OM SEPTEMBERMÖTET
- CIRKULÄR FRÅN KINAS KOMMUNISTISKA PARTIS CENTRALKOMMITTÉ[*]

10 oktober 1948

1. I september 1948 sammankallade Centralkommitténs politiska byrå till ett möte i vilket deltog sju medlemmar av politiska byrån, fjorton medlemmar och suppleanter i Centralkommittén och tio betydande funktionärer, däribland framstående ledande kamrater i partiet och i armén i norra Kina, östra Kina, Centralslätterna och nordvästra Kina. Detta av Centralkommittén inkallade möte var ifråga om deltagarantalet det största som hållits sedan den japanska kapitulationen. Mötet granskade arbetet under den gångna perioden och fastställde uppgifterna för den närmaste perioden framöver.

2. Sedan partiets 7. rikskongress i april 1045 har Centralkommittén och de ledande kadrerna i hela partiet givit prov på en ännu större enhet än under försvarskriget mot Japan. Denna enhet har satt vårt parti i stånd att ta itu med många viktiga händelser hemma och utomlands under de tre år som förflutit sedan den japanska kapitulationen; och under dessa händelsers förlopp har partiet drivit den kinesiska revolutionen ett stort steg framåt, krossat den amerikanska imperialismens politiska inflytande bland det kinesiska folkets breda massor, bekämpat Kuomintangs nya förräderi,[1] slagit tillbaka dess militära angrepp och satt Folkets Befrielsearmé i stånd att gå över från defensiv till offensiv.

Under de två senaste årens strider, från juli 1946 till juni 1948 har Folkets Befrielsearmé utplånat 2.640.000 fientliga soldater, däri inräknade de 1.630.000 som tillfångatagits. Huvudparten av krigsbytet från dessa två år uppgår till nära 900.000 gevär, 64.000 tunga och lätta kulsprutor, 8.000 lätta artilleripjäser, 5.000 infanteriartilleripjäser och 1.100 tunga bergs- och fältkanoner. Under dessa två år har Folkets Befrielsearmé växt från 1.200.000 till 2.800.000 man. Våra reguljära trupper har ökat från 118 till 176 brigader, d. v. s. från 610.000 till 1.490.000 man. De befriade områdena omfattar nu över 2.350.000 kvadratkilometer eller 24,5 procent av Kinas totala till 9.597.000 kvadratkilometer uppgående areal. Deras befolkning uppgår till 168 miljoner eller 35,3 procent av hela Kinas 475 miljoner, och de innesluter 586 stora, medelstora och små städer från chien-städer och uppåt, eller 29 procent av Kinas samtliga 2.009 sådana städer.

Eftersom vårt parti beslutsamt lett bönderna vid genomförandet av reformen av jordsystemet har jordfrågan blivit grundligt löst i områden med en befolkning på omkring 100 miljoner människor, och den jord som tillhört godsägarklassen och rika bönder av den gamla typen har blivit mer eller mindre lika fördelad bland landsbygdens befolkning och, i främsta rummet, bland de fattiga bönderna och lantarbetarna.

Vårt partis medlemsantal har ökat från 1.210.000 i maj 1945 till 3.000.000 för närvarande. (1927, innan Kuomintang förrådde revolutionen, var vårt medlemsantal 50.000, efter Kuomintangs förrräderi det året sjönk det till omkring 10.000. År 1934 steg det som resultat av den agrara revolutionens framgångsrika utveckling till 300.000. 1937 sjönk det på grund av revolutionens nederlag i södern[2] åter till omkring 40.000. 1945 steg det till följd av den framgångsrika utvecklingen av försvarskriget mot Japan till 1.210.000. Och nu har det tack vare den framgångsrika utvecklingen av kriget mot Chiang Kai-shek och av agrarrevolutionen nått upp till 3.000.000.) Å ena sidan har partiet under senaste åren väsentligen övervunnit och fortsätter att övervinna några ohälsosamma företeelser som i viss omfattning förekom i dess led: dessa var orenheter i klassammansättningen (godsägare-och rika bondeelement) orenheter i ideologin (godsägares och rika bönders ideologi) och orenheter i arbetsstilen (byråkrati och kommandometoder). Å andra sidan har partiet under senaste året övervunnit och fortsätter att övervinna en del "vänster"-fel som medföljde den omfattande mobiliseringen av bondemassorna till kamp för att lösa jordfrågan: det rörde sig om partiella men ganska talrika intrång på mellanböndernas intressen, de skada som tillfogades privata industri-och handelsföretag samt att man på en del platser överskred vissa demarkationslinjer i politiken för kontrarevolutionärernas undertryckande. Genom de stora, bittra revolutionära striderna under de senaste tre åren och särskilt under senaste året och den samvetsgranna korrigeringen av våra egna misstag har hela partiet tagit ett stort steg framåt ifråga om politisk mognad.

Partiets arbete i kuomintangområdena har krönts med väldiga framgångar. Detta framgår inte bara av faktum att vi i de stora städerna vunnit över de breda massorna av arbetare, studenter, lärare, professorer, kulturarbetare, vanliga medborgare och nationella kapitalister såväl som alla de demokratiska partierna och folkliga organisationerna på vårt partis sida och sålunda har motstått Kuomintangs förföljelser och fullständigt isolerat Kuomintang. I många stora områden i söder (Fukien—Kwangtung—Kwangsiområdet, Hunan— Kwangtung—Kiangsiområdet, Kwangtung—Kwangsiområdet och gränsområdet Kwangsi—Yunnan, södra Yunnanområdet, gränsområdet Anhwei—Chekiang—Kiangsi och östra och södra Chekiang) har baser för guerillakrigföring upprättats och guerillastyrkorna vuxit till över 30.000 man.

Under de senaste två åren och särskilt under senaste året har vi i Folkets Befrielsearmé genomfört en ordnad och väl ledd demokratisk rörelse, i vilken alla kämpar och officerare deltagit. I denna rörelse har vi utvecklat självkritik, har vi övervunnit och fortsätter att övervinna byråkrati i armén och har återställt systemet med partikommittéer på olika nivåer i armén och systemet med soldatkommittéer på kompanierna, vilka båda gav goda resultat under åren 1927 till 1932 men därefter avskaffades. Allt detta har starkt stegrat den politiska entusiasmen och medvetenheten hos officerare och soldater, stärkt deras stridsduglighet och disciplin samt hjälpt oss att absorbera omkring 800.000 tillfångatagna kuomintang-soldater och förvandla dem till frihetskämpar,[3] som vänt sina vapen mot Kuomintang. Under de senaste två åren har vi i de befriade områdena mobiliserat omkring 1.600.000 av de bönder som fått jord till att inträda i Folkets Befrielsearmé.

Vi har redan ett avsevärt antal järnvägar, gruvor och industrier och vårt parti är i stor skala i färd med att lära hur man leder industrier och bedriver handel. Under de senaste två åren har våra krigsindustrier växt avsevärt. Men de svarar ännu inte mot krigets krav. Vi saknar vissa viktiga råmaterial och maskiner och kan, i stort sett, ännu inte tillverka stål.

I områden i norra Kina, som har en befolkning av 44 miljoner, har vi skapat en enhetlig folkstyrelse i vilken vårt parti samarbetar med partilösa demokrater. För att underlätta stödet till fronten har vi anförtrott denna styrelse uppgiften att förena arbetet med att leda och administrera ekonomin, finanserna, handeln, bankväsendet, kommunikationerna och krigsindustrierna i tre regioner, norra Kina, östra Kina (med en befolkning på 43 miljoner) och Nordväst (med en befolkning på 7 miljoner), och vi är beredda att i den närmaste framtiden utvidga sammanförandet av detta arbete till ytterligare två områden, Nordöst och Centralslätterna.

Mot bakgrunden av våra framgångar under de senaste två åren och det allmänna läget mellan fienden och oss själva, ansåg det av Centralkommittén inkallade mötet det alltigenom möjligt att under en period av omkring fem år (med början i juli 1946) bygga upp en fem miljoner man stark Folkets Befrielsearmé, att utplåna allt som allt omkring 500 brigader (divisioner) av fiendens reguljära trupper (i genomsnitt 100 brigader pr år), att utplåna allt som allt 7.500.000 man av hans reguljära och irreguljära styrkor och av specialtrupperna (i genomsnitt omkring 1.500.000 man per år) och att fullständigt göra slut på Kuomintangs reaktionära välde.

I juli 1946 omfattade Kuomintangs militära styrkor 4.300.000 man. Under de senaste två åren har 3.090.000 av dess män antingen utplånats eller deserterat och 2.440.000 har rekryterats. Det beräknas att Kuomintang under de närmaste tre åren ännu skall vara i stånd att rekrytera 3.000.000 man och att omkring 4.500.000 sannolikt kommer att utplånas eller desertera. Som ett resultat av fem års strider kommer sålunda Kuomintangs återstående militära styrka troligen att uppgå till omkring 2.000.000 man. Vår armé har nu 2.800.000 man. Under de närmaste åren planerar vi att i våra styrkor uppta 1.700.000 soldater som vi tagit tillfånga (vi beräknar dem till 60 procent av samtliga vi tillfångatar) och att mobilisera 2.000.000 bönder till att ansluta sig till armén. Med hänsyn till avgången kommer vår armé troligen att, såsom ett resultat av fem års strider, närma sig 5.000.000 man. Om fem års strider medför sådana resultat, då kan det sägas att vi helt gjort slut på Kuomintangs reaktionära välde.

För att genomföra denna uppgift måste vi varje år utplåna omkring 100 brigader (divisioner) av fiendens reguljära styrkor, det är summa omkring 500 brigader (divisioner) på fem år. Med hänsyn till faktum att de reguljära fientliga styrkor som vi utplånade under första året uppgick till 97 brigader (divisioner) och under andra året till 94 brigader (divisioner) kan vårt mål uppnås och överskridas. Av Kuomintangs nu förefintliga, till 3.650.000 man uppgående militära styrkor, befinner sig 70 procent vid fronterna (norr om linjen Yangtse-floden och Pabergen, öster om linjen Lanchow och Holan-bergen och söder om linjen Changteh—Changchun). Endast omkring 30 procent befinner sig i upplandet (däri inräknade de som står söder om linjen Yangtsefloden och Pabergen och väster om linjen Lanchow och Holanbergen). Av Kuomintangs samtliga reguljära styrkor, vilka består av 285 brigader eller 1.980.000 man, befinner sig 249 brigader eller 1.742.000 man vid fronterna (99 brigader eller 694.000 man på nordfronten och 150 brigader eller 1.048.000 man på sydfronten). Endast 36 brigader eller 238.000 man befinner sig i upplandet och de flesta av dem är nyligen bildade formationer med låg stridskraft. Därför har Centralkommittén beslutat att hela Folkets Befrielsearmé under tredje året ska fortsätta att operera norr om Yangsefloden samt i norra och nordöstra Kina. För att slutföra uppgiften att utplåna fienden är det nödvändigt att använda ett stort antal tillfångatagna soldater förutom att på ett planmässigt och väl genomtänkt sätt mobilisera folket i de befriade områdena till att gå in i armén.

4. Till följd av att vårt parti och vår armé under lång tid befann sig i ett läge där vi var skiljda från varandra av fienden, förde guerillakrig och befann oss på landsbygden, gav vi en avsevärd autonomi åt partiets och arméns ledande organ i de olika områdena. Detta satte partiorganisationerna och de väpnade styrkorna i stånd att göra sitt initiativ och sin entusiasm gällande och att utstå långa perioder av allvarliga svårigheter, men samtidigt gav det upphov till vissa utslag av anarki och bristande disciplin, lokalism och guerillaism, som var till skada för revolutionens sak. Det nuvarande läget kräver att vårt parti gör sitt yttersta för att övervinna dessa utslag av anarki och bristande disciplin, lokalism och guerillaism och centraliserar alla de befogenheter, som kan och måste koncentreras, i händerna på Centralkommittén och dess ombud i syfte att genomföra krigets omvandling från guerillakrig till reguljärt krig. Under de senaste två åren har såväl armén som dess operationer fått en mera reguljär karaktär, men detta är icke nog och under tredje året måste vi ta ytterligare ett stort steg framåt i detta avseende. För den skull måste vi göra allt som är möjligt för att reparera och driva sådana moderna kommunikationsmedel som järnvägar, landsvägstransporter och ångfartyg, för att stärka städernas och industrins administration och steg för steg förskjuta tyngdpunkten i vårt partis arbete från landsbygden till städerna.

5. Uppgiften att ta den politiska makten över hela landet kräver att vårt parti snabbt och systematiskt utbildar ett stort antal kadrer till att sköta militära, politiska, ekonomiska, parti-, kultur- och undervisningsangelägenheter. Under krigets tredje år måste vi utbilda trettio- å fyrtiotusen kadrer så att de, då armén rycker fram, kan marschera med den och införa en ordnad administration i nya befriade områden med en befolkning på från 50—100 miljoner människor. Kinas territorium är mycket stort, dess befolkning är mycket talrik och det revolutionära kriget utvecklas mycket snabbt, men vår tillgång på kadrer är mycket otillräcklig — detta utgör en stor svårighet. I kaderutbildningen under tredje året bör vi lita till att de gamla befriade områdena ska förse oss med huvudparten av det folk vi behöver, men vi bör också inrikta oss på att enrollera kadrer från de stora städerna som Kuomintang kontrollerar. I de stora städerna i kuomintangområdena finns många arbetare och intellektuella som kan deltaga i vårt arbete och som, allmänt sett, har en högre kulturnivå än arbetarna och bönderna i de gamla befriade områdena. Vi bör utnyttja ett stort antal av den arbetande personalen i Kuomintangs ekonomiska, finansiella, kulturella och undervisningsinstitutioner, med uteslutande av de reaktionära elementen. Skolundervisningen i de befriade områdena måste åter komma i gång och utvecklas.

6. Parollen om inkallandet av en politisk rådgivande konferens[4]har kring vårt parti samlat alla demokratiska partier och folkliga organisationer och alla partilösa demokrater i kuomintangområdena. Vi håller på att ordna så att representanter för alla dessa partier och organisationer ska komma till de befriade områdena och förbereder att till 1949 inkalla en konferens med representanter för alla Kinas demokratiska partier, folkorganisationer och partilösa demokrater i syfte att upprätta den provisoriska centralregeringen för Folkrepubliken Kina.

7. Återställandet och utvecklingen av industri- och lantbruksproduktionen i de befriade områdena är en viktig länk då det gäller att understödja kriget och besegra Kuomintangs reaktionärer. Det av Centralkommittén inkallade mötet ansåg att, å ena sidan, Folkets Befrielsearmé måste utveckla sin segerrika offensiv i kuomintangområden och från Kuomintangs trupper och områden skaffa den stora tillförsel av soldater och materiel som behövs för kriget, och att, å andra sidan, i de gamla befriade områdena ingen ansträngning får underlåtas då det gäller att återställa och utveckla industrins och lantbrukets produktion för att i någon mån höja deras nivå. Endast om dessa två uppgifter genomförs blir det möjligt att störta Kuomintangs reaktionära välde, i annat fall blir det icke möjligt.

Vi kommer att möta många svårigheter vid genomförandet av dessa två uppgifter. När våra arméer med full styrka går in i kuomintangområdena för att föra krig utan något uppland eller utan tillräckligt uppland, måste de själva skaffa sig alla eller huvudparten av sina militära förnödenheter på platsen. Återställandet och utvecklingen av industri- och lantbruksproduktionen kräver gott organisationsarbete, god ledning över marknaderna i de befriade områdena, kontroll över handeln med områden utanför, övervinnande av bristen på vissa maskiner och råmaterial och, först och främst, lösning av problemen med kommunikationerna, transporten och reparationerna av järnvägar, landsvägar och vattenvägar. För närvarande består stora svårigheter i det ekonomiska och finansiella läget i de befriade områdena. Ehuru våra svårigheter är mindre än Kuomintangs existerar de likväl. De största ligger i att våra materiella och mänskliga resurser är otillräckliga för krigets behov och att inflationen har utvecklats i avsevärd omfattning. Och en orsak till dessa svårigheter ligger i bristerna i vårt organisatoriska arbete, särskilt på det ekonomiska och finansiella området. Vi tror att dessa svårigheter kan övervinnas och ska övervinnas. I kampen för att göra detta måste vi ekonomisera och bekämpa slöseri. Vid fronten måste vi se till att allt byte lämnas in, måste vårda oss om vår effektiva styrka, ta god vård om vapnen, vara sparsamma med ammunitionen och skydda tillfångatagna soldater. I upplandet måste vi skära ned administrationsutgifterna, skära ned uppbåden av arbetskraft och dragdjur till vad som är oundgängligen nödvändigt, minska den tid som tas i anspråk för möten, uppmärksamma lantbrukssäsongerna så att allt jordbruksarbete blir utfört i tid, skära ned kostnaderna i industriproduktionen, öka arbetsproduktiviteten, mobilisera hela partiet till att lära hur man leder industri- och lantbruksproduktion och bedriver handel, göra de största möjliga ansträngningar för att rätt organisera de befriade områdenas ekonomi, övervinna dålig ordning på marknaderna och föra de nödvändiga striderna mot alla spekulanter och skojare. Genom att ta itu med alla dessa arbeten kan vi säkerligen övervinna de svårigheter vi står inför.

8. Viktiga länkar i fullgörandet av de ovan nämnda uppgifterna är att höja kadrernas teoretiska nivå och bredda demokratin inom partiet. Det av Centralkommittén inkallade mötet antog ett särskilt beslut om breddandet av demokratin inom partiet.[5] Det diskuterade också frågan om höjningen av kadrernas teoretiska nivå och fäste alla de närvarande kamraternas uppmärksamhet på problemet.

9. Arbetarnas sjätte rikskongress har framgångsrikt genomförts och Kinas fackliga landsorganisation[6] har bildats. Under första hälften av nästa år inkallas en kvinnornas rikskongress[7] för att bilda Kinas demokratiska kvinnofederation. En rikskongress för ungdom kommer att inkallas för att bilda Kinas ungdomsfederation[8] och det Nya demokratiska ungdomsförbundet[9] kommer att instiftas.

NOTER

[*] Detta för partiet avsedda cirkulär skrevs för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés räkning. Septembermötet 1948 hölls i byn Hsipaipao i Pingshans chien i provinsen Hopei. Detta möte som inkallats av Centralkommittén hade ett större deltagarantal än något annat som hållits sedan den japanska kapitulationen. Tidigare hade det inte varit möjligt att genomföra så stora möten därför att det stora flertalet av Centralkommitténs ledamöter befann sig i olika befriade områden, där de ledde det krävande befrielsekriget, och kommunikationsförhållandena var mycket besvärliga.[TILLBAKA]

[1]Kuomintangs första förräderi begicks 1927. Det förräderi som här omnämnes är det kontrarevolutionära inbördeskrig som Kuo-mintang med insättande av alla sina krafter inledde sedan försvarskriget mot Japan avslutats.[TILLBAKA]

[2] Nederlaget för revolutionen i söder var nederlaget i den kinesiska Röda Arméns femte fälttåg mot Kuomintangs "inringnings- och undertryckningsaktion" och bortdragandet av vår huvudstyrka från de sydliga revolutionära baserna år 1934. Detta var en följd av den tredje "vänster"-avvikelselinjen, som i partiet företräddes av kamrat Wang Ming.[TILLBAKA]

[3]Här åsyftas kuomintangsoldater, som befriades genom att de tillfångatogs av Folkets Befrielsearmé och sedan de skolats inträdde i dess led.[TILLBAKA]

[4]Parollen om inkallande av en politisk rådgivande konferens framlades av kamrat Mao Tse-tung. På hans förslag sades i en av de förstamaj paroller som 1948 utgavs av Kinas kommunistiska partis Centralkommitté: "Alla demokratiska partier, folkorganisationer och framstående personligheter bör snarast sammankalla en politisk rådgivande konferens för att diskutera och därefter genomföra inkallandet av en folkkongress och bildandet av en demokratisk koalitionsregering". Denna paroll fick omedelbart ett varmt gensvar hos de demokratiska partierna, folkorganisationerna och de partilösa demokraterna i kuomintangområdena. Den politiska rådgivande konferensen kallades senare Nya politiska rådgivande konferensen och slutligen Det kinesiska folkets rådgivande konferensens förberedande kommitté. Se "Tal till Förberedande kommittén för den Nya politiska rådgivande konferensen", not l, i detta band. [TILLBAKA]

[5]Här åsyftas "Kinas kommunistiska partis Centralkommittés resolution om inkallande av partikongresser och -konferenser på olika nivåer". Denna resolution fastställde följande åtgärder för att bredda och befästa ett regelmässigt demokratiskt liv i partiet: partikommittéer på olika nivåer bör regelbundet inkalla partiet till kongresser och konferenser på sina respektive nivåer såsom partistadgarna föreskriver. Dessa kongresser och konferenser ska besitta alla de befogenheter som partistadgarna stipulerar och några inskränkningar får inte förekomma. Sammanträdena ska förberedas omsorgsfullt. Kontroverser inom partiet ska omgående och sanningsenligt rapporteras till närmast högre instans, och viktiga kontroverser ska inrapporteras till Centralkommittén. Resolutionen sysslade också med partikommittésystemet och krävde att regeln, om att viktiga frågor måste avgöras kollektivt efter diskussion i partikommittén, skulle följas av partikommittéerna på alla nivåer, att inget beslut i viktiga ting fick göras av en enskild och att varken det kollektiva ledarskapet eller det individuella ansvaret fick överbetonas på sådant sätt att man försummade det ena för det andra. [TILLBAKA]

[6]Arbetarnas sjätte rikskongress hölls i Harbin i augusti 1948. Kinas fackliga landsorganisation, den kinesiska arbetarklassens enhetliga riksorganisation, återupprättades vid kongressen. Arbetarnas fem tidigare rikskongresser hölls åren 1922, 1925, 1926, 1927 och 1929.[TILLBAKA]

[7]Kvinnornas första rikskongress hölls i mars 1949 i Peiping. Kinas demokratiska kvinnofederation, ledande organ för kvinnomassornas organisationer i hela landet, bildades vid denna kongress. Dess namn ändrades senare till Kvinnornas riksfederation i Folkrepubliken Kina.[TILLBAKA]

[8]Första sammanträdet med Ungdomens rikskongress hölls i maj 1949 i Peiping. Kinas demokratiska ungdomsfederation bildades vid detta sammanträde. Dess namn ändrades senare till All-kinesiska ungdomsfederationen.[TILLBAKA]

[9]Nya demokratiska ungdomsförbundet bildades i januari 1949 i överensstämmelse med beslut av Kinas kommunistiska partis Centralkommitté. Dess första rikskongress hölls i Peiping i april 1949. Vid sin tredje rikskongress i maj 1957 ändrade den sitt namn till Kommunistiska ungdomsförbundet.[TILLBAKA]