Det nuvarande läget och partiets
uppgifter[*]
Den 10 oktober 1939
1. Det imperialistiska världskrigets
utbrott är resultatet av imperialistländernas försök
att lösgöra sig ur en ny ekonomisk och politisk kris. Kriget
är, vare sig man ser det från den tyska eller den brittisk-franska
sidan, till sitt väsen ett orättfärdigt krig, ett erövringskrig
och ett imperialistiskt krig. Kommunistiska partier världen över
måste beslutsamt bekämpa detta krig och även de socialdemokratiska
partiernas brottsliga handling att förråda proletariatet genom
att stödja kriget. Det socialistiska Sovjetunionen fortsätter
som förut sin fredspolitik, vidmakthåller en strikt neutralitet
gentemot båda stridande parter och har, genom att skicka sina väpnade
styrkor in i Polen, satt stopp för de tyska aggressionsstyrkornas
framträngande mot öster, stärkt freden i östra Europa
samt befriat sina brodernationer i västra Ukraina och Vitryssland
från de polska härskarnas förtryck. Sovjetunionen har
slutit en rad pakter med sina grannländer för att hindra eventuella
angrepp från den internationella reaktionens styrkor och söker
att återställa världsfreden.
2. Den japanska imperialismens politik
i detta nya internationella läge är att koncentrera sina angrepp
mot Kina för att avgöra kinafrågan som förberedelse
för att utsträcka sina internationella äventyr i framtiden.
Den politik med vilken den söker avgöra kinafrågan är
följande:
a) I de ockuperade områdena
är dess politik att stärka sitt grepp om dem som förberedelse
för att underkuva hela Kina. För att göra detta måste
den "rensa upp" i de antijapanska gerillabasområdena, exploatera
de ekonomiska resurserna, upprätta marionettregeringar och krossa
folkets nationella anda.
b) I Kinas uppland är dess politik
att inleda huvudsakligen politiska offensiver, som kompletteras med
militära offensiver. Politiska offensiver innebär koncentration,
inte på att inleda omfattande militära angrepp, utan på
att splittra den antijapanska enhetsfronten, bryta sönder samarbetet
mellan Kuomintang och kommunisterna samt förmå kuomintangregeringen
att kapitulera.
I nuvarande period är det inte troligt
att fienden kommer att inleda stora strategiska offensiver som den mot
Wuhan. Skälen härtill är de slag som Kinas hjältemodiga
försvar under de två senaste åren givit fienden samt
hans otillräckliga väpnade styrka och finansiella resurser.
I denna mening har försvarskriget i grunden nått den strategiska
patt-ställningens skede. Och den strategiska pattställningens
skede, är skedet för förberedande av vår motoffensiv.
Men, för det första, när vi säger att en pattställning
i grunden har uppnåtts, utesluter vi inte möjligheten av ytterligare
offensiva fälttåg från fiendens sida; Changsha angrips
nu och andra ställen blir måhända angripna senare. För
det andra, allt eftersom möjligheten till en pattställning vid
fronten växer, kommer fienden att intensifiera sina "upprensnings"-aktioner
mot våra gerillabasområden. För det tredje, om Kina skulle
misslyckas med att störa fiendens ockupation av de områden
som han gripit och tillåta honom att lyckas i sina försök
att stärka sitt grepp om dem och exploatera dem, om Kina skulle misslyckas
med att slå tillbaka fiendens politiska offensiver och med att fortsätta
motståndet, enheten och framåtskridandet och på så
sätt misslyckas med att samla krafter för motoffensiven, eller
om kuomintangregeringen skulle kapitulera av egen drift, då är
det möjligt att fienden kommer att inleda större offensiver.
Med andra ord, den pattställning som nu uppnåtts kan fortfarande
brytas antingen av fienden eller av kapitulanterna.
3. Faran för kapitulation, splittring
och tillbakagång inom den antijapanska enhetsfronten är fortfarande
den största aktuella faran, och de stora godsägarnas och storbourgeoisins
nuvarande antikommunistiska och bakåtsträvande verksamhet utgör
alltjämt förberedande åtgärder för deras kapitulation.
För att bygga upp krafter för motoffensiven, är det fortfarande
vår uppgift att i samverkan med alla kinesiska patrioter mobilisera
massorna till att effektivt tillämpa de tre stora politiska paroller
som vi lade fram i vårt partis Manifest av den 7 juli: "Håll
fast vid motstånd och bekämpa kapitulation", "Håll fast
vid enhet och bekämpa splittring" samt "Håll fast vid framåtskridande
och bekämpa bakåtsträveri". För att uppnå detta
mål är det av yttersta vikt att fortsätta gerillakrigföringen
bakom fiendens linjer, slå ned fiendens"upprensnings"-aktioner,
störa fiendens ockupation i de områden han tagit samt införa
djupgående politiska och ekonomiska förändringar som gagnar
de massor som bekämpar Japan. Vid fronten är det av yttersta
vikt att vidmakthålla ett militärt försvar och slå
tillbaka alla offensiva fälttåg som fienden kan tänkas
inleda. I Kinas uppland är det av yttersta vikt att införa snabba
och verkliga politiska reformer, sätta stopp för Kuomintangs
enpartidiktatur, sammankalla en nationalförsamling, som verkligen
representerar folkets vilja och har verklig makt, utarbeta och anta en
författning samt i praktiken genomföra ett konstitutionellt
styre. All vacklan och all förhalning, all politik av motsatt slag,
är absolut felaktig. Samtidigt måste de ledande organen i vårt
parti på alla nivåer och alla partimedlemmar utöva en
större vaksamhet i det nuvarande läget och göra sitt yttersta
för att uppnå ideologisk, politisk och organisatorisk konsolidering
av vårt parti och de väpnade styrkor och politiska maktorgan
som står under dess ledning, så att de är förberedda
för vilken som helst krissituation som kan hota den kinesiska revolutionen
samt redo att förhindra oförutsedda förluster för
partiet och revolutionen.
NOTER
[*]Detta var ett beslut
som utarbetades för Kinas kommunistiska partis Centralkommitté.[TILLBAKA]
1939 |
Ordförande
Mao Tse-tung |
|