Bygg oförbehållsamt ut de antijapanska styrkorna och bekämpa den antikommunistiska yttersta högerns stormangrepp[*]

Den 4 maj 1940

1. I alla områden bakom fiendens linjer och i alla krigszoner bör vikten läggas inte vid det säregna utan vid likheten; att göra motsatsen vore ett grovt fel. Trots att varje område har sina individuella särdrag är de alla lika i det alla står inför fienden och alla är inbegripna i försvarskriget, såväl i norra, mellersta och södra Kina som i områdena norr eller söder om Yangtsefloden, på slätterna och i bergs- eller sjödistrikten, och vare sig den berörda styrkan är Åttonde routearmén, Nya fjärde armén eller Södra Kinas gerillakolonn.[1] Härav följer att i samtliga fall kan vi och bör vi expandera. Centralkommittén har gång efter annan framhållit denna expansionspolitik för er. Att expandera innebär att tränga in i alla områden som är ockuperade av fienden och inte låta sig bindas av Kuomintangs begränsningar utan gå utöver de gränser som Kuomintang tillåter, inte vänta sig officiella utnämningar därifrån eller bli beroende av ekonomiskt stöd från de som sitter högre upp utan att i stället oförbehållsamt och självständigt bygga ut de väpnade styrkorna, utan tvekan upprätta basområden, självständigt väcka massorna inom dessa områden till handling och bygga upp politiska maktorgan för enhetsfronten under ledning av kommunistiska partiet. I provinsen Kiangsu, till exempel, bör vi, trots att vi angrips i ord och trots de begränsningar och det förtryck som utövas av sådana antikommunistiska element som Ku Chu-tung, Leng Hsin och Han Teh-chin,[2] ta kontrollen i så många distrikt som möjligt från Nanking i väster till havskusten i öster och från Hangchow i söder till Hsuchow i norr, och göra detta så snabbt som möjligt men ändå lugnt och systematiskt. Vi bör också självständigt bygga ut de väpnade styrkorna, upprätta politiska maktorgan, skapa skattekontor för att ta upp skatter för motstånd mot Japan och ekonomiska agenturer för att främja jordbruket, industrin och handeln samt skapa skolor av olika slag för att utbilda ett stort antal kadrer. Centralkommittén har tidigare beordrat er att utöka de antijapanska väpnade styrkorna till 100.000 man, med lika många gevär samt att utan dröjsmål upprätta politiska maktorgan i områdena bakom fiendens linjer i provinserna Kiangsu och Chekiang innan årets slut. Vilka konkreta åtgärder har ni vidtagit? Tillfällen har försummats förut, och om de återigen försummas i år, kommer läget att bli ännu svårare.

2. I en tid då den antikommunistiska yttersta högern inom Kuomintang envist fortsätter sin politik att hålla tillbaka, begränsa och bekämpa kommunistiska partiet som en förberedelse för kapitulation inför Japan, måste vi betona kampen i stället för enheten; att göra motsatsen skulle vara ett grovt fel. Därför bör det vara en principsak för oss att, både på de teoretiska, politiska och militära områdena, beslutsamt bekämpa alla angrepp i ord, all propaganda, alla order och lagar som den antikommunistiska yttersta högern gör i syfte att hålla tillbaka, begränsa och bekämpa kommunistiska partiet, och vår inställning till dem bör vara att beslutsamt bekämpa dem. Denna kamp måste grundas på principen att kämpa på rättfärdig grund, till vår fördel och med återhållsamhet, det vill säga, enligt principerna för självförsvar, seger och stillestånd, vilket innebär att varje konkret kamp är en försvarskamp, begränsad och tillfällig till sin natur. Vi måste ge lika gott igen och föra en beslutsam kamp mot alla de reaktionära angreppen i ord, all propaganda, alla order och lagar som den antikommunistiska yttersta högern använder. Till exempel, när de krävde att våra Fjärde och Femte avdelningar[3] skulle förflyttas söderut, parerade vi med att vidhålla att det var absolut omöjligt att göra detta; när de krävde att Yeh Feis ochChang Yun-yis förband[4] skulle ge sig av söderut, parerade vi med att be om tillstånd att förflytta en del av dessa förband norrut; när de anklagade oss för att ha undergrävt deras värnpliktsplaner, bad vi dem att utöka Nya fjärde arméns rekryteringsområde; när de sade, att vi bedrev en felaktig propaganda, bad vi dem att upphöra med all sin antikommunistiska propaganda och återkalla alla dekret och order som åstadkommer "slitningar"; och varje gång de inleder militära angrepp mot oss, bör vi krossa dem med motangrepp. Vi är på rättfärdig grund, då vi genomför denna politik att ge lika gott igen. Och det är inte endast vårt partis Centralkommitté som bör gå till handling varje gång vi är på rättfärdig grund, varje förband i vår armé bör göra det. Vad Chang Yun-yi gjorde mot Li Pin-hsien och vad Li Hsien-nien gjorde mot Li Tsung-jen[5] är två bra exempel på starka protester från de lägre nivåerna till de överordnade. Detta slags starka hållning gentemot den yttersta högerns anhängare och politiken att bekämpa dem på rättfärdiga grunder, till vår fördel och med återhållsamhet, är enda sättet att göra dem en smula rädda för att förtrycka oss, att beskära omfattningen av deras verksamhet för att hålla tillbaka, begränsa och bekämpa kommunistiska partiet, att tvinga dem att erkänna vår legala status samt att få dem att tänka sig för två gånger innan de åstadkommer en splittring. Av dessa skäl är kamp den viktigaste metoden för att avvärja faran för kapitulation, åstadkomma en vändning till det bättre i läget och stärka samarbetet mellan Kuomintang och kommunisterna. Inom vårt eget parti och inom vår armé är en envis kamp mot den yttersta högern enda sättet att höja vår kampanda, ge fritt spelrum åt vårt mod, ena våra kadrer, utöka vår styrka och konsolidera vår armé och vårt parti. I vårt förhållande till mittengrupperna är en envis kamp mot den yttersta högern enda sättet att vinna vacklande element och ge stöd åt våra sympatisörer — det finns ingen annan väg. Likaledes är kamp den enda politik som kan trygga att hela partiet och hela armén är andligen på alerten mot en möjlig landsomfattande kris och är förberedda på den i sitt arbete. Annars kommer misstaget av år 1927[6] att upprepas.

3. När vi bedömer det nuvarande läget, bör vi klart förstå att trots att faran för kapitulation har ökat avsevärt, är det fortfarande möjligt att avvärja den. De pågående militära sammandrabbningarna är alltjämt lokalt begränsade och omfattar inte hela landet. De är en strategisk spaningsverksamhet som våra motståndare utför, och ännu inte "undertryckande av kommunister" i stor skala; de är förberedande steg till kapitulation och ännu inte steg som omedelbart föregår kapitulation. Vår uppgift är att ihärdigt och energiskt genomföra den tresidiga politik som Centralkommittén lagt fram, vilken är den enda riktiga politiken, nämligen att utveckla de progressiva krafterna, vinna mittenkrafterna och isolera den yttersta högerns krafter i syfte att avvärja faran för kapitulation och åstadkomma en vändning till det bättre i läget. Det vore farligt att inte påpeka eller inte rätta varje "vänster"-eller högeravvikelse då vi bedömer läget och bestämmer våra uppgifter.

4. De strider i självförsvar som Fjärde och Femte avdelningarna utkämpade emot Han Teh-chins och Li Tsung-jens angrepp i östra Anhwei och de som utkämpades av Li Hsien-niens kolonn emot den yttersta högerns angrepp i mellersta och östra Hupeh, den beslutsamma strid som Peng Hsueh-fengs avdelning genomförde norr om Huaiflo-den, Yeh Feis styrkors inträngande norr om Yangtsefloden och förflyttningen av 20.000 soldater ur Åttonde routearmén söderut till områden norr om Huaifloden och till östra Anhwei och norra Kiangsu[7] — alla dessa handlingar var inte bara absolut nödvändiga och riktiga i och för sig, utan var också oumbärliga för att tvinga Ku Chu-tung att tänka sig för två gånger innan han angrep er i södra Anhwei och södra Kiangsu. Det vill säga, ju fler segrar vi vinner och ju mer vi expanderar norr om Yangtsefloden, desto mer kommer Ku Chu-tung att frukta att inleda ett vågspel söder om Yangtsefloden och desto lättare blir det för er att spela er roll i södra Anhwei och södra Kiangsu. Likaledes, ju mer Åttonde routearmén, Nya fjärde armén och Södra Kinas gerillakolonn expanderar i nordvästra, norra, mellersta och södra Kina, och ju mer kommunistiska partiet växer i hela landet, desto större blir möjligheten att avvärja faran för kapitulation och åstadkomma en vändning till det bättre i läget, och desto lättare blir det för vårt parti att spela sin roll i alla delar av landet. Det är felaktigt att bedöma läget i motsatt riktning eller anta en motsatt taktik i tron att ju mer våra styrkor expanderar, desto mer kommer den yttersta högern att luta mot kapitulation, eller att ju fler eftergifter vi gör, desto mer kommer de att bekämpa Japan eller att hela landet befinner sig på randen till en splittring och att samarbete mellan Kuomintang och kommunisterna inte längre är möjligt.

5. Den Antijapanska nationella enhetsfronten är vår politik för hela landet i försvarskriget. Upprättandet av demokratiska antijapanska basområden i fiendens uppland är en del av denna politik. Ni bör med fast hand genomföra Centralkommitténs beslut rörande politisk makt.

6. Vår politik i kuomintangområdena skiljer sig från den som vi har i krigszonerna och i områdena i fiendens uppland. I kuomintangområdena är det vår politik att ha väl utvalda kadrer som arbetar under jorden i lång tid, att samla kraft och bida vår tid samt undvika att begå överilade handlingar och att bli avslöjade. I enlighet med principen att föra kamp på rättfärdig grund, till vår fördel och med återhållsamhet, är det vår taktik i kampen mot den yttersta högern att föra en ständig och säker kamp och bygga upp vår styrka genom att utnyttja alla kuomintanglagar och dekret som kan tjäna våra syften samt allt som samhällelig sedvänja tillåter. Om en medlem i vårt parti tvingas att ansluta sig till Kuomintang, låt honom göra det; våra medlemmar bör tränga in i pao chia[8] och alla organisationer för utbildning, ekonomi och militära angelägenheter; de bör utveckla ett omfattande enhetsfrontsarbete, dvs få vänner i Centrala armén och bland soldater av olika beteckningar.[9] I alla kuomintangområden är partiets grundläggande politik likaledes att utveckla de progressiva krafterna (partiorganisationerna och massrörelserna), vinna mittenkrafterna (inalles sju kategorier, nämligen, den nationella bourgeoisin, de upplysta herrskapen, soldater av olika beteckningar, mittengrupperna inom Kuomintang, mittengrupperna inom Centrala armén, småbourgeoisins övre skikt samt de små politiska partierna och grupperna) och isolera den yttersta högerns krafter, för att avvärja faran för kapitulation och åstadkomma en gynnsam vändning i läget. Samtidigt måste vi vara helt beredda på att ta itu med alla krislägen, både på det lokala och det nationella planet. Våra partiorganisationer i kuomintangområdena måste hållas strängt hemliga. I Sydöstra byrån[10] och i alla kommittéer i provinserna, häradena och distrikten samt i de speciella kommittéerna, måste alla som arbetar där (från partisekreterare till kockar) strängeligen undersökas en efter en, och ingen, som på minsta sätt kan misstänkas, bör tillåtas stanna i dessa ledande organ. Vi måste vara mycket noga med att skydda våra kadrer, och envar som löper faran att arresteras och dödas av Kuomintang medan han arbetar öppet eller halvöppet, bör antingen skickas till annan plats och gå under jorden eller förflyttas till armén. I de områden som ockuperats av Japan (i Shanghai, Nanking, Wuhu eller Wusih, eller i alla andra städer, små eller stora, samt på landsbygden) är vår politik i grunden densamma som i kuomintangområdena.

7. Detta taktiska direktiv beslöts av Centralkommitténs Politiska byrå vid dess nyligen hållna möte, och kamraterna i Sydöstra byrån och i den militära underkommisionen ombeds diskutera det, skicka det vidare till alla kadrer i partiorganisationerna och till armén, och beslutsamt genomföra det.

8. Kamrat Hsiang Ying instrueras att sända ut detta direktiv i södra Anhwei och kamrat Chen Yi att sprida det i södra Kiangsu. Diskussionerna och utsändningar bör vara avslutade inom en månad sedan detta telegram nått er. Kamrat Hsiang Ying har huvudansvaret för att ordna partiets och arméns arbete i hela området i enlighet med Centralkommitténs linje och bör rapportera resultaten till Centralkommittén.

NOTER

[*] Detta direktiv skrevs för Kinas kommunistiska partis Centralkommitté till dess Sydöstra byrå. Då det skrevs hade kamrat Hsiang Ying, ledamot i Centralkommittén och sekreterare för dess Sydöstra byrå, starka högeråsikter och vacklade i genomförandet av Centralkommitténs linje. Han vågade inte helt och fullt väcka massorna till handling och bygga ut de befriade områdena och folkets armé i de områden som ockuperats av japanerna, insåg inte tillräckligt klart allvaret i möjligheten av reaktionära angrepp från Kuomintangs sida och var därför både andligt och organisatoriskt oförberedd på dem. När direktivet nådde Sydöstra byrån verkställdes det omedelbart av kamrat Chen Yi, ledamot i Sydöstra byrån och befälhavare för Nya fjärde arméns Första avdelning, men kamrat Hsiang Ying tvekade. Han gjorde inga förberedelser mot kuomintangreaktionärernas angrepp och var följaktligen i ett svagt och hjälplöst läge, när Chiang Kai-shek i januari 1941 iscensatte intermezzot i södra Anhwei, i vilket 9.000 av våra soldater utplånades och kamrat Hsiang Ying själv miste livet.[TILLBAKA]

[1] Södra Kinas gerillakolonn var benämningen på ett antal antijapanska gerillaförband i södra Kina, vilka stod under ledning av Kinas kommunistiska parti.[TILLBAKA]

[2] Ku Chu-tung, Leng Hsin och Han Teh-chin var reaktionära kuomintanggeneraler stationerade i Kiangsu, Chekiang, södra Anhwei, Kiangsi och andra platser.[TILLBAKA]

[3] Nya fjärde arméns Fjärde och Femte avdelningar byggde vid den tiden upp ett antijapanskt basområde i Huaiflodens dalgång vid gränsen mellan provinserna Kiangsu och Anhwei.[TILLBAKA]

[4] Förband ur Nya fjärde armén under Yeh Fei och Chang Yun-yi förde då antijapanskt gerillakrig och byggde upp ett antijapanskt basområde norr om Yangtsefloden i mellersta Kiangsu och östra Anhwei.[TILLBAKA]

[5] I mars och april 1940 inledde Li Pin-hsien, Kuomintangs provinsguvernör i Anhwei, och Li Tsung-jen, Kuomintangs befälhavare i Femte krigszonen, som båda var krigsherrar tillhörande Kwangsiklicken, omfattande angrepp mot Nya fjärde armén i gränsområdet Anhwei—Hupeh. Kamrat Chang Yun-yi, som förde befälet över förband ur Nya fjärde armén norr Yangtsefloden, och kamrat Li Hsien-nien, befälhavare för arméns Hupeh-Honan stormtrupper, protesterade skarpt och slog tillbaka angreppen.[TILLBAKA]

[6] Misstaget av år 1927 åsyftar Chen Tu-hsius högeropportunism.[TILLBAKA]

[7] I januari 1940 skickade Kinas kommunistiska partis Centralkommitté över 20.000 man ur Åttonde routearmén från norra Kina för att förstärka Nya fjärde armén i dess antijapanska krigföring norr om Huaifloden samt i östra Anhwei och norra Kiangsu.[TILLBAKA]

[8] Pao chia var det administrativa system genom vilket den reaktionära klicken i Kuomintang genomtvingade sitt fascistvälde på grundnivån.[TILLBAKA]

[9] Chiang Kai-sheks klick kallade sina egna väpnade styrkor för Centrala armén och de som tillhörde andra klickar för soldater av olika beteckningar. Den diskriminerade mot de senare och behandlade dem inte såsom Centrala arméns jämlikar.[TILLBAKA]

[10] Sydöstra byrån ledde arbetet i sydöstra Kina (provinserna Kiangsu, Chekiang, Anhwei, Kiangsi, Hupeh och Hunan inberäknade) på Kinas kommunistiska partis Centralkommittés vägnar under perioden 1938—41.[TILLBAKA]