SKAPA FASTA BASOMRÅDEN I NORDÖST[*]

28 december 1945

1. Vårt partis uppgift i nordöst är för närvarande att skapa basområden, fasta militära och politiska basområden i östra, norra och västra Manchuriet.[1] Det är inget lätt arbete att skapa sådana basområden. Det kräver hård och bitter kamp. Tre eller fyra år behövs för att skapa sådana basområden. Men en solid förberedande grund måste läggas under år 1946. Annars kanske vi inte förmår att hålla våra ställningar.

2. Det bör nu göras klart, att dessa basområden icke ska skapas i de stora städerna eller längs de viktigaste kommunikationslinjerna, vilka är eller kommer att bli ockuperade av Kuomintang. Under nuvarande förhållanden är detta icke genomförbart. Icke heller bör de skapas i närheten av de stora städerna eller de stora kommunikationslinjerna som innehas av Kuomintang. Skälet härtill är att Kuomintang, efter att ha tagit de stora städerna och de viktigaste kommunikationslinjerna, icke kommer att låta oss skapa fasta baser i områden som ligger dem mycket nära. Vårt parti bör i dessa områden utföra ett efter omständigheterna avpassat arbete och dit förlägga vår första militära försvarslinje, som måste hållas i det längsta. Men de kommer att bli gerillazoner för båda parter och icke våra fasta basområden. De områden, i vilka de fasta baserna ska skapas, är följaktligen de städer och väldiga landsbygdsområden som ligger jämförelsevis avlägset från Kuomintangs ockupationscentra. Dessa områden bör utväljas nu så att vi kan fördela våra styrkor på dem och leda hela partiet fram till detta mål.

3. Sedan vi avgjort var våra fasta basområden ska förläggas och fördelat våra styrkor på dem och sedan arméns numerära styrka kraftigt ökats, ska tyngdpunkten i vårt partis verksamhet i nordöst läggas på massarbete. Alla kadrer måste få klart för sig att Kuomintang för någon tid kommer att vara starkare än vårt parti i nordöst och att vi kommer att bli isolerade där och ur stånd att bygga fasta basområden och slå ned Kuomintangs angrepp, ja, att vi kommer att möta oerhörda svårigheter och kanske till och med misslyckas, om vi inte tar till utgångspunkt att väcka massorna till kamp, att lösa deras problem och stödja oss på dem i alla avseenden och om vi icke mobiliserar alla krafter till att oförtrutet arbeta bland massorna och till att inom loppet av ett år, och särskilt under de närmaste kritiska månaderna, lägga en första solid grund. Omvänt, därest vi beslutsamt stödjer oss på massorna, ska vi övervinna alla svårigheter och nå vårt mål steg för steg. Massarbete består i att väcka massorna till kamp för att göra upp räkningen med förrädare och i att föra kampanjer för sänkning av arrendeavgifterna och ökning av lönerna och för produktion. I denna kamp bör vi bilda particeller och olika slag av massorganisationer, skapa massornas egna väpnade förband och organ för folkets politiska maktutövning, snabbt lyfta de ekonomiska masstriderna till de politiska stridernas nivå och leda massorna till att delta i uppbygget av basområdena. De direktiv för hur massorna skall väckas till kamp, som nyligen lämnades av partiets provinskommitté i Jehol,[2] kan tillämpas i nordöst. Vårt parti måste tillföra folket i nordöst påtagliga materiella fördelar. Endast då kommer massorna att stödja oss och vända sig emot Kuomintangs angrepp. I annat fall blir massorna icke istånd att se vilket av de två partierna, Kuomintang eller Kommunistiska partiet, som är bra och vilket som är dåligt. De kan för en tid låta sig fångas av Kuomintangs bedrägliga propaganda och kan även vända sig emot vårt parti, vilket skulle innebära att en ytterligt ogynnsam situation skapades för oss i nordöst.

4. För närvarande finns en subjektiv svårighet för vårt parti i nordöst. Ett stort antal av våra kadrer och väpnade styrkor är nykomlingar, obekanta med trakten och folket. Kadrerna är missnöjda, därför att vi icke kan ockupera de stora städerna, och de är otåliga över det strävsamma arbetet med att väcka massorna och bygga upp basområdena. Dessa förhållanden står i motsättning till den nuvarande situationen och partiets uppgifter. Vi måste om och om igen lära alla kadrer från andra områden att uppmärksamma vikten av att undersöka och studera, att bekanta sig med trakten och folket och besluta sig för att bli ett med folket i nordöst. Och vi måste utbilda ett stort antal aktivister och kadrer ur massorna. Vi bör göra klart för kadrerna, att, ehuru de stora städerna och kommunikationslinjerna befinner sig i Kuomintangs händer, situationen i nordöst likväl är mycket gynnsam för oss. Så länge som vi bland alla kadrer och soldater sprider idén om att väcka massorna och skapa våra basområden, och så länge som vi mobiliserar alla krafter och snabbt tar itu med den stora kampen för att skapa dessa basområden, kommer vi att vara i stånd att skaffa oss fasta och varaktiga positioner i nordöst och i Jehol och kan vara säkra om seger. Vi måste göra klart för kadrerna, att de på inga villkor får underskatta Kuomintangs styrka el- ler bli otåliga över arbetets besvärligheter därför att de tror att Kuomintang i alla fall kommer att angripa östra och norra Manchuriet. Vi ska naturligtvis, när vi förklarar detta, inte förleda kadrerna att tro att Kuomintang är fruktansvärt starka och att deras angrepp inte kan krossas. Det bör framhållas att Kuomintang inte har några djupa, organiserade grundfästen i nordöst och att deras angrepp kan krossas; det är därför det är möjligt för vårt parti att skapa basområden där. Men Kuo-mintangtrupperna angriper nu gränsen mellan Jehol och Liao-ning, och, om inga slag tillfogas dem, dröjer det inte länge förrän de också angriper östra och norra Manchuriet. Alla våra partimedlemmar måste därför föresätta sig att ta itu med de allra svåraste uppgifterna, snabbt väcka massorna, bygga upp våra basområden och beslutsamt och planmässigt krossa Kuomintangs angrepp i västra Manchuriet och Jehol. I östra och norra Manchuriet måste vi snabbt skapa betingelser för att krossa Kuomintangs angrepp. Vi måste grundligt rensa ut alla föreställningar hos våra kadrer om att vi kan vinna lätta segrar genom god tur och utan hård och bitter kamp, utan svett och blod.

5. Utstaka omedelbart de militära områdena och underområdena i västra, östra och norra Manchuriet och dela upp våra styrkor i fältarméer och regionala förband. Fördela en avsevärd styrka av de reguljära förbanden på de militära underområdena med uppgift att väcka massorna, utplåna banditer, skapa organ för den politiska makten, organisera guerillastyr-kor, folkmilis och självförsvarsstyrkor för att säkra våra områden, upprätta samverkan med fältarméerna och slå ned Kuomintangs angrepp. Alla förband måste tilldelas bestämda områden och noga angivna uppgifter, endast på det sättet kan de snabbt förena sig med folket och skapa fasta basområden.

6. Denna gång har över 100.000 man av våra trupper gått in i nordöst och i Jehol; armén där har nyligen vuxit med över 200.000 man och tendensen är att den fortsätter att växa. Lägger vi därtill partiarbetare och statsanställda beräknar vi att totala antalet inom ett år kommer att överstiga 400.000. Ett läge, i vilket en så stor personal, skild från produktionen, är helt beroende av befolkningen i nordöst för sin försörjning, kan med säkerhet icke bestå länge och är mycket farligt. Därför måste alla arméförband och statsinstitutioner, då de inte kämpar eller utför sitt vanliga arbete, deltaga i produktionen. Undantagna härifrån är endast de fältarméer som dragits samman för att utföra stora militära operationer. År 1946 får inte gå utan resultat. Hela nordöst måste omedelbart göra upp planer i överensstämmelse härmed.

7. För uppbygget av våra basområden och för att vinna segrar i framtiden är frågan om i vilken riktning arbetarna och de intellektuella går av yttersta vikt. Vårt parti måste därför ägna full uppmärksamhet åt arbetet i de stora städerna och längs de viktiga kommunikationslinjerna och särskilt åt att vinna arbetarna och de intellektuella. Med hänsyn till att vårt parti under försvarskrigets tidigaste år icke ägnade tillräcklig uppmärksamhet åt att vinna arbetare och intellektuella och förmå dem att bege sig till basområdena, bör partiorganisationerna i nordöst nu göra allt som ligger inom möjligheternas gräns för att, samtidigt som de ägnar uppmärksamhet åt det underjordiska arbetet i kuomintangområdena, dra in arbetare och intellektuella i vår armé och i de olika uppbyggnadsuppgifterna i basområdena.

NOTER

[*]Detta direktiv, som kamrat Mao Tse-tung avfattade på uppdrag av Centralkommittén i Kinas kommunistiska parti, var ställt till dess nordöstbyrå. Så snart Sovjetunionen förklarat krig mot Japan och Sovjetunionens Röda armé gått in i nordöstra Kina, sände Kinas kommunistiska partis Centralkommitté och Folkets Befrielsearmé dit ett stort antal kadrer och trupper att leda folket i kampen för att utplåna resterna av de japanska inkräktarna och marionettregimen "Manchukuo", rensa ut förrädare, utrota banditer och skapa demokratiska lokala styrelser på olika nivåer. Samtidigt sände emellertid kuomintangreaktionärerna, som var inriktade på att ensamma ta kontrollen över hela nordöstra Kina, med Förenta Staternas bistånd dit stora truppstyrkor, både landvägen och med fartyg och flygplan, och tog sådana nyckelpunkter som Shanhaikuan och Chinchow, vilka redan befriats av Folkets Befrielsearmé. En allvarlig kamp var oundviklig i nordöst, och denna kamp skulle tydligen komma att bli av särskild betydelse för läget i hela landet. I detta direktiv förutsåg kamrat Mao Tse-tung hur svår kampen i nordöst skulle bli och framhöll i god tid att tyngdpunkten i arbetet där borde förläggas till de städer och väldiga landsbygdsområden som låg jämförelsevis avlägset från Kuomintangs ockupationscentra. Det vill säga, vi borde "låta den allmänna landsvägen vara och ta landet på bägge sidorna om den" för att på allvar uppväcka massorna, skapa fasta basområden och gradvis samla krafter och förbereda oss att övergå till motoffensiv i framtiden. Centralkommitténs och kamrat Mao Tse-tungs riktiga politik genomfördes framgångsrikt av nordöstbyrån med kamrat Lin Piao i spetsen och därigenom vanns en stor seger tre år senare, i november 1948, då hela nordöstra Kina befriades.[TILLBAKA]

[1]Basområdet i östra Manchuriet innefattade Kirin, Hsi-an, Antu, Yenchi, Tunhua och andra orter öster om Shenyang-Changchun-sektionen av den kinesiska Changchunjärnvägen. Basområdet i norra Manchuriet omslöt bl. a. Harbin, Mutankiang, Pei-an och Kiamusze. Det västliga basområdet i Manchuriet inneslöt Tsitsihar, Tao-an, Kailu, Fuhsin, Changchiatun, Fuyu och andra orter väster om Shenyang—Changchunsektionen på den kinesiska Changchun-banan. Partiet byggde också upp ett basområde i södra Manchuriet. I detta ingick Antung, Chuangho, Tunghua, Linchiang och Chingyuan samt andra orter öster om Shenyang—Taliensektionen av den kinesiska Changchunjärnvägen jämte Liaochung, sydväst om Shenyang. Den ihållande kampen mot fienden i södra Manchuriet spelade en viktig roll för uppbygget av basområdena i nordöst.[TILLBAKA]

[2]Det rör sig om de "Direktiv för att väcka massorna" som i december 1945 utsändes av Kinas kommunistiska partis provinskommitté i Jehol. De framhöll, att den centrala uppgiften, då det gällde att väcka massorna, vid denna tid var att starta en masskampanj för att göra upp räkningen med förrädare och hemliga agenter, resa anklagelser emot och kräva bestraffning av dem. Genom denna kampanj borde massornas entusiasm bringas att stiga, deras sociala, politiska och ekonomiska läge förbättras, fackföreningar, bondesammanslutningar och andra massorganisationer borde orga- niseras och förberedelser vidtagas för att, då kampanjen var genomförd, övergå till en masskampanj för sänkning av arrendeavgifter och räntor. I arbetet för att väcka massorna i städerna borde vi börja med arbetarna, så att de kunde bli avantgarde och spela den ledande rollen i kampanjen för att göra upp räkningen med förrädare och hemliga agenter. Direktiven uppmanade också partimedlemmarna att sätta sig in i allt arbete med en stads administration, att ekonomisera med arbetskraft och att göra upp alla planer på lång sikt. [TILLBAKA]