SANNINGEN OM KUOMINTANGANGREPPEN[*]

5 november 1945

I en rapport från Chungking, daterad den 3 november, meddelade United Press att Wu Kuo-chen, ledare för propagandaavdelningen i Kuomintangs centrala exekutivkommitté, uttalat, att "regeringen är helt på defensiven i detta krig", och föreslagit åtgärder för att "återställa kommunikationerna".[1] En medarbetare i nyhetsbyrån Hsinhua har frågat Kinas kommunistiska parti härom.

Talesmannen för Kinas kommunistiska parti svarade journalisten som följer. Vad Wu Kuo-chen sade, om att kuomintangregeringen är "på defensiven" är lögn alltigenom. Kuomintang inte bara ockuperar de fem befriade områdena, vilka våra trupper evakuerat i östra Chekiang, södra Kiangsu, mellersta och södra Anhwei och Hunan, och förtrampar befolkningen där utan har också fört fram sjuttio av sina divisioner till eller nära inpå de flesta av de övriga befriade områdena, t.ex. de i Kwangtung, Hupeh, Honan, norra Kiangsi, norra Anhwei, Shantung och Hopei, har undertryckt folket där samt angriper eller förbereder sig att angripa våra styrkor. Vidare är en mängd andra kuomintangdivisioner på marsch mot de befriade områdena. Kan detta kallas för att vara på defensiven? Av de åtta kuomintangdivisioner, som i sin framstöt mot norr från Changteh nådde Hantanområdet, var två motståndare till inbördeskrig och anhängare av fred medan de övriga sex, (bland dem tre som utrustats av Förenta Staterna) tvingades att nedlägga sina vapen sedan trupperna och folket i de befriade områdena gått till motangrepp i självförsvar. Många av dessa kuomintangtruppers officerare, bland dem ställföreträdande krigszonsbefälhavare, kårbefälhavare och ställföreträdande kårbefälhavare, befinner sig nu i de befriade områdena[2] och kan bestyrka hela sanningen om varifrån de kom och hur de beordrades att gå till angrepp. Kan också detta sägas vara att befinna sig på defensiven? Våra förband i de befriade områdena i provinserna Hunan och Hupeh är nu helt omringade av över tjugo kuomintangdivisioner från 1., 5. och 6. krigszonerna med Liu Chih som fältbefälhavare och ansvarig "för undertryckandet av kommunisterna". Våra befriade områden i västra och mellersta Honan och södra, östra och mellersta Hupeh har allesammans invaderats och ockuperats av kuomin-tangtrupper, som bränt och dödat så ohämmat att våra förband under befäl av Li Hsien-nien och Wang Shu-sheng icke kunnat finna tak över huvudet utan nödgats söka kvarter på gränsen mellan Honan och Hupeh för att kunna överleva. Men även där har de tätt i hälarna förföljts och angripits av kuo-mintangförband.[3] Kan även detta anses visa att Kuomintang befinner sig på defensiven? Det är likadant i de tre provinserna Shansi, Suiyuan och Chahar. I början av oktober beordrade Yen Hsi-shan tretton divisioner att angripa Hsiangyuan-Tun-liu-sektorn i befriade området Shangtang. Våra förband och folket avväpnade dem allesammans i sin kamp till självförsvar, och flera kår- och divisionschefer är bland de tillfångatagna. De befinner sig nu i befriade området Taihang, är vid liv varenda en och kan bekräfta hela sanningen om varifrån de kom och hur de beordrades att angripa. I Chungking berättade Yen Hsi-shan nyligen alla slags lögner om hur han blivit angripen och huruledes han endast varit "på defensiven". Förmodligen hade han glömt allt om sina generaler: Shih Tse-po, befälhavare för 19. kåren, Kuo Jung, befälhavare för provisoriska 46. divisionen, Chang Hung, befälhavare för provisoriska 49. divisionen, Li Pei-ying, befälhavare för 66. divisionen, Kuo Tien-hsing, befälhavare för 68. divisionen, och Yang Wen-tsai, befälhavare för provisoriska 37. divisionen.[4] De befinner sig nu i vårt befriade område och kan vederlägga varenda lögn som Wu Kuo-chen, Yen Hsi-shan och alla de andra reaktionära inbördeskrigsmakarna kommer med. General Fu Tso-yi har på befallning sedan mer än två månader angripit våra befriade områden i Suiyuan, Chahar och Jehol och trängde vid ett tillfälle ända fram till Changchiakous portar samt ockuperade hela vårt befriade område i Suiyuan och västra Chahar. Kan också detta kallas att vara på defensiven och inte avlossa "det första skottet"? Våra förband och vårt folk i Chahar och Suiyuan reste sig till självförsvar och tillfångatog i sina motangrepp ett stort antal officerare och soldater, som alla kan vittna om varifrån de kom, hur de gick till angrepp och så vidare.[5] I olika strider till självförsvar har vi tagit högvis av antikommunistiska dokument och dokument om ''undertryckande av banditer", bland dem "Handbok i undertryckande av banditer", order om "undertryckande av banditer"[6] och andra antikommunistiska dokument utgivna av Kuomin-tangs högsta instanser men bortviftade som ett "skämt" av Wu Kuo-chen. De översänds nu till Yenan. Alla dessa dokument är ovederläggliga bevis för att Kuomintangs trupper angripit de befriade områdena.

Nyhetsbyrån Hsinhuas medarbetare övergick till att fråga talesmannen för Kinas kommunistiska parti om hans syn på de åtgärder Wu Kuo-chen föreslagit för återställande av kommunikationerna. Talesmannen svarade: dessa är bara taktik för att vinna tid. Kuomintangledningen samlar stora truppstyrkor och försöker att liksom dränka de Befriade områdena under en väldig militär översvämning. Efter att ha misslyckats med många attacker i september och oktober förbereder de nu att gå till angrepp i ännu större omfattning. Ett sätt att hindra dessa angrepp och effektivt hejda inbördeskriget är att inte låta dem transportera sina trupper per järnväg. Liksom alla andra förespråkar vi snabbast möjliga återställande av kommunikationslinjerna, men detta kan ske endast sedan man löst de tre frågorna om accepterandet av den japanska kapitulationen, om vad man skall göra med marionettrupperna och om genomförandet av självstyrelse inom de befriade områdena. Vad bör man lösa först, frågan om kommunikationerna eller dessa tre problem? Varför är trupperna i de befriade områdena, vilka i åtta års tid fört en hård och bitter kamp mot japanerna, inte kvalificerade att acceptera den japanska kapitulationen? Varför ska andra trupper ha besväret att komma fjärran ifrån för att ta emot den? Varje medborgare har rätt att bestraffa marionettförbanden. Varför blir de nu alla upp- tagna i "nationalarmén" och beordrade att angripa de befriade områdena? "Tiondeoktoberöverenskommelsen" stadgar uttryckligen lokal självstyrelse, och dr Sun Yat-sen förespråkade för länge sedan att provinsguvernörerna skulle tillsättas genom allmänna val. Varför envisas Kuomintang med att sända ut styresmän? Problemet om kommunikationerna bör lösas snabbt, men de tre stora problemen bör lösas ännu snabbare. Allt tal om att återställa kommunikationerna utan att först klara upp de tre huvudproblemen kan bara tjäna till att utvidga och förlänga inbördeskriget och hjälpa dess anstiftare att nå sitt mål, att översvämma de befriade områdena. I syfte att snabbt göra slut på det folkfientliga och antidemokratiska inbördeskriget, som nu har spritts över hela landet, förordar vi följande:

1) Alla kuomintangregeringens styrkor, som inträngt i de befriade områdena i norra Kina, norra Kiangsu, norra An-hwei, mellersta Kina och närliggande områden, för att ta emot den japanska kapitulationen och angripa oss, bör omedelbart dras tillbaka till sina ursprungliga positioner. De befriade områdenas trupper bör ta emot den japanska kapitulationen och besätta städerna och kommunikationslinjerna. De befriade områden som invaderats och ockuperats skall utrymmas och återlämnas.

2) Alla marionettförband ska omedelbart avväpnas och upplösas. I norra Kina, norra Kiangsu och norra Anhwei ska de befriade områdena ombesörja avväpningen och upplösningen.

3) Folkets demokratiska självstyrelse i alla de befriade områdena ska erkännas. Centralregeringen ska icke utnämna och sända ut lokala styresmän. Bestämmelserna i "Tiondeoktoberöverenskommelsen" ska genomföras. Talesmannen sade: Endast på detta sätt kan inbördeskriget undvikas, i annat fall finns absolut inget skydd emot det. De dokument vi tagit under de tre slag vi utkämpat i Sui-yuan, Shangtang och Kantan och sådana konkreta handlingar som de väldiga truppförflyttningarna och angreppen avslöjar lögnaktigheten i kuomintangledningens påstående att det så kallade återställandet av kommunikationerna ska ske för folkets skull och icke för inbördeskrigets. Det kinesiska folket har lurats länge nog, nu kan det inte längre luras. Huvudfrågan för folket i hela landet just nu är att mobilisera för att med alla medel göra slut på inbördeskriget.

NOTER

[*]Detta av kamrat Mao Tse-tung utarbetade uttalande publicerades i Kinas kommunistiska partis talesmans namn. Vid den tiden hade Chiang Kai-shek redan rivit upp "Tiondeoktoberöverenskommelsen" och inbördeskriget mot de befriade områdena fick mea varje dag större omfattning. [TILLBAKA]

[1]Vid slutet av försvarskriget mot Japan befann sig huvudparten av Kinas järnvägar antingen under kontroll av armén och folket i de befriade områdena eller var omringade av dem. Under förevändning att "återställa kommunikationerna" försökte kuomintangreaktionärerna utnyttja dessa järnvägar till att skära isär de befriade områdena, transportera miljontals kuo-mintangsoldater till nordöstra, norra, östra och mellersta Kina samt hugga till sig de stora städerna.[TILLBAKA]

[2] I september 1945 ryckte kuomintangförband från Chengchow-och Hsinhsiangområdet fram längs järnvägen Peiping—Hankow för att angripa befriade området Shansi—Hopei—Shantung—Honan. I slutet av oktober invaderade deras av tre armékårer bestående förtrupp Tsehsien- och Hantanområdet. Armén och folket i det befriade området reste sig modigt till självförsvar. Efter en veckas bittra strider revolterade general Kao Shu-shun, som var ställföreträdande befälhavare för Kuomintangs 11. krigszon och samtidigt befälhavare för Nya 8. kåren, mot Kuomintang vid Hantan och gick över till oss med Nya 8. kåren och en kolonn, tillsammans över tiotusen man. De bägge andra kårerna slog till reträtt i förvirring men kringrändes och avväpnades. Många höga officerare var tvungna att ge sig, däribland Ma Fu-wu, en annan ställföreträdande befälhavare för Kuomintangs 11. krigszon och samtidigt befälhavare för 40. kåren, Liu Shih-jung, som var hans ställföreträdande kårchef, Liu Hu-tsung, kårens stabschef, och Liu Shu-sen, en ställföreträdande divisionschef.[TILLBAKA]

[3]Efter Japans kapitulation samlade Kuomintang över tjugo divisioner från tre krigszoner för att inleda omfattande angrepp mot de befriade områdena i provinserna Honan och Hupeh. En del av Hu Tsung-nans (han var befälhavare för Kuomintangs 1. krigszon) styrkor ryckte fram i riktning från nordväst till öst längs bägge sidorna av Lunghaibanan för att invadera de befriade områdena i västra Honan. Befälhavaren i 5. krigszonen, Liu Chih, ryckte med sina styrkor från norr till söder längs bägge sidorna av järnvägen Peiping—Hankow, för att invadera de befriade områdena i mellersta och östra Hupeh. Styrkor från 6. krigszonen ryckte i samverkan med de nyssnämnda mot norr från södra Hupeh. Flertalet av dessa kuomintangförband stod under befäl av Liu Chih. Folkarmén i de befriade områdena reste ett hårt motstånd mot inkräktarna men bevarade sina styrkor och drog sig i slutet av oktober 1945 till ett område på gränsen mellan Honan och Hupeh i Tahung- och Tungpaibergen samt runt Tsaoyang. Emedan kuomintangtrupperna fortsatte att förfölja och angripa flyttade sig armén senare till Hsuanhuatien, öster om järnvägen Peiping—Hankow.[TILLBAKA]

[4]Om Shangtangslaget se "Om chungkingförhandlingarna", not 2, i detta band. De tillfångatagna officerare som här nämnas var alla framstående generaler i Yen Hsi-shans armé.[TILLBAKA]

[5]Suiyuan avskaffades som provins den 6 mars 1954 och blev en del av Autonoma området Inre Mongoliet. General Fu Tso-yi var 1945 chef för Kuomintangs 12. krigszon. Hans trupper var under försvarskriget mot Japan förlagda vid och omkring Wuyuan och Linho i västra Suiyuan. Efter Japans kapitulation fick han order att angripa de befriade områdena i provinserna Suiyuan, Jehol, Chahar. I augusti 1945 intog han Kueisui (numera Huhehot), Chi-ning och Fengchen. I början av september intog han Hsingho, Shangyi, Wuchuan, Taolin, Hsintang och Liangcheng, inledde kraftiga angrepp mot de befriade områdena i Chahar och stötte fram till närheten av Changchiakou. Vår armé slog i självförsvar tillbaka dessa angrepp och tillfångatog ett stort antal av hans officerare och manskap. [TILLBAKA]

[6] Handbok i undertryckande av banditer var en av Chiang Kai-shek år 1933 sammanställd kontrarevolutionär pamflett som uteslutande sysslade med metoder för angrepp på det kinesiska folkets väpnade styrkor och revolutionära baser. Ar 1945, sedan försvarskriget avslutats, lät Chiang Kai-shek nytrycka den för utdelning till kuomintangofficerarna tillsammans med en hemlig order, som sade: "Det pågående fälttåget för banditernas undertryckande, på vilket folkets lycka beror, måste snabbt slutföras. Ni bör uppmana Era officerare och Ert manskap att göra sitt yttersta för att undertrycka banditerna i den anda som präglade motståndet mot den japanska aggressionen och i överensstämmelse med den Handbok i undertryckande av banditer, som jag sammanställt. Varje förtjänstfull handling i statens tjänst ska rikligen belönas, men de som är ansvariga för dröjsmål eller misstag ska ställas inför krigsrätt. Denna order ska bekantgöras för och följas av alla officerare och soldater som under Ert befäl deltar i undertryckandet av banditerna." [TILLBAKA]