|
Tjäna folket
Den 8 september 1944
[Detta tal hölls vid ett möte
som avdelningarna direkt under Kinas Kommunistiska partis Centralkommitté
anordnat till kamrat Chang Szu-tehs minne.]
Vårt kommunistiska parti jämte Åttonde
routearmén och Nya fjärde armén, vilka leds av vårt
parti, är revolutionens bataljoner. Dessa bataljoner ägnar
sig helt åt folkets befrielse och arbetar uteslutande i folkets
intressen. Kamrat Chang Szu-teh var en man i ledet i dessa bataljoner.
Alla människor måste dö, men döden
kan ha skiftande innebörd. Den gamle kinesiske författaren
Szuma Chien sade: "Ehuru döden drabbar alla människor
utan undantag, kan den väga tyngre än Taiberget eller lättare
än ett fjun." Att dö för folket väger tyngre
än Taiberget, men att arbeta för fascisterna och dö för
exploatörerna och förtryckarna väger lättare än
ett fjun. Kamrat Chang Szuteh dog för folket och hans död
är sannerligen tyngre än Taiberget.
Om vi har brister, är vi inte rädda för
att få dem påtalade och kritiserade, ty vi tjänar folket.
En var, det må vara vem som helst, får påtala våra
brister. Om han har rätt, kommer vi att rätta till dem. Om
det som han föreslår är till fördel för folket,
kommer vi att genomföra det. Idén om "bättre trupper
och enklare administration" framfördes av herr Li Ting-ming,
som inte är kommunist. Han kom med ett gott förslag, som är
till nytta för folket, och vi har antagit det. Om vi, i folkets
intressen, fasthåller vid att göra det som är riktigt
och rätta det som är felaktigt, kommer våra led säkerligen
att växa sig starka.
Vi kommer från landets alla hörn och har
förenats för ett gemensamt revolutionärt mål. Och
vi behöver få folkets stora flertal med oss på vägen
till detta mål. I dag leder vi redan basområden med en befolkning
på 91 miljoner, men detta förslår inte; för att
befria hela nationen behövs mera. I tider då svårigheter
möter får vi inte förlora våra framgångar
ur sikte, vi måste se den ljusa framtiden och ta mod till oss.
Det kinesiska folket lider, det är vår plikt att rädda
det och vi måste anstränga oss i kampen. Varhelst kamp pågår
förekommer offer, och döden är en vanlig händelse.
Men det som ligger oss om hjärtat är folkets intressen och
det stora flertalets lidanden, och när vi dör för folket,
är det en värdig död. Icke desto mindre bör vi göra
vårt bästa för att undvika onödiga offer. Våra
kadrer måste visa omsorg om varje soldat, och alla människor
i de revolutionära leden måste bry sig om varandra, måste
älska och hjälpa varandra.
Från och med nu bör vi, när döden
drabbar någon i våra led, som utfört något nyttigt
arbete, han må vara soldat eller kock, hålla en begravningsceremoni
och ett minnesmöte till hans ära. Detta bör bli regel.
Och den bör införas bland folket också. När någon
dör i en by, bör ett minnesmöte hållas. På
det sättet uttrycker vi vår sorg över den döde
och enar allt folket.
|
