Fjärdemajrörelsen[*]

Maj 1939

För tjugo år sedan markerade Fjärdemajrörelsen ett nytt skede i Kinas borgerligt-demokratiska revolution mot imperialismen och feodalismen. Den kulturella reformrörelsen som växte fram ur Fjärdemaj-rörelsen var endast ett av uttrycken för denna revolution. När nya samhälleliga krafter växte och utvecklades under denna period framträdde en stark front inom den borgerligt-demokratiska revolutionen, en front som bestod av arbetarklassen, massorna av de studerande och den nya nationella bourgeoisin. Vid tiden för Fjärdemajrörelsen intog hundratusentals studerande modigt sin plats i första ledet. I dessa avseenden gick Fjärdemajrörelsen ett steg längre än 1911 års revolution. Om vi följer Kinas borgerligt-demokratiska revolution tillbaka till dess uppkomsttid, ser vi att den genomgått en hel del skeden under sin utveckling: Opiumkriget, Taipings himmelska rikes krig, det kinesiskjapanska kriget 1894,[1] reformrörelsen 1898,[2] Yi Ho Tuanrörelsen,[3] 1911 års revolution, Fjärdemajrörelsen, Nordexpeditionen och det agrarrevolutionära kriget. Det nuvarande försvarskriget mot Japan utgör ännu ett skede och är det största, mest livskraftiga och dynamiska skedet av alla. Den borgerligt-demokratiska revolutionen kan anses genomförd endast då den utländska imperialismens och den inhemska feodalismens krafter i huvudsak har störtats och en oavhängig demokratisk stat har skapats. Från och med Opiumkriget har varje skede i revolutionens utveckling haft sina egna kännetecken. Men det viktigaste draget som skiljer dem är huruvida de inträffade före eller efter kommunistiska partiets framträdande. Om vi betraktar dem som helhet bär emellertid alla skedena en borgerligt-demokratisk revolutions prägel. Denna demokratiska revolutions mål är att upprätta ett samhällssystem som hitintills är okänt i Kinas historia, nämligen, ett demokratiskt samhällssystem som har ett feodalt samhälle (under de sista hundra åren ett halvkolonialt och halvfeodalt samhälle) som föregångare och ett socialistiskt samhälle som efterträdare. Om någon frågar varfören kommunist bör sträva att skapa först ett borgerligt-demokratiskt samhälle och sedan ett socialistiskt, svarar vi: vi följer historiens oundvikliga kurs.

Kinas demokratiska revolutions genomförande är beroende av bestämda samhällskrafter. Dessa samhällskrafter är arbetarklassen, bönderna, de intellektuella och den progressiva delen av bourgeoisin, dvs de revolutionära arbetarna, bönderna, soldaterna, studenterna och de intellektuella samt affärsmännen med arbetarna och bönderna som de grundläggande revolutionära krafterna, och arbetarna som den klass vilken leder revolutionen. Det är omöjligt att utan dessa grundläggande revolutionära krafter eller utan arbetarklassens ledning genomföra den antiimperialistiska och antifeodala demokratiska revolutionen. I dag är denna revolutions främsta fiender de japanska imperialisterna och de kinesiska förrädarna, och den grundläggande politiken i revolutionen är politiken för den antijapanska nationella enhetsfronten, som består av alla arbetare, bönder, soldater, studerande och intellektuella och affärsmän som är emot den japanska aggressionen. Slutsegern i försvarskriget kommer att vinnas när denna enhetsfront blir starkt befäst och utvecklad.

Inom den kinesiska demokratiska revolutionära rörelsen var det de intellektuella som först vaknade. Detta bevisades klart både i 1911 års revolution och i Fjärdemajrörelsen. Under Fjärdemajrörelsen var också de intellektuella flera och mer politiskt medvetna än under 1911 års revolution. Men de intellektuella kommer inte att uträtta någonting om de försummar att förena sig med arbetarna och bönderna. I grund och botten går demarkationslinjen mellan revolutionära och icke-revolutionära eller kontrarevolutionära intellektuella i frågan huruvida de är villiga att förena sig med arbetarna och bönderna och verkligen gör det. Slutligen är det detta allena, och inte bekännelser till Folkets tre principer eller marxismen, som skiljer den ena gruppen från den andra. En sann revolutionär måste vara en som är villig att förena sig med arbetarna och bönderna och verkligen gör det.

Tjugo år har nu gått sedan Fjärdemajrörelsen och nästan två år har gått sedan försvarskriget utbröt. Ungdomen och kulturkretsarna i hela landet bär ett tungt ansvar i den demokratiska revolutionen och försvarskriget. Jag hoppas att de kommer att förstå den kinesiska revolutionens karaktär och drivkrafter och låta sitt arbete tjäna arbetarna och bönderna, att de ska gå in i deras mitt och bli propagandister och organisatörer bland dem. När hela folket reser sig mot Japan, kommer segern att bli vår. Ungdom i hela landet, sätt fart på er!

NOTER

[*]Denna artikel skrevs för tidningar i Yenan till åminnelse av Fjärdemaj-rörelsens tjugoårsdag.[TILLBAKA]

[1] Det kinesisk-japanska kriget 1894 påbörjades av den japanska imperialismen i syfte att invadera Korea och Kina. Många kinesiska soldater och en del patriotiska generaler kämpade tappert. Men Kina led nederlag, till följd av Chingregeringens korruption och dess uraktlåtenhet att förbereda motstånd. 1895 slöt Chingregeringen det skändliga Shimonosekifördraget med Japan.[TILLBAKA]

[2] Om reformrörelsen 1898 se "Om långvarigt krig", fotnot 8, s. 188 i detta band.[TILLBAKA]

[3] Yi Ho Tuanrörelsen var den antiimperialistiska väpnade kamp som pågick i Nordkina år 1900. Breda massor bestående av bönder, hantverkare och andra människor deltog i denna rörelse. De tog kontakt med varandra genom religiösa och andra kanaler, organiserade sig i hemliga sällskap och förde en heroisk kamp mot åtta imperialistiska makters förenade angreppsstyrkor — Förenta staterna, Storbritannien, Japan, Tyskland, Ryssland, Frankrike, Italien och Österrike. Rörelsen krossades med obeskrivlig vildsinthet, sedan de förenade angreppsstyrkorna ockuperat Tientsin och Peking.[TILLBAKA]