För mobilisering av nationens alla krafter för seger i försvarskriget mot Japan[*]

Den 25 augusti 1937

A. Lukouchiaointermezzot av den 7 juli markerade början till de japanska imperialisternas allomfattande invasion av Kina söder om Stora muren. Det väpnade motstånd som de kinesiska trupperna bjöd vid Lukouchiao markerade början till Kinas landsomfattande försvarskrig. Japans oupphörliga angrepp, folkets beslutsamma kamp, den nationella bourgeoisins sympatier för väpnat motstånd, kommunistiska partiets energiska framhållande och beslutsamma tillämpning av politiken om en nationell enhetsfront och det landsomfattande stöd som denna politik har vunnit — allt detta har tvingat de kinesiska myndigheterna att efter Lukouchiaointermezzot börja ändra sin politik för icke-mot-stånd, vilken de fört ända sedan intermezzot av den 18 september 1931, till förmån för en politik för väpnat motstånd och har orsakat att den kinesiska revolutionen utvecklats till ett stadium som går längre än det som den befann sig i efter Niondedecemberrörelsen,[1] dvs, från stadiet inbördeskrigets slut och förberedelser för väpnat motstånd till stadiet verkligt väpnat motstånd. De inledande förändringarna i Kuomintangs politik, vilka tog sin början med Sianintermezzot och dess Centrala exekutivkommittés Tredje plenarsammanträde, herr Chiang Kai-sheks uttalande av den 17 juli vid Lushan i frågan om väpnat motstånd mot Japan och många av hans åtgärder för landets försvar, förtjänar alla att lovordas. Trupperna vid fronten, både land- och luftstridskrafterna och de lokala förbanden, har alla kämpat modigt och visat den kinesiska nationens hjältemodiga anda. I den nationella revolutionens namn hälsar Kinas kommunistiska parti varmt våra patriotiska trupper och landsmän över hela landet.

B. Men å andra sidan, fortsätter kuomintangmyndigheterna även efter Lukouchiaointermezzot av den 7 juli den felaktiga politik de fört ända sedan intermezzot av den 18 september. De kompromissar och gör eftergifter,[2] undertrycker de patriotiska truppernas iver och lägger bojor på det patriotiska folkets rörelse för nationens räddning. Det råder inget tvivel om att den japanska imperialismen när den nu tagit Peiping och Tientsin, kommer att påskynda sin politik för storoffensiver, ta andra och tredje stegen i sin överlagda krigsplan och inleda hårda angrepp mot hela norra Kina och andra delar av landet i förlitan på sin egen råa militära styrka samtidigt som den får stöd av den tyska och italienska imperialismen och exploaterar den brittiska imperialismens vacklan och Kuomintangs isolering från det arbetande folkets breda massor. Krigsbranden härjar redan i Chahar och Shanghai. För att rädda vårt hemland, motstå angrepp från mäktiga inkräktare, försvara norra Kina och kusten och återta Peiping, Tientsin och nordöstra Kina, måste kuomintangmyndigheterna och hela folket grundligt lära av den läxa som de fick när nordöstra Kina, Peiping och Tientsin gick förlorade, lära och ta varning av Abessiniens nederlag, lära av Sovjetunionens tidigare segrar över dess utländska fiender,[3]lära av Spaniens nuvarande erfarenheter i att segerrikt försvara Madrid,[4] och beslutsamt enas för att kämpa till slutet för hemlandets försvar. Hädanefter är vår uppgift: "Mobilisera nationens alla krafter för seger i försvarskriget mot Japan", och nyckeln till dess genomförande är en fullständig och grundlig ändring i Kuomintangs politik. Det steg framåt som Kuomintang tog i frågan om väpnat motstånd bör lovordas; Kinas kommunistiska parti och folket i hela landet har i åratal hoppats på detta och vi välkomnar det. Men i sådana frågor som mobilisering av massorna och införandet av politiska reformer har Kuomintang inte ändrat sin politik. Det är fortfarande i grunden ovilligt att upphöra med förbudet mot folkets antijapanska rörelse eller företa grundläggande förändringar i regeringsapparaten. Det har fortfarande ingen politik för att förbättra folkets försörjning och det är fortfarande inte uppriktigt nog i sitt samarbete med kommunistiska partiet. Om Kuomintang vid denna kritiska tidpunkt, som betyder liv eller död för vårt land, bara fortsätter i samma gamla gängor och inte snabbt ändrar sin politik, kommer det att dra olycka över försvarskriget. En del medlemmar i Kuomintang säger, "Låt politiska reformer påbörjas efter segern". De tror att de japanska angriparna kan besegras genom regeringens ansträngningar allena, men de har fel. Ett par strider kan kanske vinnas i ett försvarskrig som regeringen ensam utkämpar, men det blir omöjligt att grundligt besegra de japanska angriparna. Dettakan göras endast genom ett omfattande försvarskrig som hela nationen utkämpar. Ett dylikt krig kräver emellertid en fullständig och drastisk ändring i Kuomintangs politik och förenade ansträngningar av hela nationen från toppen till botten i syfte att genomföra ett grundligt program för motstånd mot Japan, dvs, ett program för nationens räddning, besjälat av de revolutionära Folkets tre principer och de Tre stora riktlinjerna,[5] vilka dr Sun Yat-sen personligen framlade under det första skedet av samarbetet mellan Kuomintang och kommunisterna.

C. Med djupaste allvar föreslår Kinas kommunistiska parti Kuomintang och folket i hela landet, alla politiska partier och grupper, folk i alla samhällsskikt och alla väpnade styrkor ett Tiopunktsprogram för nationens räddning för att helt besegra de japanska angriparna. Partiet tror fullt och fast att endast ett uppriktigt och beslutsamt genomförande av detta program i dess helhet gör det möjligt att försvara hemlandet och besegra de japanska angriparna. Om så inte sker, kommer ansvaret att vila på dem som förhalar och tillåter läget att försämras; när nationens undergång väl är ett faktum, är det för sent för ånger och beklagan. Dessa tio punkter är följande:

1.Störta den japanska imperialismen.

Bryt de diplomatiska förbindelserna med Japan, kasta ut de japanska ämbetsmännen, arrestera japanska agenter, konfiskera japansk egendom i Kina, vägra att erkänna skulder till Japan, bryt de fördrag som undertecknats med Japan och återkalla alla japanska koncessioner.

Kämpa till slutet för att försvara norra Kina och kusten.

Kämpa till slutet för att återta Peiping, Tientsin och nordöstra Kina.

Driv ut de japanska imperialisterna ur Kina.

Bekämpa all vacklan och alla kompromisser.

2. Mobilisera hela nationens militära styrka.

Mobilisera alla land-, sjö- och luftstridskrafter för ett hela landet omfattande försvarskrig mot Japan.

Bekämpa en passiv, rent försvarsmässig strategi och antag en aktiv, självständig strategi.

Skapa ett permanent råd för nationens försvar, som ska diskutera och besluta om planer och strategi för nationens försvar.

Beväpna folket och utveckla antijapanskt gerillakrig i samarbete med huvudstyrkornas operationer.

Reformera det politiska arbetet inom de väpnade styrkorna för att uppnå enhet mellan officerare och manskap.

Skapa enhet mellan armén och folket och ge fritt spelrum åt arméns stridsvilja.

Stöd Nordöstra antijapanska förenade armén och sprid förödelse i fiendens uppland.

Behandla alla trupper som kämpar i försvarskriget lika.

Skapa militära zoner i alla delar av landet, mobilisera hela nationen att delta i kriget och sålunda få till stånd en gradvis ändring från legoknektssystemet till ett system av allmän värnplikt.

3. Mobilisera folket i hela landet.

Låt folket i hela landet (med undantag för förrädarna) få yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och organisationsfrihet för att motstå Japan och rädda nationen och rätten att med vapen i hand bekämpa fienden.

Förkasta alla gamla lagar och dekret, vilka lägger bojor på folkets patriotiska rörelser, och förkunna nya, revolutionära lagar och dekret.

Frige alla patriotiska och revolutionära politiska fångar och upphäv förbudet mot politiska partier.

Låt folket i hela landet mobilisera, beväpna och ansluta sig till försvarskriget. Låt de som besitter styrka ge styrka, de som har pengar ge pengar, de som har vapen ge vapen och de som äger kunskap ge kunskap.

Mobilisera mongolerna, huifolket och alla andra nationella minoriteter, enligt principen om nationell självbestämmanderätt och autonomi, i den gemensamma kampen mot Japan.

4. Reformera regeringsapparaten.

Inkalla en nationalförsamling, som verkligen representerar folket, för att antaga en riktigt demokratisk grundlag, besluta om en politik för att bekämpa Japan och rädda nationen och välja en regering för nationens försvar.

Den nationella försvarsregeringen måste ta med de revolutionära i alla partier och massorganisationer och kasta ut de projapanska elementen.

Den nationella försvarsregeringen ska tillämpa demokratisk centralism och ska på en och samma gång vara demokratisk och centraliserad.

Den nationella försvarsregeringen ska följa en revolutionär politik för att bekämpa Japan och rädda nationen.

Skapa lokalt självstyre, kasta ut korrupta ämbetsmän och inför rena styrelsemetoder.

5. Antag en antijapansk utrikespolitik.

Slut allianser mot aggression och antijapanska pakter för ömsesidig militär hjälp med alla länder som är motståndare till japansk aggression, i den mån detta inte betyder att vi förlorar territorium eller ger upp våra suveräna rättigheter.

Stöd den internationella fredsfronten och bekämpa Tysklands, Japans och Italiens angreppsfront.

Enhet med arbetar- och bondemassorna i Korea och Japan emot den japanska imperialismen.

6. Antag en finansiell och ekonomisk politik lämpad för krigstid.

Finanspolitiken bör baseras på principen att de som har pengar ska ge pengar och att förrädares egendom bör konfiskeras för att täcka krigsutgifterna. Den ekonomiska politiken bör innebära att anpassa och utveckla försvarsproduktionen, utveckla landsbygdens försörjning och säkra en självförsörjning av krigsförnödenheter. Uppmuntra användning av kinesiska produkter och förbättra de lokala produkterna. Totalförbud för japanska produkter. Undertryck profitjagande köpmän och förbjud spekulation och manipulationer i syfte att skapa prisstegring.

7. Förbättra folkets försörjning.

Förbättra villkoren för arbetare, kontorsanställda och lärare samt soldater som kämpar mot japanerna.

Ge företräde åt familjerna till de soldater som kämpar mot japanerna.

Avskaffa betungande skatter och extra pålagor.

Sänk arrenden och räntor.

Ge understöd åt de arbetslösa.

Reglera spannmålsförråden.

Hjälp dem som fallit offer för naturkatastrofer.

8. Antag en antijapansk undervisningspolitik.

Ändra det nuvarande undervisningssystemet och studieplanerna och skapa ett nytt system och nya studieplaner, som syftar till att bekämpa Japan och rädda nationen.

9. Ryck upp förrädare och projapanska element med rötterna och befäst upplandet.

10. Skapa nationell enhet mot Japan.

Bygg upp en antijapansk nationell enhetsfront av alla politiska partier och grupper, folk ur alla samhällsskikt och ur alla väpnade styrkor på basis av samarbete mellan Kuomintang och kommunisterna för att ge ledning åt försvarskriget, uppnå uppriktig enhet och lösa den kris nationen befinner sig i.

D. Det är av största vikt att förkasta politiken om att regeringen allena ska göra motstånd och genomföra politiken för totalt motstånd av hela nationen. Regeringen måste enas med folket, helt återställa dr Sun Yat-sens revolutionära anda, tillämpa det ovan beskrivna Tiopunktsprogrammet och sträva för en fullständig seger. Kinas kommunistiska parti kommer att tillsammans med de massor och väpnade styrkor, som står under partiets ledning, beslutsamt hålla fast vid detta program och stå i försvarskrigets främsta led för att försvara hemlandet till sista blodsdroppen. I överensstämmelse med sin konsekventa politik är Kinas kommunistiska parti redo att stå sida vid sida med Kuomintang och andra politiska partier och grupper och enas med dem för att bygga den nationella enhetsfrontens fasta Stora mur för att besegra de nesliga japanska inkräktarna och kämpa för ett nytt Kina som är oberoende, lyckligt och fritt. För att uppnå detta mål måste vi beslutsamt förkasta förrädarnas teorier om kompromisser och kapitulation samt bekämpa nationell defaitism, enligt vilken det är omöjligt att besegra de japanska angriparna. Kinas kommunistiska parti tror fullt och fast att de japanska angriparna slutgiltigt kan besegras, om det ovan beskrivna Tiopunktsprogrammet genomförs. Om alla våra 450 miljoner landsmän sätter hela sin styrka till, kommer Kina säkerligen att uppnå slutlig seger!

Ned med den japanska imperialismen!

Leve det nationella revolutionära kriget!

Leve det Nya Kina, oberoende, lyckligt och fritt!

NOTER

[*]Detta var ett utkast för propaganda och agitation och skrevs i augusti 1937 för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés propagandaorgan. Det godkändes av det utvidgade möte som Centralkommitténs Politiska byrå höll vid Lochuan i norra Shensi.[TILLBAKA]

[1] År 1935 upplevde vi ett nytt uppsving i den folkliga patriotiska rörelsen i hela landet. Under ledning av Kinas kommunistiska parti höll studenter i Peking ett patriotiskt massmöte den 9 december, med sådana paroller som "Stoppa inbördeskriget och ena er för att bekämpa utländsk aggression" och "Ned med den japanska imperialismen". Denna rörelse bröt igenom det långvariga skräckvälde som kuomintangregeringen i samråd med de japanska inkräktarna upprätthållit och vann snabbt folkets stöd i hela landet. Den är känd under namnet "Niondedecemberrörelsen". Denna resulterade i att det blev nya förändringar i förhållandena mellan de olika klasserna inom landet och i att den av Kinas kommunistiska parti förespråkade Anti-japanska  nationella  enhetsfronten  antogs  som  politik  av  alla patrioter. Chiang Kai-shekregeringen och dess förrädiska politik blev mycket isolerad.[TILLBAKA]

[2] Se den inledande fotnoten till "Politik, åtgärder och perspektiv för motståndet mot den japanska invasionen" s. 17 i detta band.[TILLBAKA]

[3] Se Sovjetunionens kommunistiska partis (bolsjevikernas) historia, Arbetarkultur 1939, s, 306—310.[TILLBAKA]

[4] Madrids försvar började i oktober 1936 och varade två år och fem månader. År 1936 utnyttjade det fascistiska Tyskland och Italien den spanske fascistiske krigsherren Franco till att sätta i gång ett angreppskrig mot Spanien. Det spanska folket under ledning av Folkfrontsregeringen försvarade heroiskt demokratin. Slaget om Madrid, Spaniens huvudstad, blev det bittraste i hela kriget. Madrid föll i mars 1939 därför att England, Frankrike och andra imperialistländer hjälpte angriparna med sin hycklande politik om "icke-inblandning" och därför att meningsskiljaktigheter uppstod inom Folkfronten.[TILLBAKA]

[5] Folkets tre principer var de principer och det program som Sun Yat-sen under Kinas borgerligt-demokratiska revolution framlade i frågorna om nationalismen, demokratin och folkets försörjning. I det manifest som Kuomintang antog vid sin första rikskongress år 1924 införde Sun Yat-sen Folkets tre principer i ny utformning. Nationalism förklarades vara motstånd mot imperialism och uttryck gavs åt aktivt stöd för arbetarnas och böndernas rörelser. På detta vis omvandlades de gamla Folkets tre principer till de nya Folkets tre principer, som karakteriserades av de Tre stora riktlinjerna, dvs förbund med Ryssland, samarbete med kommunistiska partiet och bistånd åt bönderna och arbetarna. De nya Folkets tre principer utgjorde den politiska grunden för samarbetet mellan Kinas kommunistiska parti och Kuomintang under det Första revolutionära inbördeskrigets period.[TILLBAKA]