MAOISTISKT FORUM

[Detta är ett mycket viktigt uttalande, som kamrat Mao Tsetung gjorde om det inrikespolitiska och det internationella läget kort efter andra världskrigets slut. Här framförde han sin berömda tes: "Alla reaktionärer är papperstigrar." Denna tes väpnade folket i vårt land ideologiskt, stärkte dess tro på segern och spelade en utomordentligt stor roll i Folkets befrielsekrig. Liksom Lenin ansåg imperialismen vara en "koloss på lerfötter", betraktar kamrat Mao Tsetung imperialismen och alla reaktionärer som papperstigrar; bägge har därmed rört vid sakens kärna. Denna tes är ett grundläggande strategiskt begrepp för det revolutionära folket. Sedan Andra revolutionära inbördeskrigets period har kamrat Mao Tsetung upprepade gånger framhållit: strategiskt, när de ser saken 1 stort, måste revolutionärerna ringakta fienden, ha mod att ta upp kampen emot honom och ha mod att ta hem segern. Men på samma gång måste de taktiskt, då det gäller varje avsnitt av kampen, varje särskild strid, ta fienden på allvar, vara försiktiga, omsorgsfullt studera och fullkomna stridens konst och använda kampformer, som passar olika tidpunkter, orter och förhållanden för att steg för steg isolera fienden och utplåna honom. Vid ett möte som Politiska byrån i Kinas kommunistiska partis Centralkommitté höll den 1 december 1958 i Wuchang, förklarade kamrat Mao Tsetung:

"Liksom det inte finns något enda ting i världen som icke har en dubbel natur (detta är lagen om motsatsernas enhet) så har imperialismen och alla reaktionärer en dubbel natur - de är samtidigt riktiga tigrar och papperstigrar. I det förgångna, innan de erövrade statsmakten och under någon tid därefter, var slavägarklassen, den feodala godsägarklassen och bourgeoisin livskraftiga, revolutionära och progressiva. De var riktiga tigrar. Men med tiden, till följd av att deras motparter - slavklassen, bondeklassen och proletariatet - steg för steg tillväxte i styrka, tog upp kampen emot dem och blev allt farligare för dem, förändrade sig dessa härskande klasser steg för steg till raka motsatsen, de förvandlades till reaktionärer, till efterblivna människor, till papperstigrar. Och slutligen störtades de eller kommer de att störtas av folket. De reaktionära, efterblivna, ruttnande klasserna behöll sin dubbelnatur ännu in i sina sista strider på liv och död mot folket. A ena sidan var de verkliga tigrar. De åt människor, miljoner och tiotals miljoner människor. Folket genomgick i kampen för sin sak ett skede av svårigheter och lidanden, och dess väg gjorde många krökar och bukter. Det tog' det kinesiska folket över etthundra år att krossa imperialismens, feodalismens och byråkratkapitalismens välde i Kina och kostade dem tiotals miljoner liv innan de segrade 1949. Se nu! Var inte dessa våra fiender levande tigrar, järntigrar, riktiga tigrar? Men till slut förvandlades de till papperstigrar, döda tigrar, leksakstigrar. Detta är historiska fakta. Har inte folk sett eller hört talas om dessa fakta? De har ju förekommit i tusental och tiotusental. I tusental och tiotusental. Följaktligen måste imperialismen och alla reaktionärer, när man p3 lång sikt, ur strategisk synpunkt betraktar deras väsen, ses för vad de verkligen är - papperstigrar. På detta bör vi bygga vårt strategiska tänkande. A andra sidan är de också levande tigrar, järntigrar, riktiga tigrar, som kan äta människor. På detta bör vi bygga vårt taktiska tänkande"

Angående nödvändigheten att ringakta fienden strategiskt och värdera honom mycket noggrant taktiskt se "Strategiska problem i Kinas revolutionära krig", kap. V, 6:e stycket, Valda verk av Mao Tsetung, band I, samt "Frågan om bekämpandet av felaktiga tendenser i partiet", i detta band.]

Strong: Tror Ni att det finns hopp om en politisk, fredlig lösning av Kinas problem i en nära framtid?

Mao: Det beror på vilken hållning Förenta staterna intar. Om det amerikanska folket hindrar de amerikanska reaktionärerna, som nu hjälper Chiang Kai-shek att föra inbördeskrig, finns det hopp om fred.

Strong: Antag att Förenta staterna inte ger Chiang Kai-shek någon hjälp utöver den han redan fått[1], hur länge kan han då fortsätta kriget?

Strong: Vad sker om Förenta staterna gör klart att de från och med nu inte kommer att lämna Chiang Kai-shek någon ytterligare hjälp?

Mao: Ännu syns inga tecken på att Förenta staternas regering och Chiang Kai-shek hyser någon önskan att sluta kriget inom kort.

Mao: Om våra önskningar vore utslagsgivande, skulle vi inte vilja slåss en enda dag till. Men om omständigheterna tvingar oss att kämpa så kan vi fortsätta kampen till slutet.

Strong: Om det amerikanska folket frågar varför kommunistiska partiet kämpar, vad ska jag svara?

Mao: Därför att Chiang Kai-shek vill slakta det kinesiska folket, och folket måste försvara sig om det vill överleva. Det kan det amerikanska folket begripa.

Strong: Anser Ni det möjligt att Förenta staterna börjar ett krig mot Sovjetunionen?

Mao: Propagandan om ett antisovjetiskt krig har två sidor. A ena sidan förbereder Förenta staterna verkligen ett krig mot Sovjetunionen. Den pågående propagandan om ett antisovjetiskt krig är, liksom den övriga antisovjetiska propagandan, en politisk förberedelse för ett dylikt krig. A andra sidan är denna propaganda en rökridå som reaktionärerna i Förenta staterna lagt ut för att dölja de många aktuella motsättningar som den amerikanska imperialismen nu står inför. Dessa är motsättningarna mellan reaktionärerna i Förenta staterna och det amerikanska folket och motsättningarna mellan den amerikanska imperialismen och andra kapitalistiska länder samt de koloniala och halvkoloniala länderna. För närvarande har Förenta staternas paroll, om ett antisovjetiskt krig, sin verkliga betydelse för undertryckandet av det amerikanska folket och för utökandet av Förenta staternas aggressionsstyrkor i den övriga kapitalistiska världen. Som Ni vet använde både Hitler och hans kumpaner, de japanska krigsherrarna, under lång tid antisovjetiska paroller som förevändning för att förslava folket i sina egna länder och bedriva aggression mot andra länder. Nu handlar reaktionärerna i Förenta staterna på precis samma sätt.

För att börja ett krig måste reaktionärerna i Förenta staterna först gå till angrepp mot det amerikanska folket. De angriper redan det amerikanska folket - förtrycker arbetarna och de demokratiska kretsarna i Förenta staterna politiskt och ekonomiskt och förbereder sig att påtvinga landet fascism. Folket i Förenta staterna borde resa sig till motstånd mot de amerikanska reaktionärernas attacker. Jag tror de kommer att göra det.

Förenta staterna och Sovjetunionen är skilda av ett väldigt område som omfattar många kapitalistiska, koloniala och halvkoloniala länder i Europa, Asien och Afrika. Innan reaktionärerna i Förenta staterna har lagt under sig dessa länder, kan ett angrepp mot Sovjetunionen icke komma ifråga. I Stilla Havet kontrollerar Förenta staterna nu områden som är större än alla de tidigare brittiska inflytelsesfärerna där tillsammans. De kontrollerar Japan, den del av Kina som befinner sig under Kuomintangs välde, halva Korea och södra Stilla Havet. De har länge kontrollerat Central- och Sydamerika. De försöker också att kontrollera hela det brittiska imperiet och Västeuropa. Under olika förevändningar vidtar Förenta staterna omfattande militära åtgärder och anlägger militära baser i många länder. Reaktionärerna i Förenta staterna säger, att de militärbaser de anlagt och förbereder sig att anlägga över hela världen är riktade mot Sovjetunionen. För närvarande är det emellertid inte Sovjetunionen utan de länder till vilka dessa militärbaser är förlagda som är de första att lida av Förenta staternas aggression. Jag tror inte att det ska dröja länge innan dessa länder kommer till insikt om vem som verkligen förtrycker dem, Sovjetunionen eller Förenta staterna. Den dagen ska komma då reaktionärerna i Förenta staterna finner att de har all världens folk emot sig.

Jag menar naturligtvis inte, att reaktionärerna i Förenta staterna icke har för avsikt att angripa Sovjetunionen. Sovjetunionen är en av världsfredens försvarare och en mäktig faktor, som hindrar de amerikanska reaktionärerna att dominera hela världen. Därför att Sovjetunionen finns till är det absolut omöjligt för reaktionärerna i Förenta staterna och annorstädes att förverkliga sina strävanden. Detta är skälet till att de hyser ett ursinnigt hat emot Sovjetunionen och faktiskt drömmer om att krossa denna socialistiska stat. Men det förhållandet att reaktionärerna i Förenta staterna nu, så snart efter andra världskriget, trumpetar så högljutt om ett krig mellan Förenta staterna och Sovjetunionen och skapar en så förpestad atmosfär, nödgar oss att ta deras verkliga mål i betraktande. Det visar sig då att de under de antisovjetiska slagordens täckmantel riktar rasande angrepp mot arbetarna och de demokratiska kretsarna i Förenta staterna och förvandlar alla stater, som är föremål för Förenta staternas yttre expansion, till amerikanska lydländer. Jag tycker att det amerikanska folket och folken i alla länder som hotas av staternas aggression, bör enas och kämpa mot angreppen från reaktionärerna i Förenta staterna och deras medlöpare i dessa länder. Endast genom seger i denna kamp kan ett tredje världskrig undvikas, eljest är det oundvikligt.

Strong: Detta är mycket klart. Men anta att Förenta staterna använder atombomben. Anta att Förenta staterna bombar Sovjetunionen från sina baser på Island, Okinawa och i Kina.

Mao: Atombomben är en papperstiger, som reaktionärerna i Förenta staterna använder till att skrämma folk. Den förefaller fruktansvärd, men i verkligheten är den inte det. Atombomben är naturligtvis ett vapen för masslakt, men ett krigs utgång avgörs av folket och inte av en eller två nya vapentyper.

Alla reaktionärer är papperstigrar. Till det yttre är reaktionärerna skräckinjagande, men i verkligheten är de inte så starka. På lång sikt sett är det inte reaktionärerna utan folket som är de verkligt starka. Vilken sida var den verkligt starka i Ryssland före Februarirevolutionen 1917? Ytligt sett var tsaren stark, men han sopades undan av en enda vindpust i Februarirevolutionen. När allt kom omkring låg styrkan i Ryssland hos arbetarnas, böndernas och soldaternas sovjeter. Tsaren var bara en papperstiger. Ansågs inte Hitler en gång vara mycket stark? Men historien bevisade att han var en papperstiger. Så var det också med Mussolini och den japanska imperialismen. Styrkan hos Sovjetunionen och folken i alla länder som älskade demokrati och frihet visade sig tvärtom vara mycket större än någon förutsett.

Chiang Kai-shek och hans beskyddare, reaktionärerna i Förenta staterna, är också papperstigrar. På tal om imperialismen i Förenta staterna, folk tycks ha en känsla av att den är fruktansvärt stark. De kinesiska reaktionärerna söker skrämma det kinesiska folket med Förenta staternas "styrka". Men det kommer att visa sig att reaktionärerna i Förenta staterna liksom alla reaktionärer i historien, inte är så värst starka. I Förenta staterna finns andra, som verkligen är starka - det amerikanska folket.

Se på Kina. Vi har bara hirs plus gevär att lita till, men historien kommer till slut att ge bevis för att vår hirs plus gevär är mäktigare än Chiang Kai-sheks flygplan plus tanks. Ehuru det kinesiska folket ännu står inför många svårigheter och länge kommer att tillfogas många lidanden genom den amerikanska imperialismens och de kinesiska reaktionärernas gemensamma angrepp, kommer det en dag när dessa reaktionärer blir slagna och vi segrar. Orsaken är helt enkelt att dessa reaktionärer representerar reaktionen och vi representerar framsteget.

[1] För att hjälpa Chiang Kai-shek att börja inbördeskrig mot folket gav den amerikanska imperialismen hans regering stort bistånd. Vid slutet av juni 1946 hade Förenta staterna utrustat 45 Kuomintangdivisioner. De hade utbildat 150 000 man av Kuomintangs militära personal - armé-, marin- och flygstyrkor, hemliga agenter, kommunikationspolis, stabsofficerare och militärläkare, trängofficerare osv. Amerikanska krigsfartyg och flygplan transporterade till fronterna mot de befriade områdena 14 kuomintangkårer (41 divisioner) och 8 regementen ur kommunikationspoliskåren, tillsammans över 540 000 man. Den amerikanska regeringen landsatte 90 000 marinsoldater i Kina och förlade dem i sådana viktiga städer som Shanghai, Tientsin, Peiping (nuv. Peking, övers. Anm.),Och Chinwangtao. De bevakade kommunikationslinjerna åt Kuomintang i. norra Kina. Enligt de uppgifter som släpptes ut i United States Relations with China (Vita boken), som State Department utgav den 5 augusti 1949, uppgick det totala värdet av den hjälp av skilda slag som Förenta staterna givit Chiang Kai-shekregeringen, från försvarskriget mot Japan och fram till 1948, till över 4.500 miljoner dollar (huvudparten av den hjälp som Förenta staterna lämnade under försvarskriget lagrades av Kuomintang för det efterföljande inbördeskriget mot folket). Det verkliga värdet av Förenta staternas hjälp till Chiang Kai-shek ligger emellertid mycket högre än denna summa utvisar. Förenta staternas Vita bok medgav att den amerikanska hjälpen motsvarade "mer än 50 procent av penningutgifterna" som Chiang Kai-shekregeringen gjorde och "i förhållande till denna regerings budget var av proportionellt större omfattning än Förenta staterna sedan krigets slut tillhandahållit någon nation i Västeuropa".[TILLBAKA]