UTTALANDE AV TALESMANNEN FÖR KINAS KOMMUNISTISKA PARTI MED ORDER TILL DEN REAKTIONÄRA KUOMINTANGREGERINGEN ATT PÅ NYTT HÄKTA YASUJI OKAMURA, FÖRUTVARANDE ÖVERBEFÄLHAVARE FÖR DE JAPANSKA AGGRESSIONSSTYRKORNA I KINA, OCH ATT HÄKTA INBÖRDESKRIGSFÖRBRYTARNA I KUOMINTANG

28 januari 1949

Den reaktionära kuomintangregeringens i Nanking Centrala nyhetsagentur rapporterade i ett meddelande daterat den 28 januari:

En talesman för regeringen har gjort följande uttalande. Under den gångna månaden har regeringen vidtagit olika mått och steg för att snart avsluta kriget i syfte att lindra folkets lidanden. Den 22 dennes utnämnde regeringen dessutom formellt en delegation[1] till fredsförhandlingarna. Under de senaste dagarna har regeringen väntat endast på att Kinas kommunistiska parti ska utnämna sin delegation och träffa överenskommelse om en mötesplats så att förhandlingarna kan komma i gång. Men i det uttalande som Nyhetsbyrån Hsinhua den 25[2] utsände per radio från norra Shensi tog en talesman för Kinas kommunistiska parti, samtidigt som han antydde beredvillighet att förhandla med regeringen om en fredlig uppgörelse, sin tillflykt till otyglade smädelser och bakdanteri och använde sig av ett ovettigt och förolämpande språk. Han sade också att förhandlingsorten inte kunde fastställas förrän Pekings befrielse avslutats. Vi skulle vilja fråga, om Kinas kommunistiska parti, då det med förevändning att Pekings så kallade befrielse ska avslutas, inte omedelbart utnämner sin delegation och träffar överenskommelse om en mötesplats och till yttermera visso icke inställer de militära operationerna, inte söker vinna tid och förlänga det fördärvbringande kriget? Det bör vara klart att folkets i hela landet hopp om ett slut på det olycksdigra kriget inte tål något uppskov. För att visa sitt djupa allvar uttalar regeringen ännu en gång sin önskan att Kinas kommunistiska parti klart ska inse att man i dag måste ställa folkets räddning såsom det viktigaste av allt och att det med hänsyn härtill ska utnämna en förhandlingsdelegation så snart som möjligt så att freden kan förverkligas snarast möjligt.

I ett annat meddelande, daterat den 26 januari, rapporterade Nankings Centrala nyhetsagentur från Shanghai:

Sedan Nationella försvarsdepartementets militärdomstol för rättegångar mot krigsförbrytare den 26 genomgått åtalet mot den japanske krigsförbrytaren general Yasuji Ökamura, förutvarande överbefälhavare för den japanska expeditionsstyrkan i Kina, förklarades han kl. 4 i afton icke skyldig av rättens ordförande Shih Mei-yu. Det rådde en spänd atmosfär i rättssalen. Okamura, som stod i givakt, smålog då han hörde utslaget.

Med hänsyn till det ovan anförda gör Kinas kommunistiska partis talesman följande uttalande:

1. Kinas kommunistiska parti och Generalhögkvarteret för det kinesiska Folkets Befrielsearmé förklarar, att det är otill-låtligt för den militärdomstol för rättegångar mot krigsförbrytare, som tillsatts av den reaktionära kuomintangrege-ringen i Nanking, att frikänna den japanske krigsförbrytaren general Yasuji Okamura, förutvarande överbefälhavare för de japanska expeditionsstyrkorna i Kina och ärkeförbrytaren bland alla krigsförbrytarna i de japanska aggressionsstyrkorna i Kina.[3] Efter oräkneliga offer i människor och materiel under åtta års försvarskrig mot Japan, segrade slutligen det kinesiska folket och tillfångatog denne krigsförbrytare, och det kommer aldrig att tillåta den reaktionära kuomintang-regeringen i Nanking att egenmäktigt frikänna honom. Folket i hela landet, alla demokratiska partier och folkorganisa-

tioner och även patrioterna inom den reaktionära kuomintangregeringens i Nanking regeringsapparat måste omedelbart resa sig till kamp mot denna regerings kriminella handling att förråda de nationella intressena och samarbeta med de japanska fascistiska militaristerna. Vi utfärdar härmed en allvarlig varning till herrarna i den reaktionära nankingregeringen. Ni måste omedelbart häkta Yasuji Okamura på nytt och ofelbart återinsätta honom i fängelse. Denna fråga är nära förbunden med er begäran om förhandlingar med oss. Vi anser att alla era handlingar för närvarande är led i ett försök att bluffa med fredsförhandlingar för att dölja era nya förberedelser för krig, vilka innefattar er konspiration för att förmå japanska reaktionärer att komma till Kina och biträda er att massakrera det kinesiska folket. Det är just för detta ändamål ni har frigivit Yasuji Okamura. Därför kommer vi absolut inte att tillåta er att göra det. Vi har rätt att beordra er att på nytt häkta Yasuji Okamura och hålla er ansvariga för att han överlämnas till Folkets Befrielsearmé på tid och plats som ska anges av oss. Vad de övriga japanska krigsförbrytarna beträffar, ska de tills vidare hållas i förvar av er i avvaktan på ytterligare instruktioner, och ni får inte ta er friheten att släppa någon av dem eller låta någon rymma. De av er som inte lyder kommer att bli strängt bestraffade.

2. Av det uttalande som den 26 januari gjordes av talesmannen för den reaktionära kuomintangregeringen i Nanking har vi erfarit att ni, herrar i Nanking, allesammans är ytterligt spända, ivriga, angelägna och måna om fredsförhandlingar, allt, som det säges, för att "förkorta kriget", "lindra folkets lidanden" och "ställa folkets räddning som det viktigaste". Vi har också erfarit att ni tycker att Kinas kommunistiska parti i sin hållning till er önskan alls inte visar sig spänt, ivrigt, angeläget eller månt och "till yttermera visso icke inställer de militära operationerna" utan i verkligheten "söker vinna tid och förlänga det fördärvbringande kriget". Vi säger utan omsvep till er, herrar i Nanking: ni är krigsförbrytare och ni kommer att bli ställda inför rätta. Vi har ingen tilltro till ert prat om "fred" och om ''folkets vilja". Ni har stött er på Förenta Staternas makt, våldfört er på folkets vilja, slitit sönder stilleståndsavtalet och den Politiska rådgivande konferens resolutioner samt satt i gång detta ytterligt hänsynslösa, folkfientliga, antidemokratiska, kontrarevolutionära inbördeskrig. Då var ni så spända, ivriga, angelägna och måna att ni inte ville lyssna till råd från någon. Och när ni inkallade er bluffartade Nationalförsamling, gjorde upp er bluffkonstitution, valde en bluffpresident och antog ett bluffdekret om "mobilisering för undertryckande av revolten" var ni omigen så spända, ivriga, angelägna och måna om allt detta att ni inte heller denna gång ville höra på råd från någon. I Shanghai, Nanking och andra storstäder ställde vid denna tid de så kallade konsultativa råden, handelskamrarna, fackföreningarna, bondeföreningarna, kvinnoföreningarna och kulturorganisationerna, vilka antingen leds av er regering eller tjänar som dess verktyg, till ett sådant oväsen om "att understödja mobiliseringen för undertryckande av revolten" och "att utplåna de kommunistiska banditerna" och var i sin tur så spända, ivriga, angelägna och måna om allt detta att de inte ville lyssna till råd från någon. Två och ett halvt år har nu förflutit och under denna tidrymd har antalet människor som ni slaktat ned stigit till miljoner, och de byar som bränts ned, de kvinnor som våldtagits, de värden som plundrats av er är, liksom de liv och värden era luftstridskrafter ödelagt, allt för många för att man ska kunna hålla räkning på dem. Ni har begått fruktansvärda brott, och vi måste göra upp räkningen med er. Vi hör att ni har mycket att invända mot kampen för att göra upp räkningen. Men den här gången finns det god anledning till kamp för att göra upp räkningen, det måste hållas räkenskap det måste ske en uppgörelse, det måste bli en strid, det måste bli en kamp. Ni är besegrade. Ni har gjort folket rasande. Och hela folket har rest sig till kamp på liv och död mot er. Folket tycker inte om er, folket fördömer er, folket har rest sig, och ni är isolerade, det är därför ni har besegrats. Ni föreslog fem villkor[4]för fredsförhandlingar, och vi föreslog åtta.[5] Folket gav med ens sitt stöd åt våra åtta villkor men inte åt era fem. Ni vågar inte avvisa våra åtta villkor och hålla fast vid era fem. Ni säger att ni är villiga att acceptera våra åtta villkor som grundval för förhandlingarna. Storartat! Men varför då inte skynda på och förhandla? Det verkar som om ni är mycket spända, ivriga, angelägna och måna och att ni är mycket för "fientligheternas inställande utan villkor", för att "förkorta kriget", för att "lindra folkets lidanden" och för att "ställa folkets räddning såsom det viktigaste av allt". Och vi då? Vi är tydligen varken spända, ivriga, angelägna eller måna och vi "söker vinna tid och förlänga det fördärvbringande kriget". Men vänta ett ögonblick, ni herrar i Nanking. Vi kommer att bli spända, ivriga, angelägna och måna; kriget kommer inte att pågå så länge och folkets lidanden ska säkerligen lindras. Eftersom ni redan godtagit våra åtta villkor som förhandlingsgrundval, kommer både ni och vi att få mycket att göra. Genomförandet av dessa åtta villkor kommer att hålla er, oss, alla demokratiska partier, folkorganisationer och människor ur alla samhällsskikt i hela landet sysselsatta under många månader, ett halvår, ett helt år eller flera år — och kanske kommer vi inte ens då att ha avslutat arbetet. Hör på, ni herrar i Nanking! De åtta villkoren är inte abstrakta punkter, de måste ha konkret innehåll. Under innevarande korta tid är det viktigt för alla att tänka en smula, och folket kommer att förlåta oss ett mindre dröjsmål. Det är, för att tala rent ut, folkets mening att vi ska förbereda oss väl till förhandlingarna. Det ska säkerligen bli förhandlingar och det kommer absolut inte att tillåtas att någon avbryter dem i mitten och vägrar att förhandla. Därför måste era delegater göra sig beredda att komma. Men vi behöver ännu någon tid till att avsluta våra förberedelser och vi kommer inte att tillåta krigsförbrytare att bestämma förhandlingsdatum för oss. Vi och folket i Peiping är nu i färd med ett viktigt arbete, vi utarbetar en fredlig uppgörelse för Peiping på grundval av de åtta villkoren. Era män i Peiping, sådana som general Fu Tso-yi, deltar också i detta arbete, vilket ni erkände vara i sin ordning i kommunikén från er nyhetsagentur.[6] Detta kommer icke blott att förse oss med en förhandlingsort, utan kommer också att ge ett exempel på fredlig uppgörelse för Nanking, Shanghai, Wuhan, Sian, Taiyuan, Kueisui, Lan-chow, Tihua, Chengtu, Kunming, Changsha, Nanchang, Hang-chow, Foochow, Canton, Taiwan och ön Hainan o.s.v. Detta arbete är därför lovvärt, och ni, herrar i Nanking, bör inte förhålla er nonchalanta till det. Vi diskuterar nu med de de-mokratiska partierna, folkorganisationerna och de partilösademokraterna i såväl våra som era områden frågan om att göra upp en lista på krigsförbrytare och utarbetar de konkreta detaljerna i det första av våra åtta villkor. Det kommer förmodligen inte att dröja länge innan denna lista publiceras officiellt. Herrar i Nanking, som ni vet har vi ännu inte haft tid att diskutera en dylik lista med de demokratiska partierna och folkorganisationerna och publicera den officiellt. Det ber vi er om ursäkt för. Orsaken till dröjsmålet är att er hemställan om fredsförhandlingar kom litet sent. Hade den kommit tidigare, kunde våra förberedelser kanske ha varit avslutade vid detta laget. Men det betyder inte att det inte finns någonting för er att göra. Förutom att häkta den japanske krigsförbrytaren Yasuji Okamura måste ni genast ta itu med att häkta en hop krigsförbrytare och först och främst de fyrtiotre krigsförbrytarna i Nanking, Shanghai, Fenghua och på Taiwan, vilka uppräknades i ett uttalande av en auktoritativ person i Kinas kommunistiska parti den 25 december 1948. De viktigaste bland dessa är Chiang Kai-shek, T. V. Soong, Chen Cheng, Ho Ying-chin, Ku Chu-tung, Chen Li-fu, Chen Kuo-fu, Chu Chia-hua, Wang Shih-chieh, Wu Kuo-chen, Tai Chuan-hsien, Tang En-po, Shou Chih-jou, Wang Shu-ming och Kuei Yung-ching.[7] Särskilt viktig är Chiang Kai-shek, som nu har flytt till Fenghua[8] cch sannolikt kommer att fly utomlands och söka den amerikanska eller brittiska imperialismens beskydd. Därför måste ni snabbt häkta denne förbrytare och inte låta honom undkomma. Ni ska påtaga er hela ansvaret för denna sak. Skulle någon lyckas undkomma, kommer ni att straffas för brottet att ha släppt banditer fria, och vi kommer inte att ha något överseende med er. Ingen bör säga, att han icke blivit varnad. Vi anser att man endast genom att häkta dessa krigsförbrytare kan göra en allvarlig insats för att förkorta kriget och lindra folkets lidanden. Så länge krigsförbrytarna är på fri fot kommer kriget att förlängas och folkets lidanden att förvärras.

3. Vi kräver att den reaktionära nankingregeringen lämnar svar i de bägge punkterna härovan.

4. Nanking kommer att vid en annan tidpunkt få meddelande beträffande de förberedelser bägge sidor bör vidtaga i förbindelse med de återstående av de åtta punkterna.

NOTER

[1]Den delegation som den reaktionära kuomintangregeringen utsåg till fredsförhandlingarna bestod av Shao Li-tse, Chang Chih-chung, Huang Shao-hung, Peng Chao-hsien och Chung Tien-hsin.[TILLBAKA]

[2] Den 25 januari 1949 framhöll en talesman för Kinas kommunistiska parti i sitt uttalande beträffande fredsförhandlingarna följande. "Vi har medgivit den reaktionära nankingregeringen att sanda en delegation för fredsförhandlingar med oss, men icke därför att vi erkänner denna regering såsom alltjämt kvalificerad att representera det kinesiska folket utan därför att den fortfarande förfogar över vissa rester av de reaktionära väpnade styrkorna. Om denna regering känner att den helt förverkat folkets förtroende och att resterna av dess reaktionära väpnade styrkor är ur stånd att göra motstånd mot den starka Folkets Befrielsearmé och om denna regering är villig att godtaga de åtta fredsvillkor som föreslagits av Kinas kommunistiska parti, då är det naturligtvis att föredra och fördelaktigast för folkets befrielse att man för att lindra folkets lidanden gör upp förhandlingsvägen." I fråga om mötesplatsen sades i uttalandet: "Den kan fastställas endast efter Peipings fullständiga befrielse och kommer förmodligen att bli Peiping." Beträffande delegaterna från Nanking förklarades: "Peng Chao-hsien är en av nyckelfigurerna i Kuomintangs CC-klick (En huvudgrupp inom Kuomintang, ledd av de två bröderna Chen Kuo-fu och Chen Li-fu, som kontrollerade Kuomin-tangs centrala och lokala organisationer och skapade den speciella hemliga polisavdelning i Kuomintangs central som gick under namnet "Undersöknings- och statistikbyrån". Övers, anm.) som med största iver yrkat på krig, och folket betraktar honom som en krigsförbrytare. Kinas kommunistiska parti kan icke ta emot en sådan delegat."[TILLBAKA]

[3]Yasuji Okamura var den av de japanska krigsförbrytarna som hade den längsta och svartaste listan på aggressionsbrott mot Kina. Från 1925 till 1927 var han militär rådgivare åt Sun Chuan-fang, en av krigsherrarna i norr. År 1928 deltog han som chef för ett japanskt infanteriregemente i det krig i vilket Japan anföll och tog Tsinan och var slaktaren i Tsinanmassakern. 1932 tjänstgjorde han som ställföreträdande chef för de japanska expeditionsstyrkor som angrep och ockuperade Shanghai. År 1933 var han den japanska regeringens representant vid undertecknandet av "Tangkuavtalet" med den landsförrädiska kuomintangregeringen. Från 1937 till 1945 var han i nu nämnd ordning befälhavare för Japans 11. kår, för frontarmén i norra Kina och för 6. frontarmén samt överbefälhavare för de japanska expeditionsstyrkorna i Kina. Det var han som genomförde den ytterligt brutala politiken "bränn allt, döda alla, tag allt som byte". Han stod först på den förteckning över japanska krigsförbrytare som publicerades i Yennan i augusti 1945. Under Folkets befrielsekrig var han Chiang Kai-sheks hemlige militäre rådgivare och planlade Chiangs angrepp mot de befriade områdena. I januari 1949 förklarades han av den reaktionära kuomintangregeringen icke skyldig och försattes på fri fot samt återvände till Japan. År 1950 antog han Chiang Kai-sheks anbud att bli förste utbildningsofficer vid det s.k. Forskningsinstitutet för revolutionär praktik. Sedan 1955 har han organiserat förutvarande japanska frontsoldater och flottister i "Vapenbrödernas förbund" (senare kallat "De pensionerade vapenbrödernas förbund") och har spelat en mycket aktiv roll i den reaktionära verksamheten för att väcka den japanska militarismen till nytt liv.[TILLBAKA]

[4] De "fem villkor" som den reaktionära kuomintangregeringen föreslog för fredsförhandlingarna framlades i Chiang Kai-sheks uttalande på nyårsdagen 1949. De var följande. 1. Fredsförhandlingarna ska "icke försvaga landets oavhängighet och integritet". 2. Fredsförhandlingarna "ska vara till hjälp för folkets återupprättelse". 3. "Min handling ska icke utgöra ett brott mot den heliga konstitutionen och den demokratiska konstitutionalismen ska icke undergrävas därav, republiken Kinas regeringsform ska garanteras och republiken Kinas lagligen konstituerade myndighet ska icke åsidosättas." 4. "De väpnade styrkorna ska absolut bevaras." 5. "Folket ska tillåtas fortsätta sitt fria sätt att leva och att upprätthålla sin levnadsstandards nuvarande minimum." Kamrat Mao Tse-tung avvisade snabbt och barskt dessa villkor. Se "Krigsförbrytarna anhåller om fred", i detta band. [TILLBAKA]

[5]De "åtta villkor" som Kinas kommunistiska parti föreslog för fredsförhandlingarna framlades i kamrat Mao Tse-tungs uttalande den 14 januari 1949 om det aktuella läget. Se "Uttalande om det nuvarande läget av Mao Tse-tung...", i detta band. [TILLBAKA]

[6]Enligt ett meddelande från Kuomintangs Centrala nyhetsbyrå, daterat den 27 januari 1949, förklarade nankingregeringens ministerium för det nationella försvaret: "För att förkorta kriget, vinna fred och därmed bevara den gamla huvudstaden Peipings grundvalar, dess kulturminnesmärken och historiska monument utsände överbefälhavaren Fu Tso-yi i norra Kina den 22 januari en proklamation av innebörd att fientligheterna skulle upphöra från och med klockan 10 sagda dag. På Generalhögkvarterets order har huvudparten av våra trupper i Peiping dragits tillbaka till vissa anvisade områden utanför stadsgränserna." Meddelandet sade vidare: "Fientligheterna kommer att inställas också i Sui-yan och Tatung."[TILLBAKA]

[7] T.V. Soong, en av kuomintangregimens plutokrater, hade tjänstgjort som finansminister, president för Exekutiva yuan, utrikesminister och kuomintangregeringens särskilda sändebud i Förenta Staterna. Chen Cheng, förutvarande generalstabschef, var vid denna tid Kuomintangs guvernör för provinsen Taiwan. Ho Ying-chin hade varit Kuomintangs generalstabschef och minister för det nationella försvaret. Ku Chu-tung var vid tillfället kuo-mintangarméns generalstabschef. Chen Li-fu, Chen Kuo-fu och Chu Chia-hua var alla hövdingar för Kuomintangs CC-klick. Wang Shih-chieh hade varit Kuomintangs utrikesminister. Wu Kuo-chen var Kuomintangs borgmästare i Shanghai. Tai Shuan-hsien, även bekant som Tai Chi-tao hade länge tillhört Chiang Kai-sheks "hjärntrust" och var vid denna tid medlem av arbetsutskottet i Kuomintangs centrala exekutivkommitté. Tang En-po var överbefälhavare för Kuomintangs garnisonsstyrkor i området Nan-king—Shanghai—Hangchow. Chou Chih-jou var chef för Kuomintangs luftstridskrafter. Wang Shu-ming var ställföreträdande chef och stabschef för luftstridskrafterna. Kuei Yung-ching var överbefälhavare för Kuomintangs flotta.[TILLBAKA]

[8] Ett chien i provinsen Chekiang och Chiang Kai-sheks födelseort.[TILLBAKA]