistiska partiet uppger politiken att upprätthålla antagonismen
mellan de två regimerna. Vi byter den sistnämnda mot den
förstnämnda och återupptar vårt samarbete med
Kuomintang för att kämpa för nationens räddning.
Att framställa detta såsom en kapitulation av kommunistiska
partiet ar ingenting annat än Ah-Q-ism[14]
eller illasinnat förtal.
12. Är kommunistiska partiet överens med
Folkets tre principer? Vårt svar är: ja, det är vi.[15]
Folkets tre principer har förändrats under loppet av sin historia.
Doktor Sun Yat-sens revolutionära Folkets tre principer vann folkets
förtroende och blev en fana för den segerrika revolutionen
av åren 1924—27 emedan de, såsom resultat av hans
samarbete med kommunistiska partiet, beslutsamt tillämpades. År
1927 vände sig emellertid Kuomintang emot det kommunistiska partiet
(partirensningen[16]
och det antikommunistiska kriget) och genomförde en motsatt politik,
som förde revolutionen till nederlag och satte nationen i fara;
följaktligen förlorade folket förtroendet till Folkets
tre principer. Nu, då det råder en ytterligt allvarlig nationell
kris och Kuomintang inte kan fortsätta att härska på
samma gamla sätt, kräver folket i hela landet och patrioterna
inom Kuomintang ivrigt samarbete de bägge partierna emellan. Följaktligen
står det helt i överensstämmelse med den kinesiska revolutionens
historiska förutsättningar att det väsentliga i Folkets
tre principer återupplivas och återställes och att
de två partierna ska återuppta sitt samarbete på grundval
av principen om nationalism, eller kamp för nationellt oberoende
och nationell befrielse, principen om demokrati, eller införandet
av demokrati och frihet inom landet, och principen om folkets försörjning,
eller befordrandet av folkets välfärd, och de bör leda
folket till att beslutsamt omsätta dessa principer i praktiken.
Detta bör bli klart förstått av varje medlem av kommunistiska
partiet. Kommunisterna kommer aldrig att uppge sina socialistiska och
kommunistiska ideal, vilka de kommer att uppnå genom att gå
genom den borgerligt-demokratiska revolutionens stadium. Kinas kommunistiska
parti har sitt eget ekonomiska och politiska program. Dess maximiprogram
är socialism och kommunism, som är något annat än
Folkets tre principer. Även dess program för den demokratiska
revolutionen är mera genomgripande än något annat kinesiskt
partis program. Men kommunistiska partiets program för den demokratiska
revolutionen och det program som innehålles i Folkets tre principer,
sådana dessa proklamerades av Kuomintangs första rikskongress,
strider i grunden inte mot varandra. Därför förkastar
vi inte Folkets tre principer utan är redo att troget omsätta
dem i praktiken; vi ber dessutom Kuomintang att genomföra dem tillsammans
med oss och vi uppmanar hela nationen att förverkliga dem. Vi anser
att kommunistiska partiet, Kuomintang och folket i hela landet bör
enas och kämpa för dessa tre stora mål: nationellt oberoende,
demokrati och frihet och folkets försörjning.
13. Var vår tidigare paroll om en arbetarnas
och böndernas demokratiska republik felaktig? Nej, det var den
inte. Eftersom bourgeoisin och särskilt storbourgeoisin lämnade
revolutionen, blev imperialismens och de feodala krafternas vapendragare
och fiender till folket, var revolutionens enda återstående
drivkrafter proletariatet, bönderna och Småbourgeoisin i
städerna och det enda återstående revolutionära
partiet var kommunistiska partiet, vilket såsom sådant oundvikligen
måste påtaga sig ansvaret för att organisera revolutionen.
Kommunistiska partiet fortsatte ensamt att föra revolutionens baner,
bevarade den revolutionära traditionen, förde fram parollen
och en arbetarnas och böndernas demokratiska republik och kämpade
hårt för den i många år. Denna paroll stod inte
i strid med uppgiften att genomföra den borgerligt-demokratiska
revolutionen, utan var ett tecken på att vi beslutsamt genomförde
denna uppgift. I den politik som vi förde i vår kamp fanns
ingenting som inte överensstämde med denna uppgift. Vår
politik, konfiskeringen av godsägarjorden och genomtvingandet av
åttatimmarsdagen inberäknade, överskred aldrig det kapitalistiska
privatägandets gränser; vår politik gick vid den tiden
inte ut på att omsätta socialismen i praktiken. Vilken kommer
den nya demokratiska republikens sammansättning att bli? Den kommer
att bestå av proletariatet, bönderna, städernas småbourgeoisi,
bourgeoisin och alla de i landet, som är anhängare av den
nationella och demokratiska revolutionen; den kommer att företräda
förbundet mellan dessa klasser i den nationella och demokratiska
revolutionen. Det särskilt iögonenfallande här är
att vi tagit med bourgeoisin. Orsaken är att det under nuvarande
omständigheter finns en möjlighet till att bourgeoisin ännu
en gång kommer att samarbeta med oss och gå med i motståndet
mot Japan, och proletariatets parti bör därför inte stöta
den ifrån sig, utan bör välkomna den och återuppliva
sitt förbund med den för den gemensamma kampen, för att
därmed hjälpa den kinesiska revolutionen framåt. För
att göra slut på den inre väpnade konflikten är
kommunistiska partiet villigt att avbryta politiken för tvångskonfiskering
av godsägarnas jord och är berett att under den nya republikens
demokratiska uppbyggande lösa jordfrågan genom lagstiftning
och andra lämpliga medel. Den första frågan som måste
lösas är huruvida Kinas jord ska ägas av japanerna eller
av kineserna. Eftersom lösningen av böndernas jordfråga
är beroende av att Kina försvaras, är det absolut nödvändigt
för oss att vända oss från metoden med tvångskonfiskering
till lämpliga nya metoder.
Det var riktigt att ställa parollen om en arbetarnas
och böndernas demokratiska republik tidigare, och det är riktigt
att slopa den i dag.
14. För att upprätta den nationella enhetsfronten
för gemensamt motstånd mot fienden är det nödvändigt
att på ett riktigt sätt lösa vissa inre motsättningar,
och principen måste därvid vara att lösningen ska bidra
till att stärka och utvidga den antijapanska nationella enhetsfronten
och inte försvaga eller begränsa den. Under den demokratiska
revolutionens skede är det omöjligt att undvika motsättningar
och strider mellan klasser, partier och politiska grupperingar, men
det är både möjligt och väsentligt att göra
slut på sådana strider, som är skadliga för enheten
och för motståndet mot Japan (inbördeskriget, den antagonistiska
konflikten mellan de politiska partierna, den provinsiella separatismen,
det feodala politiska och ekonomiska förtrycket å ena sidan
och å andra sidan politiken med uppror och ytterligt gående
ekonomiska krav som är till förfång för motståndet
osv.), och att fortsätta sådana strider, som är till
fromma för enheten och motståndet mot Japan (kampen för
frihet till kritik, för de politiska partiernas självständighet,
för förbättring av folkets politiska och ekonomiska tillvaro
osv.).
15. Inom ramen för huvuduppgiften, att kämpa
för en antijapansk nationell enhetsfront och en enad demokratisk
republik, är Röda arméns och det antijapanska basområdets
uppgifter följande:
1) För att anpassa sig till betingelserna för
ett krig mot Japan, bör Röda armén omedelbart reorganiseras
såsom en del av den Nationella revolutionära armén
och bli en mönsterarmé i detta krig genom att höja
nivån på sin militära, politiska och kulturella fostran.
2) Vårt basområde bör bli en beståndsdel
av staten, tillämpa dess demokratiska system under de nya betingelserna,
reorganisera sina fredsskyddskårer, rensa ut förrädare
och sabotörer och bli ett mönsterområde ifråga
om motstånd och demokrati.
3) Oundgängligen nödvändigt ekonomiskt
uppbygge ska utföras inom detta område och folkets levnadsstandard
höjas.
4) Oundgängligen nödvändigt kulturellt
arbete bör utföras.
VÅRT ANSVAR ATT LEDA
16. En av Kinas historia bekräftad lag är
att medan den kinesiska bourgeoisin under vissa historiska betingelser
kan delta i kampen mot imperialismen och feodalismen, vacklar den och
blir förrädare under andra historiska betingelser till följd
av sin ekonomiska och politiska ryggradslöshet. Sålunda har
historien dömt att Kinas borgerlig-demokratiska revolution mot
imperialism och feodalism är en uppgift som kan fullbordas endast
under proletariatets ledning men inte under bourgeoisins. Vad mera är,
det är möjligt att övervinna bourgeoisins inneboende
vacklan och brist på grundlighet samt att förhindra att revolutionen
slår fel endast genom att i den demokratiska revolutionen ge fritt
spelrum åt proletariatets uthållighet och grundlighet. Ska
proletariatet följa bourgeoisin eller ska bourgeoisin följa
proletariatet? Denna fråga, om ansvaret för ledningen i den
kinesiska revolutionen, har samma betydelse för revolutionen som
navsprinten för bondens kärra, av den beror det om revolutionen
skall lyckas eller misslyckas. Erfarenheten från åren 1924—27
visar hur revolutionen gick framåt, när bourgeoisin följde
proletariatets politiska ledning, men led nederlag, när proletariatet
till följd av kommunistiska partiets fel blev bourgeoisins politiska
svans.[17] Detta
stycke historia bör inte få upprepas. Under nuvarande förhållanden
är det omöjligt att utan proletariatets och dess partis politiska
ledarskap upprätta en antijapansk nationell enhetsfront, uppnå
målet att få till stånd fred, demokrati och väpnat
motstånd och försvara fosterlandet samt att upprätta
en enad demokratisk republik. Bourgeoisin, företrädd av Kuomintang,
är ännu i dag mycket passiv och konservativ, och beviset för
detta är dess långvariga tvekan att godtaga den antijapanska
nationella enhetsfront, till vilken kommunistiska partiet tagit initiativet.
Denna situation lägger ökat ansvar för politisk ledning
på proletariatet och dess parti. Uppgiften att fungera som generalstab
i motståndet mot Japan och för nationens räddning är
ett ansvar som kommunistiska partiet inte kan skjuta ifrån sig,
en förpliktelse som det inte kan vägra att uppfylla.
17. Hur ger proletariatet genom sitt parti politisk
ledning åt alla de revolutionära klasserna i landet? För
det första, genom att ställa grundläggande politiska
paroller, som överensstämmer med den historiska utvecklingens
riktning, och genom att i varje utvecklingsskede och vid varje större
förändring i händelserna ställa aktionsparoller
i syfte att förvandla de politiska parollerna till verklighet.
Vi har, till exempel, ställt grundparollerna om "en antijapansk
nationell enhetsfront" och om "en enad demokratisk republik",
men vi har också ställt parollerna "gör slut på
inbördeskriget", "kämpa för demokrati"
och "genomför väpnat motstånd" som särskilda
mål för hela nationens gemensamma handlande; utan sådana
särskilda mål kan det inte bli tal om politisk ledning. För
det andra, bör proletariatet och i synnerhet dess avantgarde, kommunistiska
partiet, ge exempel genom sin gränslösa entusiasm och lojalitet
i kampen för de särskilda målen, när hela landet
går till aktion för dem. I kampen för att uppfylla alla
de uppgifter som den antijapanska nationella enhetsfrontens och den
demokratiska republiken ställer, bör kommunisterna vara de
mest förutseende, de mest självuppoffrande, de beslutsammaste
och de minst fördomsfulla, då det gäller att värdera
situationerna, och bör lita till massornas flertal och vinna deras
stöd. För det tredje, kommunistiska partiet bör upprätta
ett riktigt förhållande till sina bundsförvanter och
utveckla och befästa sitt förbund med dem samtidigt som det
fasthåller vid principen att aldrig avstå från sina
fastställda politiska målsättningar. För det fjärde,
partiet bör utöka sina led och upprätthålla sin
ideologiska enhet och strikta disciplin. Det är genom att göra
allt detta som kommunistiska partiet förverkligar sin politiska
ledning av folket i hela Kina. Dessa ting utgör grunden för
tryggandet av vår politiska ledning och för säkerställandet
av att revolutionen kommer att vinna fullständig seger och inte
bli splittrad av våra bundsförvanters vacklan.
18. När inre fred uppnåtts och samarbete
upprättats mellan de båda partierna, måste ändringar
företas i de former för kamp, organisation och arbete som
vi tillämpade när linjen var att upprätthålla en
mot Kuomintang antagonistisk regim. Det kommer huvudsakligen att bli
förändringar från militära till fredliga former
och från illegala till legala former. Det kommer inte att bli
lätt att företa dessa förändringar, och vi blir
tvungna att lära på nytt. Omskolning av vår kader blir
således en nyckellänk.
19. Många kamrater har ställt frågor
om den demokratiska republikens natur och dess framtid. Vårt svar
är: vad republikens klassnatur beträffar, kommer den att vara
ett förbund av alla revolutionära klasser, och vad dess framtid
angår, kan den utveckla sig i riktning mot socialism. Vår
demokratiska republik kommer att upprättas under det nationella
väpnade motståndets förlopp, under proletariatets ledning
och i den nya internationella omgivningen (där socialismen segrar
i Sovjetunionen och en ny period av världsrevolution närmar
sig), Ehuru den socialt och ekonomiskt alltjämt kommer att vara
en borgerligt- demokratisk stat, kommer den därför att skilja
sig från den vanliga typen av borgerlig republik emedan den, konkret
politiskt uttryckt, måste vara en stat grundad på förbundet
mellan arbetarklassen, bönderna, Småbourgeoisin och bourgeoisin.
Ehuru den demokratiska republikens framtid kan utvecklas i kapitalistisk
riktning, består sålunda också möjligheten att
den kan gå över i riktning mot socialismen, och det kinesiska
proletariatets parti bör kämpa hårt för den utsikten.
20. Kampen mot den stängda dörrens politik och äventyrspolitiken
samt mot svanspolitiken är av stor vikt för genomförandet
av partiets uppgifter. I massrörelserna har vårt parti en
traditionell tendens till en frän stängda dörrens politik,
högdragen sekterism och äventyrspolitik. Denna otrevliga tendens
hindrar partiet i dess arbete för att upprätta en antijapansk
nationell enhetsfront och för att vinna massornas flertal. Det
är absolut nödvändigt att utplåna denna tendens
inom vart och ett och på samtliga av våra arbetsområden.
Vad vi kräver är: lita till flertalet och ta hela läget
med i beräkningen. Det får inte förekomma att man återupplivar
Chen Tu-hsius svanspolitik, som är en återspegling i proletariatets
led av den borgerliga reformismen. Att försämra partiets klasståndpunkt,
att skymma undan dess särdrag, att offra arbetarnas och böndernas
intressen för att passa den borgerliga reformismens behov, kommer
med säkerhet att leda revolutionen till nederlag. Vad vi kräver
är: genomför en fast revolutionär politik och eftersträva
fullständig seger i den borgerligt- demokratiska revolutionen.
För att övervinna de icke önskvärda tendenser som
vi här berört är det absolut nödvändigt att
höja den marxistisk-leninistiska teoretiska nivån inom hela
partiet, ty marxismen-leninismen allena är den kompass, som kan
vägleda den kinesiska revolutionen till seger.
NOTER
[*]Denna
rapport avgavs vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens i Yenan
i maj 1937.
[1]Nordkinaintemiezzot
utspelades år 1935, då japanerna bedrev aggression mot norra
Kina och kuomintangregeringen med Chiang Kai-shek i spetsen förrådde
vår suveränitet och förödmjukade vår nation.
I maj det året krävde japanerna att kuomintangregeringen
skulle tillerkänna dem administrativ myndighet över norra
Kina, och i juni gav Ho Ying-chin, som var kuomintangregeringens representant
där, efter och undertecknade en överenskommelse med Yoshijiro
Umezu, befälhavare för de styrkor som invaderat norra Kina,
vilken blev känd som "Ho-Umezu- överenskommelsen".
Genom dess bestämmelser förlorade Kina mycket av sin suveränitet
i provinserna Hopei och Chahar. På de japanska inkräktarnas
anstiftan genomförde några kinesiska förrädare
i oktober en revolt i Hsiangho i provinsen Hopei och intog häradshuvudstaden.
I november lät de japanska inkräktarna ett antal kinesiska
förrädare starta vad de falskeligen kallade en rörelse
för autonomi i Nordkinas fem provinser, och en av marionetter bestående
"Antikommunistisk autonom förvaltning" upprättades
i östra Hopei. För att tillmötesgå det japanska
kravet om en "särskild förvaltning för norra Kina"
utnämnde kuomintangregeringen Sung Cheh-yuan och andra att bilda
ett "politiskt råd för Hopei och Chahar".
[2]
Denna deklaration utgavs av Kinas kommunistiska
parti den l augusti 1935. Dess huvudpunkter återfinnes i följande
utdrag:
"I detta ögonblick, då vårt land och vårt
folk står inför ett överhängande hot om förintelse,
appellerar kommunistiska partiet ännu en gång till alla landsmän:
Vilka skilda politiska uppfattningar och intressen, som än må
ha funnits eller finns de politiska partierna emellan, vilka skillnader
ifråga om synpunkter och intressen, som än består mellan
våra landsmän i skilda samhällsställningar, vilka
fientligheter som än må ha förekommit eller pågår
mellan de olika arméerna, bör vi alla verkligen vakna upp
till insikt om att 'bröder som tvistar hemma, förenar sig
mot angrepp utifrån', och först och främst borde vi
sluta inbördeskriget för att koncentrera nationens resurser
(arbetskraft, materiella och finansiella tillgångar och de väpnade
styrkorna) i kampen för den heliga uppgiften att motstå Japan
och rädda nationen. Kommunistiska partiet förklarar ännu
en gång högtidligen: om kuomintangtrupperna inställer
sina angrepp mot Röda armén och om några förband
reser motstånd mot Japan, då ska Röda armén,
utan hänsyn till gamla fejder och nuvarande konflikter eller meningsskiljaktigheter
i inrikesfrågor, icke blott omedelbart inställa sina fientliga
aktioner mot dessa förband utan villigt samarbeta med dem för
att rädda nationen."
"Kommunistiska partiet är villigt att införa
en nationell försvarsregering av detta slag; för att gemensamt
bilda en sådan nationell försvarsregering är det berett
att omedelbart hålla överläggningar med alla som är
villiga att ansluta sig till rörelse för att motstå
Japan och rädda nationen — alla politiska partier, alla organisationer
(fackföreningar, bondeföreningar, studentföreningar,
handelskamrar, bildningsorganisationer, journalistföreningar, sammanslutningar
av lärare och annan skolpersonal, hemortsföreningar, Chih
Kung Tang, sällskapet för nationellt väpnat självförsvar,
Antijapanska förbundet, Sällskapet för nationens räddning,
osv.), alla framträdande personer i det offentliga livet, vetenskapsmän
och statsmän och alla lokala militära och administrativa organ.
Den nationella försvarsregering som framgår ur dessa underhandlingar
bör bli en provisorisk ledning för att rädda nationen
undan underkuvande och säkerställa att den överlever.
Den bör bemöda sig att inkalla en representantförsamling
som verkligen företräder alla våra landsmän (med
representanter valda på demokratiskt sått av olika kretsar
av arbetare, bönder, soldater, regeringspersonal, affärsmän
och studenter, av alla partier och alla organisationer, som är
villiga att delta i försvaret mot i Japan och för nationens
räddning, och av alla utlandskineser och alla nationaliteter inom
Kinas gränser) för att mera konkret diskutera alla problem
som hör samman med det väpnade motståndet och nationens
räddning. Kommunistiska partiet ska göra sitt bästa för
att hjälpa till att sammankalla en sådan församling
av representanter för folket och för att genomföra dess
beslut."
"En antijapansk förenad armé bör bildas av alla
trupper som är villiga att bekämpa Japan. Ett enda generalhögkvarter
bör bildas under . ledning av den nationella försvarsregeringen.
Frågan om huruvida detta högkvarter ska sammansättas
av representanter valda av officerarna och manskapet inom de olika antijapanska
arméförbanden eller bildas på annat sätt bör
avgöras av representantförsamlingen och i enlighet med folkets
vilja. Röda armén ska vara den första att utan förbehåll
ansluta sig till denna armé och att fullgöra sin plikt att
göra motstånd mot Japan och rädda nationen. För
att sätta den nationella försvarsregeringen och den antijapanska
förenade armén i stånd att effektivt utföra sina
väldiga åligganden för det nationella försvaret
och för motståndet mot Japan, vädjar kommunistiska partiet
härmed till hela nationen: till dem som har pengar att skänka
pengar, till dem som har skjutvapen att skänka skjutvapen, till
dem som har spannmål att skänka spannmål, till dem
som har arbetskraft att skänka arbetskraft, till dem som har speciell
utbildning att bidra med sina specialkunskaper så att alla våra
landsmän kommer att vara mobiliserade och alla vapen, gamla eller
moderna, kommer att användas till att beväpna miljoner och
åter miljoner av folket."
[3] Decemberresolutionen
var den "resolution om det nuvarande politiska läget och partiets
uppgifter" som antogs vid Kinas kommunistiska partis Centralkommittés
Politiska byrås möte i Wayaopao i norra Shensi den 25 december
1935. I denna företogs en omfattande analys av det nationella och
det internationella läget och förändringarna i klassförhållandena
i Kina och formulerades partiets politik. En del av resolutionen lyder
som följer:
Det nuvarande läget visar att den japanska imperialismens försök
att annektera Kina har upprört hela landet och hela världen.
Förändringar har skett eller pågår i förhållandena
mellan alla klasser, skikt, politiska partier och väpnade styrkor
i Kinas politiska liv. Det försiggår en omgruppering av krafterna
både inom den nationella revolutionära fronten och den nationella
kontrarevolutionära fronten. Därför är det partiets
taktiska linje att resa, ena och organisera de revolutionära krafterna
i hela landet och bland alla nationaliteter till att bekämpa den
huvudfiende som står inför dem, nämligen den japanska
imperialismen och ärkeförrädaren Chiang Kai-shek. Alla
människor, alla partier, alla väpnade styrkor och alla klasser
bör, i den mån de är motståndare till den japanska
imperialismen och förrädaren Chiang Kai-shek, förena
sig och föra det heliga nationella revolutionära kriget, driva
ut de japanska imperialisterna ur Kina och störta deras hejdukars
välde i landet, uppnå fullständig befrielse för
den kinesiska nationen och trygga Kinas självständighet och
territoriella okränkbarhet. Endast genom att upprätta den
bredaste antijapanska nationella enhetsfront (som omfattar såväl
de lägre som de högre skikten) kan vi besegra den japanska
imperialismen och dess hejduk Chiang Kai-shek. Olika individer, olika
organisationer, olika samhällsklasser och skikt och de olika väpnade
styrkorna ansluter sig naturligtvis till den antijapanska nationella
revolutionen utifrån olika motiv och olika klasståndpunkter.
En del gör det för att behålla sina ställningar,
andra för att vinna ledningen över rörelsen så
att den inte ska överskrida de gränser de vill medge den,
och återigen andra därför att de verkligen vill arbeta
för den kinesiska nationens fullständiga befrielse. Just därför,
att deras motiv och deras ståndpunkter är olika, kommer en
del att vackla eller bli förrädare redan i kampens början,
en del kommer att bli likgiltiga och lämna kampen på halva
vägen, och en del kommer att orubbligt kämpa ända till
slutet. Vår uppgift är icke dess mindre att förena inte
blott alla möjliga grundläggande krafter utan också
alla potentiella bundsförvanter som kan antas vilja motstå
Japan och göra det möjligt för folket i hela landet att
bidra på sitt sätt, de som har arbetskraft att bidra med
arbetskraft, de som har pengar att bidra med pengar, de som har skjutvapen
att bidra med skjutvapen och de som har kunskap att bidra med kunskap,
och inte lämna någon patriotisk kines utanför den antijapanska
fronten. Sådan är den allmänna linjen i partiets taktik
för bredast möjliga nationella enhetsfront. Endast genom att
följa denna linje kan vi mobilisera hela folkets krafter till att
ta itu med den gemensamme fienden, den japanska imperialismen och förrädaren
Chiang Kai-shek. Kinas arbetarklass och bönder förblir den
grundläggande drivkraften i den kinesiska revolutionen. Småbourgeoisins
breda massor och de revolutionära intellektuella är deras
mest pålitliga bundsförvanter i den nationella revolutionen.
Ett fast förbund mellan arbetarna, bönderna och Småbourgeoisin
är den grundläggande kraften för att besegra den japanska
imperialismen och förrädarna och kollaboratörerna. Om
en grupp av den nationella bourgeoisin och krigsherrarna ger moraliskt
stöd, upprätthåller välvillig neutralitet eller
direkt deltar i kampen mot Japan och förrädarna och kollaboratörerna,
kommer detta att bidra till att utvidga den antijapanska fronten, hur
mycket denna grupp än må ogilla den agrara revolutionen och
röd politisk makt. Ty därigenom kommer kontrarevolutionens
totala styrka att minskas och revolutionens totala styrka att ökas.
För den skulle bör partiet använda lämpliga sätt
och medel för att vinna dessa krafter över till den antijapanska
fronten. Dessutom råder på intet sätt enhet ens bland
godsägare- och compradorklasserna. Eftersom tvisterna många
imperialistiska makter emellan om Kina har framskapat tvistande grupper
av förrädare i deras tjänst, som har motsättningar
och konflikter sig emellan, bör partiet använda en mångfald
av metoder för att försäkra sig om att en del av dessa
kontrarevolutionära krafter tills vidare inte aktivt bekämpar
den antijapanska fronten. Samma taktik bör tillämpas gent
emot andra imperialistiska makter. Då partiet reser, enar och
organiserar folkets krafter i hela landet till kamp mot den gemensamme
fienden, bör det beslutsamt och orubbligt bekämpa alla tendenser
till vacklan, kompromiss, kapitulation och förräderi inom
den antijapanska enhetsfronten.
De som splittrar det kinesiska folkets antijapanska
rörelser är förrädare eller kollaboratörer,
som vi alla gemensamt bör slå hårt emot. Kommunistiska
partiet bör vinna ledningen av den antijapanska fronten genom att
vara bestämt och ha rätt i sina ord och handlingar mot de
japanska imperialisterna och förrädarna och kollaboratörerna.
Endast under kommunistiska partiets ledning kan den antijapanska rörelsen
vinna fullständig seger. Vad massorna i det antijapanska kriget
beträffar, är det nödvändigt att uppfylla deras
krav i frågor som rör deras grundintressen (böndernas
krav om jord och arbetarnas, soldaternas, den fattiga stadsbefolkningens
och de intellektuellas krav om bättre levnadsförhållanden).
Endast genom att uppfylla deras krav kommer vi att bli i stånd
att mobilisera ännu bredare grupper av massorna till att gå
med i de antijapanska leden, hålla den antijapanska rörelsen
i gång och leda den till fullständig seger. Och endast på
det sättet kan partiet vinna ledningen i det antijapanska kriget.
Se också artikeln "Om taktiken mot den japanska imperialismen"
i detta band.
[4]Röda
armén sände den 5 maj 1936 ett öppet telegram till
Nankingregeringen med krav om att denna skulle sluta inbördeskriget
och föra fredsförhandlingar med kommunisterna för enhet
mot Japan. Telegrammet löd:
Till riksregeringen i Nanking militära råd, till alla land-,
sjö- och luftstridskrafter, till alla politiska partier, alla politiska
grupper, alla offentliga organ, alla tidningar och alla landsmän,
som vägrar att bli slavar under en främmande nation.
Efter att på sin expedition österut ha överskridit Gula
floden har det av kinesiska Röda arméns Revolutionära
militärkommission organiserade antijapanska avantgardet av det
kinesiska folkets Röda armé segrat överallt på
sin väg och fått stöd av folket över hela landet.
Men när det ockuperade järnvägen Tatung-Puchow och energiskt
förberedde sig att stöta fram österut in i Hopei, för
att ta upp striden direkt med de japanska imperialisterna, sände
Chiang Kai-shek mer än tio divisioner in i Shansi och samverkade
med Yen Hsi-shan för att hindra dess framryckning mot japanerna.
Han beordrade också trupperna under Chang Hsueh-liang och Yang
Hu-cheng såväl som trupperna i norra Shensi att marschera
mot det röda området Shensi-Kansu för att härja
vårt antijapanska uppland. För att kunna nå fram till
och bekämpa japanerna, skulle folkets Antijapanska avantgarde ha
nödgats koncentrera hela sin styrka och utplåna Chiangs trupper
som blockerade vägen. Efter ingående övervägande
beslöt Röda arméns Revolutionära militärkommission
att en sådan strid till slutet mellan de bägge sidorna under
nu rådande nationella kris endast skulle vara till skada för
Kinas nationella försvarskraft och till glädje för den
japanska imperialismen, vilkendera sidan som ärt avgick med segern.
Dessutom finns det i Chiang Kai-sheks och Yen Hsi-shans arméer
ett stort antal patriotiska officerare och soldater som är villiga
att sluta inbördeskriget och ingå enhet för att göra
motstånd mot Japan, och det strider verkligen mot deras samveten
att lyda Chiangs och Yen Hsi-shans order och hindra Röda armén
på dess väg för att bekämpa japanerna. Trots de
många segrar som folkets Antijapanska avantgarde vunnit i Shansi,
har Röda arméns Revolutionära militärkommission
därför dragit det tillbaka väster om Gula floden i syfte
att bevara Kinas krafter till nationellt försvar och därmed
bidra till att föra försvarskriget mot Japan närmare,
beslutsamt genomföra våra upprepade deklarationer till nationen
om inbördeskrigets avslutande och enhet för att motstå
Japan och påskynda det slutliga uppvaknandet hos Chiang Kai-shek
och de patriotiska officerarna och soldaterna i hans armé. Efter
att på detta sätt ha visat vår goda vilja för
Nankingregeringen, för alla landets mark-, sjö- och luftstridskrafter
och för hela nationen, är vi beredda att inom en månad
överenskomma om ett eldupphör med alla de väpnade förband
som angriper den antijapanska Röda armén och att ingå
i fredsförhandlingar med dem för att få slut på
inbördeskriget och göra motstånd mot Japan. Röda
arméns Revolutionära militärkommission råder
härmed högtidligen herrarna i Nankingregeringen att vid denna
kritiska tidpunkt, då vårt land och folk står inför
ett överhängande hot om förintelse, beslutsamt bemöda
sig att gottgöra tidigare missgärningar och sluta inbördeskriget
i hela landet, att liksom bröder som tvistar hemma förena
sig mot angrepp utifrån och först av allt sluta inbördeskriget
i Shensi, Kansu och Shansi. Bägge sidor bör därefter
utse delegater för att diskutera särskilda åtgärder
för att motstå Japan och rädda nationen. Detta kommer
att vara till välsignelse för nationen och landet såväl
som till ert eget bästa. Om ni emellertid hårdnackat vägrar
att ta skäl och föredrar att bli förrädare och kollaboratörer,
kommer ert välde säkert att störta samman till slut och
ni kommer att föraktas och vräkas undan av hela nationen.
Ett gammalt ordstäv säger: "Ettusen pekande fingrar anklagar,
och en man dör fastän han inte är sjuk". Eller som
ett annat ordstäv säger: "Slaktaren som lägger ned
sin kniv blir med ens Buddha". Detta är ord för er, fina
herrar, att smälta och övertänka. Och Röda arméns
Revolutionära militärkommission manar alla organisationer,
alla partier och alla människor i landet, som vägrar att bli
slavar åt en främmande nation, att stödja vårt
förslag, om ett eldupphör och fredsförhandlingar och
om enhet mot Japan, att organisera kommittéer för att påskynda
inbördeskrigets upphörande och att sända representanter
till fronten för att stoppa eldgivningen på bägge sidor
och övervaka genomförandet av detta förslag.
[5]Se
"Ett uttalande till Chiang Kai-sheks uttalande", not 7, i
detta band.
[6] Parollen om
"en folkets republik" framfördes först i den "Resolution
om det nuvarande politiska läget och partiets uppgifter" som
antogs vid Kinas kommunistiska partis Centralkommittés Politiska
byrås möte i december 1935 samt i kamrat Mao Tsetungs rapport
"Om taktiken mot den japanska imperialismen". Omständigheterna
gjorde det senare nödvändigt för partiet att gå
in för politiken att tvinga Chiang Kai-shek att göra motstånd
mot Japan, och eftersom den nämnda parollen skulle ha varit oantaglig
för Chiang Kai-shek-klicken, ändrades den i partiets brev
av augusti 1936 till Kuomintang till "en demokratisk republik".
Parollen om en demokratisk republik förklarades därefter i
mera konkreta ordalag i den "Resolution om det nya läget i
rörelsen för att motstå Japan och rädda nationen
och om den demokratiska republiken", vilken partiets Centralkommitté
antog i september samma år. Ehuru dessa två paroller är
olika i formen är deras innehåll ett och detsamma. Följande
två utdrag om den demokratiska republiken har hämtats ur
partiets Centralkommittés resolution av september 1936.
"Centralkommittén anser att det i nuvarande
läge är nödvändigt att föra fram parollen om
att "upprätta en demokratisk republik" därför,
att detta är bästa sättet att ena alla antijapanska krafter
till att trygga Kinas territoriella okränkbarhet och avvärja
den katastrof som Kinas förintelse och underkuvandet av dess folk
innebär, och också därför att denna paroll är
den mest passande för skapandet av en på de breda massornas
demokratiska krav grundad enhetsfront. Med en 'demokratisk republik'
menar vi en demokrati, som geografiskt är mera vidsträckt
än arbetarnas och böndernas demokratiska diktatur i en del
av Kina, och ett politiskt system, som är långt mera framstegsvänligt
än Kuomintangs enpartidiktatur i huvudparten av Kina och som därför
kommer att bjuda en bättre garanti för en bred utveckling
av det väpnade motståndet mot Japan och för att fullständig
seger ska uppnås. Den demokratiska republiken kommer dessutom
att inte blott sätta de bredaste skikten av det kinesiska folket
i stånd att delta i landets politiska liv och öka sin politiska
medvetenhet och organisatoriska styrka, utan också att ge det
kinesiska proletariatet och dess ledare, kommunistiska partiet, utrymme
för verksamhet i kampen för socialismens framtida seger. Därför
proklamerar Kinas kommunistiska parti sitt aktiva stöd åt
rörelsen för en demokratisk republik. Det förklarar också,
att när den demokratiska republiken upprättats över hela
Kina och när ett genom allmän rösträtt valt parlament
har sammankallats, ska de röda områdena omedelbart bli en
organisk del av republiken, folket i de röda områdena kommer
att välja sina representanter till parlamentet och samma demokratiska
system ska genomföras i de röda områdena som i det övriga
landet.
"Centralkommittén understryker att vi kan tvinga Kuomintangregeringen
i Nanking att resa motstånd mot Japan och att vi kan skapa förutsättningarna
för den demokratiska republiken endast genom att utvidga det kinesiska
folkets rörelse för väpnat motstånd och nationell
räddning, genom att bredda den antijapanska nationella enhetsfronten
mellan alla politiska partier, människor i alla samhällsställningar
och alla arméer, genom att stärka Kinas kommunistiska partis
politiskt ledande roll i den nationella enhetsfronten, genom att i hög
grad konsolidera den röda politiska makten och Röda armén
och genom att föra en beslutsam kamp mot alla ord och handlingar
som förråder vår suveränitet och förödmjukar
vår nation eller försvagar den nationella enhetsfrontens
styrkor. Det är omöjligt att förverkliga den demokratiska
republiken utan bitter och ihållande kamp, utan att mobilisera
hela det kinesiska folket och utan flod i revolutionen. Under kampen
för den demokratiska republiken för kommunistiska partiet
hålla på att den demokratiska republiken ska börja
med att genomföra det Tiopunktsprogram för motstånd
mot Japan och för nationens räddning som vårt parti
föreslagit och fortsätta intill dess att den slutgiltigt fyllt
den kinesiska borgerligt-demokratiska revolutionens grundläggande
uppgifter."
[7] Detta
telegram avsändes den 10 februari 1937. Den oavkortade texten lyder
som följer:
Till tredje plenarsammanträdet med Kuomintangs
Centrala exekutivkommitté
Ärade herrar!
Hela nationen kan glädjas över att Sianintermezzot fått
en fredlig lösning. Från och med nu kommer det att bli möjligt
att genomföra en politik för inre fred och för enhet
och solidaritet gent emot utländsk aggression. Detta är en
lycka för nationen och landet. I detta nu, när de japanska
inkräktarna löper amok och den kinesiska nationens bestånd
hänger på ett hår, hoppas vårt parti ivrigt att
tredje plenarsammanträdet med ert partis Centrala exekutivkommitté
i överensstämmelse med denna politik ska besluta följande
linjer för den nationella politiken:
1) sluta alla inbördeskrig och samla landets styrka
till en enig ansträngning för att slå tillbaka den utländska
aggressionen;
2) garantera yttrandefrihet, församlingsfrihet och föreningsfrihet
samt frigiv alla politiska fångar;
3) sammankalla en konferens med representanter för alla politiska
partier, människor i alla samhällsställningar och alla
arméer och samla hela nationens talanger till en gemensam insats
för att rädda landet;
4) fullborda snabbt alla förberedelser för motstånd
mot Japan och
5) förbättra folkets levnadsförhållanden.
Om er Centrala exekutivkommittés tredje plenarsammanträde
förmår att tveklöst och fast besluta om detta såsom
den nationella politiken, förpliktar sig vårt parti för
att visa vår goda vilja till solidaritet mot utländsk aggression,
till följande:
1) politiken att störta riksregeringen genom väpnat uppror
kommer att avbrytas över hela landet;
2) Arbetarnas och böndernas demokratiska regering ska ändra
namn till Regeringen för republiken Kinas specialområde och
Röda armén kommer att omvandlas till en del av den Nationella
revolutionära armén och ställas under ledning av riksregeringen
i Nanking respektive dess militära råd;
3) ett genomgående demokratiskt system grundat på allmän
rösträtt ska införas under regeringen för specialområdet
och
4) politiken att konfiskera godsägarnas jord ska avbrytas och den
antijapanska nationella enhetsfrontens gemensamma program beslutsamt
genomföras.
[8]I november och
december 1936 utbröt stora strejker bland omkring 45.000 arbetare
i 26 av japaner och kineser ägda textilfabriker i Shanghai. I december
gick arbetarna i de av japanerna ägda textilfabrikerna i Tsing-tao
ut i sympatistrejk. Arbetarna i Shanghai vann sin strejk. Deras löner
höjdes med 5 procent retroaktivt från november och arbetsköparna
förpliktade sig att icke godtyckligt avskeda arbetare samt att
icke misshandla eller smäda dem. Men strejken i Tsingtao undertrycktes
av japanska marinsoldater.
[9] Sedan den japanska
imperialismen ockuperat Shanhaikuan och trängt in i norra Kina
år 1933 och särskilt efter avslutandet av "Ho-Umezu-överenskommelsen"
(se not l), som innebar ett direkt hot mot de engelska och amerikanska
intressena i norra och mellersta Kina, började Storbritannien och
Förenta staterna ändra sin hållning till Japan och utövade
en del inflytande på Chiang Kai-shekregeringen i dess politik
mot Japan. Under Sianintermezzot 1936 föreslog Storbritannien att
de japanska krav som var till förfång för de brittiska
intressena i Kina skulle avvisas och antydde till och med att det, förutsatt
att Chiang Kai-sheks regering kunde bevara sitt välde över
det kinesiska folket, inte skulle vara en dålig idé för
att "bilda något slags förbund med kommunistiska partiet"
för att kunna slå tillbaka den japanska aggressionspolitiken.
[10] I juni 1936
förklarade Li Tsung-jen och Pai Chung-hsi, krigsherrar i Kwangsi,
samt Chen Chi-tang, krigsherre i Kwangtung, gemensamt att de stod i
opposition till Chiang Kai-shek och föregav som skäl att de
ville "göra motstånd mot Japan och rädda nationen".
I augusti samma år smälte emellertid deras opposition bort
inför Chiang Kai-sheks taktik att härska genom att muta och
splittra.
[11] De japanska
styrkorna och marionettrupperna började invadera Suiyuan i augusti
1936. I november slog de kinesiska trupperna där tillbaka, och
folket i hela landet inledde en rörelse till stöd för
deras kamp.
[12] Efter "Ho-Umezu-överenskommelsen"
år 1935 intog kuomintangregeringen i Nanking, under trycket från
de växande antijapanska stämningarna bland folket och påverkad
av de brittiska och amerikanska imperialisternas stramare politik gent
emot Japan, en fastare hållning mot den japanska imperialismen.
I de förhandlingar som från september till december 1936
fördes med Japan och som avslöts utan resultat, använde
kuomintangregeringen förhalningstaktik.
[13]Detta var
Kuomintangs Centrala exekutivkommittés möte den 15 februari
1937 efter den fredliga lösningen av Sianintermezzot.
[14]Ah Q är
huvudpersonen i Den sanna historien om Ah Q, den store kinesiske
författaren Lu Hsuns berömda berättelse. Ah Q är
typen för alla dem som söker att kompensera sig för sina
misslyckanden och bakslag i livet genom att betrakta dessa som moraliska
eller andliga segrar.
[15]
Under den kinesiska borgerligt-demokratiska revolutionens stadium
anslöt sig kommunisterna till de grundläggande punkterna i
Sun Yat-sens program och samarbetade med honom, vilket dock inte innebar
att de anslöt sig till den borgerliga och småborgerliga världsåskådning
eller det ideologiska system, som han företrädde. Som det
kinesiska proletariatets avantgarde hade de kinesiska kommunisterna
en helt annan världsåskådning eller ideologiskt system
och teoretisk utgångspunkt för behandlingen av nationella
eller andra problem än den Sun Yat-sen omfattade.
[16]Sedan Kuomintang
reorganiserats av Sun Yat-sen år 1924 blev det ett revolutionärt
förbund av flera klasser, till vilket kommunisterna anslöt
sig som enskilda och individer. Sedan Kuomintang år 1927 förrått
revolutionen, genomförde det vad det kallade en "partirensning"
över hela landet, i vilken det slaktade kommunisterna och även
många medlemmar av sin egen vänster, som uppriktigt stödde
dr Sun Yat-sens Tre stora politiska riktlinjer. Från den tidpunkten
blev Kuomintang de stora godsägarnas och storbourgeoisins kontrarevolutionära
parti.
[17] Detta anspelar
på det läge som under första halvåret 1927 skapades
av den opportunistiska ledningen för partiets Centralkommitté.
|
