OM POLITIKEN FÖR INDUSTRI OCH HANDEL

[Detta för partiet avsedda direktiv skrevs för Kinas kommu­nistiska partis Centralkommittés räkning.]

27 februari 1948

1. Partiorganisationerna på vissa platser har brutit mot par­tiets Centralkommittés politik för industri och handel och all­varligt skadat bägge. Dessa misstag måste snabbt korrigeras. Partikommittéerna på ifrågavarande orter måste därvid företa en noggrann översyn ur två synpunkter, utifrån de politiska riktlinjerna och med hänsyn till ledningsmetoderna.

2. De politiska riktlinjerna. Man måste söka förebygga misstaget att i städerna använda de åtgärder som brukas på landsbygden för kampen mot godsägarna och de rika bönder­na och för att förinta de feodala krafterna. En skarp skillnad måste göras mellan den feodala exploateringen, som prakti­seras av godsägare och rika bönder och måste avskaffas, och de industri- och handelsföretag som drivs av godsägare och rika bönder och måste beskyddas. En skarp skillnad bör också göras mellan den riktiga politiken, att utveckla produktionen, befordra ekonomiskt välstånd, ta hänsyn till såväl allmänna som enskilda intressen och ge fördelar åt både arbete och ka­pital, och den ensidiga och trångsynta "understöds"-politiken som gör anspråk på att sörja för arbetarnas välfärd men i själva verket skadar industrin och handeln och försvagar folk­revolutionens sak. Skolningsarbete måste bedrivas bland kam­raterna i fackföreningarna och bland arbetarnas massor för att sätta dem i stånd att förstå att de inte bara ska se till arbetarklassens omedelbara och begränsade intressen och där­vid glömma dess breda, långsiktiga intressen. Arbetare och kapitalister bör, under de lokala myndigheternas ledning, upp­muntras att organisera gemensamma kommittéer för att leda produktionen och göra allt som är möjligt för att minska om­kostnaderna, öka tillverkningen och stimulera försäljningen så att man når målen att ta hänsyn till såväl allmänna som enskilda intressen och ge fördelar åt både arbete och kapital samt att stödja kriget. De fel som begåtts på många platser beror på att man misslyckats med att fatta de ovannämnda riktlinjerna eller i varje fall huvudparten eller en del av dem. Centralkommitténs byråer och underbyråer bör ställa denna fråga mycket klart, analysera, kontrollera, formulera riktiga riktlinjer och ge ut partidirektiv och myndighetsdekret.

3. Ledningsmetoderna. Sedan de politiska riktlinjerna fast­ställts och direktiven utsänts bör var och en av Centralkom­mitténs byråer och underbyråer hålla god kontakt med sina områden och partiprefekturkommittéer[1] eller sina egna arbets­lag genom telegraf och telefon, genom kurirer på fordon eller till häst eller genom personliga samtal. De bör använda tid­ningarna som ett viktigt medel att organisera och leda. De bör ständigt ha grepp om hur arbetet framskrider, se till att er­farenheter utbyts och misstag rättas, de bör inte dröja flera månader, ett halvt år eller ett år innan de kallar till möten för att sammanfatta vad som utförts och genomföra en all­män kontroll och allmän korrigering av misstag. Dröjsmål le­der till stora förluster medan förlusterna minskas om man rät­tar misstag så snart de kommit till synes. Under vanliga för­hållanden bör Centralkommitténs byråer sträva att hålla in­tim kontakt med sina underordnade organisationer, alltid vara noga med att dra en skarp linje mellan vad som bör och vad som inte bör göras och ständigt påminna de underordnade organisationerna härom så att de gör så få misstag som möj­ligt. Alla dessa ting rör frågan om ledningsmetoderna.

4. Alla partikamrater bör begripa att fienden nu är full­ständigt isolerad. Men hans isolering är inte liktydig med vår seger. Om vi begår misstag i politiken, blir vi fortfarande ur stånd att segra. För att uttrycka sig konkret, vi kommer att misslyckas om vi begår och inte rättar principiella misstag i politiken på vilket som helst av de fem områdena — kriget, partikonsolideringen, jordreformen, industri och handel och undertryckande av kontrarevolutionen. Politiken är utgångs­punkten för allt ett revolutionärt partis praktiska handlande och kommer till uttryck såväl i genomförandet som i slutresultat av ifrågavarande partis handlingar. När helst ett revo­lutionärt parti går till aktion genomför det en politik. Om det inte genomför en riktig politik, genomför det en felaktig politik. Om det inte genomför en viss politik medvetet, hand­lar det i blindo. Vad vi kallar erfarenhet är processen för en politiks genomförande och dess slutresultat. Endast genom folkets praktik, d. v. s. genom erfarenhet, kan vi fastställa hu­ruvida en politik är riktig eller felaktig och avgöra i vilken utsträckning den är riktig eller felaktig. Men folkets praktik, särskilt det revolutionära partiets och de revolutionära mas­sornas praktik, kan förekomma endast i förbindelse med en eller annan politik. Därför måste vi innan vi går till aktion för partimedlemmarna och massorna i belysning av de före­liggande omständigheterna förklara den politik som vi utfor­mat. I annat fall kommer partimedlemmarna och massorna att avvika från vår vägledande politik, handla i blindo och ge­nomföra en felaktig politik.

NOTER

[1]Prefekturpartikommittén var en ledande instans som stod un­der partiets provinskommitté eller gränsområdets partikommitté men över partikommittén i ett chien.[TILLBAKA]