Frågan om självständighet
och initiativ inom enhetsfronten[*]
Den 5 november 1938
HJÄLP OCH EFTERGIFTER BÖR VARA
POSITIVA, INTE NEGATIVA
Alla politiska partier och grupper inom
enhetsfronten måste hjälpa varandra och göra ömsesidiga
eftergifter för ett långsiktigt samarbetes skull, men denna
hjälp och dessa eftergifter bör vara positiva, inte negativa.
Vi måste befästa och bygga ut vårt eget parti och armén,
men samtidigt bör vi hjälpa vänskapligt sinnade partier
och arméer att befästa och utveckla sig. Folket vill att regeringen
ska tillmötesgå dess politiska och ekonomiska krav, men samtidigt
vill det ge regeringen all möjlig hjälp att föra försvarskriget.
Fabriksarbetarna kräver bättre villkor av företagsägarna
men samtidigt arbetar de hårt i försvarskampens intressen.
för att främja enhet mot utländsk aggression bör godsägarna
sänka arrendena och räntorna, men samtidigt bör bönderna
betala arrendena och räntorna. Alla dessa principer och riktlinjer
för ömsesidig hjälp är positiva och inte negativa
eller ensidiga. Samma bör gälla om de ömsesidiga eftergifterna.
Varje part bör avhålla sig från att undergräva den
andra parten och. från att skapa hemliga particeller inom den andres
parti, regering eller armé. För vår del organiserar
vi inga hemliga particeller inom Kuomintang, dess regering och armé.
Sålunda får Kuomintang sinnesro, vilket tjänar försvarskriget,
Ordspråket: "Avhåll dig från att göra vissa saker
så att du kan utföra andra ting"[1] passar precis in på fallet. Ett nationellt försvarskrig skulle
ha varit omöjligt om inte Röda armén omorganiserats,
förändringar i administrationen av de röda områdena
företagits och politiken för väpnat uppror uppgivits. Genom
att göra eftergifter på sistnämnda områden har vi
uppnått framgångar i fråga om det nationella försvarskriget;
negativa åtgärder har givit positiva resultat, "Att falla tillbaka
för att kunna bättre ta ett språng framåt"[2]—
detta är leninism. Det strider mot marxismen-leninismen att se eftergifter
som någonting rent negativt. Det finns naturligtvis exempel på
rent negativa eftergifter — Andra internationalens doktrin om samarbete
mellan arbete och kapital[3] resulterade i att en hel klass och en hel revolution förråddes.
I Kina var både Chen Tu-hsiu och sedan Chang Kuo-tao kapitulanter;
kapitulationismen måste kraftigt bekämpas. När vi gör
eftergifter, faller tillbaka, går över till defensiven eller
avbryter vår framryckning i vårt förhållande till
antingen bundsförvanter eller fiender, bör vi alltid se dessa
handlingar såsom en del av hela vår revolutionära politik,
som ett ofrånkomligt led i den allmänna revolutionära
linjen, som en av krökarna i en sick-sackkurs. Med ett ord, de är
positiva.
IDENTITETEN MELLAN DEN NATIONELLA KAMPEN
OCH KLASSKAMPEN
Att vidmakthålla ett långvarigt
krig genom långvarigt samarbete eller, med andra ord, att underordna
klasskampen den nuvarande nationellakampen mot Japan — detta är enhetsfrontens
grundläggande princip. I enlighet med denna princip bör partiernas
och klassernas självständiga karaktär och deras självständighet
och initiativ inom enhetsfronten bevaras och deras grundläggande
rättigheter bör inte offras för samarbetets och enhetens
skull, utan måste tvärtom beslutsamt upprätthållas
inom vissa gränser. Endast på detta sätt kan samarbetet
främjas, ja, endast på detta sätt kan det bli samarbete
över huvud taget. Annars kommer samarbetet att förvandlas till
sammanslagning och enhetsfronten kommer oundvikligen att offras. När
kampen har en nationell karaktär antar klasskampen formen av nationell
kamp, vilket visar identiteten mellan de båda. Å ena sidan
får inte de politiska och ekonomiska kraven från de olika
klasserna i en given historisk period vara sådana, att de stör
samarbetet; å andra sidan bör den nationella kampens krav (behovet
att bekämpa Japan) vara utgångspunkten för all klasskamp.
Sålunda består det inom enhetsfronten identitet mellan enhet
och självständighet och mellan den nationella kampen och klasskampen.
"ALLTING GENOM ENHETSFRONTEN" ÄR FEL
Kuomintang är det parti som sitter
vid makten och hitintills har det inte tillåtit enhetsfronten att
anta organiserad form. Det är omöjligt att bakom fiendens linjer
tillämpa idén om "allting genom enhetsfronten", ty där
måste vi handla självständigt och ha initiativet i egna
händer samtidigt som vi håller fast vid de överenskommelser
som Kuomintang har godkänt (t ex Programmet för väpnat
motstånd och nationens uppbyggande). Eller vi kan handla först
och rapportera efteråt, i förväg genomföra det som
Kuomintang kan tänkas godkänna. T ex så skulle aldrig
kommissarier för förvaltningen ha utnämnts eller trupper
skickats till provinsen Shantung, om vi sökt få detta gjort
"genom enhetsfronten". Det sägs att det franska kommunistpartiet
en gång lade fram en liknande paroll, men det var antagligen därför
att i Frankrike, där en gemensam kommitté av alla partier
redan fanns och Socialistiska partiet var ovilligt att handla i enlighet
med det gemensamt godkända programmet och ville ha sin egen vilja
igenom, kommunistpartiet måste framföra en sådan paroll
för att hålla Socialistiska partiet tillbaka, och säkert
är att det inte gjorde detta för att binda sig självt.
I Kinas fall har Kuomintang berövat alla andra politiska partier
lika rättigheter och försöker tvinga dem att följa
dess order. Om denna paroll är avsedd som ett krav om, att allting
som Kuomintang gör måste gå genom oss, är den både
löjeväckande och omöjlig. Om vi på förhand måste
få Kuomintangs godkännande för allt vi gör, vad händer
då om Kuomintang inte ger sitt godkännande? Eftersom Kuomintangs
linje är att begränsa vår tillväxt, finns det inget
som helst skäl att föreslå en sådan paroll, som
helt enkelt binder oss till händer och fötter. För närvarande
finns det saker som vi borde skaffa Kuomintangs förhandsgodkännande
av, som t ex våra tre divisioners utbyggande till tre armékårer
— detta är att rapportera först och handla efteråt. Det
finns andra saker som Kuomintang kan få veta sedan de genomförts,
såsom utbyggandet av våra styrkor till över 200.000 man
— detta är att handla först och rapportera efteråt. Det
finns också saker, såsom inkallandet av gränsområdets
kongress, vilka vi kommer att utföra, tillsvidare utan att rapportera,
eftersom vi vet, att Kuomintang inte kommer att gå med på
dem. Det finns ytterligare saker vilka vi för närvarande varken
kommer att göra eller rapportera, därför att de skulle
kunna skada hela läget. Kort sagt, vi får inte splittra enhetsfronten,
men vi får inte heller låta oss bindas till händer och
fötter. Därför bör parollen "allting genom enhetsfronten"
inte framföras. Om "allting måste underställas enhetsfronten"
tolkas som "allting måste underställas" Chiang Kai-shek och
Yen Hsi-shan, är denna paroll också felaktig, Vår politik
innebär självständighet och initiativ inom enhetsfronten,
en politik av både enhet och oavhängighet.
NOTER
[*]Detta är
en del av kamrat Mao Tse-tungs slutanförande vid Sjätte Centralkommitténs
sjätte plenarmöte. Då var problemet om självständighet
och initiativ inom enhetsfronten en av de allra viktigaste frågorna
rörande den antijapanska enhetsfronten, en fråga i vilken det
fanns meningsskiljaktigheter mellan kamrat Mao Tse-tung och Chen Shao-yu.
Vad det i grund och botten handlade om var den proletära ledningen
inom enhetsfronten. I sin rapport i december 1947 ("Det nuvarande läget
och våra uppgifter") summerade kamrat Mao Tse-tung dessa meningsskiljaktigheter:
Under försvarskriget bekämpade
vårt parti idéer som liknade kapitulanternas (Chen Tu-hsius
kapitulationism under det Första revolutionära inbördeskrigets
period), det vill säga, sådana idéer som att göra
eftergifter för Kuomintangs folkfientliga politik, att ha mer förtroende
för Kuomintang än för massorna, att inte våga väcka
och ge fritt spelrum åt masskamp, inte våga utvidga de befriade
områdena och folkets arméer inom de delar av landet som ockuperats
av japanerna samt att ge ledningen i Försvarskriget till Kuomintang.
Vårt parti förde en beslutsam kamp mot sådana vanmäktiga
och degenererade idéer, vilka gar emot marxismen-leninismens principer,
och genomförde beslutsamt sin politiska linje att "utveckla de progressiva
elementen, vinna över mittenstyrkorna och isolera den yttersta högerns
krafter", samt utvidgade med kraft de befriade områdena och Folkets
befrielsearmé. Detta inte enbart befäste vårt partis
möjligheter att slå den japanska imperialismen när den
angrep oss, utan gjorde det möjligt för oss att efter den japanska
kapitulationen, då Chiang Kai-shek inledde sitt kontrarevolutionära
krig, obehindrat och utan förluster svänga in på linjen
att bekämpa Chiang Kai-sheks kontrarevolutionära krig med ett
folkets revolutionära krig och vinna stora segrar inom en kort tid.
Alla partikamrater måste hålla dessa läxor ur historien
i fast minne.[TILLBAKA]
[1]Citat
ur Mencius,[TILLBAKA]
[2]V. L Lenin, "Översikt av Hegels bok Föreläsningar om filosofins
historia", Samlade verk, ryska uppl., Moskva 1938, bd 38. s. 275.[TILLBAKA]
[3]"Doktrinen
om samarbete mellan arbete och kapital" är den Andra internationalens
reaktionära doktrin som förespråkar sådant samarbete
i de kapitalistiska länderna och motsätter sig att borgarnas
välde kullkastas genom revolution och att proletariatets diktatur
skapas[TILLBAKA]
1938 |
Ordförande
Mao Tse-tung |
|