DEN STORA SEGERN I NORDVÄST OCH DEN NYA TYPEN AV IDEOLOGISK SKOLNINGSRÖRELSE I BEFRIELSEARMÉN[*]

7 mars 1948

En talesman för Folkets Befrielsearmés generalhögkvarter sade i en kommentar till den stora seger som Folkets Befriel­searmé i nordväst nyligen vann: Denna seger har förändrat hela läget i nordväst och kommer att ha inflytande också på situationen på Centralslätterna. Den har visat att Folkets Be­frielsearmé kommer att göra sig oövervinnelig genom den nya typen av ideologisk skolningsverksamhet i armén medelst metoderna att "låta klagomålen forsa fram" och de "Tre kon­trollerna".

Talesmannen sade: Vid detta tillfälle omringade Folkets Befrielsearmé plötsligt en fientlig brigad vid Yichuan, och Hu Tsung-nan beordrade Liu Kan, som kommenderade hans 29. kår, att snabbt kasta fram fyra brigader ur två reorgani­serade divisioner från Lochuan—Yichunlinjen till undsättning åt Yichuan. Det var 31. och 47. brigaderna ur den reorganise­rade 27. divisionen samt 53. och 61. brigaderna i den reorganiserade 90. divisionen, tillsammans över 24.000 man. De nåd­de området sydväst om Yichuan den 28 februari. Folkets Be­frielsearmé i nordväst inledde ett förintelseslag och utplånade, under en strid som pågick i trettio timmar den 29 februari och den l mars, fullständigt dessa undsättningstrupper samt lät inte en enda man slippa ur nätet. Över 18.000 man togs till fånga och över 5.000 dödades eller sårades. Liu Kan själv jämte Yen Ming, som hade befälet över 90. divisionen, och andra officerare dödades. Sedan tog vi den 3 mars Yichuan, och här utplånade vi över 5.000 man ur 24. brigaden i fien­dens reorganiserade 76. division, som försvarade staden. Un­der detta fälttåg utplånade vi l kårhögkvarter, 2 divisions­högkvarter och 5 brigader eller allt som allt 30.000 man för fienden. Detta är vår första stora seger på krigsskådeplatsen i nordväst.

I det han analyserade läget på krigsskådeplatsen i nordväst sade talesmannen: Åtta av de 28 brigaderna i den så kallade "Centralarmén", som stod direkt under Hu Tsung-nans befäl, tillhörde tre elitdivisioner, de reorganiserade 1., 36. och 90. di­visionerna. Av dessa divisioner hade 1. brigaden i den reorga­niserade 1. divisionen utplånats[1] av oss en gång tidigare vid Fushan i södra Shensi i september 1946. Och huvudparten av samma divisions 167. brigad utplånades en gång i maj i fjol vid staden Panlung i norra Shensi. 123. och 165. brigaderna i den reorganiserade 36. divisionen blev en gång, i augusti i fjol, utplånade vid Shachiatien i Michihs chien i norra Shensi. Denna gång blev också den reorganiserade 90. divisionen full­ständigt utplånad. I återstoden av Hu Tsung-nans huvudstyrka är det endast 78. brigaden i den reorganiserade 36. divisionen som ännu icke utplånats. Det kan därför sägas att Hu Tsung-nans hela armé praktiskt taget inte har några elitstyrkor kvar. Som resultat av utplåningsslaget vid Yichuan återstår nu endast 23 av de 28 brigader som tidigare stod under Hu Tsung-nans direkta befäl. Dessa 23 brigader är fördelade på följande områden. En brigad vid Linfen i södra Shansi är fastlåst och dess öde beseglat. Nio brigader befinner sig vid gränsen mellan Shensi och Honan samt längs Loyang—Tungkuanlinjen för att ta upp strid med vår fältarmé under Chen Keng och Hsieh Fu-chih, och en annan brigad i södra Shensi bevakar Han-chungområdet. De återstående tolv brigaderna är spridda längs de T-formade kommunikationslinjerna från Tungkuan till Paiki och från Hsienyang till Yenan. Tre av dem är "reserv­brigader" bestående uteslutande av rekryter, två har blivit fullständigt utplånade av vår armé och nyligen återuppsatts, ytterligare två har fått förkrossande slag av oss medan fem är förhållandevis litet åtgångna. Som synes är dessa styrkor icke blott svaga utan också mestadels i garnisonstjänst. Förutom Hu Tsung-nans armé finns det ytterligare två brigader under Teng Pao-shan, som försvarar Yulin, medan nio brigader under Ma Hung-kuei från provinsen Ningsia och Ma Pu-fang från provinsen Chinghai är fördelade på Sanpien- och Lungtungområdena.[2] Samtliga reguljära trupper under Hu Tsung-nan, Teng Pao-shan och de båda herrarna Ma uppgår, inklusive de förband som återuppsatts efter att en eller två gånger ha blivit utplånade av oss, till sammanlagt 34 brigader.

Så står det till med fienden i nordväst. För att återvända till de T-formade kommunikationslinjerna, så är två av de förhållandevis litet åtgångna fem brigaderna instängda vid Yenan och tre befinner sig i Större Kuanghuangområdet.[3]Vad de övriga angår har de flesta av dem nyligen återuppsatts och några har tillfogats förkrossande slag. Med andra ord, fien­dens styrkor i hela Större Kuanchuangområdet är mycket glesa och svaga och har ingen möjlighet att hejda Folkets Be­frielsearmés offensiv. Detta läge måste påverka Chiang Kai-sheks disposition av trupperna på sydfronten och i första hand hans åtgärder mot vår fältarmé under Chen Keng och Hsieh Fu-chih vid gränsen mellan Honan och Shensi. I sin pågående framstöt söderut har Folkets Befrielsearmé segrat så snart den vecklat ut sina fana, vunnit stort rykte och för­ändrat styrkeförhållandet mellan oss och fienden i nordväst. Från och med nu kommer den att kunna kämpa ännu effek­tivare i samverkan med Folkets Befrielsearmés styrkor på sydfronten.

Talesmannen sade: Sedan i fjol höstas har våra tre fältar­méer, under befäl av Liu Po-cheng och Teng Hsiao-ping, Chen Yi och Su Yu, samt Chen Keng och Hsieh Fu-chih, avancerat söderut över Gula floden, svept igenom hela området mellan floderna Yangtse, Huai och Han samt Gula floden både på längden och bredden, utplånat ett stort antal fiendeförband, manipulerat med och dragit emot sig själva omkring 90 av det 160-tal brigader som Chiang Kai-shek har på sydfronten, tvingat hans arméer till passivitet och spelat en avgörande strategisk roll samt vunnit bifall från folket i hela landet.[4]I sin vinteroffensiv trotsade vår fältarmé i nordöst en bitter kyla på 30 grader under noll, utplånade de flesta av fiendens förband och tog den ena välbekanta staden efter den andra samt vann stor berömmelse hos folket i hela landet.[5]Efter att i heroiska strider under fjolåret[6] ha utplånat ett stort antal fientliga förband avslutade våra fältarméer i Shansi—Chahar— Hopei-området, Shantung, norra Kiangsu och Shansi—Hopei— Shantung—Honanområdet under senaste vintern sin utbild­ning och konsolidering, och de kommer snart att inleda sin våroffensiv.[7] En översikt av hela läget ger bevis för en san­ning. Förutsatt att vi beslutsamt vänder oss emot konserva­tism, fruktan för fienden och fruktan för svårigheter, förut­satt vidare att vi följer den strategi som utarbetats av par­tiets Centralkommitté och dess direktiv angående de tio hu­vudprinciperna för operationerna,[8] kan vi utveckla våra of­fensiver, utplåna stora mängder av fientliga förband och till­dela Chiang Kai-shekbanditernas trupper sådana slag att de endast kan parera dem till en tid men blir oförmögna att slå tillbaka eller att de inte ens kan parera dem utan blir full­ständigt utplånade den ena efter den andra.

Talesmannen framhöll med eftertryck: Stridsdugligheten hos vår fältarmé i nordväst är nu mycket högre än vid något tillfälle under förra året.[9] Under fjolårets strider förmådde den inte förinta mer än högst två fientliga brigader åt gången. Nu under Yichuankampanjen var den i stånd att utplåna fem fientliga brigader på en gång. Orsakerna till denna märkliga seger var många, av vilka vi särskilt vill framhålla den beslutsamma men smidiga befälsföring som de ledande kamra­terna vid fronten utövade, det energiska stöd som lämnades av de ledande kamraterna och de breda massorna i upplandet samt att de fientliga förbanden var relativt isolerade och att terrängen var gynnsam för oss. Det mest anmärkningsvärda är emellertid den nya typ av ideologisk skolningsrörelse i ar­mén som pågick under mer än två månader i vintras medelst metoderna att låta klagomålen forsa fram och de Tre kon­trollerna. Den riktiga utvecklingen av rörelsen för att låta klagomålen (över orätter som det gamla samhället och reak­tionärerna begått mot det arbetande folket) forsa fram och genomföra de Tre kontrollerna (angående social här­komst, fullgörandet av tjänsten och viljan till kamp) stegrade i hög grad den politiska medvetenheten hos officerarna och kämparna i hela armén i kampen för de exploaterade arbetan­de massornas befrielse, för en landsomfattande jordreform och för tillintetgörelse av hela folkets gemensamma fiender, Chiang Kai-shek och hans banditgäng. Den befäste också kraf­tigt officerarnas och kämparnas enhet under kommunistiska partiets ledning. På denna grundval uppnådde armén större renhet i sina led, stärkte disciplinen och utvecklade en mass­rörelse för utbildning samt utvecklade ytterligare sin politiska, ekonomiska och militära demokrati på ett väl lett och ordnat sätt. Sålunda har armén blivit enig som en man, var och en bidrar med sina idéer och sin styrka, fri från fruktan för of­fer och i stånd att övervinna materiella svårigheter, en armé som visar massheroism och djärvhet i förintandet av fienden. En sådan armé blir oövervinnelig.

Talesmannen tillade: Det är inte bara i nordväst som denna typ av ideologisk rörelse i armén har genomförts. Den har genomförts eller genomföres i Folkets Befrielsearmé i hela landet. Den genomföres mellan slagen och hindrar inte kam­pen. I förening med rörelsen för partikonsolidering och jordreformrörelsen, som nu riktigt genomföres av vårt parti, i samband med vårt partis riktiga politik att begränsa attac­kens omfattning genom att bekämpa endast imperialismen, feodalismen och byråkratkapitalismen, genom att strängt för­bjuda kroppsstraff och avrättning utan åtskillnad (ju färre avrättningar, dess bättre) och genom att i beslutsam enhet samla massorna av folket, som utgör över 90 procent av lan­dets befolkning, och i samband med tillämpandet av vårt partis riktiga politik i städerna och dess politik att beslutsamt skydda och utveckla den nationella bourgeoisiens industri- och handelsföretag, kommer denna ideologiska skolningsrörelse med nödvändighet att göra Folkets Befrielselsearmé oöver­vinnelig. Hur desperata ansträngningar Chiang Kai-sheks ban­ditgäng och dess herre, den amerikanska imperialismen, än må göra, i syfte att slå ned det kinesiska folkets stora demo­kratiska revolution, kommer segern förvisso att bli vår.

NOTER

[*] Denna kommentar utarbetades för talesmannen i Folkets Be­frielsearmés generalhögkvarter. Vid denna tid var fiendens offensiv på krigsskådeplatsen i nordväst krossad och vår armé hade över­gått till att själva driva offensiv. Denna kommentar analyserade läget på krigsskådeplatsen i nordväst och skisserade också förhål­landena på övriga krigsskådeplatser. Än viktigare var att den fram­höll den stora betydelsen av den nya typen av ideologisk skolnings­rörelse i armén som genomfördes medelst metoderna att "låta klago­målen forsa fram" och de "Tre kontrollerna". Denna nya typ av rörelse innebar en betydande utveckling av det politiska arbetet och den demokratiska rörelsen inom Folkets Befrielsearmé. Den var en återspegling i armén av rörelserna för jordreformen och partikon­solideringen, vilka då pågick med full styrka i de befriade områ­dena. Rörelsen förbättrade avsevärt den politiska medvetenheten, disciplinen och stridsdugligheten hos alla officerare och soldater. Samtidigt påskyndade den mycket effektivt den omskolningsprocess som gjorde ett stort antal tillfångatagna kuomintangsoldater till kämpar i Befrielsearmén, Sålunda spelade den en viktig roll i ar­betet för att konsolidera och förstärka Folkets Befrielsearmé och säkerställa segrar i fält. Om denna rörelses betydelse se också "Den demokratiska rörelsen i armén". "Tal vid en kader­konferens i befriade området Shansi—Suiyuan", samt "Om septembermötet — cirkulärskrivelse från Kinas kommunistiska partis Centralkommitté", i detta band.[TILLBAKA]

[1]Se "Koncentrera en överlägsen styrka för att utplåna det ena efter det andra av fiendens förband", not 1 i detta band.[TILLBAKA]

[2]Sanpien är ett område i nordvästra delen av provinsen Shensi. Lungtung ligger i östra delen av provinsen Kansu. Både Sanpien och Lungtung var då prefekturer i befriade området Shensi—Kan­su—Ningsia. [TILLBAKA]

[3]Här åsyftas mellersta Shensi och nordvästra Kansu tillsammans.[TILLBAKA]

[4]Den 30 juni 1947 började sju kolonner av Shansi—Hopei—Shan­tung—Honans fältarmé under ledning av Liu Po-cheng, Teng Hsiao-ping och andra kamrater, att forcera Gula floden och stötte fram mot Tapiehbergen. Därmed inledde de Folkets Befrielsear­més strategiska offensiv. Vid slutet av mars 1948 hade över 100.000 fientliga soldater utplånats och nya basområden skapats på grän­sen mellan Hupeh och Honan, i västra Anhwei, i området kring Tungpaibergen på gränsen mellan Hupeh och Honan, på slätterna mellan floderna Yangtse och Han samt på andra ställen. Åtta ko­lonner av Östkinas fältarmé under befäl av Chen Yi, Su Yu och andra kamrater, svepte, efter att i augusti 1947 ha krossat fien­dens angrepp mot provinsen Shantung, in i sydvästra Shantung och gränsområdet Honan—Anhwei—Kiangsu, utplånade fientliga förband på över 100.000 man, byggde upp befriade området Ho­nan—Anhwei—Kiangsu och isolerade fiendens strategiska centra Kaifeng och Chengchow. Två kolonner och en kår ur Taiyuearmén i Shansi—Hopei—Shantung—Honan-området under befäl av Chen Keng, Hsieh Fu-chih och andra kamrater forcerade Gula floden i södra Shansi i augusti 1947, ryckte in i västra Honan, ut­plånade över 40.000 fiender och byggde basområden på gränsen Honan-Shensi-Hupeh och i södra Shensi samt isolerade fullstän­digt Loyang, som var fiendens strategiska centrum i västra delen av provinsen Honan, och hotade Tungkuan.[TILLBAKA]

[5]Under ständiga strider i nittio dagar, från den 15 december 1947 till den 15 mars 1948, förde tio kolonner och tolv fristående divisioner ur Nordöstra fältarmén, ledda av Lin Piao, Lo Jung-huan och andra kamrater, en vinteroffensiv av dittills aldrig skå­dad omfattning längs Szepingkai-Tashihchiaosektionen av den ki­nesiska Changchunjärnvägen och Shanhaikuan—Shenyangsektionen av järnvägen Peiping—Liaoning. De utplånade fientliga förband omfattande över 156.000 man, intog fiendens kraftigt befästa stra­tegiska centrum Szepingkai och aderton andra städer. En fientlig division, som utgjorde garnison i Yingkow, revolterade och gick över på vår sida. De fientliga trupper som skulle försvara staden Kirin flydde mot Changchun. Efter detta hade den areal i nordöst som låg under fiendens kontroll krympt till en procent av den to­tala och fiendens lyor i städerna längs Changchun järnvägen var isolerade. [TILLBAKA]

[6]Från början av september till mitten av november 1947 ut­kämpade fem kolonner ur Shansi—Chahar—Hopeis fältarmé, under ledningen av Nieh Jung-chen och andra kamrater, på varandra följande slag i området norr om Tachingfloden och i Chingfeng-tienområdet samt slaget för Shiachiachuangs befrielse. De utplå­nade fientliga trupper om i det närmaste 50.000 man och förenade de befriade områdena Shansi—Chahar—Hopei och Shansi—Hopei— Shantung—Honan till ett sammanhängande område. Från septem­ber till december 1947 genomförde tre kolonner ur Shantungarmén, vilken var en del av Östkinas fältarmé, jämte regionala väpnade styrkor fälttåget i östra Shantung under ledning av Hsu Shih-yu, Tan Chen-lin och andra kamrater. De utplånade över 63.000 fien­der och återtog över tio c/iienstäder. Detta förändrade hela läget i provinsen Shantung. Från augusti till december 1947 förintade för­band ur Östkinas fältarmé i norra Kiangsu i på varandra följan­de slag vid Yencheng, Lipao och andra orter över 24.000 man av fiendens trupper och återtog ett vidsträckt område i norra Kiang­su. I december 1947 intogs Yuncheng av enheter ur Shansi—Hopei —Shangtung—Honans fältarmé, vilka under befäl av Hsu Hsiang-chien och andra kamrater kämpade i samverkan med Nordvästra fältarmén. De förintade därvid över 13.000 fiender, utplånade alla fiendens styrkor i sydvästra Shansi samt isolerade fienden vid Linfen.[TILLBAKA]

[7]På våren 1948, efter en period av utbildning och konsolidering under vintern, öppnade Folkets Befrielsearmés fältarméer en se­rie offensiver. Från mars till maj genomförde Shansi—Shahar—Ho­peis fältarmé och enheter ur fältarméerna från Shansi—Hopei— Shantung—Honan och Shansi—Suiyuan fälttåg i södra Chahar, östra Suiyuan och Linfenområdet i Shansi. De utplånade över 43.000 fiender och återtog mycken terräng. Från den 7 mars till den 29 maj utkämpade förband ur Centralslätternas och östkinas fältarméer en rad slag vid Loyang och Sungho i sektorerna öster och väster om Nanyang. De förintade över 56.000 fiender och kros­sade därmed fiendens försvarssystem på Centralslätterna samt utvidgade och konsoliderade det befriade området där. Mellan den 11 mars och den 8 maj förde Shantungarmén ur Östkinas fältarmé strider först vid västra sektionen av järnvägen Tsingtao—Tsinan och därefter vid Weihsien, varvid den utplånade över 84.000 man av fiendens trupper. Därmed var provinsen Shantung befriad med undantag för några starkt befästa punkter sådana som Tsinan, Tsingtao, Linyi och Yengchow, vilka hölls av Kuomintang. I mars utkämpade norra Kiangsus armé ett framgångsrikt slag vid Yilin.[TILLBAKA]

[8]Angående de åtta huvudprinciperna för operationerna se "Det nuvarande läget och våra uppgifter", 3. avsnittet, i detta band.[TILLBAKA]

[9]Nordvästra fältarmén, ledd av Peng Teh-huai, Ho Lung, Hsi Chung-hsun och andra kamrater, använde en huvudstyrka om två kolonner och två brigader, tillsammans över 25.000 man, i strider­na i norra Shensi på sommaren 1947. På våren 1948 hade huvud­styrkan ökat till fem kolonner omfattande över 75.000 man. Sedan de breda massorna av officerare och soldater stålsatts i över ett års strider och genom den nya typen av ideologisk rörelse i ar­mén under vintern 1947 steg deras politiska medvetenhet liksom förbandens stridsduglighet till en tidigare ouppnådd nivå. Detta skapade de nödvändiga betingelserna för Nordvästra fältarméns övergång till kamp på de yttre linjerna i mars 1948. Den 12 april, efter sin stora seger vid Yichuan, inledde Nordvästra fältarmén ett fälttåg i Hsifu (området väster om Sian mellan floderna Ching-shui och Weishui), skar av landsvägen Sian—Lanchow och återtog den 22 april Yenan.[TILLBAKA]