Intervju given till tre korrespondenter från Centrala nyhetsbyrån samt tidningarna Sao Tang Pao och Hsin Min Pao[1]

Den 16 september 1939

Korrespondent: Får vi förhöra oss om Era åsikter i ett par frågor? Vi har läst Ert uttalande av den första september i dagens upplaga av Nya Kinas nyheter. Det besvarar en del av våra frågor men det finns andra som vi skulle vilja att Ni förklarade utförligare. Våra nedskrivna frågor är uppdelade i tre grupper och vi är tacksamma om Ni vill ge oss Era synpunkter på var och en av dessa.

Mao Tse-tung: Jag ska behandla dem enligt er lista.

Ni frågar om försvarskriget har kommit in i pattställningens skede. Jag tror att i viss mening har det gjort det — i den meningen att det föreligger ett nytt internationellt läge och att Japan står inför större svårigheter medan Kina har stått fast mot kompromisser. Detta utesluter inte möjligheten att fienden ännu kan sätta igång ganska stora offensiva fälttåg; till exempel, han kan måhända angripa Pakhoi, Changsha eller till och med Sian. När vi säger att fiendens omfattande strategiska offensiv och vår strategiska reträtt i viss mening i stort sett avslutats, utesluter vi inte helt och hållet möjligheten av ytterligare offensiver och reträtter. Rörande den specifika uppgiften i det nya skedet är den att förbereda motoffensiven, och detta begrepp täcker allting. Det vill säga, under pattställningens skede måste Kina bygga upp all den kraft som krävs för den kommande motoffensiven. Att förbereda motoffensiven innebär inte att omedelbart inleda den, eftersom detta inte kan göras om inte betingelserna mognat. Vad vi talar om, är den strategiska och inte den taktiska motoffensiven. Taktiska motoffensiver, såsom då vi slog tillbaka fiendens "upprensnings"-fälttåg i sydöstra Shansi, är inte bara möjliga utan absolut nödvändiga. Men tiden är ännu inte inne för en allomfattande strategisk motoffensiv, och vi befinner oss nu i ett skede av aktiv förberedelse för en sådan. I detta skede kommer vi fortfarande att tvingas slå tillbaka ett visst antal offensiva fälttåg som fienden kanske inleder vid fronten.

En uppräkning av uppgifterna i det nya skedet inkluderar: vi måste fortsätta gerillakriget i fiendens uppland, krossa hans "upprensnings"-

fälttåg och besegra hans ekonomiska aggression; vid fronten måste vi stärka vårt militära försvar och slå tillbaka alla offensiva fälttåg som fienden kan inleda; i det Stora upplandet är huvudsaken att arbeta hårt för politiska reformer. Alla dessa ting utgör det specifika innehållet i våra förberedelser för motoffensiven.

De inrikes politiska reformerna är mycket viktiga eftersom fienden för närvarande huvudsakligen genomför en politisk offensiv, därför måste vi alldeles särskilt stärka vårt politiska motstånd. Med andra ord, problemet med demokratin måste lösas så snart som möjligt, ty endast på det sättet kan vi öka vår förmåga till politiskt motstånd och bygga upp vår militära styrka. Kina måste huvudsakligen lita till sina egna ansträngningar i försvarskriget. Vi har förespråkat pånyttfödelse genom våra egna ansträngningar, och detta har fått ännu större vikt i det nya internationella läget. Kärnan i en sådan pånyttfödelse är demokratin.

Fråga: Ni sade just nu att demokrati är grundläggande för att vinna seger i försvarskriget genom våra egna ansträngningar. Hur kan ett sådant system skapas under nuvarande betingelser?

Svar: Dr Sun Yat-sen tänkte sig ursprungligen tre stadier: militärt välde, politiskt förmyndarskap och konstitutionell styrelseform.[2] Men i sitt "Uttalande inför min resa norrut",[3] som utgavs kort före hans död, talade han inte längre om tre stadier utan sade i stället att en nationalförsamling omedelbart borde sammankallas. Detta visar att dr Sun själv ändrade åsikt för många år sedan, i ljuset av ändrade förhållanden. I det allvarliga läge som består i dag under försvarskriget är både ett snabbt sammankallande av en nationalförsamling och införandet av ett demokratiskt styre en tvingande nödvändighet för att avvärja den olycka som nationens underkuvande skulle utgöra och för att driva ut fienden. I denna fråga går åsikterna isär. En del säger att vanliga människor är okunniga och att ett demokratiskt styre inte kan införas. De har fel. Vanliga människor har gjort mycket snabba framsteg under kriget och om de bara får ledning och en riktig politik, kan ett demokratiskt styre säkerligen införas. Ett sådant har till exempel införts i norra Kina. De flesta styrande i distrikten, kommunerna och pao och chia där väljs genom folkomröstning. Även en del ämbetsmän i häradena har valts på detta sätt, och progressiva element och lovande unga människor har blivit valda. Frågan bör tas upp till allmän diskussion.

I den andra gruppen på er lista tar ni upp frågan om att "begränsa främmande partier", det vill säga, frågan om slitningarna på olika ställen. Ni har rätt i era bekymmer i denna sak. Det har nyligen skett vissa förbättringar men i grunden förblir läget oförändrat.

Fråga: Har kommunistiska partiet klargjort sin ställning i denna fråga för Centralregeringen?

Svar: Vi har protesterat.

Fråga: På vilket sätt?

Svar: Vårt partis representant, kamrat Chou En-lai, skrev så tidigt som i juli ett brev till generalissimo Chiang Kai-shek. Därefter skickade människor ur alla samhällsskikt den första augusti ett telegram till generalissimon och den nationella regeringen och krävde återkallandet av "Åtgärderna för att begränsa främmande partiers verksamhet", vilka hade cirkulerat i hemlighet och är själva roten till "slitningarna" på olika ställen.

Fråga: Har det kommit något svar från Centralregeringen?

Svar: Nej. Men det sägs att även inom Kuomintang finns det folk som ogillar dessa åtgärder. Som alla vet, är en armé som deltar i den gemensamma kampen mot Japan en vänskapligt sinnad armé och inte en "främmande armé". Likaledes är ett politiskt parti som deltar i den gemensamma kampen mot Japan ett vänskapligt sinnat parti och inte ett "främmande parti". Många partier och grupper deltar i försvarskriget. Trots att deras styrka varierar, kämpar de för samma sak. Säkerligen måste de alla enas och får under inga omständigheter "begränsa" varandra. Vilket parti är ett främmande parti? Partiet av förrädare med Wang Ching-wei, Japans hejduk, i spetsen, därför att det har ingenting gemensamt politiskt med de antijapanska partierna. Det är detta slag av parti som bör begränsas. Mellan Kuomintang och kommunistiska partiet finns en gemensam politisk grundval, nämligen motståndet mot den japanska aggressionen. Problemet är därför att koncentrera all vår styrka på att bekämpa och hålla tillbaka Japan och Wang Ching-wei, och inte på att bekämpa och hålla tillbaka det kommunistiska partiet. Detta är enda grundvalen för att skapa riktiga paroller. Wang Ching-wei har tre paroller: "Bekämpa Chiang Kai-shek", "Bekämpa kommunistiska partiet" samt "Var vän med Japan". Wang Ching-wei är Kuomintangs, kommunistiska partiets och hela folkets gemensamma fiende. Men kommunistiska partiet är inte Kuomintangs fiende; ej heller är Kuomintang det kommunistiska partiets fiende; de bör enas och hjälpa varandra i stället för att bekämpa eller "begränsa" varandra. Vår sidas paroller måste vara annorlunda än Wang Ching-weis, de måste vara motsatsen till hans och får aldrig förväxlas med dessa. Om han säger, "Bekämpa Chiang Kai-shek", bör alla stödjaChiang Kai-shek; om han säger, "Bekämpa kommunistiska partiet", bör alla enas med det kommunistiska partiet; och om han säger, "Var vän med Japan", bör alla bekämpa Japan. Vi bör stödja allt som fienden motsätter sig och motsätta oss allt som fienden stödjer. Nuförtiden citerar folk ofta i artiklar ordspråket, "Gör inte era vänner ledsna och gläd inte era fiender". Det härrör ur ett brev som Chu Fou, en general som tjänade under Liu Hsiu i Östra Handynastin, skrev till Peng Chung, ståthållare i Yuyang. Det lyder: "Vad du än gör, måste du försäkra dig om att inte göra dina vänner ledsna och inte glädja dina fiender". Chu Fous ord uttrycker en klart politisk princip som vi aldrig får glömma.

I er frågelista frågar ni också om kommunistiska partiets hållning till det som kommit att bli känt som "slitningar". Jag säger er öppet att vi är absolut emot slitningar mellan de antijapanska partierna, emedan detta betyder att de upphäver varandras styrka. Men om någon envisas med att använda våld mot oss, försöker att tyrannisera oss och använder förtryck, kommer kommunistiska partiet att tvingas inta en fast hållning. Vår hållning är: Vi kommer inte att angripa, såvida vi inte blir angripna; om vi blir angripna, kommer vi säkert att gå till motangrepp. Men vår ståndpunkt baserar sig helt och hållet på självförsvar; ingen kommunist tillåts överträda självförsvarsprincipen.

Fråga: Hur är det med slitningarna i norra Kina?

Svar: Där är Chang Yin-wu och Chin Chi-jung de främsta experterna på att skapa slitningar. Chang Yin-wu i Hopei och Chin Chi-jung i Shantung bryter helt enkelt mot alla lagar, både mänskliga och himmelska, och de kan knappast skiljas från förrädarna. De bekämpar sällan fienden men angriper ofta Åttonde routearmén. Vi har redan skickat en mängd ovedersägliga bevis till generalissimo Chiang Kai-shek, som till exempel Chang Yin-wus order till sina underordnade att angripa Åttonde routearmén.

Fråga: Finns det några slitningar med Nya fjärde armén?

Svar: Ja, det gör det. Pingkiangmassakern har chockerat hela landet.

Fråga: En del människor säger att enhetsfronten är viktig men att regeringen i gränsområdet borde avskaffas för enhetens skull. Vad anser Ni om detta?

Svar: Nonsens av alla slag pratas överallt, och det så kallade avskaffandet av regeringen i gränsområdet är ett exempel härpå. Gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia är ett demokratiskt antijapanskt basområde, det är politiskt det mest framåtskridna området i hela landet. Vad finns det för skäl att avskaffa det? Dessutom har generalissimo Chiang för länge sedan erkänt gränsområdet, och den nationella regeringens exekutiva yuan erkände det officiellt för så länge sedan som på vintern i Republikens 26:e år (1937). Kina behöver förvisso enas, men det måste enas på grundval av motstånd, enhet och framåtskridande. Om enhet sökes på motsatta grunder, kommer landet att gå under.

Fråga: Eftersom det existerar olika tolkningar av enhet, finns det någon möjlighet för en splittring mellan Kuomintang och kommunistiska partiet?

Svar: Om vi bara talar om möjligheter, kan vi se både möjligheten till enhet och möjligheten till en splittring, beroende av den hållning som Kuomintang och kommunistiska partiet och särskilt folket i hela landet intar. Vad oss kommunister angår, har vi under lång tid klargjort att vår politik är samarbete och att vi inte enbart hoppas på långvarigt samarbete utan också arbetar hårt för det. Det sägs att också generalissimo Chiang Kai-shek vid Kuomintangs Centrala exekutivkommittés femte plenarmöte förklarade att inrikesproblem inte bör lösas med våld. När nu Kuomintang och kommunistiska partiet står inför en väldig fiende och har lärdomarna ur det förgångna i minnet, måste envar av dem hålla fast vid långvarigt samarbete och undvika en splittring. Men för att undvika alla möjligheter till en splittring måste vi finna politiska garantier för långvarigt samarbete, nämligen genom att fortsätta försvarskriget och införa ett demokratiskt styre. Med dessa kan enheten vidmakthållas och en splittring undvikas; detta beror av båda partiernas och hela nationens gemensamma ansträngningar, och dessa ansträngningar måste göras. "Håll fast vid motstånd och bekämpa kapitulation", "Håll fast vid enhet och bekämpa splittring" samt "Håll fast vid framåtskridande och bekämpa bakåtsträveri" — dessa är de tre stora politiska parollerna som vårt parti lade fram i sitt Manifest av den 7 juli i år. Enligt vår mening är detta enda vägen för Kina att undvika att underkuvas, och att driva ut fienden. Det finns ingen annan väg.

NOTER

[1] Centrala nyhetsbyrån var Kuomintangs officiella nyhetsbyrå, Sao Tang Pao var tidningen för de militära kretsarna i kuomintangregeringen och Hsin Min Pao var ett av den nationella bourgeoisins språkrör.[TILLBAKA]

[2] Se dr Sun Yat-sens Program för nationens återuppbyggande. Under en lång period sökte Kuomintangs reaktionära klick med Chiang Kai-shek i spetsen att rättfärdiga sin skoningslösa kontrarevolutionära diktatur genomatt presentera den som antingen stadiet för "militärvälde" eller för "politiskt förmyndarskap", vilka dr Sun föreställt sig.[TILLBAKA]

[3] Detta uttalande gjordes av dr Sun Yat-sen den 10 november 1924, två dagar innan han lämnade Canton för att resa till Peking på inbjudan av Feng Yu-hsiang. I detta uttalande, som vann hela nationens stöd, deklarerade dr Sun på nytt sitt motstånd mot imperialismen och krigsherrarna och yrkade att en nationalförsamling skulle inkallas för att lösa de problem som landet stod inför. Feng Yu-hsiang tillhörde ursprungligen krigsherre-klicken i Chihli. Vintern 1924, när för andra gången krig utbröt mellan denna och krigsherreklicken i Fengtien, vägrade han att slåss och ledde sina trupper tillbaka till Peking. På detta sätt orsakade han Wu Pei-fus fall. Wu Pei-fu var den verklige ledaren för krigsherrarna i Chihli. Det var då han skickade telegrammet med inbjudan till dr Sun att komma till Peking.[TILLBAKA]