KONCENTRERA EN ÖVERLÄGSEN STYRKA FÖR ATT UTPLANA DET ENA EFTER DET ANDRA AV FIENDENS FÖRBAND[*]

16 september 1946

1. Stridsmetoden att koncentrera en överlägsen styrka för att förinta fiendens styrkor[1] den ena efter den andra måste användas icke endast då man fördelar trupperna för ett fälttåg utan också då man fördelar dem för ett slag.

2. Vad beträffar fördelningen vid ett fälttåg, i vilket fienden sätter in många brigader[2] (eller regementen) och rycker fram emot vår armé från olika håll, måste vår armé till en början välja ett passande tillfälle att inringa och utplåna en fientlig brigad (eller ett regemente) och i detta syfte koncentrera en absolut överlägsen styrka — sex, fem, fyra eller åtminstone tre gånger så manstark som det fientliga förbandet. Det bör vara en av fiendens svagare brigader (eller regementen), eller en som har mindre understöd eller en som är förlagd där terrängen och folkets inställning är gynnsammast för oss och ogynnsammast för fienden. Vi bör binda återstoden av fiendens brigader (eller regementen) med små styrkor för att hindra dem att sända förstärkningar till den brigad (eller det regemente) som vi omringar och angriper så att vi kan förinta den först. När detta uppnåtts bör vi antingen förinta ytterligare en eller flera fientliga brigader (eller regementen) eller också retirera för att vila och konsolidera för fortsatt kamp. (Här är två exempel på det förstnämnda. Våra styrkor under befäl av Su Yu och Tan Chen-lin utplånade den 22 augusti nära Jukao femtusen man av fiendens järnvägspoliskår,[3] den 26 augustiv en fientlig brigad och den 27 augusti en och en halv brigad.[4] Våra förband under Liu Po-cheng och Teng Hsiao-ping förintade i närheten av Tingtau mellan den 3 och den 6 september en fientlig brigad, på eftermiddagen den 6 september en annan och den 7—8 september ytterligare två.[5]) I fördelningen för ett fälttåg måste vi förkasta den felaktiga stridsmetod som underskattar fienden och därför fördelar våra styrkor med sikte på att de ska ge sig i kast med samtliga fientliga förband. Genom denna metod kan vi nämligen inte förinta ett enda fientligt förband, men försätter oss själva i ett passivt läge.

3. Vid fördelningen för ett slag, när vi dragit samman en absolut överlägsen styrka och omringat en av fiendens avdelningar (en brigad eller ett regemente), bör våra angreppsstyrkor (eller enheter) icke försöka utplåna hela den inringade fiendestyrkan på en gång, i ett enda slag, och för den skull dela upp sig och slå överallt utan att ha tillräcklig kraft någonstans och sålunda förlora tid och göra det svårt att nå resultat. I stället bör vi koncentrera en absolut överlägsen styrka, det vill säga en styrka som är sex, fem, fyra eller åtminstone tre gånger så stor som fiendens, koncentrera allt vår artilleri eller huvudparten därav, välja ut en (inte två) av de svaga punkterna i fiendens ställningar, angripa den häftigt och vara säkra om segern. Sedan segern vunnits, bör vi snabbt utnyttja den och förinta de fientliga förbanden det ena efter det andra.

4. Resultaten av denna stridsmetod är, för det första, fullständig förintelse och, för det andra, snabba avgöranden. Endast fullständig förintelse kan tillfoga fienden det mest kännbara slaget, ty när vi utplånar ett regemente, har han ett regemente mindre, och när vi utplånar en brigad, har han en brigad mindre. Denna metod är nyttigast när den används mot en fiende som saknar en andra linje av trupper. Endast fullständig förintelse kan ge oss största möjliga utfyllnad för våra egna styrkor. Det är nu huvudsakligen därigenom vi erhåller våra vapen och vår ammunition och även större delen av vårt manskap. Fullständig förintelse demoraliserar fiendens trupper och gör hans anhängare missmodiga. Den höjer våra truppers moral och inspirerar vårt folk. Ett snabbt avgörande gör det möjligt för våra förband att antingen utplåna de fientliga förstärkningarna den ena efter den andra eller också att undvika dem. Snabba avgöranden i slag och fälttåg är en nödvändig förutsättning för strategin i ett långvarigt krig.

5. Bland våra militära kadrer finns fortfarande många, som, då de inte befinner sig i strid, gillar principen att koncentrera våra styrkor för att utplåna de fientliga förbanden det ena efter det andra, men ofta underlåter att tillämpa den i strid. Detta beror på underskattning av fienden och brist på intensiv utbildning och studier. Det är nödvändigt att ge detaljerade redogörelser för utkämpade strider, för att om och om igen klargöra fördelarna med denna kampmetod och inskärpa att den är huvudmetoden för att slå tillbaka Chiang Kai-sheks angrepp. Genom att använda denna metod ska vi segra. Om vi handlar i strid mot den, kommer vi att förlora.

6. Principen att koncentrera våra styrkor för att utplåna fiendens förband det ena efter det andra har varit en fin tradition i vår armé allt sedan den bildades för mer än ett årtionde sedan, detta är inte första gången den framlagts. Under försvarskriget mot Japan var emellertid det primära att sprida våra styrkor för guerillastrid, och sammandragningen av våra styrkor för rörlig krigföring kom endast i andra hand. I det nu pågående inbördeskriget har betingelserna ändrats, och då bör också stridsmetoden ändras. Det primära måste nu vara att koncentrera våra styrkor för rörlig krigföring, och utspridningen av förbanden för guerillakrig kommer i andra hand. Nu, då Chiang Kai-sheks armé erhållit en starkare beväpning, är det nödvändigt för vår armé att lägga särskild vikt vid metoden att dra samman överlägsna styrkor för att utplåna fiendens förband det ena efter det andra.

7. Denna metod ska användas när fienden befinner sig på offensiven och vi är på defensiven. När fienden är på defen-siven och vi går till offensiv, bör vi emellertid skilja mellan två olika slag av situationer och tillämpa olika slags metoder. När vår styrka är stor och fienden på stället är tämligen svag eller när vi riktar överraskningsangrepp mot honom, kan vi slå mot flera av hans förband på en gång. Till exempel, mellan den 5 och den 10 juni angrep och erövrade våra styrkor i provinsen Shantung samtidigt över tio städer vid järnvägslinjerna Tsingtao—Tsinan och Tientsin—Pukow.[6] Eller, för att ta ett annat exempel, mellan den 10 och den 21 augusti angrep och erövrade våra styrkor under Liu Po-cheng och Teng Hsiao-ping mer än tio städer längs den sektion av Lunghaibanan, som löper mellan Kaifeng och Hsuchow.[7]Å andra sidan, när vi inte har tillräckliga styrkor ska vi ta städer, som fienden besitter, en i taget och inte angripa fienden i flera städer samtidigt. Det var på detta sätt våra styrkor i provinsen Shansi tog städerna längs järnvägslinjen Tatung—Puchow.[8]

8. När huvudstyrkan av våra trupper dragits samman för att utplåna fienden, måste den se till att förbinda sina operationer med energisk verksamhet från de regionala truppernas, den lokala guerillans och folkmilisens sida. Då de regionala formationerna (eller förbanden) angriper ett fientligt regemente, bör de också använda sig av principen att koncentrera sina styrkor för att förinta fiendens förband det ena efter det andra,

9. Principen att dra samman våra styrkor för att utplåna fiendens förband det ena efter det andra syftar huvudsakligen till att förinta fiendens aktiva styrkor, inte till att hålla eller ta en ort. Under vissa förhållanden är det tillåtligt att utrymma vissa platser för att koncentrera våra styrkor till att utplåna fienden eller sätta vår huvudstyrka i stånd att undvika starka fientliga angrepp och skapa möjligheter att låta trupperna vila och konsolidera dem för fortsatt strid. Så länge vi är i stånd att i stor skala utplåna fiendens stridsstyrkor är det möjligt att ta tillbaka förlorad terräng och erövra ny. Därför ska alla som lyckas förgöra fiendens stridsstyrkor lovordas. Detta gäller inte bara dem som förgör fiendens reguljära förband utan också dem som förintar hans fredsskyddskårer och hans hemvändande avdelningar[9] och andra reaktionära lokala väpnade band. Vi måste emellertid hålla eller erövra terräng överallt där fiendens och vår egen relativa styrka gör detta möjligt eller var helst sådan terräng är av betydelse för våra fälttåg och slag. Det skulle vara ett misstag att handla annorlunda. Därför ska även de som lyckats att hålla eller ta sådan terräng lovprisas.

NOTER

[*]Detta för partiet avsedda direktiv skrevs för den Revolutionära niilitärkommissionen i Kinas kommunistiska partis centralkommitté.[TILLBAKA]

[1]Uttrycken "förgöra fienden", "förinta fienden" och "utplåna fienden" är i denna bok synonyma. De innebär allesammans att fientliga soldater antingen dödas, såras eller tillfångatas. Att utplåna (förinta, förgöra) en fientlig styrka betyder att antingen utplåna den fullständigt eller att utplåna större delen av den.[TILLBAKA]

[2]En reguljär kår av kuomintangarmén bestod ursprungligen av tre (ibland två) divisioner, vardera om tre regementen. Med början i maj 1946 reorganiserades de reguljära kuomintangtrupperna söder om Gula Floden i etapper. Det som tidigare varit en kår blev en reorganiserad division, och tidigare divisioner blev brigader med tre (ibland två) regementen. En del av kuomintangtrupperna norr om Gula Floden blev inte reorganiserade och behöll sina tidigare beteckningar. En del av de reorganiserade divisionerna återfick senare den ursprungliga beteckningen kårer. [TILLBAKA]

[3]Kuomintangs järnvägspoliskår bildades i mars 1945. Efter Japans kapitulation spreds kåren ut längs järnvägslinjerna för "garnisonstjänst" under förevändning att den skulle bevaka järnvägarna, men i verkligheten för att göra tjänst som hemlig polis. Den var en av de styrkor Kuomintang satte in i inbördeskriget.[TILLBAKA]

[4]I juli 1945 inledde kuomintangstyrkorna en omfattande invasion av befriade området Kiangsu—Anhwei och vår armé kämpade modigt till självförsvar. De kuomintangstyrkor, som attackerade befriade området Mellersta Kiangsu, bestod av femton brigader med 120.000 man under befäl av Tång En-po. Från 13 juli till 27 augusti sammandrog aderton regementen ur Folkets Befrielsearmé i östkina, under kommando av Su tu, Tan Chen-lin och andra kamrater, överlägsna styrkor och utkämpade sju på varandra följande slag i området kring Taihsing, Jukao, Hai-an och Shaopai i mellersta Kiangsu. Våra styrkor utplånade under dessa slag sex fientliga brigader och fem bataljoner av fiendens järnvägspoliskår. Texten berör två av dessa slag.[TILLBAKA]


[5] I augusti 1946 ryckte kuomintangtrupperna fram längs två vägar från Hsuchow- och Chengchowsektorerna och angrep befriade området Shansi-Hopei-Shangtung—Honan. Folkets Befrielsearmé i detta område, som stod under ledning av Liu Po-cheng, Teng Hsiao-ping och andra kamrater, drog samman överlägsna styrkor mot den fiendeavdelning, som ryckte fram från Chengchow. Under tiden 3—8 september utplånade de fyra fientliga brigader efter varandra i området vid Hotse, Tingtao och Tsaohsien i provinsen Shantung.[TILLBAKA]

[6]Tidigt i juni 1946 sände Folkets Befrielsearmé i Shantung en expedition mot marionettrupperna längs järnvägarna Tsingtao— Tsinan och Tientsin—Pukow och befriade över tio städer, däribland Chiaohsien, Changtien, Shoutsun, Tehchow, Tai-an och Tsaochuang.[TILLBAKA]

[7]Från den 10 till den 21 augusti företog Folkets Befrielsearmé i befriade området Shansi—Hopei—Shantung—Honan en aktion till stöd för Folkets Befrielsearmé på Centralslätterna och i östkina. De ryckte därvid fram från flera håll och angrep de fientliga trupper som förlagts längs Kaifeng—Hsuchowsektionen på Lunghai-banan samt intog över tio städer, däribland Tangshan, Lanfeng, Huangkou, Lichuang och Yangchi. [TILLBAKA]

[8] I juli 1946 gick kuomintangstyrkor under Hu Tsung-nan och Yen Hsi-shan till förenat angrepp mot befriade området Södra Shansi. Taiyuehförbanden ur Folkets Befrielsearmé i Shansi—Hopei —Shantung—Honan gick jämte en del av Folkets Befrielsearmé i Shansi—Suiyuan till motangrepp och kastade fienden tillbaka i södra Shansi. I augusti inledde de en offensiv mot fienden mellan Linfen och Lingshih längs järnvägen Tatung—Puchow och befriade städerna Hungtung, Chaocheng, Huohsien, Lingshih och Fenhsi.[TILLBAKA]

[9]Under Folkets befrielsekrig flydde en del godsägare och lokala tyranner från de befriade områdena till Kuomintangs områden. De organiserades av Kuomintang i "hemvändande avdelningar", "hemvändande legioner" och andra beväpnade band för att tillsammans med kuomintangtrupperna angripa de befriade områdena. De plundrade och mördade överallt där de drog fram och gjorde sig skyldiga till grymheter av alla slag. [TILLBAKA]