TVÅ TELEGRAM FRÅN ÖVERBEFÄLHAVAREN FÖR ADERTONDE ARMÉGRUPPEN TILL CHIANG KAI-SHEK[*]

Augusti 1945

I. TELEGRAM AV DEN 13 AUGUSTI

Genom Chungkings radio har vi mottagit två meddelanden från Centrala nyhetsbyrån, ett innehållande den order Ni sänt oss och ett annat med Era order till officerare och manskap i olika krigszoner. Er order till oss lyder: "Alla förband i Adertonde armégruppen ska stanna där de befinner sig i avvaktan på vidare order". Dessutom talar den om sådana saker som att det är förbjudet för oss att överta fiendens vapen. Er order till officerare och manskap i de olika krigszonerna var, enligt Centrala nyhetsbyråns den 11 augusti daterade meddelande, följande: "överbefälhavaren har i dag sänt telegram till officerare och manskap i de olika krigszonerna med uppmaning att öka krigsinsatserna och i överensstämmelse med förefintliga militära planer och order stöta fram aktivt utan minsta uppehåll". Vi anser att dessa två order motsäger varandra. Enligt den första ska våra förband "stanna där de befinner sig i avvaktan på vidare order" och ska inte längre angripa eller strida. Varför beordrar Ni oss att icke strida i detta ögonblick då de japanska angriparna i verkligheten ännu icke kapitulerat, när de varje timme och varje minut dödar kinesiska medborgare och befinner sig i strid såväl med kinesiska trupper som med sovjetiska, amerikanska och brittiska trupper och när sovjetiska, amerikanska och brittiska trupper i sin tur varje timme och varje minut befinner sig i strid med de japanska angriparna? Den andra ordern anser vi vara mycket bra. "öka krigsinsatserna och stöta fram aktivt utan minsta uppehåll" — så ska det låta! Det är beklagligt att Ni givit denna order endast till Era egna trupper men icke till oss och att Ni givit oss helt andra order. Chu Teh utsände den 10 augusti en order till alla antijapanska väpnade styrkor i Kinas befriade områden[1], vilken just precis gick ut på att "öka krigsinsatserna". Hans order sade vidare att samtidigt som de ökar krigsinsatserna ska de beordra de japanska angriparna att kapitulera inför dem och ska överta såväl fiendens som marionettruppernas vapen och övriga utrustning. Är inte detta alldeles riktigt? Det är utan tvivel mycket riktigt och ligger utan tvivel i den kinesiska nationens intresse. Däremot är det absolut inte i nationens intresse att de "stannar där de befinner sig i avvaktan på vidare order". Vi anser att Ni har givit en felaktig order, en order som är så felaktig att vi är nödsakade att meddela Er att vi bestämt avvisar den. Er order är nämligen inte bara oriktig, den står också i öppen strid med Kinas nationella intressen och gagnar endast de japanska angriparna och fosterlandsförrädarna.

II. TELEGRAM AV DEN 16 AUGUSTI

Vid en tidpunkt då vår gemensamme fiende, den japanska regeringen, accepterat Potsdamförklaringens villkor och redan meddelat att den kapitulerar men ännu icke genomfört kapitulationen riktar jag härmed, på samtliga antijapanska stridskrafters vägnar och för alla de tvåhundrasextio miljonerna medborgare i Kinas befriade områden och i de av japanerna ockuperade områdena, följande förklaring och krav till Er.

Nu då försvarskriget mot Japan lider mot sitt segerrika slut vill jag fästa Er uppmärksamhet på följande fakta rörande krigsskådeplatsen i Kina av i dag. I de väldiga ockuperade områden som Ni övergivit och som tagits av fienden och marionetterna har vi, mot Er vilja, under åtta år av bittra strider återtagit nära en miljon kvadratkilometer, befriat över etthundra miljoner människor, organiserat en reguljär truppstyrka på över en miljon man och en folkmilis på över två miljoner tvåhundratusen man, upprättat nitton stora befriade områden i de nitton provinserna Liaoning, Jehol, Chahar, Sui-yuan, Hopei, Shansi, Shensi, Kansu, Ningsia, Honan, Shantung, Kiangsu, Anhwei, Hupeh, Hunan, Kiangsi, Chekiang, Fukien och Kwangtung[2], omringat flertalet större och mindre städer, viktiga kommunikationslinjer och — utom i ett fåtal fall — de sektioner av kusten som fienden och marionetterna tagit sedan Sjundejuliintermezzot 1937[3]. Dessutom har vi i Kinas av japanerna ockuperade områden (med en befolkning av etthundrasextio miljoner) organiserat omfattande underjordiska styrkor att slå emot fienden och marionetterna. Under striderna fortsätter vi att bekämpa och inringa 69 procent av de japanska trupper, som invaderat Kina (de som befinner sig i nordöstra Kina ej medräknade) och 95 procent av marionetttrupperna. Er regering och Era väpnade styrkor har tvärtom hela vägen följt politiken att se på med korslagda armar, att sitta och vänta på segern, bevara Era styrkor och förbereda Er för inbördeskrig. Ni har inte endast vägrat erkännande åt våra befriade områden och krigsmateriel och andra förnödenheter åt våra arméer, men har omringat och angripit oss med en väldig styrka på 940.000 man. Ehuru alla soldater och civila i Kinas befriade områden lidit svårt av att från ena hållet angripas av fienden och marionetterna och från det andra av Era förband har vi aldrig vacklat i vårt beslut att ståndaktigt fortsätta försvarskriget och kampen för enhet och demokrati. Folket i Kinas befriade områden och Kinas kommunistiska parti har många gånger föreslagit Er och Er regering att sammankalla en konferens med samtliga partier och bilda en demokratisk koalitionsregering för hela landet i syfte att göra slut på inbördeskampen, mobilisera och ena folkets antijapanska styrkor landet över, föra försvarskriget till seger och säkerställa freden efter kriget. Våra förslag har utan undantag avvisats av Er och Er regering. Vi är ytterligt missnöjda med allt detta. Fiendelandet kommer snart att underteckna sin kapitulation, men Ni och Er regering har fortsatt att ignorera vår mening, har utställt en synnerligen upprörande order till mig den 11 augusti och beordrat Era trupper att i stor skala öva tryck mot de befriade områdena under förevändning att avväpna fienden. Faran för inbördeskrig är därför allvarligare än någonsin. Allt detta tvingar oss att ställa följande krav på Er och Er regering.

1. Jag begär att Ni konsulterar oss så att vi kan komma till en gemensam ståndpunkt innan Ni, Er regering och Ert högsta råd accepterar japanernas och marionetternas kapitulation och ingår några överenskommelser eller pakter, vilka ska gälla efter kapitulationen. Ni och Er regering har nämligen framkallat missnöje bland folket och kan icke representera de breda massorna eller några av folkets antijapanska väpnade styrkor i de befriade områdena eller de av japanerna ockuperade områdena. Vi förbehåller oss rätten att säga ifrån därest överenskommelserna eller pakterna, utan att vårt medgivande på förhand inhämtats, innehåller någonting som rör Kinas befriade områden eller de av japanerna ockuperade områdena.

2. Samtliga folkets antijapanska väpnade styrkor i Kinas befriade områden och områden under japansk ockupation har, i enlighet med Potsdamförklaringen och de bestämmelser som de allierade fastlagt för accepterandet av fiendens kapitulation[4], rätt att acceptera kapitulation från de japanska trupper och marionettrupper som vi inringat, att överta deras vapen och materiel och påtaga sig ansvaret för genomförandet av alla de bestämmelser som de allierade fastställt att genomföras sedan den japanska kapitulationen accepterats. Den 10 augusti

beordrade jag de väpnade styrkorna i Kinas befriade områden att med all kraft angripa fiendens förband och vara beredda att mottaga deras kapitulation. Den 15 augusti beordrade jag den fientlige överbefälhavaren Yasuji Okamura att kapitulera med sina trupper.[5] Denna orders giltighet är emellertid begränsad till den sfär inom vilken de väpnade styrkorna i de befriade områdena opererar och gäller icke inom något annat område. Jag anser mina order vara mycket rimliga och helt i överensstämmelse med Kinas och de allierades gemensamma intressen.

3. De breda massorna och alla de antijapanska väpnade styrkorna inom Kinas befriade områden och de av japanerna ockuperade landsdelarna ska ha rätt att sända sina representanter att deltaga i de allierades accepterande av den japanska kapitulationen samt det arbete som gäller hur man ska förfara med fiendelandet efter dess kapitulation.

4. Kinas befriade områden och alla de antijapanska väpnade styrkorna ska ha rätt att välja sin egen delegation till den framtida fredskonferensen samt till alla möten med Förenta Nationerna som berör Japan.

5. Jag begär att Ni ska hindra inbördeskrig. Sättet att göra detta är att låta de väpnade styrkorna i de befriade områdena ta emot kapitulationen från de av fiendernas och marionetternas förband som de inringat medan Era väpnade styrkor tar emot kapitulationen från de av fiendens och marionetternas förband som ni inringat. Detta är icke blott allmän sed i alla krig, det är ytterligt nödvändigt för att undgå ett inbördeskrig. Därest Ni handlar på annat sätt kommer det att få olyckliga konsekvenser. Jag ger Er nu en allvarlig varning i denna sak och hemställer till Er att inte nonchalera den.

6. Jag kräver av Er att Ni omedelbart avskaffar enpartidik-taturen, inkallar en konferens med samtliga partier för att bilda en demokratisk koalitionsregering, avskedar korrupta ämbetsmän och alla reaktionärer från deras poster, bestraffar förrädarna, avskaffar hemliga polisen, erkänner de olika partierna såsom legala (Kinas kommunistiska parti och alla demokratiska partier har hittills av Er och Er regering ansetts såsom illegala), upphäver alla reaktionära lagar och dekret, som undertrycker folkets friheter, erkänner den folkvalda sty- relsen och de antijapanska väpnade styrkorna i Kinas befriade områden, drar tillbaka de trupper, som omringar de befriade områdena, friger de politiska fångarna och genomför ekonomiska och andra demokratiska reformer.

Förutom detta telegram har jag sänt Er ytterligare ett såsom svar på Er order till mig av den 11 augusti och jag förmodar att Ni fått det. Nu förklarar jag ännu en gång att Er order var fullständigt felaktig. Den 11 augusti beordrade Ni mina styrkor att "stanna där de befinner sig i avvaktan på vidare order" och att icke längre angripa fienden. Det var emellertid sant inte bara den 11 augusti utan det är lika sant i dag (16 augusti) att den japanska regeringen kapitulerat endast i ord men icke i handling; ingen kapitulationsakt har undertecknats, ingen verklig kapitulation har skett. Min syn på saken står helt i överensstämmelse med den som företrädes av de allierade: Storbritannien, Förenta Staterna och Sovjetunionen. Den 11 augusti, samma dag som Ni gav Er order till mig, meddelade det brittiska armékommandot i Burma att kriget mot Japan alltjämt pågick. Nimitz[6], befälhavaren för Förenta Staternas stridskrafter, förklarade att krigstillståndet icke blott fortsatte utan att kriget med alla dess ödeläggande följder alltjämt måste föras vidare. Fjärran östernkommandot för Sovjetunionens Röda armé meddelade: "Fienden måste hänsynslöst förintas". Generalöverste Antonov, Röda arméns generalstabschef, gjorde den 15 augusti följande uttalande:

Meddelandet om Japans kapitulation, som den japanske kejsaren utsände den 14 augusti, är endast en allmän deklaration om kapitulation utan villkor. Det har ännu icke utfärdats order till stridskrafterna att inställa fientlighe-terna, och de japanska förbanden fortsätter sitt motstånd. Följaktligen har Japans väpnade styrkor ännu icke genomfört en verklig kapitulation. En faktisk kapitulation från de japanska stridskrafternas sida kan anses ha skett först från den tidpunkt då kejsaren beordrat sina stridskrafter att upphöra med fientligheterna och nedlägga sina vapen och då denna order utförts i praktiken. Med hänsyn till vad ovan sagts kommer Sovjetunionens stridskrafter i Fjärran östern att fortsätta sina offensiva operationer mot Japan. Som synes är Ni ensam bland alla de allierades överbefälhavare om att ha givit en fullständigt felaktig order. Jag anser att Ert misstag bottnar i Er egoism och är av ytterst allvarlig art, det vill säga att Er order tjänar fiendens intressen. Med utgångspunkt från Kinas och de allierades gemensamma intressen ska jag därför fortsätta att motsätta mig Er order så länge Ni icke öppet erkänt misstaget och återkallat denna order. För närvarande beordrar jag alltjämt de stridskrafter som står under mitt befäl, att i samverkan med Sovjetunionens, Förenta Staternas och Storbritanniens stridskrafter rikta beslutsamma angrepp mot fienden intill dess att han inställer fientligheterna, överlämnar sina vapen och allt fäderneslandets territorium helt återvunnits. Jag förklarar att jag som patriotisk soldat icke kan handla på annat sätt.

Jag hemställer om Ert omgående svar på vad jag ovan anfört.

NOTER

[*] Dessa telegram skrevs för överbefälhavaren för Adertonde armégruppen. Vid denna tid, då de japanska angriparna tillkännagivit att de kapitulerade men ännu icke genomfört sin kapitulation, monopoliserade Chiang Kai-shek med den amerikanska imperialismens stöd rätten att ta emot kapitulationen och bedrev aktiva förberedelser för ett kontrarevolutionärt inbördeskrig genom att sända stora styrkor, vilka, under förevändning att de hade att ta emot den japanska kapitulationen, skulle rycka in i de befriade områdena. Kamrat Mao Tse-tungs avsikt med det första telegrammet var att demaskera Chiang Kai-shek som den kontrarevolutionär han var och lära hela folket att vara på sin vakt mot hans planer på inbördeskrig. Det andra telegrammet avslöjade ytterligare Chiang Kai-shekklickens planer att förbereda inbördeskrig och lade fram Kinas kommunistiska partis sexpunktsförslag till förhindrande av inbördeskrig. I samma syfte skrev kamrat Mao Tse-tung två kommentarer för nyhetsbyrån Hsinhua - "Chiang Kai-shek provocerar inbördeskrig" och "Till ett uttalande av Chiang Kai-sheks talesman" -, vilka båda medtagits i detta band. Tack vare den fasta och beslutsamma hållningen hos Kinas kommunistiska parti, som vägrade att låta sig skrämmas av Chiang Kai-sheks reaktionära skrävel, växte såväl de befriade områdena som Befrielsearmén mycket snabbt, och under trycket från alla krafter i Kina och i utlandet, som var motståndare till inbördeskrig, tvangs Chiang Kai-shek att ändra taktik, att inta en fredlig hållning och inbjuda kamrat Mao Tse-tung att komma till Chungking för fredsförhandlingar.[TILLBAKA]

[1]Se "Chiang Kai-shek provocerar inbördeskrig", not l, i detta band.[TILLBAKA]

[2]De nitton befriade områdena var: Shensi—Kansu—Ningsia, Shansi—Suiyuan, Shansi—Chahar-Hopei, Hopei—Jehol-Liaoning, Shansi—Hopei—Honan, Hopei—Shantung—Honan, Shantung, norra Kiangsu, mellersta Kiangsu, södra Kiangsu, norr om Huaifloden, söder om Huaifloden, mellersta Anhwei, Chekiang, Kwangtung, Chiungyai (ön Hainan), Hunan—Hupeh—Kiangsi, Hupeh—Honan— Anhwei och Honan.[TILLBAKA]

[3]Den 7 juli 1937 angrep japanska invasionsstyrkor den kinesiska garnisonen i Lukuochiao, tio kilometer sydväst om Peking. Under inflytande av den hela folket omfattande starka antijapanska rörelsen satte sig de kinesiska förbanden i Lukuochiao till motvärn. Detta intermezzo var inledningen till det kinesiska folkets heroiska försvarskrig mot Japan, vilket pågick i åtta år.[TILLBAKA]

[4]Den 10 augusti 1945 meddelade den japanska regeringen i noter till Sovjetunionen, Kina, Förenta Staterna och Storbritannien sin önskan att kapitulera. Den 11 augusti svarade dessa fyra länders regeringar att "alla japanska armé-, flott- och flygmyndigheter" och "alla stridskrafter under deras kontroll, var de än må befinna sig", måste "inställa sina aktiva operationer" och "överlämna sina vapen". [TILLBAKA]

[5]Yasuji Okamura var vid denna tid överbefälhavare för de japanska invasionsstyrkorna i Kina. Ordern från överbefälhavaren Chu Teh till Yasuji Okamura lyder:

(1) Den japanska regeringen har formellt accepterat Potsdam-förklaringens villkor och meddelat att den kapitulerar.

(2) Ni har att beordra alla förband under Ert befäl att inställa alla militära operationer. Samtliga förband, med undantag för de som är omringade av kuomintangregeringens trupper, ska ge sig till oss på order från Åttonde linjearmén, Nya fjärde armén och Sydkinas antijapanska kolonn från Kinas befriade områden.

(3) Beträffande de japanska förbanden i norra Kina och deras kapitulation har Ni att beordra general Sadashi Shimomura att utse en representant, som ska bege sig till Åttonde linjearmén i Fupingområdet för att erhålla order av general Nieh Jung-chen. För de japanska trupperna i östra Kina och deras kapitulation ska Ni själv utse en representant, som har att bege sig till Tienchangområdet, där Nya fjärde armén har sitt högkvarter, för att mottaga order av general Chen Yi. Vad de japanska förbanden i provinserna Honan och Hupeh angår, ska Ni beordra Er representant i Wuhan att bege sig till Nya fjärde arméns 5. division i Taipehbergets område för att där mottaga order av general Li Hsieh-nien. Beträffande de japanska trupperna i Kwangtung och deras kapitulation ska Ni instruera Er representant i Canton att bege sig till det av Sydkinas Antijapanska kolonn innehavda Tungkuanområdet för att mottaga order av general Tseng Sheng.

(4) Samtliga japanska trupper i norra, östra, mellersta och södra Kina (utom de som inringats av kuomintangförbanden) måste bevara alla vapen och övrig materiel intakta i avvaktan på att vår armé ska acceptera deras kapitulation och får inte ta order från andra än Åttonde linjearmén, Nya fjärde armén och Sydkinas antijapanska kolonn.

(5) Alla flygplan och fartyg i norra och östra Kina ska stanna där de befinner sig, men de fartyg som ligger förankrade längs Gula havets och Pohaibuktens kuster ska samlas till Lienyun-kang, Tsingtao, Weihaiwei och Tientsin.

(6) Förstörelsen av materiel eller installationer av något slag får ej förekomma.

(7) Ni och den japanska arméns befälhavare i norra, östra mellersta och södra Kina har hela och fulla ansvaret för utförandet av denna order.[TILLBAKA]

[6]Chester W. Nimitz var då överbefälhavare för Förenta Staternas Stillahavsflotta och för hela krigsskådeplatsen i Stilla havet.[TILLBAKA]