Ett tal till redaktionsmedlemmarna på Shansi-Suiyuans Dagblad

Den 2 april 1948

Vår politik måste bekantgöras inte bara för ledarna och kadrerna utan också för de breda massorna. Frågor rörande politiken ska som regel ges publicitet i partiets tidningar och tidskrifter. Vi genomför nu reformen av äganderätten till jorden. De politiska riktlinjerna för jordreformen bör publiceras i tidningarna och sändas ut genom radion så att alla som tillhör de breda massorna får kännedom om dem. Om massorna bara får veta sanningen och har ett gemensamt mål, arbetar de samman som en man. Detta är som att utkämpa ett slag. För att vinna slaget måste kämparna såväl som officerarna vara som en man. Sedan trupperna i norra Shensi utbildats och konsoliderats och låtit sina anklagelser mot den gamla samhällsordningen flöda, höjdes kämparnas politiska medvetenhet och de blev klara över vad de kämpade för och hur de borde kämpa. Varenda en av dem kavlade upp ärmarna för strid, deras moral var mycket hög och så snart de gick till aktion vann de en seger. När massorna är som en man blir allting lätt. En av marxismen-leninismens grundläggande principer är att göra det möjligt för massorna att inse sina egna intressen och enas för att kämpa för sina egna intressen. Tidningarnas roll och styrka ligger i deras förmåga att på snabbaste sätt och i största möjliga omfattning föra partiets program, partilinjen, partiets allmänna och särskilda politiska riktlinjer, dess uppgifter och arbetsmetoder till massorna.

På några orter finns i våra ledande organ folk som tror att det är tillräckligt att ledarna ensamma känner partiets politik och att man inte behöver låta massorna få kännedom om den. Detta är en av grundorsakerna till att en del av vårt arbete inte kan utföras riktigt. I mer än tjugo år har partiet varje dag utfört massarbete, och under de sista över tio åren har det varje dag talat om masslinjen. Vi har alltid hållit fast vid att revolutionen måste stödja sig på folkets massor, att alla ska göra en insats, och har bekämpat iden om att man ska lita endast till ett fåtal personer som ger order. Vissa kamrater genomför emellertid ännu inte grundligt masslinjen i sitt arbete, de stödjer sig fortfarande endast på en handfull människor som tyst och stilla arbetar på egen hand. En orsak till detta är att vad de än gör så är de alltid ovilliga att förklara det för de människor de leder och de förstår inte varför och hur de ska ge spelrum för initiativet och den skapande energin hos dem som de leder. Subjektivt önskar även de att alla ska delta i arbetet, men de låter inga andra människor veta vad som ska göras eller hur det ska göras. Hur kan man, då detta är fallet, vänta sig att varenda en ska sätta sig i rörelse och hur kan någonting bli väl gjort? Ska detta problem kunna lösas, är det grundläggande naturligtvis att genomföra ideologisk fostran på masslinjen, men samtidigt måste vi lära dessa kamrater en mängd konkreta arbetsmetoder. En sådan metod är att till fullo utnyttja tidningarna. Att sköta en tidning väl, att göra den intressant och fängslande, att i tidningen på ett riktigt sätt ge publicitet åt partiets allmänna politik och dess politik i olika frågor och att genom tidningen stärka partiets förbindelser med massorna - det är en viktig principiell fråga i vårt partis arbete som man inte kan ta lätt på.

Ni kamrater är tidningsmän. Ert arbete är att uppfostra massorna, att sätta dem i stånd att inse sina egna intressen, sina uppgifter och partiets allmänna politik såväl som dess politik i olika frågor. Det är med skötseln av en tidning som med allt annat arbete, det måste skötas samvetsgrant om det ska bli välgjort, om det ska bli levande. Även då det gäller att driva våra tidningar måste vi stödja oss på alla, på folkets massor och på hela partiet och inte bara på några få människor som arbetar bakom stängda dörrar. Våra tidningar talar om masslinjen varenda dag, men det händer likväl ofta att masslinjen inte genomförs i arbetet på tidningens egen redaktion. Vi har till exempel ofta korrekturfel i tidningarna av det enkla skälet att deras avskaffande inte behandlats som en allvarlig uppgift. Om vi använder masslinjens metod så bör vi, när korrekturfel förekommer, samla alla anställda på tidningen till att diskutera denna fråga och ingenting annat, klart säga ifrån vilka misstagen är, förklara varför de inträffar och hur vi kan göra oss av med dem samt be var och en att ägna allvarlig uppmärksamhet åt denna fråga. Sedan detta gjorts tre gånger eller fem gånger, kan dylika fel säkerligen undanröjas. Detta gäller såväl då det är fråga om småsaker som om stora saker.

Att vara skicklig i att omsätta partiets politik i handling från massornas sida, att vara skicklig i att få inte bara de ledande kadrerna utan också de breda massorna att förstå och bemästra varje rörelse och varje kamp som vi inleder - detta är en konst i marxist-leninistiskt ledarskap. Det är också den skiljelinje som avgör huruvida vi begår misstag i vårt arbete eller ej. Om vi försökte gå till offensiv när massorna ännu inte väckts upp, skulle det vara äventyrspolitik. Om vi envisades med att leda massorna till att göra något mot deras vilja, skulle vi säkert misslyckas. Om vi inte ryckte fram när massorna kräver framryckning, skulle det vara högeropportunism. Chen Tu-hsius opportunistiska fel bestod ju just i att han släpade efter de uppvaknande massorna, var ur stånd att leda dem framåt och till och med bekämpade deras marsch framåt. Det finns många kamrater som fortfarande inte förstår dessa frågor. Våra tidningar bör propagera dessa idéer väl så att alla kan förstå dem.

För att kunna undervisa massorna bör de som arbetar på tidningar först av allt lära av massorna. Ni kamrater är allesammans intellektuella. Intellektuella är ofta okunniga och har liten eller ingen erfarenhet i praktiska ting. Ni kan inte riktigt förstå den år 1933 utgivna broschyren "Hur man skiljer mellan klasserna på landsbygden".[1] I det stycket är bönderna era övermän, ty de förstår den fullkomligt så snart man talar om för dem vad den säger. Över 180 bönder från två distrikt i Kuohsiens härad sammanträdde i fem dagar och löste en mängd problem beträffande jordfördelningen. Om er redaktion skulle diskutera dessa problem, är jag rädd att ni skulle diskutera dem i två veckor och ändå inte kunna lösa dem. Skälet är mycket enkelt: ni förstår inte dessa problem. För att komma över från brist på förståelse till förståelse måste man göra saker och se saker, detta är att lära. Kamrater som arbetar på tidningarna bör i tur och ordning bege sig ut för att delta i massarbete, i arbetet med jordreformen under en tid. Detta är mycket nödvändigt. När ni inte går ut för att delta i massarbetet, bör ni höra och läsa en hel del om massrörelserna och ägna tid och möda åt att studera material som rör dem. Vår paroll för trupputbildningen är: "Officerarna undervisar soldaterna, soldaterna undervisar officerarna och soldaterna undervisar varandra." Kämparna besitter en massa praktiska stridserfarenheter. Officerarna bör lära av kämparna, och när de gjort andra människors erfarenhet till sin egen kommer de att bli skickligare. Kamrater som arbetar på tidningar bör också ständigt studera material som kommer nedifrån, gradvis berika sina praktiska kunskaper och vinna erfarenhet. Endast på det sättet blir ni i stånd att utföra ert arbete väl, blir ni i stånd att axla er uppgift att uppfostra massorna.

Shansi-Suiyuans Dagblad gjorde mycket stora framsteg efter den konferens som sekreterarna i partiets prefekturkommittéer höll i juni i fjol. Då var tidningen innehållsrik, skarp, bitande och livfull. Den återspeglade de stora masstriderna och förde massornas talan. Jag tyckte mycket om att läsa den. Men sedan januari i år, när vi började korrigera "vänster"-avvikelserna, verkar det som om er tidning förlorat något av sin anda, den är inte tillräckligt tydlig, inte bitande nog, ger inte så mycket information och tilltalar inte läsaren på samma sätt. Nu är ni i färd med att granska ert arbete och summera er erfarenhet. Det är mycket bra. När ni summerat era erfarenheter från kampen mot höger- och "vänster"-avvikelserna och blivit klarare i huvudena, kommer ert arbete att förbättras.

Den kamp som Shansi-Suiyuans Dagblad från och med juni i fjol förde mot högeravvikelserna var alldeles riktig. I den kampen utförde ni ett mycket samvetsgrant arbete och återspeglade till fullo det faktiska läget i massrörelsen. Ni kommenterade i ledarnotiser de synpunkter och det material som ni höll för oriktiga. Det fanns brister också i en del av era senare kommentarer, men den samvetsgranna andan var bra. Era brister låg huvudsakligen i att ni spände bågen mycket för hårt. Om en bågsträng spänns alltför hårt, brister den. De gamle sade: "Kungarna Wen och Wu hade till princip att låta spänning växla med avspänning"[2]. "Spänn av" lite nu, och kamraterna kommer att bli klarare i huvudet. Ni hade framgång i ert arbete, men det förekom också brister, huvudsakligen "vänster"-avvikelser. Nu företar ni en summering av alltsammans, och sedan "vänster"-avvikelserna rättats kommer ni att vinna större framgångar.

När vi korrigerar avvikelser, betraktar en del människor det arbete vi utfört såsom ytterligt fruktlöst och alltigenom felaktigt. Detta är inte riktigt. Dessa människor ser inte att partiet har lett ett väldigt antal bönder till att skaffa sig jord, kastat feodalismen över ända, konsoliderat partiorganisationerna och förbättrat kadrernas arbetsstil samt att det nu också har korrigerat "vänster"-avvikelserna och fostrat kadrerna och massorna. Är inte allt detta stora framgångar? När det gäller vårt arbete och massornas förehavanden bör vi analysera och bör inte förneka allt. I det förgångna uppkom "vänster"-avvikelser därför att människorna saknade erfarenhet. Utan erfarenhet är det svårt att undvika misstag. Man har att genomgå en process från oerfarenhet till erfarenhet. Genom kampen mot höger- och "vänster"-avvikelserna under den korta perioden från juni i fjol har människor kommit att förstå vad kamp mot högeravvikelser betyder och vad kamp mot "vänster”-avvikelser betyder. Utan denna process skulle de inte förstå det.

Jag är säker om att er tidning kommer att skötas ännu bättre sedan ni granskat ert arbete och summerat era erfarenheter. Ni måste se till att bevara tidningens tidigare meriter - den bör vara skarp, bitande och tydlig, och den bör skötas samvetsgrant. Vi måste bestämt slå vakt om sanningen, och sanningen kräver ett klart ställningstagande. Vi kommunister har alltid försmått att dölja våra åsikter. Innehållet i tidningar som drivs av vårt parti och allt vårt partis propagandaarbete ska vara livfullt, klart och skarpt och bör aldrig muttra och mumla. Detta är den stridsglada stil som passar oss, det revolutionära proletariatet. Eftersom vi vill lära folk att känna sanningen och resa dem till kamp för sin egen befrielse, behöver vi denna stridsglada stil. En slö kniv drar inget blod.

NOTER

[1] Se "Hur man skiljer mellan klasserna på landsbygden", Valda verk av Mao Tsetung, band I.

[2] Ur Riternas bok "Blandade anteckningar", del II. "Kungarna Wen och Wu kunde inte hålla en båge ständigt spänd utan avspänning. Inte heller lät de den ständigt vara avspänd utan att spinnas. Kungarna Wen och Wu hade till princip att låta spänning växla med avspänning." Wen och Wu var de första två kungarna av Chou-dynastin (12.-3. århundradet före vår tideräkning).