Övervinn faran för kapitulation och sträva för en vändning till det bättre[*]

Den 28 januari 1940

De senaste händelserna bekräftar riktigheten av Centralkommitténs värderingar. Kapitulationslinjen, som storgodsägarnas klass och stor-bourgeoisin följer, löper i skarp motsättning till den linje för väpnat motstånd, som följs av proletariatet, bönderna, städernas småbourgeoisi och mellanbourgeoisin, och det pågår en kamp mellan dessa två linjer. Båda linjerna existerar för närvarande, och den ena eller den andra kan vinna överhanden i framtiden. Vad alla våra partikamrater i detta sammanhang måste inse är att de allvarliga fall av kapitulation, antikommunism och tillbakagång som inträffat på olika platser inte bör betraktas isolerade. Vi bör inse allvaret i dem, beslutsamt bekämpa dem och inte överväldigas av den stöt de ger oss. Om vi saknar denna anda och en riktig politik för att beslutsamt ta itu med dessa händelser, om vi låter Kuomintangs yttersta höger fortsätta sin "militära och politiska begränsning av kommunistiska partiet" och går i ständig skräck vid tanken på att enhetsfronten kan spricka, då kommer försvarskriget att äventyras, kapitulation och antikommunism kommer att spridas över landet och det kommer att uppstå en verklig fara for att enhetsfronten ska brytas sönder. Men det måste göras mycket klart att det fortfarande, både här hemma och utomlands, finns många objektiva betingelser som gynnar vår kamp för fortsatt motstånd, enhet och framsteg. Till exempel, Japans politik mot Kina är alltjämt lika hård som någonsin; det är mycket svårt att snickra till en münchenkonferens för Fjärran östern därför att det inte blivit någon verklig försoning mellan Japan å ena och Storbritannien, Förenta staterna och Frankrike å andra sidan, trots att motsättningarna dem emellan minskat något, och därför att Storbritanniens och Frankrikes ställningar i Östern försvagats genom kriget i Europa; och Sovjetunionen hjälper aktivt Kina. Dessa är de internationella faktorer som gör det svårt för Kuomintang att kapitulera eller kompromissa eller att inleda ett landsomfattande antikommunistiskt krig. Här hemma för kommunistiska partiet, Åttonde routearmén och Nya fjärde armén en beslutsam kamp mot kapitulation och håller fast vid linjen för motstånd och enhet; också mellanklasserna är motståndare till kapitulation; och kapitulanterna och den yttersta högern inom Kuomintang, är, fastän de har makten, numerärt en minoritet. Dessa är de faktorer här hemma som gör det svårt för Kuomintang att kapitulera eller kompromissa eller inleda ett landsomfattande antikommunistiskt krig. Under dessa omständigheter har vårt parti en dubbel uppgift. Å ena sidan måste det beslutsamt motstå kapitulanternas och den yttersta högerns militära och politiska offensiver. Å den andra måste det aktivt utveckla enhetsfronten mellan de politiska partierna, regeringsorganen, de väpnade styrkorna, civilbefolkningen och de intellektuella; det måste göra sitt yttersta för att vinna flertalet inom Kuomintang, mellanklasserna och sympatisörerna i de arméer som bekämpar Japan, för att fördjupa massrörelsen, för att vinna de intellektuella, för att befästa de antijapanska basområdena, för att utöka de antijapanska väpnade styrkorna och de antijapanska politiska maktorganen samt för att konsolidera vårt parti och säkerställa dess framgång. Om vi utför bägge dessa uppgifter samtidigt, ska vi kunna övervinna faran för att storgodsägarna och storbourgeoisin kapitulerar och åstadkomma en vändning till det bättre i hela läget. Därför är partiets allmänna politik för närvarande att sträva för en vändning till det bättre och samtidigt vara på vakt emot alla nödlägen (sådana nödlägen är ännu så länge av en begränsad och lokal omfattning).

Nu då Wang Ching-wei har bekantgjort sin förrädiska pakt[1] och Chiang Kai-shek har offentliggjort sitt budskap till nationen, kommer otvivelaktigt agitationen för fred att lida ett bakslag och de krafter som är anhängare av motstånd att växa; å andra sidan kommer den "militära och politiska begränsningen av kommunistiska partiet" att fortsätta, det kommer att bli fler lokala intermezzon och Kuomintang kan komma att lägga tyngdpunkten på så kallat "enande mot den utländske fienden" i syfte att angripa oss. Skälet är att de krafter som är anhängare av motstånd och framsteg inte i den närmaste framtiden kan göra sig starka nog att överväldiga de krafter som är anhängare av kapitulation och bakåtsträveri. Vår politik är att inte spara någon möda för att utvidga propagandakampanjen mot Wang Ching-weis förrädiska pakt till alla de delar av landet där det finns kommunistiska partiorganisationer. I sitt budskap säger Chiang Kai-shek, att han kommer att fortsätta försvarskriget, men han framhäver inte behovet av att stärka den nationellaenheten och omnämner inte heller några riktlinjer för fortsatt motstånd och framåtskridande, utan vilka det skulle vara omöjligt att fortsätta kriget. Följaktligen bör vi i kampanjen mot Wang Ching-wei framhäva följande punkter: 1) stöd den nationella politiken att föra försvarskriget ända till slutet och bekämpa Wang Ching-weis förrädiska pakt; 2) hela landet måste enas och störta förrädaren Wang Ching-wei och hans av marionetter bestående centralregering; 3) stöd samarbete mellan Kuomintang och kommunisterna och krossa Wang Ching-weis anti-kommunistiska politik; 4) ned med de förstuckna förrädarna av Wang Ching-weis typ, ty antikommunismen är Wang Ching-weis plan för att splittra den antijapanska enhetsfronten; 5) stärk den nationella enheten och gör slut på inre "slitningar"; 6) inför politiska reformer, utveckla rörelsen för en konstitutionell styrelseform och inför demokrati; 7) upphäv förbudet mot politiska partier och tillförsäkra de antijapanska partierna och grupperna legal status; 8) tillförsäkra folket yttrande- och församlingsfrihet för att bekämpa japanerna och förrädarna; 9) befäst de antijapanska basområdena och bekämpa de splittringskomplotter som bedrivs av förrädarna av Wang Ching-weis typ; 10) understöd de trupper som verkligen kämpar bra i kriget och ge fronterna en tillfredsställande försörjning med proviant och krigsmateriel; och 11) befrämja kulturell verksamhet som är till hjälp för motståndets sak, beskydda den progressiva ungdomen och förbjud alla uttryck för kol-laborationsvänliga åsikter. Ovanstående paroller bör ges stor spridning. Ett stort antal artiklar, manifest, flygblad och broschyrer bör publiceras och tal hållas, och andra paroller som passar de lokala förhållandena bör tillfogas.

Ett massmöte för att fördöma Wang Ching-weis förrädiska pakt kommer att hållas den l februari i Yenan. Vi bör tillsammans med människor ur alla kretsar och med de antijapanska medlemmarna av Kuomintang organisera liknande massmöten i alla områden under första hälften av februari för att skapa ett landsomfattande uppsving i kampen mot kapitulation, mot kollaboratörerna och mot "slitningar".

NOTER

[*] Detta var ett inre partidirektiv, som skrevs å Kinas kommunistiska partis Centralkommittés vägnar. [TILLBAKA]

[1] Wang Ching-wei undertecknade i slutet av 1939 en förrädisk hemlig pakt, kallad "Program för omreglering av de kinesisk-japanska förbindelserna", med de japanska angriparna. Enligt dess viktigaste bestämmelser skulle:

1) nordöstra Kina avstås till Japan och det "Mongoliska territoriet" (dvs vad som på den tiden var provinserna Suiyuan, Chahar och norra Shansi), norra Kina, nedre Yangtsedalen och de sydkinesiska öarna betecknas såsom "zoner för intimt kinesiskt-japanskt samarbete", dvs som zoner som permanent ockuperades av japanska trupper;

2) marionettregimen, från centralregeringen och ned till de lokala förvaltningarna, stå under överinseende av japanska rådgivare och ämbetsmän;

3) marionettregimens soldater och poliser utbildas av japanska instruktörer och deras utrustning levereras från Japan;

4) marionettregeringens skatte- och ekonomiska politik, dess industri-och jordbruksföretag och dess kommunikationsmedel kontrolleras av Japan, och Kinas naturtillgångar fritt exploateras av Japan;

5) all antijapansk verksamhet förbjudas.[TILLBAKA]