TELEGRAM TILL HÖGKVARTERET PÅ LOYANGFRONTEN SEDAN STADEN ATERINTAGITS[*]

8 april 1948

Loyang[1] är nu återtaget och kan förmodligen behållas. Uppmärksamma följande punkter i vår stadspolitik.

1. Var mycket försiktiga vid likvideringen av kuomintang-styrets organ, arrestera bara de främsta reaktionärerna och dra inte in för många personer.

2. Dra upp en klar gränslinje då ni definierar byråkratkapitalismen. Beteckna inte såsom byråkratkapital och konfiskera inte alla de industri- och handelsförtag som drivs av medlemmar i Kuomintang. Som princip bör fastställas att den demokratiska styrelsen ska överta och driva alla industri- och handelsföretag, om vilka det otvetydigt konstaterats att de drivits av Kuomintangs centralregering eller provinsregering, chien- eller stadsstyrelser, det vill säga företag som helt drivits av officiella organ. Men om den demokratiska styrelsen för närvarande ännu inte är beredd att överta dem eller är ur stånd att göra det, bör de personer som tidigare haft hand om företagen tills vidare anförtros ansvaret att leda dem så att dessa företag kan fungera som vanligt till dess att den demokratiska styrelsen utsett det folk som skall överta uppgiften. Arbetarna och teknikerna i dessa industri- och handelsföretag bör organiseras till att deltaga i ledningen av dem, och man bör lita på deras kompetens. Om kuomintangpersonalen flytt och företaget inställt verksamheten, bör det, intill dess att den demokratiska styrelsen utnämnt arbetsledare och direktörer, som ska leda företaget tillsammans med arbetarna, bildas en ledningskommitté bestående av valda representanter för arbetarna och teknikerna. Företag som drivs av notoriska stora byråkrater i Kuomin-tang bör behandlas i överensstämmelse med de ovan angivna principerna och åtgärderna. Industri- och handelsföretag som drivs av små byråkrater eller av godsägare bör emellertid inte göras till föremål för konfiskation. Intrång i något slag av företag som drivs av medlemmar av den nationella bourgeoisin är strängt förbjudna.

3. Förbjud bondeorganisationerna att komma in i städerna för att gripa godsägare och göra upp räkningen med dem. Godsägare som har sin jord ute i byarna men bor i städerna bör behandlas av den demokratiska stadsstyrelsen och enligt lag. På framställning från bondeorganisationerna i byarna må de som begått de värsta brotten sändas tillbaka till byarna för att man ska göra upp dem där.

4. Ge inte, när ni tågar in i städerna, lättsinnigt ut paroller om lönehöjningar och arbetstidsförkortningar. I krigstider får man vara nöjd om produktionen kan fortsätta och gällande arbetstid och de ursprungliga lönenivåerna kan upprätthållas. Huruvida rimliga arbetstidsförkortningar och lönehöjningar senare kan företas är avhängigt av de ekonomiska förutsättningarna, det vill säga av huruvida företagen blomstrar.

5. Gör er ingen brådska med att organisera folket i städerna till kamp för demokratiska reformer och förbättrad försörjning. Dessa frågor kan inte få en riktig och på de lokala förutsättningarna grundad behandling förrän stadens administration försatts i sådant skick att den arbetar bra, allmänhetens känslor lugnat sig, noggranna undersökningar företagits, man har vunnit en klar uppfattning av läget och utarbetat lämpliga åtgärder.

6. I de stora städerna är maten och bränsletnu huvudproblemen, de måste skötas på ett planmässigt sätt. Så snart en stad kommer under vår förvaltning, måste frågan om försörjningen av de fattiga i staden lösas steg för steg och på ett planmässigt sätt. Ställ inte parollen: "Öppna spannmålsmagasinen för att mätta de fattiga." Fostra inte hos dem fram inställningen att de ska lita till regeringen för understöd.

7. Medlemmar av Kuomintang och dess De tre folkprincipernas ungdomsförbund måste bli ordentligt framsållade och registrerade.

8. Planera allt på lång sikt. Det är strängt förbjudet att förstöra några som helst produktionsmedel, vare sig de är privatägda eller allmänägda, och att förslösa konsumtionsvaror. Omåttligt ätande och drickande är förbjudet, och vikt bör läggas vid sparsamhet och ekonomisering.

9. Utnämn till sekreterare i partiets stadskommitté och till borgmästare och vice borgmästare endast personer som begriper politiken och är verkligt dugliga. De bör utbilda all sin personal och för dem klargöra den politik och taktik som ska genomföras i städerna. Nu då staden tillhör folket ska allting göras i den andan att folket självt är ansvarigt för skötseln av sin stad. Det skulle vara fullständigt fel att på en stad, som ligger under folkets egen förvaltning, tillämpa den politik och taktik som vi använt i städer under kuomintangstyre.

NOTER

[*] Detta telegram skrevs för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés räkning. Enär dess innehåll i allt väsentligt var tillämpligt inte bara i Loyang utan i alla nybefriade städer, sändes det samtidigt ut till ledande kamrater på andra fronter och i andra områden.[TILLBAKA]

[1]Loyang var ett viktigt fäste för Kuomintangs trupper i västra delen av provinsen Honan. Folkets Befrielsearmé tog Loyang för första gången den 14 mars 1948 men utrymde därefter på eget initiativ staden för att underlätta utplånandet av fiendens effektiva styrka och återtog Loyang den 5 april 1948.[TILLBAKA]