En synnerligen viktig politik[*]

Den 7 september 1942

Allt sedan partiets Centralkommitté framlade politiken för "bättre trupper och enklare administration",[1] har partiorganisationerna i många antijapanska basområden tillämpat den eller gjort upp planer för att tillämpa den i överensstämmelse med Centralkommitténs direktiv. De ledande kamraterna i gränsområdet Shansi—Hopei—Shantung —Honan har redan tagit itu med detta arbete och är ett föredöme i fråga om "bättre trupper och enklare administration". I några basområden har emellertid kamraterna, därför att de inte helt förstått denna politik, inte med verkligt allvar försökt att genomföra den. De förstår ännu inte i vilket förhållande denna politik står till det nuvarande läget och partiets övriga riktlinjer, eller anser inte att den är synnerligen viktig. Denna sak har redan flera gånger diskuterats i Dagbladet Befrielse och vi önskar nu förklara den ytterligare.

Alla partiets riktlinjer syftar till att besegra de japanska inkräktarna. Försvarskriget har från och med sitt femte år faktiskt ingått i det slutliga stadiet av kamp för seger. Läget i detta stadium skiljer sig från det som bestod under krigets första och andra år och även från det som rådde under tredje och fjärde åren. Ett av kännetecknen för krigets femte och sjätte år är att fastän segern närmar sig ligger mycket stora svårigheter framför oss; med andra ord, vi befinner oss i "mörkret före gryningen". Detta läge består under nuvarande stadium i alla de antifascistiska länderna och likaså i hela Kina. Det är inte begränsat till Åttonde routearméns och Nya fjärde arméns basområden, fastän det är särskilt akut där. Vi strävar att slå de japanska inkräktarna på två år. Dessa år kommer att bli mycket svåra, att skilja sig mycket från krigets första och andra år. Detta särskilt utmärkande drag måste i förväg tas i betraktande av den ledande personalen i det revolutionära partiet och den revolutionära armén. Skulle de försumma att göra detta, kommer de helt enkelt att flyta med händelserna, och hur hårt de än bemödar sig kommer de inte att vara i stånd att uppnå seger, och de kan till och med sätta revolutionens sak i fara. Fastän läget i de anti-japanska basområdena i fiendens rygg redan är många gånger svårare än tidigare, är svårigheterna ännu inte ytterligtgående. Om vi inte nu har en riktig politik, kommer ytterst stora svårigheter att växa oss över huvudet. Folk i allmänhet är böjda för att döma efter förhållandena i det förgångna och i nuet och att missledas till att tro att framtiden kommer att bli ungefär likadan. De är ur stånd att förutse att skeppet kan stöta på undervattensklippor och att med kallt huvud styra förbi dessa. Vilka är de undervattensklippor som ligger i vägen för försvarskrigets skepp? De utgörs av de ytterligt allvarsamma materiella svårigheterna i krigets slutskede. Partiets Centralkommitté har redan pekat ut dem och uppmanat oss att vara vaksamma och styra förbi dem. Många av våra kamrater förstår saken, men en del gör det inte, och detta är det första hindret vi måste övervinna. Försvarskriget kräver enhet, och enhet innebär svårigheter. Dessa svårigheter är politiska; de har uppstått i det förflutna och de kan uppstå på nytt i framtiden. Under fem år har vårt parti efterhand och med yttersta ansträngning övervunnit dem; vår paroll är att stärka enheten och det måste vi fortsätta att göra. Men det finns svårigheter av ett annat slag, materiella svårigheter. De kommer att bli allt mera skärpta. I dag tar några kamrater det alltjämt lätt och är inte medvetna om läget. Därför måste vi väcka dem. Alla kamrater i de antijapanska basområdena måste inse att de materiella svårigheterna från och med nu oundvikligen kommer att bli allvarligare, att vi måste övervinna dem och att ett viktigt sätt att göra detta är "bättre trupper och enklare administration".

Varför är politiken för bättre trupper och enklare administration viktig för övervinnandet av de materiella svårigheterna? Det är klart att det nuvarande och ännu mer det framtida krigsläget i basområdena inte kommer att tillåta oss att klänga fast vid våra tidigare åsikter. Vår väldiga krigsapparat passar för tidigare förhållanden. Då var den tillåtlig och nödvändig. Men det är annorlunda nu, basområdena har krympt och kan fortsätta att krympa under en tid. Det är inget tvivel om att vi inte kan upprätthålla samma enorma krigsapparat som tidigare. Det består redan en motsägelse som vi måste lösa mellan vår krigsapparat och krigsläget. Fiendens mål är att skärpa denna motsättning, därav hans politik "bränn allt, döda alla, plundra allt". Om vi upprätthåller vår enorma apparat kommer vi att ramla rätt in i hans fälla. Om vi reducerar den och har bättre trupper och enklare administration, kommer vår krigsapparat att förbli stark, trots att den reducerats. Genom att lösa motsättningen, som är av typen "en stor fisk i grunt vatten", och genom att anpassa vår krigsapparat till krigsläget ska vi visa oss ännu starkare och så långt ifrån att bli besegrade av fienden ska vi slutligen besegra honom. Det är därför vi säger att politiken för "bättre trupper och enklare administration" som partiets Centralkommitté framlagt är en mycket viktig politik.

Men människors tankar har en benägenhet, att låta sig fjättras av omständigheter och vanor, vilken inte ens revolutionärer alltid kan undgå. Vi skapade själva denna oerhörda apparat, och vi tänkte alls inte på att vi själva en dag skulle bli tvungna att reducera den. Nu då det är dags att göra detta, bjuder det oss emot och vi finner det mycket svårt. Fienden vräker sig över oss med sin enorma krigsapparat, och hur kan vi då våga skära ned vår? Om vi gör det, kommer vi att känna att våra styrkor är för fåtaliga för att reda sig mot honom. Sådana farhågor är en följd just av att man är fjättrad av omständigheter och vanor. När vädret ändras blir det nödvändigt att ändra klädsel. Varje år när våren förvandlas till sommar, sommaren till höst, hösten till vinter och vintern till vår måste vi företa denna ändring. Men vanans makt gör att folk ibland försummar att vidta ändringen i rättan tid och de blir sjuka. De nuvarande förhållandena i basområdena kräver redan att vi ska lägga av våra vinterplagg och ta på sommarkläder så att vi kan röra oss lätt och vigt i kampen mot fienden, men vi går fortfarande omkring nedtyngda av tjockt vadderade kläder och oförmögna till strid. Vad frågan om hur vi ska ta itu med fiendens väldiga apparat beträffar, kan vi lära av exemplet på hur apkungen tog itu med prinsessan Järnsolfjäder. Prinsessan var en fruktansvärd demon, men apkungen förvandlade sig till en liten insekt och tog sig sålunda in i hennes mage och överväldigade henne.[2] Liu Tsung-yuans skildring "Åsnan i Kweichow"[3] innehåller också en värdefull lärdom. En jättestor åsna fördes till Kweichow och dess åsyn gjorde en liten tiger mycket förskräckt. Men till slut blev den jättestora åsnan uppäten av den lille tigern. Vår Åttonde routearmé och Nya fjärde armé är apkungen eller den lille tigern, och de är väl i stånd att ta itu med den japanska demonen eller åsnan. Nu är det absolut nödvändigt för oss att företa en smula förändring och göra oss själva mindre men starkare, därefter ska vi vara oövervinneliga.

NOTER

[*] Denna ledare skrevs för Dagbladet Befrielse i Yenan.[TILLBAKA]

[1] Frasen "bättre trupper och enklare administration" används numera i vida kretsar och är inte längre begränsad till militära ting. Den för tanken till förändringar i organisationer och deras personal och till förenklingar i administrationen och arbetsproceduren.[TILLBAKA]

[2] För historien om hur apkungen Sun Wu-kung förvandlade sig till en liten insekt och besegrade prinsessan Järnsolfjäder se den kinesiska romanen Hsi Yu Chi (Pilgrimsfärden till Västern), kap. 59.[TILLBAKA]

[3] Liu Tsung-yuan (773—819), en stor kinesisk författare under Tång-dynastin. "Åsnan i Kweichow" finns med i hans Tre liknelser och berättar om hur en tiger i Kweichow blev skrämd då han första gången såg en åsna. Men när tigern upptäckte att allt åsnan förmådde var att skria och sparka, kastade han sig över den och åt upp den.[TILLBAKA]