Till frågan om politisk makt i de antijapanska basområdena[*]

Den 6 mars 1940

1. Detta är en tid då Kuomintangs antikommunistiska yttersta höger gör allt vad den förmår för att hindra oss att skapa organ för en anti-japansk demokratisk politisk makt i norra och mellersta Kina och på andra ställen, medan vi å vår sida måste skapa dem, och i de större antijapanska basområdena är det redan möjligt för oss att göra det. Vår kamp med den antikommunistiska yttersta högern i denna fråga i norra, mellersta och nordvästra Kina kan bidra till att främja upprättandet av enhetsfrontsorgan för politisk makt i hela landet, och den följs med stor uppmärksamhet av hela nationen. Därför måste denna fråga behandlas varsamt.

2. Den politiska makt som vi upprättar under försvarskriget mot Japan har enhetsfrontskaraktär. Den är den politiska makten av alla som stödjer både motståndet och demokratin; den är ett flertal revolutionära klassers gemensamma demokratiska diktatur över förrädarna och reaktionärerna. Den skiljer sig såväl från godsägarklassens och bourgeoisins kontrarevolutionära diktatur som från arbetarnas och böndernas demokratiska diktatur under agrarrevolutionens period. Att klart förstå denna politiska makts karaktär och samvetsgranna ansträngningar för att förverkliga den, kommer att kraftigt bidra till att sprida demokrati i hela landet. Varje avvikelse, vare sig åt "vänster" eller åt höger, kommer att göra ett mycket dåligt intryck på hela nationen.

3. Sammankallandet av en provinsförsamling i Hopei och valen till administrativa rådet i Hopei, vilka just nu förbereds, kommer att bli av utomordentlig vikt. Lika viktigt blir upprättandet av de nya organen för politisk makt i nordvästra Shansi, Shantung, områdena norr om Huaifloden, häradena Suiteh och Fuhsien samt östra Kansu. Vi måste förfara enligt enhetsfrontsprincipen och göra vårt yttersta för att undvika alla höger- och "vänster"-tendenser. För ögonblicket är "vänster"-tendensen, att inte söka vinna mellanbourgeoisin och de upplysta herrskapen, den mest allvarliga faran.

4. I enlighet med enhetsfrontsprincipen rörande politiska maktorgan, bör fördelningen av platser vara en tredjedel till kommunister, en tredjedel till vänsterprogressiva element som inte tillhör partiet och en tredjedel till mittengrupperna, som är varken vänster eller höger.

5. Vi måste göra oss säkra om att kommunisterna ska spela den ledande rollen i de politiska maktorganen. Därför måste de partimedlemmar som intar en tredjedel av platserna vara av god kaliber. Detta blir nog för att säkra partiets ledande roll, även utan en större representation. Ledarskap är varken en paroll, som man ska skrika ut från morgon till kväll, eller ett högdraget krav på lydnad; det består i stället i att använda partiets riktiga politik och föregå med gott exempel i vårt eget arbete, för att övertyga och skola människor utanför partiet så att de villigt godtar våra förslag.

6. De progressiva som står utanför partiet måste tilldelas en tredjedel av platserna därför att de har nära förbindelser med småbourgeoisins breda massor. Detta kommer att bli av väldig vikt när det gäller att vinna dessa massor.

7. Vårt syfte med att fördela en tredjedel av platserna till mittengrupperna är att vinna mellanbourgeoisin och de upplysta herrskapen. Att vinna dessa grupper är ett viktigt steg i att isolera yttersta högern. För närvarande får vi inte underlåta att räkna med styrkan hos dessa grupper, och måste visa försiktighet i våra relationer till dem.

8. Vår attityd mot icke-kommunisterna måste präglas av samarbete, vare sig de tillhör ett parti eller inte och oavsett vilket parti det är, så länge som de är för motstånd mot Japan och är villiga att samarbeta med kommunistiska partiet.

9. Fördelningen av platserna såsom ovan beskrivits representerar partiets verkliga politik, och vi får under inga omständigheter gå halvhjärtat till väga. För att genomföra denna politik måste vi skola de partimedlemmar som arbetar inom de politiska maktorganen, övervinna den trångsynthet de visar när de är motsträviga eller ängsliga att samarbeta med icke-kommunister och uppmuntra en demokratisk arbets-stil, det vill säga, att överlägga med icke-kommunisterna och vinna flertalets gillande innan de går till handling. Samtidigt måste vi göra allt vad vi förmår för att uppmuntra icke-kommunisterna att uttrycka sina åsikter i olika frågor och måste noggrant lyssna till deras förslag. Vi får aldrig tro att vi, därför att vi har militär och politisk makt, kan tvinga människor att ovillkorligt ge sitt samtycke till våra beslut, och av detta skäl får vi inte avvika från våra bemödanden att vinna ickekommunisterna för våra åsikter så att de genomför dem med glädje och helhjärtat.

10. De ovannämnda siffrorna för platsernas fördelning är inte orörliga kvoter, som ska fyllas mekaniskt; de är en slags grov proportionering som varje plats måste tillämpa enligt sina särskilda förhållanden. På den lägsta nivån kan proportionen modifieras något för att hindra godsägarna och de elaka herrskapen att smyga sig in i de politiska maktorganen. På ställen där sådana organ funnits i en tid, såsom i gränsområdet Shansi—Chahar—Hopei, området i centrala Hopei, Taihangbergsområdet och området i södra Hopei, bör politiken granskas om igen i ljuset av denna princip. Och denna princip bör följas varje gång ett nytt politiskt maktorgan upprättas.

11. Enhetsfrontspolitiken för rösträtt bör vara att varje kines som fyllt arton år och stödjer försvarskriget och demokratin ska ha rätt att välja och bli vald, oavsett klass, nationalitet, kön, religion, partitillhörighet eller utbildningsnivå. Den antijapanska enhetsfrontens politiska maktorgan bör väljas av folket. Deras organisationsform bör grunda sig på demokratisk centralism.

12. Den grundläggande utgångspunkten för alla större politiska åtgärder som enhetsfrontens politiska maktorgan vidtar bör vara kamp emot den japanska imperialismen, skydd åt alla människor som bekämpar Japan, en lämplig sammanjämkning av intressena hos alla de antijapanska samhällsskikten, förbättring av arbetarnas och böndernas försörjning samt undertryckande av förrädare och reaktionärer.

13. Det bör inte krävas av de icke-kommunister som arbetar inom våra politiska maktorgan att de ska leva, tala och bete sig som kommunister, annars kan de känna sig missnöjda eller illa till mods.

14. Alla Centralkommitténs regionsbyråer och underregionsbyråer, alla partikommittéer i gränsområdena och alla befälhavare för arméförband instrueras härmed att förklara detta direktiv för partimedlemmarna och försäkra sig om att det helt genomförs i arbetet i våra politiska maktorgan.

NOTER

[*] Detta direktiv för inre partibruk skrevs för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés räkning.[TILLBAKA]