OLIKA TAKTIK VID JORDREFORMENS GENOMFÖRANDE I OLIKA OMRÅDEN[*]

3 februari 1948

Vid jordlagens genomförande är det nödvändigt att skilja mellan tre olika slag av områden och att använda olika slags taktik i vart och ett av dessa.

1. Gamla befriade områden, upprättade före den japanska kapitulationen. I allmänhet har jorden i dessa områden för länge sedan fördelats och endast en del av fördelningen behö­ver justeras. Vårt arbete här bör inriktas på att skola och kon­solidera vårt partis medlemmar och lösa motsättningarna mel­lan partiet och massorna genom att, i enlighet med de erfa­renheter vi vunnit i Pingshans chien[1], kombinera partiets och de partilösas ansträngningar. I dessa gamla befriade områden bör man inte ännu en gång fördela jorden i enlighet med jordlagen och icke heller artificiellt och godtyckligt organi­sera fattigbondeförbunden till att leda bondeföreningarna utan i stället organisera fattigbondegrupper inom bondeföreningar­na. Aktivister ur dessa grupper kan inneha ledande poster i bondeföreningarna och i de politiska maktorganen på lands­bygden, men det bör inte göras till regel att besätta sådana poster med fattigbönder i sådan utsträckning att man ute­stänger mellanbönderna. I dessa områden bör de ledande pos­terna i bondeföreningarna och de politiska maktorganen intas av de aktivister bland de fattiga bönderna och mellanbönder­na som har en riktig inställning och sköter ärendena heder­ligt och rättrådigt. Det stora flertalet fattiga bönder i dessa områden har utvecklats till mellanbönder och dessa utgör nu huvudparten av befolkningen, därför måste aktivisterna bland mellanbönderna dras in att deltaga i ledningen för dessa landsbygdsområden.

2. Områden som befriats efter den japanska kapitulationen men före den allmänna motoffensiven, d. v. s. under de två åren mellan september 1945 och augusti 1947. De utgör nu den största delen av de befriade områdena och kan kallas de yng­re befriade områdena. I dessa områden har massornas poli­tiska medvetenhetsnivå och den omfattning i vilken de är or­ganiserade höjts avsevärt, genom den kamp som under de se­naste två åren förts för att göra upp räkningarna med för­rädare och förtryckare och till följd av "4. maj direktivets"[2] genomförande, och jordfrågan har lösts preliminärt. Men mas­sornas politiska medvetenhet och organisation har ännu inte nått en hög nivå och jordfrågan är ännu inte grundligt löst. I dessa områden är jordlagen alltigenom tillämplig, jordför­delningen bör bli allmän och grundlig, och om den inte gjor­des ordentligt första gången, bör vi vara beredda att företa en andra fördelning och se över den en eller två gånger efteråt. I dessa områden utgör mellanbönderna en minoritet och intar en hållning av "vänta och se". De fattiga bönderna befinner sig i majoritet och kräver ivrigt att få jord. De fattiga bön­derna bör därför organiseras i förbund och en ledande ställ­ning för dessa upprättas i bondeföreningarna och de politiska maktorganen i landsbygdsområdena.

3. Områden som nyligen befriats, efter den allmänna mot­offensivens inledande. I dessa områden har massorna ännu inte väckts till liv, Kuomintang, godsägarna och de rika bön­derna ha fortfarande stort inflytande och allt vårt arbete har ännu inte slagit rot. Därför bör vi inte försöka att tvinga ige­nom hela jordlagen med ens utan bör göra det i två etapper. I den första bör vi neutralisera de rika bönderna och slå ute­slutande mot godsägarna. Denna etapp bör ytterligare upp­delas i flera steg, nämligen, propaganda, förberedande orga­nisation, fördelning av de stora godsägarnas lösegendom,[3] för­delning av de stora och mellanstora godsägarnas jord med viss hänsyn tagen till de små godsägarna, och slutligen fördelning av godsägarklassens jord. Under denna omgång bör fattigbön­dernas förbund organiseras såsom ryggrad i ledningen, och bondeföreningar kan också organiseras med de fattiga bönder­na såsom huvudgrupp. Under den andra omgången fördelar vi den jord som de rika bönderna har utarrenderad, deras över­skottsjord[4]och en del av deras övriga egendom samt den del av godsägarjorden som icke blivit helt fördelad under första omgången. Första omgången bör ta omkring två år att genomföra och den andra ett år. Hastverk är förvisso inte bra. Jordreformen och partikonsolideringen i de äldre och yngre befriade områdena bör också ta omkring tre år (från innevarande januari räknat). Inte heller här är hastverk till någon nytta.

NOTER

[*] Detta var ursprungligen ett telegram till kamrat Liu Shao-chi.[TILLBAKA]

[1] Pingshans chien, beläget i västra delen av provinsen Hopei, in­gick då i befriade området Shansi—Chahar—Hopei. I Pingshan hade man inbjudit partilöst folk att deltaga i partimötena för att hjälpa till med att konsolidera partiets grundorganisationer på landsbygden under jordreformen. Artikeln hänvisar till de goda erfarenheterna härav.[TILLBAKA]
[2] Det är här fråga om "Direktiv i jordfrågan", som utgavs av Kinas kommunistiska partis Centralkommitté den 4 maj 1946. Se "En tremånadersöversikt", not 4, sid. 125 i detta band. [TILLBAKA]
[3] Med lösegendom avses här spannmål, pengar, kläder etc.[TILLBAKA]
[4] Se "Det nuvarande läget och våra uppgifter", not 6, i detta band.[TILLBAKA]