Hurleys och Chiangs duett gjorde fiasko[*]

Den 10 juli 1945

Folkets politiska råd påbörjade i Chungking den 7 juli sitt fjärde sammanträde, sammankallat för att kamouflera Chiang Kai-sheks diktaturregim. Antalet deltagare i öppningsceremonin var det minsta som någonsin noterats. Ingen från Kinas kommunistiska parti deltog, och många av rådets ledamöter ur andra grupper var också frånvarande. Av totalt 290 ledamöter, infann sig endast 180. Chiang Kai-shek ordade vid öppningsceremonin såsom följer:

Detta kommer antagligen att sätta punkt för allt tal om att sammankalla Nationalförsamlingen till den 12 november i år. Imperialisten Patrick J. Hurley har haft ett finger med i denna sak. Först uppmuntrade han kraftigt Chiang Kai-shek att företa ett sådant drag, och det var detta som gav Chiang Kai-sheks nyårsdagstal[1] en smula ryggrad och hans tal den 1 mars[2] en hel del mera. Det var i detta tal som han tillkännagav sin beslutsamhet att "ge statsmakten tillbaka till folket" den 12 november. I talet av den l mars förkastade han helt Kinas kommunistiska partis förslag, om att en konferens med alla partier borde sammankallas och en koalitionsregering upprättas, vilket uttryckte det kinesiska folkets allmänna vilja. Han framhävde muntert idén att skapa en så kallad "tremannakommitté", som skulle inkludera en amerikan, för att "omorganisera" Kinas kommunistiska partis väpnade styrkor. Han var fräck nog att säga, att Kinas kommunistiska parti måste lämna över sina trupper innan han ämnade erkänna partiet såsom "legalt". I allt detta var stödet från Hans nåd Patrick J. Hurley avgörande. I ett uttalande i Washington den 2 april gjorde Hurley sitt bästa för att reklamera upp Chiang Kai-sheks "Nationalförsamling" och andra dylika nedriga planer samt förnekade Kinas kommunistiska partis roll, nedsvärtade dess verksamhet, förklarade sig vara emot samarbete med det och spottade ur sig andra liknande imperialistiska plattheter. Sålunda nådde duetten mellan Hurley i Förenta staterna och Chiang Kai-shek i Kina sin illalåtande toppunkt, med det gemensamma målet att offra det kinesiska folket. Sedan dess tycks föreställningen ha gått ned i varv. Oräkneliga röster har överallt höjts i protest, bland både kineser och utlänningar, både inom Kuomintang och utanför det, bland människor som tillhör partier och dem som inte gör det. Enda skälet är att oljudet som Hurley och Chiang för, trots det högtravande språket, syftar till att offra det kinesiska folkets intressen, ytterligare rasera dess enhet och liksom lägga ned en mina för att tända ett omfattande inbördeskrig i Kina och på så sätt skada de gemensamma intressena hos folken i Förenta staterna och andra allierade länder under det antifascistiska kriget och utsikterna till fredlig samlevnad efteråt. Just nu tycks Hurley ligga och trycka, upptagen av ingen vet vad. Följden är att Chiang Kai-shek tvingas prata smörja inför Folkets politiska råd. Tidigare, den l mars, sade Chiang Kai-shek:

Om det förhåller sig så, varför går nu vår generalissimo till Folkets politiska råd för att "lyssna" till "åsikter"? Enligt honom finns i hela Kina ingen "ansvarig organisation", genom vilken man "kan rådfråga folket om dess åsikter". Följaktligen existerar Folkets politiska råd såsom en "organisation" endast för att äta, och att han "lyssnar" till det har ingen laglig grund. Det må vara hur det vill med den saken. Om Folkets politiska råd säger endast ett ord emot sammankallandet av den falska "National"-församlingen kommer det att ha gjort en god gärning och förtjänat Guds nåd, trots att det genom denna handling skulle ha våldfört sig på det Kejserliga ediktet av den l mars och begått majestätsbrott. Det är naturligtvis för tidigt att kommentera Folkets politiska råd, eftersom vi måste vänta några dagar till för att se vad det kommer att producera för generalissimon att "lyssna" till. En sak är emellertid säker: ända sedan det kinesiska folket började höja sina röster i protest mot denna Nationalförsamling har även entusiasterna för en "konstitutionell monarki" oroat sig för vår "monark" och rått honom att inte sticka halsen i en snara genom att sammankalla ett "Grisparlament"[3] samt varnat honom för Yuan Shih-kais öde. Vem vet, kanske följden härav blir att vår "monark" kommer att hejda sig? Men det är absolut säkert att han och hans följe inte kommer att låta folket få ens en gnutta makt, om detta skulle kosta dem aldrig så litet. Det närmast föreliggande beviset är att Hans majestät har beskrivit folkets berättigade kritik såsom "otyglade angrepp". Han sade:

Skälen för dessa angrepp var att detta datum kunde vara för sent. Hans majestät föreslog därpå att "Nationalförsamlingen ska sammankallas så snart krigsläget har stabiliserats, med tanke på möjligheten att krigets slut kan komma att fördröjas och att ordningen måhända inte snabbt kan återställas allestädes ens efter krigets slut". Till hans stora förvåning företog samma människor återigen "otyglade angrepp". Detta har försatt Hans majestät i en förfärlig klämma. Men det kinesiska folket måste lära Chiang Kai-shek och hans grupp en läxa och säga åt dem: Vad ni än säger eller gör, kommer inga knep som går emot folkets önskningar att tolereras. Vad det kinesiska folket kräver är omedelbara demokratiska reformer, såsom frigivande av politiska fångar, avskaffande av den hemliga polisen och erkännande av folkets friheter samt legal status för de politiska partierna. Ni gör intet av detta utan jonglerar i stället med låtsasproblemet om ett datum för "Nationalförsamlingen". Detta kommer inte att lura ens ett treårs barn. Utan ett minimum av äkta demokratiska reformer, kommer alla era församlingar, både stora och små, att kastas i kloakbrunnen. Ni må kalla detta för ett "otyglat angrepp", men varje bedrägeri av denna typ måste beslutsamt, grundligt, helt och fullt sprängas och inte ett spår därav tillåtas att bestå. Skälet är helt enkelt att det är en svindel. Huruvida det finns en nationalförsamling eller inte är en sak, och huruvida det finns ett minimum av demokratiska reformer eller inte är helt och hållet en annan. Den förstnämnda kan vi för närvarande vara förutan, men de sistnämnda måste införas omedelbart. Eftersom Chiang Kai-shek och hans grupp är villiga att "ge statsmakten tillbaka till folket tidigare", varför är de ovilliga att genomföra ett minimum av demokratiska reformer "tidigare"? Herrar i Kuomintang! När ni läser dessa avslutande rader, måste ni medge att de kinesiska kommunisterna på intet sätt gör ett "otyglat angrepp" mot er, utan ställer en enda enkel fråga till er. Får vi inte ens ställa en fråga? Kan ni svepa undan den? Frågan, som ni måste besvara, är: Hur kommer det sig att ni är villiga att "ge statsmakten tillbaka till folket" men inte villiga att införa demokratiska reformer?

NOTER

[*] Denna kommentar skrevs för nyhetsbyrån Nya Kina.[TILLBAKA]

[1] I det radiotal som Chiang Kai-shek höll den l januari 1945 inte ens omnämnde han de skymfliga nederlag som kuomintangtrupperna lidit mot de japanska angriparna under det föregående året, men han förtalade folket och bekämpade förslaget om att avskaffa Kuomintangs enpartidiktatur och bilda en koalitionsregering samt ett gemensamt överkommando, ett förslag som stöddes av hela folket och alla de antijapanska partierna i landet. Han framhärdade i att fortsätta Kuomintangs enpartidiktatur, och för att skydda sig mot folkets kritik talade han om att inkalla en av Kuomintang kontrollerad "Nationalförsamling", vilken föraktfullt avvisats av hela nationen.[TILLBAKA]

[2] Den l mars 1945 höll Chiang Kai-shek i Chungking ett tal på Förbundet för upprättandet av konstitutionell styrelse. Han upprepade de reaktionära åsikter han framfört i sitt tal på nyårsdagen och föreslog dessutom bildandet av en tremannakommitté, vari en representant för Förenta staterna skulle ingå, för att "omorganisera" Åttonde routearmén och Nya fjärde armén, vilket var detsamma som en öppen inbjudan till imperialisterna i Förenta staterna att intervenera i Kinas inre angelägenheter.[TILLBAKA]

[3] År 1923 fick krigsherren Tsao Kun i norr sig själv vald till "republiken Kinas president" genom att muta parlamentsledamöterna med 5 000 silverdollar vardera. Han blev ökänd som den president som valts genom mutor, och de mutade ledamöterna kallades "ledamöter av Grisparlamentet". Kamrat Mao Tsetung likställer här Kuomintangs falska "Nationalförsamling" med "Grisparlamentet".[TILLBAKA]