OM DEN TILLFÄLLIGA UTRYMNINGEN AV YENAN OCH FÖRSVARET AV GRÄNSOMRÅDET SHENSI-KANSU-NINGSIA
- TVÅ DOKUMENT UTGIVNA AV KINAS KOMMUNISTISKA PARTIS CENTRALKOMMITTÉ[*]

November 1946 och april 1947

I. DIREKTIV AV DEN 18 NOVEMBER 1946

Chiang Kai-shek har löpt linan ut. Han önskar slå emot vårt parti och stärka sig själv genom två metoder: genom att inkalla "Nationalförsamlingen" och genom att angripa Yenan. I verkligheten kommer han att uppnå raka motsatsen. Det kinesiska folket är bestämd motståndare till spektaklet med "Nationalförsamlingen", som Chiang Kai-shek iscensatt för att splittra nationen; denna församlings högtidliga öppnande markerade början till Chiang Kai-shekklickens självförintelse. Nu, sedan vi utplånat trettiofem brigader[1] av Chiang Kai-sheks styrkor och deras offensivkraft är i det närmaste uttömd, kan hans trupper, även om de genom en plötslig framstöt skulle ockupera Yenan, icke på något sätt skada våra allmänna utsikter till seger i Folkets Befrielsekrig, inte heller kan de rädda Chiang Kai-shek från det öde som väntar honom. Chiang Kai-shek har, kort sagt, slagit in på vägen till sin undergång. Så snart han företar dessa två schackdrag, att inkalla "Nationalförsamlingen" och angripa Yenan, kommer hela hans bedrägeri att blottas och detta kommer att befordra utvecklingen av Folkets Befrielsekrig. I alla områden bör vi för allt folket såväl inom som utanför partiet utförligt förklara dessa två aktioner av Chiang Kai-shek, inkallandet av "Nationalförsamlingen" och angreppet mot Yenan, och ena hela partiet, hela armén och hela folket i kampen för att krossa Chiang Kai-sheks offensiv och bygga ett demokratiskt Kina.

II. CIRKULÄR AV DEN 9 APRIL 1947

För att rädda sin döende regim har Kuomintang, förutom att inkalla den fingerade "Nationalförsamlingen" uppgöra skenförfattningen, fördriva vårt partis representanter från Nanking, Shanghai och Chungking samt proklamera brytning mellan Kuomintang och Kommunistiska partiet,[2] ytterligare tagit steget att angripa Yenan, säte för vårt partis Centralkommitté och Folkets Befrielsearmés generalhögkvarter, samt gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia.

Det förhållandet att Kuomintang tagit dessa steg tyder alls inte på att dess regim är stark utan snarare på att den kris i vilken kuomintangregimen befinner sig blivit oerhört djup.

Dess angrepp på Yenan och gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia är dessutom ett fåfängt försök att lösa nordvästfrågan först, att hugga av vårt partis högra arm, driva bort vårt partis Centralkommitté och Folkets Befrielsearmés generalhögkvarter från nordväst och därefter skjuta fram sina trupper till angrepp på norra Kina och på det sättet slå våra styrkor en efter en.

Under dessa förhållanden har Centralkommittén beslutat som följer:

1. Vi måste med okuvlig kampanda försvara och utvidga gränsområdet Shansi—Kansu—Ningsia och de befriade områdena i nordväst. Denna målsättning är alltigenom möjlig att förverkliga.

2. Vårt partis Centralkommitté och generalhögkvarteret för Folkets Befrielsearmé måste stanna i gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia. Det är ett område där vi har en gynnsam, bergig terräng, en god massbasis, gott om manöverutrymme och kan anse vår säkerhet fullt garanterad.

3. Samtidigt har vi, för att underlätta vårt arbete, bildat en Centralkommitténs arbetskommitté med kamrat Liu Shao-chi som sekreterare, vilken skall bege sig till nordvästra Shansi eller annan lämplig ort för att genomföra de uppgifter som Centralkommittén anförtrott den.[3]

Dessa tre beslut fattades förra månaden och har redan genomförts. Ni meddelas härmed om saken.

N O T E R

[*] Det första av dessa två dokument skrevs i Yenan 1946 när kuomintangtrupperna förberedde sitt angrepp mot staden, och det andra vid Chingyangcha i Hengshans chien i norra Shensi tjugo dagar efter det att kuomintangtrupperna den 19 mars 1947 ockuperat Yenan. Sedan Chiang Kai-shek gjort bankrutt med sin plan på en allomfattande offensiv mot de befriade områdena, vidtog han i rasande fart en rad åtgärder för att rädda sin döende regim. Han inkallade en under falsk flagg seglande nationalförsamling, utvisade Kinas kommunistiska partis representanter från kuomintangområdena och inledde ett angrepp mot Yenan, där Kinas kommunistiska partis Centralkommitté hade sitt säte. Såsom dessa dokument framhåller blev resultatet av Chiang Kai-sheks åtgärder hans egen fullständiga politiska självförintelse. Militärt koncentrerade han sina styrkor mot de befriade områdenas östra och västra flanker, d. v. s. mot Shantungs befriade område och befriade området Shensi-Kansu-Ningsia i ett försök att genomföra "attacker mot nyckelsektorer". Men även här blev resultatet ett fullständigt misslyckande. De kuomintangförband som angrep gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia räknade över 230.000 man medan Folkets Befrielsearmé i nordväst endast hade några och tjugotusen man i området. De fientliga trupperna kunde därför ockupera Yenan och områdets alla chienstäder, vilka vi utrymde på eget initiativ. Fienden misslyckades emellertid att nå sitt mål, som var att förstöra Kinas kommunistiska partis Centralkommittés högkvarter och Folkets Befrielsearmé i nordväst eller att åtminstone driva dem öster om Gula floden. Han fick tvärtom ta emot många hårda slag från vår armé, förlorade omkring 100.000 man och måste slutligen fly i förvirring från gränsområdet medan vår armé i triumf gick över till offensiv för att befria hela det stora nordvästområdet. Vår armé på krigsskådeplatsen i nordväst kunde dessutom, trots att den använde sig av en mycket liten styrka, låsa fast och förinta en stor del av fiendens huvudstyrka och gav därigenom ett starkt understöd åt de operationer som företogs av våra trupper på andra krigsskådeplatser, särskilt på krigsskådeplatsen Shansi—Hopei—Shantung—Honan, samt hjälpte dem att snabbare övergå till offensiv. Kamrat Mao Tse-tung, Kinas kommunistiska partis Centralkommitté och Folkets Befrielsearmés generalhögkvarter stannade i gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia hela tiden från mars 1947, då vår armé utrymde Yenan, till ett år senare då vi gick över till offensiv på krigsskådeplatsen i nordväst. Detta faktum hade en väldig politisk betydelse. Det inspirerade och stärkte i hög grad kampviljan och den fasta förvissningen om seger hos armén och folket i gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia och i andra befriade områden landet över. Medan kamrat Mao Tse-tung uppehöll sig i gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia fortsatte han icke blott att ge anvisningar för Folkets Befrielsekrig på alla fronter i landet utan tog också personligt befäl över krigsskådeplatsen i nordväst och genomförde framgångsrikt den i det föreliggande dokumentet ställda uppgiften att "med okuvlig kampanda försvara och utvidga gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia och de befriade områdena i nordväst". Beträffande operationerna på krigsskådeplatsen i nordväst se "Synpunkter på operationsplanen för krigsskådeplatsen i nordväst", och "Om den stora segern i nordväst och den nya typen av ideologisk skolningsrörelse i Befrielsearmén", i detta band.[TILLBAKA]

[1]Siffran gäller perioden från början av juli till 13 november 1946.[TILLBAKA]

[2] Den 27—28 februari tvingade kuomintangregeringen de representanter och den personal som Kinas kommunistiska parti for kontakt och underhandlingar stationerat i Nanking, Shanghai och Chungking att ge sig av inom viss fastställd tid. Den 15 mars 1947 höll Kuomintangs Centrala Exekutivkommitté sitt tredje plenarmöte, vid vilket Chiang Kai-shek förklarade att Kuomintang brutit med kommunistiska partiet och tillkännagav sin orubbliga .avsikt att utkämpa inbördeskriget till slutet.[TILLBAKA]

[3]Sedan Folkets Befrielsearmé den 19 mars 1947 utrymt Yenan stannade kamraterna Mao Tse-tung, Chou En-lai och Jen Pi-shih, d. v. s. majoriteten av sekretariatet i Kinas kommunistiska partis Centralkommitté i gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia. En Centralkommitténs arbetskommitté bildades, ledd av Liu Shao-chi och med ytterligare en sekretariatmedlem, Chu Teh, samt ett antal medlemmar av Centralkommittén som ledamöter. Arbetskommittén begav sig till befriade området Shansi—Chahar—Hopei genom befriade området Shansi—Suiyuan och slog sig ned i byn Hsipaipo i Pingshans chien, provinsen Hopei, för att utföra de uppgifter den fått sig anförtrodda av Centralkommittén. Den avslutade sitt arbete i maj 1948 då kamrat Mao Tse-tung och Centralkommittén anlände till Hsipaipo.[TILLBAKA]