STRATEGIN UNDER BEFRIELSEKRIGETS ANDRA ÅR[*]

1 september 1947

1. Under det första årets strider (från juli i fjol till juni i år) utplånade vi 97 1/2 reguljära brigader eller 780.000 man plus marionettrupper, fredsskyddskårer och andra uppgående till 340.000 man - allt som allt 1.120.000 av fienden. Detta var en stor seger. Den tillfogade fienden ett svårt avbräck och framkallade en utpräglad nederlagsstämning i hela fiendelägret, livade upp folket över hela landet och lade för vår armé grunden till en fullständig utplåning av fienden och en slutlig seger.

2. Under det första årets strider inledde fienden en omfattande offensiv mot de befriade områdena och satte i den in 218 av sina 248 reguljära brigader eller mer än 1.600.000 man jämte nästan 1.000.000 man från specialvapnen (flotta, flyg, artilleri- och ingenjörsförband och pansartrupper) samt från marionettrupperna, järnvägspoliskårerna och fredsskyddskårerna. Vår armé gjorde med rätta till sin strategi att kämpa på de inre linjerna, och, för att vid alla tidpunkter och på alla ställen ha initiativet, drog den sig inte för att betala ett pris av över 300.000 förluster i döda och sårade och fientlig ockupation av stora landområden. Som en följd härav lyckades vi utplåna över 1.120.000 man fientliga trupper, tvingade fienden att skingra sina styrkor, stålsatte och stärkte våra egna styrkor, öppnade strategiska motoffensiver i nordöst, Jehol, östra Hopei, södra Shansi och norra Honan, återtog stora territorier och befriade väldiga nya områden.[1]

3. Vår armés grundläggande uppgift under andra stridsåret är att öppna en landsomfattande motoffensiv, d.v.s. att använda våra huvudstyrkor till att kämpa oss fram till de yttre linjerna, att föra kriget in i kuomintangområdena, utplåna ett stort antal fiender på de yttre linjerna och fullständigt slå sönder Kuomintangs kontrarevolutionära strategi. Denna är tvärtom inriktad på att föra kriget in i de befriade områdena, att ytterligare skada och tappa av våra tillgångar på människor och materiel och göra det omöjligt för oss att hålla ut någon längre tid. En deluppgift för vår armé under andra årets strider är att använda en del av våra huvudstyrkor och ett stort antal av våra regionala förband till att fortsätta striderna på de inre linjerna, utplåna fienden där och återta förlorad terräng.

4. Vår armé kommer naturligtvis att möta många svårigheter då den skall genomföra politiken att strida på de yttre linjerna och föra kriget in i kuomintangområdena. Ty det tar sin tid att bygga nya baser i kuomintangområdena, och vi kan bygga fasta baser endast sedan vi i rörliga, fram och tillbaka böljande operationer utplånat ett stort antal fiender, rest massorna, fördelat jorden, upprättat vår politiska makt och byggt upp folkets väpnade styrkor. Intill dess kommer vi att ha icke så få svårigheter. Men de kan och måste övervinnas, ty fienden kommer att tvingas att sprida ut sig ännu mera och väldiga områden kommer att stå till vår armés förfogande som slagfält för rörlig krigföring, och på det sättet blir vi i stånd att föra ett rörligt krig. De breda massorna i dessa områden hatar Kuomintang och stödjer oss, och ehuru en del av fiendens styrkor ännu besitter en jämförelsevis hög stridsduglighet, är fiendens moral och stridsduglighet i det stora hela mycket lägre än för ett år sedan.

5. Nyckeln till seger, då man kämpar i kuomintangområdena, ligger, för det första, i att skickligt gripa tillfällena till strid, att vara modig och beslutsam och vinna så många slag som möjligt, och, för det andra, i att utan tvekan genomföra politiken att vinna massorna och sätta dem i stånd att dra nytta av våra framgångar så att de gör gemensam sak med vår armé. Om vi genomför dessa två ting skall vi segra.

6. Fram till slutet av augusti i år var fiendens styrkor, inklusive de som utplånats eller tillfogats förintande slag, fördelade med 157 brigader på sydfronten, 70 brigader på nordfronten och 21 i Kuomintangs områden. Allt som allt fanns i hela landet fortfarande 248 brigader och deras faktiska manskapsnumerär var 1.500.000 man. Specialtrupperna, marionettrupperna, järnvägspolisen och fredsskyddskårerna räknade tillsammans omkring 1.200.000 man. I militära institutioner bakom fiendens linjer fanns dessutom cirka 1.000.000 icke stridande. Fiendens hela styrka uppgick alltså till cirka 3.700.000 man. Av förbanden på sydfronten tillhör 117 brigader Ku Chu-tungs grupp, 7 tillhör Cheng Chiens grupp eller andra och 33 Hu Tsung-nans grupp. Av de 117 brigaderna i Ku Chu-tungs grupp har 63 utplånats eller tillfogats förintande slag. Några av dem har icke återuppsatts, andra har återuppsatts men har få soldater och låg stridsduglighet. Och återigen andra, vilkas förluster ifråga om soldater och vapen blivit tämligen väl ersatta och som även i viss utsträckning fått sin stridsduglighet återställd, är likväl mycket svagare än tidigare. Det finns endast 54 brigader, som varken utplånats eller fått ta emot förintande slag. Av Ku Chu-tungs hela styrka är 82 å 85 brigader sysselsatta i garnisonstjänst och kan användas endast för lokala manövrer, och icke fler än 32 å 35 brigader kan användas för strategiska manövrer. De 7 brigader som tillhör Cheng Chiens eller andras grupper kan i huvudsak brukas endast för garnisonstjänst, och en av dem har allaredan tilldelats ett förintande slag. Av de 33 brigaderna i Hu Tsung-nans grupp (inberäknat de som är förlagda öster om Lanchow, söder om Ningsia och Yulin samt väster om Linfen och Loyang) har 12 utplånats eller fått förintande slag, endast 7 kan användas för strategiska manövrer och resten utför garnisonstjänst. På nordfronten har fienden allt som allt 70 brigader, av vilka 26 tillhör nordöstra gruppen. Av de sistnämnda har 16 antingen utplånats eller tillfogats förkrossande slag. Fu Tso-yi har 10 brigader, av vilka två tillfogats förintande slag, och Yen Hsi-shan har 15 brigader, varav 9 utplånats eller erhållit förintande slag. Dessa fientliga förband befinner sig nu huvudsakligen på defensiven och endast en liten del av dem är användbara för rörliga operationer. I områdena bakom Kuomintangs linjer finns endast 21 brigader i garnisonstjänst. Av dessa brigader är 8 förlagda i Sinkiang och västra Kansu, 7 i Szechuan och Sikang (del av Tibet, ö. a.), 2 i Yunnan, 2 i Kwangtung (d. v. s. den 69. divisionen som utplånades) och 2 på Taiwan. Det finns inga reguljära trupper alls i de sex provinserna Hunan, Kwang-si, Kweichow, Fukien, Chekiang och Kiangsi. Kuomintang planerar med Förenta Staternas hjälp att rekrytera 1.000.000 man detta år, dels till att fylla luckorna vid fronterna och dels till att utbilda ett antal nya brigader och ersättningsregementen. Om emellertid vår armé kan utplåna i genomsnitt 8 fientliga brigader per månad, som den gjorde under första årets strider, och sålunda utplåna ytterligare 96 å 100 brigader under andra året (allaredan i juli och augusti utplånades 16 1/2 brigader), kommer fiendens armé att bli ytterligare försvagad, dess strategiska reserver kommer att reduceras till ett minimum och den kommer att tvingas in i försvarsställning i alla delar av landet och att angripas av oss överallt. Kuomintangs plan på att rekrytera 1.000.000 man och utbilda nya brigader och ersättningsregementen kommer inte att tjäna något till. Eftersom deras enda metod för rekrytering är att pressa och värva, får de säkerligen svårt att komma upp till en miljon och många kommer att desertera. Dessutom blir vår armé, då den genomför politiken att kämpa på de yttre linjerna, i stånd att reducera fiendens tillgångar på såväl manskap som materiel.

7. Vår armés operationsprinciper är fortfarande desamma som tidigare fastställts.

Angrip först spridda, isolerade fientliga styrkor (detta gäller också för omfattande utplåningsfälttåg riktade mot flera brigader såsom Laiwufälttåget[2] i februari och fälttåget i sydvästra Shantung[3] i juli detta år, angrip koncentrerade, starka fientliga styrkor senare.

Ta först medelstora och små städer och stora landsbygdsområden; ta stora städer senare.

Gör utplånandet av fiendens effektiva styrka till vårt huvudmål, och gör inte till huvudmål att ta eller hålla en ort. Man håller eller tar en ort som följd av att fiendens effektiva styrka utplånats, och ofta kan en ort hållas eller tas slutgiltigt endast efter att ha gått ur hand i hand flera gånger.

Koncentrera i varje strid en absolut överlägsen styrka, omringa de fientliga styrkorna fullständigt, sträva att utplåna dem grundligt och låt ingen enda undkomma ur nätet. Använd, då särskilda förhållanden så kräver, metoden att ge fienden ett förintande slag, d. v. s. att koncentrera hela vår styrka i ett frontalangrepp, och angrip samtidigt den ena eller bägge av hans flanker med mål att utplåna en del och driva den andra på flykten så att vår armé snabbt kan föra fram sina förband till att krossa andra fientliga styrkor.

Å ena sidan, försäkra er om att ni inte utkämpar någon strid oförberedda. Ge er inte in i en strid, om ni inte är säkra på att vinna. Gör allt för att vara väl förberedda för varje strid. Gör allt för att försäkra er om seger under de förutsättningar som råder mellan fienden och oss själva. Ge å andra sidan fritt spelrum för vår fina stridsstil — mod i striden, ingen fruktan för offer, ingen fruktan för trötthet och ständig strid (därmed menas att under kort tid utkämpa flera på varandra följande strider).

Sträva att dra in fienden i rörlig krigföring, men lägg samtidigt stor vikt vid att lära taktiken för positionsangrepp och vid att påskynda uppbyggandet av artilleri- och ingenjörsförbanden för att i stor skala kunna erövra fiendens befästa punkter och städer.

Angrip beslutsamt, och ta alla befästa punkter och städer som är svagt försvarade. Angrip och ta, om omständigheterna så medger, vid gynnsamma tillfällen alla befästa punkter och städer som försvaras med måttlig styrka. Lämna tills vidare åtsido alla befästa punkter och städer, som är starkt försvarade.

Fyll på vår styrka med alla vapen vi erövrar och flertalet av de soldater vi tillfångatar från fienden (80—90 procent av manskapet och ett litet antal av de lägre officerarna). Sök påfyllning huvudsakligen från fienden och från kuomintangområdena och endast delvis från de gamla befriade områdena. Detta gäller särskilt armén på sydfronten.

NOTER

[*] Detta för partiet avsedda direktiv utarbetades av kamrat Mao Tse-tung for Kinas kommunistiska partis Centralkommitté när han och Centralkommittén befann sig i Chukuanchai i Chiahsiens chien i norra Shensi. Direktivet formulerade den grundläggande uppgiften för Befrielsekrigets andra år. Denna uppgift var att med våra huvudstyrkor föra över kriget till kuomintangområdena och att övergå från kamp på de inre linjerna till kamp på de yttre linjerna, d. v. s. att gå från den strategiska defensivens till den strategiska offensivens stadium. I överensstämmelse med den strategiska plan, som utformats av kamrat Mao Tse-tung, gick Folkets Befrielsearmé under juli—september 1947 över till offensiv i hela landet. Shansi— Hopei—Shantung—Honans fältarmé forcerade den 30 juni Gula floden i sydvästra Shantung, gick över Lunghaibanan tidigt i augusti och ryckte in i Tapiehbergen. Taiyueharmén ur Shansi—Hopei— Shantung—Honans fältarmé forcerade i slutet av augusti Gula floden från södra Shansi och trängde in i västra Honan. Östkinas fältarmé stötte i början av september, efter att ha krossat ett koncentrerat fientligt angrepp, in i sydvästra Shantung. Nordvästra fältarmén inledde en offensiv mot fienden längs norra sektionen av järnvägen Peiping—Hankow tidigt i september. I början av september, omedelbart efter sin sommaroffensiv i nordöst, inledde Nordöstra fältarmén en omfattande höstoffensiv i Changchun—Kirin —Szepinkaiområdet och i Chinhsi—Ihsiensektionen längs järnvägen Peiping—Liaoning. Offensiverna på alla dessa krigsskådeplatser ingick i en allmän offensiv av hela Folkets Befrielsearmé. Denna omfattande offensiv ledde till en vändpunkt i Befrielsekriget och markerade en radikal förändring i krigssituationen. Se "Det nuvarande läget och våra uppgifter", i detta band.[TILLBAKA]

[1]Den strategiska motoffensiven i nordöst, Jehol och östra Hopei var Folkets Befrielsearmés sommaroffensiv 1947. Den 13 maj inledde Folkets Befrielsearmé samtidigt offensiv på dessa fronter och den l juli hade den utplånat över 80.000 av fiendens trupper och återerövrat över 40 chienstäder. Fiendens plan på att skära sönder de befriade områdena i nordöstra Kina blev därmed fullständigt sönderslagen. De fientliga förbanden, som drevs samman i två smala korridorer längs den kinesiska Changchunjärnvägen och järnvägen Peiping—Liaoning, tvingades övergå till "försvar av nyckelpositioner". Detta förändrade hela läget i nordöstra Kina. Den strategiska motoffensiven i södra Shansi och norra Honan bestod av de offensiver som Folkets Befrielsearmé i Shansi—Hopei—Shan-ting—Honan förde i norra Honan och på flankerna av järnvägen Tatung-Puchow från mars till maj 1947. Vår armé i norra Honan inledde angreppet den 23 mars. Efter att slag i slag ha tagit Yen-chin, Yangwu, Puyang och Fengchiu, vände vår armé mot norr för att utnyttja dessa framgångar. Den 28 maj hade den tagit Tsihsien, Chunhsien, Huahsien och Tangyin samt utplånat över 45.000 man av fiendens trupper. Våra förband i södra Shansi inledde sina offensiva operationer den 4 april. Den 4 maj hade de tagit 22 chien-städer, däribland, Chuwo, Hsingchiang och Yungtsi samt två viktiga färjställen vid Gula floden, Yumenkou och Fenglingtu, samt hade utplånat över 18.000 man av fiendens trupper.[TILLBAKA]

[2] Laiwufälttåget var ett som rörligt krig genomfört fälttåg som Folkets Befrielsearmé i Östkina företog i Laiwuområdet, sydöst om Tsinan i provinsen Shantung. I slutet av januari inledde kuomintangtrupper såväl ifrån norr som ifrån söder en offensiv mot de befriade områdena i Shantung. Från söder trängde åtta reorganiserade kuomintangdivisioner norrut mot Linyi på tre vägar längs Yi- och Shufloderna. I samverkan med dem avancerade tre kuomintangkårer tillhörande Li Hsien-chous armégrupp från norr söderut mot Laiwu och Hsintai från Mingshui, Tsechuan och Poshan och försökte dra in Östkinas Befrielsearmés huvudstyrka i ett avgörande slag i området kring Yi-Mengbergen. Vår armé avdelade en del av sina styrkor till att stoppa fiendens framträngande söderifrån men förde sin huvudstyrka mot norr till Laiwu för att förinta Li Hsien-chougruppen. Hela den fientliga styrkan, över 60.000 man. utplånades i ett slag, som började den 20 februari och slutade på eftermiddagen den 23 februari. Li Hsien-chou, som var vice befälhavare för 2. pacificeringsonen i Kuomintangs pacificeringshögkvarter i Hsuchow, togs till fånga och tretton städer återtogs.[TILLBAKA]

[3]Fälttåget i sydvästra Shantung var det som Folkets Befrielsearmé i Shansi—Hopei—Shantung—Honan i juli 1947 företog i området kring Hotse, Yun cheng, Chuyeh, Tingtao, Chinhsiang och Tsaohsien i sydvästra delen av provinsen Shantung. I detta fälttåg utplånades fyra av Kuomintangs divisionshögkvarter och 9 1/2 brigader om sammanlagt 56.000 man.[TILLBAKA]