CHIANG KAI-SHEK PROVOCERAR INBÖRDESKRIG[*]

13 augusti 1945

En talesman för propagandaavdelningen i Kuomintangs centrala exekutivkommitté har gjort ett uttalande vari han såsom "ett arrogant och olagligt tilltag" betecknar den order[1] som Adertonde armégruppens överbefälhavare Chu Ten den 10 augusti utgav från generalhögkvarteret i Yenan och vari han satte en tidsfrist för fiendens och marionetternas[2] kapitulation. Detta uttalande är fullkomligt befängt. Dess logiska slutsats blir att det är fel av överbefälhavaren Chu Teh att, i enlighet med Potsdamförklaringen[3] och fiendens proklamerade avsikt att kapitulera, beordra sina trupper att se till att fiendens och marionetternas kapitulation verkställes, och att det tvärtom skulle ha varit riktigt och lagligt att råda fienden och marionetterna att vägra kapitulera. Ingen undran på att Chiang Kai-shek, Kinas fascistledare, autokrat och folkförrädare, redan innan fienden verkligen kapitulerat hade fräckheten att "beordra" de antijapanska väpnade styrkorna i de befriade områdena att "stanna där de befinner sig i avvaktan på vidare order", d.v.s. att binda sina egna händer och låta sig angripas av fienden. Ingen undran på att samme fascistiske konspiratör vågade "beordra" de så kallade underjordiska styrkorna (som i verkligheten består av marionettrupper, vilka "räddar nationen på en omväg"[4], och Tai Lis[5] hemliga polis, som samarbetat med japanerna och marionetterna) såväl som andra marionetttrupper att "svara för den lokala ordningens upprätthållande" samtidigt som han förbjöd de antijapanska väpnade styrkorna i de befriade områdena att "självrådigt gå till aktion på egen hand" mot fiendens och marionetternas styrkor. Detta sätt, att behandla fiender som vänner och tvärtom, är så gott som en bekännelse av Chiang Kai-shek. Det ger en klar bild av hela hans inställning, som ständigt är inriktad på att i hemlighet samarbeta med fienden och marionetterna och likvidera alla som inte är av samma skrot och korn som han själv. Folkets antijapanska väpnade styrkor i Kinas befriade områden kommer aldrig att låta sig luras av denna giftiga plan. De vet att överbefälhavaren Chu Tehs order står helt i överensstämmelse med och innebär ett beslutsamt genomförande av andra paragrafen i Potsdamförklaringen som talar om att "fullfölja kriget mot Japan intill dess att allt motstånd upphör". Å andra sidan utgör Chiang Kai-sheks så kallade "order" uppenbara brott mot Potsdamförklaringen, vilken han själv undertecknat. Man behöver bara göra en jämförelse för att det ögonblickligen skall stå klart vem det är som inte "noggrannt följer bestämmelserna i de allierades gemensamma deklarationer".

Både uttalandet av talesmannen för propagandaavdelningen i Kuomintangs centrala exekutivkommitté och Chiang Kai-sheks "order" är från början till slut provokationer till inbördeskrig. I detta ögonblick, när uppmärksamheten både här hemma och i utlandet är koncentrerad på Japans villkorslösa kapitulation, har de satt som mål att finna en förevändning att, så snart försvarskriget upphör, övergå till inbördeskrig. Kuomintangreaktionärerna är verkligen beklagansvärt dumma. De söker sin förevändning i överbefälhavaren Chu Tehs order om fiende- och marionettruppernas kapitulation och av-väpning. Kan det anses vara en intelligent förevändning? Nej. Att de söker en sådan förevändning bevisar bara att kuomin-tangreaktionärerna tycker bättre om fienden och marionetterna än om sina egna landsmän och att de hatar sina egna landsmän mer än fienden och marionetterna. Chunhuaintermezzot,[6] då Hu Tsung-nans trupper invaderade gränsområdet Shensi— Kansu—Ningsia, var alldeles tydligt en provokation till inbördeskrig, och likväl påstod kuomintangreaktionärerna att det rörde sig om en "ryktesoffensiv", företagen av Kinas kommunistiska parti. Kuomintangreaktionärerna fann sin länge sökta förevändning i Chunhuaintermezzot, men den allmänna opinionen både i Kina och i utlandet genomskådade den med ens. Därför säger de nu att Åttonde linjearmén och Nya fjärde armén inte får begära att fiende- och marionettrupperna ska lämna ifrån sig sina gevär och kanoner. Under försvarskrigets åtta år har Åttonde linjearmén och Nya fjärde armén utstått angrepp och inringningar tillräckligt från såväl Chiang Kai-sheks som japanernas sida. Och nu, när försvarskriget håller på att slutföras, antyder Chiang Kai-shek till japanerna (och till sina kära marionettrupper) att de inte ska överlämna sina gevär och kanoner till Åttonde linjearmén och Nya fjärde armén utan "endast till mig, Chiang Kai-shek". Han har lämnat osagd fortsättningen: "... så att jag kan använda dessa gevär och kanoner till att döda kommunisterna och ödelägga freden i Kina och världen". Är inte detta sant? Vad kommer att bli resultatet av att japanerna tillsägas att lämna över sina vapen till Chiang Kai-shek och att marionettrupperna blir tillsagda att "svara för den lokala ordningens upprätthållande"? Resultatet kan bli endast en sammanslagning av regimerna i Nan-king och Chungking,[7] att det "japansk-kinesiska samarbetet" och samarbetet mellan japanerna och marionetterna kommer att avlösas av samarbete mellan Chiang Kai-shek och marionetterna samt att Chiang Kai-sheks "antikommunism och nationellt uppbygge" träder i stället för Wang Ching-weis[6] och japanernas "antikommunism och nationellt uppbygge". Är icke detta ett brott mot Potsdamförklaringen? Kan det bestå något tvivel om att folket i hela landet kommer att stå inför en allvarlig fara för inbördeskrig i samma ögonblick som försvarskriget är över? Vi appellerar nu till alla våra landsmän och till de allierade nationerna att tillsammans med befolkningen i de befriade områdena gå till beslutsam aktion för att hindra ett inbördeskrig i Kina, som skulle sätta världsfreden i fara.

Vem har när allt kommer omkring rätten att ta emot japanernas och marionetternas kapitulation? De antijapanska väpnade styrkorna i Kinas befriade områden, vilka kuomintang-regeringen vägrat erkänna och avstängt från all tillförsel av krigsmateriel och andra förnödenheter, har uteslutande av egen kraft och med folkets stöd lyckats att på egen hand befria väldiga territorier och över hundra miljoner människor samt har bekämpat och bundit 56 procent av de fientliga invasionsstyrkorna och 95 procent av marionettrupperna. Om det icke varit för dessa väpnade styrkor skulle läget i Kina aldrig ha varit vad det är i dag. Rent ut sagt är det i Kina endast de antijapanska väpnade styrkorna i de befriade områdena som har rätt att acceptera fiende- och marionettruppernas kapitulation. Chiang Kai-shek, vars politik varit att sitta som åskådare med armarna i kors och vänta på segern, har sannerligen alls ingen rätt att ta emot fiende- och marionettruppernas kapitulation.

Vi förkunnar för alla våra landsmän och folken i hela världen: överkommandot i Chungking kan icke representera det kinesiska folket och de väpnade kinesiska styrkor som verkligen kämpat mot Japan. Det kinesiska folket kräver att de antijapanska väpnade styrkorna under överbefälhavaren Chu Teh i Kinas befriade områden ska ha rätt att vara representerade vid och deltaga i mottagandet av den japanska kapitulationen och i de fyra allierade makternas kontroll över Japan liksom också att genom sina representanter deltaga i den framtida fredskonferensen. Det kinesiska folket kommer att anse såsom ett stort fel om detta icke sker.

NOTER

[*]Detta är en kommenterande artikel, som skrevs för nyhetsbyrån Hsinhua. [TILLBAKA]

[1] Den 10 augusti 1945 utgav överbefälhavaren Chu Teh från generalhögkvarteret i Yenan en order till alla väpnade styrkor i de befriade områdena angående de japanska inkräktarnas kapitulation. Denna order hade följande lydelse:

Japan har meddelat att det kapitulerar utan villkor och de allierade ska mötas för att diskutera åtgärder i syfte att acceptera kapitulationen på grundval av Potsdamförklaringen. Jag utfärdar härmed följande order till alla våra väpnade styrkor i de befriade områdena:

(1) Enligt Potsdamförklaringens bestämmelser kan varje anti-japanskt förband förelägga fientliga trupper i städer och samhällen eller längs kommunikationslinjerna i närheten att inom viss tid överlämna sina vapen till våra stridskrafter. Sedan de överlämnat sina vapen ska de, i överensstämmelse med våra regler om human behandling av krigsfångar, beskyddas av våra styrkor.

(2) Envar antijapansk styrka i de befriade områdena kan förelägga samtliga marionettstyrkor och av marionetterna upprättade myndighetsorgan i närheten att innan japanerna undertecknar kapitulationsakten gå över till oss med alla sina väpnade styrkor och avvakta upplösning och reorganisation. De som icke åtlyder uppmaningen inom stadgad tid ska utlämna alla sina vapen.

(3) Alla antijapanska väpnade styrkor i de befriade områdena ska beslutsamt förinta alla de fiende- och marionettstyrkor, som vägrar att kapitulera och överlämna sina vapen. (4) Våra väpnade styrkor har oinskränkt bemyndigande att överta och besätta varje stad, samhälle och kommunikationslinje som fienden eller marionetterna innehar, att upprätthålla ordningen och utnämna kommissarier för handhavande av förvaltningsuppgifterna. Därest sabotage eller motstånd förekommer ska de skyldiga straffas som förrädare.

Den 11 augusti utfärdade generalhögkvarteret i Yenan sex order efter varandra enligt vilka de väpnade styrkorna i befriade området Shansi—Suiyuan (ledda av kamrat Ho Lung), befriade området Shansi—Chahar—Hopei (ledda av kamrat Nieh Jung-chen) och befriade området Hopei—Jehol—Liaoning skulle marschera mot inre Mongoliet och nordöstra Kina; de väpnade styrkorna i befriade området Shansi skulle rensa undan japanernas och marionetternas stridskrafter längs järnvägen Tatung—Puchow och i Fenflodens dalgång; de väpnade styrkorna i alla befriade områden skulle inleda energisk offensiv mot samtliga större kommunikationsleder under fientlig kontroll i syfte att tvinga fiendens och marionetternas trupper att kapitulera. Samtliga till Folkets Befrielsearmé hörande förband i de befriade områdena utförde snabbt och beslutsamt dessa order och vann betydande segrar.[TILLBAKA]

[2]Med "fienden" avses här de japanska invasionstrupperna och med "marionetterna" de marionettförvaltningar som uppsatts av japanerna samt dessa marionettförvaltningars truppstyrkor. Till större delen bestod marionettförvaltningarna av förutvarande kuo-mintangämbetsmän medan deras trupper utgjordes av kuomintang-förband, som kapitulerat för japanerna.[TILLBAKA]

[3]Den förklaring som avses är den som den 26 juli 1945 gjordes vid konferensen i Potsdam av Kina, Storbritannien och Förenta Staterna med uppfordran till Japan att kapitulera. Huvudpunkterna i denna förklaring var att den japanska militarismen måste undanröjas en gång för alla, att Japans militära styrkor skulle avväpnas fullständigt, att den japanska krigsindustrin skulle nedmon-teras, att de japanska krigsförbrytarna skulle ställas inför rätta, att Kairodeklarationen skulle genomföras, d. v. s. att Japan skulle återlämna alla de territorier det rövat såsom Korea och de kinesiska områdena Manchuriet, Taiwan och Penghuöarna, att Japans territorium skulle begränsas till öarna Honshu, Hokkaido, Kyushu, Shikoku och diverse mindre öar samt att de allierades väpnade styrkor skulle ockupera Japan intill dess att en demokratisk japansk regering upprättats. Sovjetunionen undertecknade också Potsdamförklaringen sedan den förklarat Japan krig den 8 augusti 1945.[TILLBAKA]

[4]Uttrycket hänför sig till den fega och lömska politiken, att kapitulera för Japan och bekämpa kommunismen, vilken kuomin-tangreaktionärerna praktiserade under försvarskriget mot Japan. Kuomintangreaktionärerna dirigerade en del av sina trupper och ämbetsmän att kapitulera för de japanska inkräktarna för att sedan som marionettrupper och dito ämbetsmän förena sig med japa- nerna i angreppen mot de befriade områdena. Detta kallade dessa sluga herrar för att "rädda nationen på en omväg".[TILLBAKA]

[5] Tai Li var direktör för den under Kuomintangs militära råd lydande Byrån för undersökningar och statistik, en av Kuomintangs väldiga hemliga polisagenturer.[TILLBAKA]

[6]Kuomintangtruppernas invasion i Chunhua, Hsunyi och Yao-hsien i Kuangchangs distrikt av gränsområdet Shensi—Kansu— Ningsia i juli 1945. Se "Läget och vår politik efter segern i försvarskriget mot Japan", not 12, i detta band.[TILLBAKA]

[7] Wang Ching-weis marionettregering satt i Nanking och Chiang Kai-sheks regering hade sitt säte i Chungking. "Sammanslagningen av Nanking- och Chungkingregimerna" var en politisk komplott smidd av den japanska imperialismen och projapanska element inom Kuomintang. [TILLBAKA]

[8]Wang Ching-wei var en ökänd kuomintangledare och projapansk förrädare. Han kapitulerade öppet för japanerna i december 1938, vid en tidpunkt då han var vice ordförande i Kuomintang och ordförande i dess Folkets politiska råd. I mars 1940 blev han president för den centrala marionettregim som då skapades i Nanking. Han dog i Japan i november 1944. [TILLBAKA]