UTTALANDE OM DET NUVARANDE LÄGET AV MAO TSE-TUNG, ORDFÖRANDE FÖR KINAS KOMMUNISTISKA PARTIS CENTRALKOMMITTÉ

14 januari 1949

Två och ett halvt år har förflutit sedan juli 1946, då den reaktionära kuomintangregeringen i Nanking, med den amerikanska imperialismens bistånd, gjorde våld på folkets vilja, rev sönder stilleståndsavtalet och resolutionerna från Politiska rådgivande konferensen och inledde det landsomfattande kontrarevolutionära inbördeskriget. Under dessa två och ett halvt år av krig, har den reaktionära kuomintangsrege-ringen i Nanking i strid med folkets vilja inkallat en bluff-artad Nationalförsamling, antagit en bluffkonstitution, valt en bluffpresident och utgivit ett bluffdekret om så kallad "mobilisering för nedslående av revolten", sålt nationens intressen en gros till den amerikanska regeringen och erhållit lån uppgående till tusentals miljoner amerikanska dollars, inbjudit den amerikanska flottan och luftvapnet att ockupera Kinas territorium, territorialvatten och luftrum, ingått en stor bunt landsförrädiska avtal med Förenta Staternas regering och accepterat den amerikanska militära rådgivargruppens deltagande i Kinas inbördeskrig samt av Förenta Staternas regering erhållit stora mängder flygplan, tanks, lätt och tungt artilleri, kulsprutor, gevär, granater, patroner och annan krigsmateriel för att slakta det kinesiska folket. Och det var med utgångspunkt från denna reaktionära och landsförrädiska inrikes- och utrikespolitik som den reaktionära kuomintangregeringen i Nanking beordrade miljoner soldater att inleda hänsynslösa angrepp mot det kinesiska folkets befriade områden och det kinesiska Folkets Befrielsearmé. Alla folkets befriade områden i östra Kina, på Centralslätterna, i Nordkina, i nordöst och i nordväst blev utan undantag ned-kämpade av Kuomintangs trupper. De ledande städerna i de befriade områdena, Yenan, Chiangchiakou, Huaiyin, Hotse, Taming, Linyi, Yentai, Chengteh, Szepingkai, Changchun, Kirin och Antung blev allesammans vid en eller annan tidpunkt ockuperade av dessa bandittrupper. Vart de än kom massakrerade och våldtog, brände och plundrade de och drog sig inte för någonting. I de områden som ligger under dess välde suger den reaktionära kuomintangregeringen i Nan-king livssaften ur folkets breda massor — arbetarna, bönderna, soldaterna, de intellektuella och affärsmännen — genom att pressa ut spannmålsavgälder, skatter och tvångsarbete för att "slå ned revolten och undertrycka banditerna". Den reaktionära kuomintangregeringen i Nanking berövar folket alla dess fri- och rättigheter. Den undertrycker alla de demokratiska partierna och folkorganisationerna och vägrar att erkänna deras legalitet. Den undertrycker studenternas berättigade rörelse mot inbördeskriget, svälten och förföljelserna och mot den amerikanska inblandningen i Kinas inre angelägenheter samt mot att Förenta Staterna uppammar aggressionskrafterna i Japan. Den översvämmar landet med värdelöst riksmynt och värdelösa guldyuansedlar och ödelägger därmed folkets ekonomiska liv och driver de breda massorna till bankrutt. Genom expropriation på skilda sätt koncentrerar den huvudparten av nationens tillgångar i händerna på byråkratkapitalisterna med de fyra stora familjerna Chiang, Soong, Kung och Chen i spetsen. Kort sagt, den reaktionära kuomintangregeringen i Nanking har åsamkat hela nationen förfärligt lidande genom att föra ett inbördeskrig med utgångspunkt från sin reaktionära och landsförä-diska grundläggande inrikes- och utrikespolitik, och kan under inga förhållanden undgå hela ansvaret härför. I motsats till Kuomintang gjorde Kinas kommunistiska parti efter den japanska kapitulationen allt vad det förmådde för att pressa kuomintangregeringen att förebygga och hindra inbördeskriget och förverkliga freden medborgarna emellan. Utgående från denna politik kämpade Kinas kommunistiska parti orubbligt och lyckades med stöd av folket i hela landet först uppnå undertecknandet av Sammandraget av samtalen mellan Kuomintang och kommunistiska partiet i oktober 1945.

I januari 1946 undertecknade partiet ånyo ett stillestånds-avtal med Kuomintang och tvingade i samverkan med de demokratiska partierna Kuomintang att godta Politiska rådgivande konferensens gemensamma resolutioner. Därefter strävade Kinas kommunistiska parti, tillsammans med de demokratiska partierna och folkorganisationerna, att upprätthålla avtalet och resolutionerna. Men den reaktionära kuo-mintangregeringen visade beklagligtvis ingen respekt för någon av de åtgärder vi vidtog till försvar för den inre freden och folkets demokratiska rättigheter. Tvärtom betraktade de dessa som tecken på svaghet och icke värda att fästa avseende vid. Den reaktionära kuomintangregeringen trodde att folket kunde toppridas, att stilleståndsavtalet och resolutionerna från Politiska rådgivande konferensen kunde rivas i småbitar efter behag, att Folkets Befrielsearmé inte kunde stå för ett enda slag medan dess egen, flera miljoner man starka armé kunde översvämma hela landet och att hjälpen från den amerikanska regeringen var outtömlig. Därför hade den reaktionära kuomintangregeringen fräckheten att göra våld på hela folkets vilja och släppa det kontrarevolutionära kriget löst. Under dessa förhållanden hade Kinas kommunistiska parti inget annat val än att beslutsamt resa sig mot kuomintangregeringens reaktionära politik och kämpa för att trygga landets oavhängighet och folkets demokratiska rättigheter. Sedan juli 1946 har Kinas kommunistiska parti lett den heroiska Folkets Befrielsearmé till att slå tillbaka angreppen från den reaktionära kuomintangregeringens 4.300.000 soldater och därefter gå över till motoffensiv, återta de befriade områdenas alla förlorade territorier och befria många stora städer sådana som Shihchiachuang, Loyang, Tsi-nan, Chengchow, Kaifeng, Shenyang, Hsuchow och Tangshan. Folkets Befrielsearmé har övervunnit makalösa svårigheter, har vuxit i styrka och utrustat sig själv med väldiga mängder av vapen, vilka den amerikanska regeringen givit till kuomintangregeringen. På två och ett halvt år har den utplånat huvudparten av den reaktionära kuomintangregeringens militära styrkor och alla dess elitdivisioner. I dag är Folkets Befrielsearmé den reaktionära kuomintangregeringens återstående militära styrkor överlägsen såväl ifråga om antal som moral och utrustning. Nu som först kan det kinesiska folket börja andas fritt. Det nuvarande läget är fullständigt klart — hela den reaktionära kuomintangregimen kommer att bryta samman och gå under om Folkets Befrielsearmé inleder ytterligare några få kraftfulla angrepp mot dess återstående styrkor. Efter att ha genomfört inbördeskrigets politik skördar nu den reaktionära kuomintangregeringen vad den sått. Massorna revolterar, dess närmaste anhängare deserterar och den kan inte längre hålla sig upprätt. Under dessa förhållanden, för att bevara kuomintangregeringens återstående styrkor och för att få andrum innan han företar nya stormlöpningar för att tillintetgöra de revolutionära styrkorna, lade Chiang Kai-shek, Kinas främste krigsförbrytare, hövding för Kuomintangs banditgäng och Nankingregc-ringens bluffpresident, den l januari detta år fram ett förslag enligt vilket han var villig att ingå i fredsförhandlingar med Kinas kommunistiska parti. Kinas kommunistiska parti betraktar detta förslag som ett utslag av hyckleri. Skälet härtill är att Chiang Kai-shek såsom grundval för fredsförhandlingarna föreslagit sådana villkor som bevarande av bluffkonstitutionen, bevarande av den "konstituerade myndig-hets"-bluffen, och bevarande av reaktionens väpnade styrkor, villkor som folket i landet icke kan acceptera. Dessa villkor syftar nämligen till fortsatt krig och icke till fred. Under de senaste tio dagarna har folket i hela landet klargjort sin vilja. Det hoppas ivrigt på en snar fred, men det godkänner icke krigsförbrytarnas så kallade fred, det godkänner inte deras reaktionära villkor. Stött på folkets vilja förklarar Kinas kommunistiska parti, att ehuru Folkets Befrielsearmé har styrka nog och ett överflöd av skäl till att under en icke för lång tidrymd fullständigt förinta återstoden av den reaktionära kuomintangregeringens väpnade styrkor och är fullt säker om att kunna göra det, är Kinas kommunistiska parti likväl, för att påskynda krigets slut, åstadkomma verklig fred och lindra folkets lidanden, villigt att ingå i fredsförhandlingar med den reaktionära kuomintangregeringen i Nanking eller med vilka som helst lokala styrelser eller militära grupper i Kuomintang på grundval av följande villkor:

1) bestraffa krigsförbrytarna;

2) avskaffa bluff konstitutionen;

3) avskaffa den bluffartade "konstituerade myndigheten";

4) reorganisera alla reaktionära truppstyrkor enligt demokratiska principer;

5) konfiskera byråkratkapitalet;

6) reformera jordsystemet;

7) upphäv alla landsförrädiska avtal;

8) inkalla en politisk rådgivande konferens utan deltagande av reaktionära element och bilda en demokratisk koalitionsregering, som övertar hela makten från den reaktionära nankingregeringen och dess underordnade styrelser på alla nivåer.[1]

Kinas kommunistiska parti anser att ovanstående villkor ger uttryck åt den gemensamma viljan hos folket i hela landet och att endast en på dessa villkor grundad fred kan kallas en demokratisk fred. Om ledamöterna i den reaktionära kuomintangregeringen i Nanking önskar uppnå en sant demokratisk fred och inte en falsk reaktionär fred, bör de uppge sina reaktionära villkor och acceptera de åtta villkor som Kinas kommunistiska parti framlagt såsom grundval för fredsförhandlingarna. Varom inte kommer deras så kallade fred att visa sig inte vara något annat än ett bedrägeri. Vi hoppas att folket i hela landet och alla demokratiska partier och folkliga organisationer skall resa sig till kamp för en sant demokratisk fred och mot en falsk reaktionär fred. Patrioterna inom kuomintangregeringens i Nanking regeringsapparat bör också stödja detta fredsförslag. Kamrater kommendörer och kämpar i Folkets Befrielsearmé, se upp! Ni bör inte slappna av ens aldrig så litet i era stridsansträngningar förrän den reaktionära kuomintangregeringen i Nanking har godtagit och genomfört en sant demokratisk fred. Alla reaktionärer som vågar resa motstånd måste utplånas beslutsamt, grundligt, helt och fullständigt.

NOTER

[1]De åtta fredsvillkor, som i detta uttlande framlades av kamrat Mao Tse-tung blev grundval for de fredsförhandlingar vilka i april 1949 hölls mellan Kinas kommunistiska partis delegation och kuomintangregeringens delegation med Chang Chih-chung i spetsen. Det Avtal om inrikes fred till vilket förslag uppgjordes medan förhandlingarna pågick, upptog konkreta åtgärder för de åtta fredsvillkorens genomförande. För detaljer se "Order till armén att rycka fram över hela landet", not l, i detta band.[TILLBAKA]