KUOMINTANGREAKTIONÄRERNA VÄNDER FRÅN EN "APPELL FÖR FRED" TILL EN APPELL FÖR KRIG

16 februari 1949

Allt sedan banditen Chiang Kai-shek inledde sin fredsoffensiv den l januari har hjältarna i den reaktionära kuo-mintangklicken länge hållit på att gång på gång tala om hur villiga de är att "förkorta kriget", "lindra folkets lidande" och "ställa folkets räddning som det främsta av allt". Men i början av februari begynte de plötsligt att stämma ned sin fredsmelodi och stämde i stället upp den gamla visan "bekämpa kommunisterna ända till slutet". Detta har varit särskilt påfallande under de senaste dagarna. Den 13 februari utgav propagandaavdelningen i Kuomintangs Centrala exekutivkommitté ett "specialdirektiv för propaganda" till "alla partiets högkvarter och partitidningar" i vilket den förklarade:

Yeh Chien-ying har i våra upplandsområden spritt propaganda om Kinas kommunistiska partis fredssträvanden såsom uppriktiga samtidigt som han fördömt regeringens militära åtgärder såsom bevis för att den icke menar allvar, då den säger sig vilja uppnå fred. Alla våra tidningar måste både direkt och indirekt vederlägga dessa påståenden i överensstämmelse med följande punkter.

"Specialdirektivet" anför en hel mängd skäl varför denna "vederläggning" bör ske:

Hellre än att kapitulera utan villkor bör regeringen kämpa till det yttersta.

De åtta villkor som Mao Tse-tung ställde i sitt uttalande av den 14 januari skulle ruinera landet, och regeringen borde inte ha godtagit dem.

Kinas kommunistiska parti bör få bära ansvaret för att ha ödelagt freden, i stället har det nu gjort upp en förteckning över så kallade krigsförbrytare, som upptar alla regeringens ledande män, och har till och med krävt att regeringen först ska häkta dem. Detta visar klart hur fräckt och oresonligt det kommunistiska partiet är. Om icke Kinas kommunistiska parti ändrar uppförande kommer det sannerligen att bli svårt att finna en väg till fredsförhandlingar. Här finns inget av den patetiska månhet om fredsförhandlingar som man uppbyggde oss med för två veckor sedan. Här upprepas inte någon av de famösa fraserna "förkorta kriget", "lindra folkets lidanden" och "ställa folkets räddning som det viktigaste av allt", fraser som gladde hjärtat och spreds åt alla håll. Om Kinas kommunistiska parti inte är villigt att ändra sitt "uppförande" och håller på att krigsförbrytarna ska bestraffas, är fredsöverläggningar omöjliga Vilket är det då som är det viktigaste av allt — folkets räddning eller krigsförbrytarnas räddning? Enligt "Specialdirektivet för propaganda", som utsänts av dessa hjältar i Kuo-mintang, föredrar de den sistnämnda. Kinas kommunistiska parti rådgör fortfarande med de demokratiska partierna och folkorganisationerna om förteckningen över krigsförbrytarna, och meningsyttringar i saken har nu erhållits från flera håll. Ska vi döma av de meningsyttringar vi hittills erhållit, ogillar alla den lista som den 25 december framlades av en auktoritativ person i Kinas kommunistiska parti. De anser att en förteckning som upptar namnen endast på fyrtiotre krigsförbrytare är för kort. De anser att de, som bör ställas ansvariga för att ha satt i gång det kontrarevolutionära inbördeskriget och ha slaktat flera miljoner människor, sannerligen inte kan begränsas till fyrtiotre utan bör vara väl över hundratalet personer. Låt oss för närvarande anta att antalet krigsförbrytare kommer att fastställas till väl över hundra. Då skulle vi vilja fråga hjältarna i Kuomintang: varför opponerar ni er emot bestraffning av krigsförbrytare? Är ni inte villiga att "förkorta kriget" och "lindra folkets lidanden"? Om kriget fortsätter till följd av er opposition, är inte det detsamma som att ni söker vinna tid och förlänga krigets härjningar? "Försök att vinna tid och förlänga krigets härjningar" var ju just vad ni anklagade Kinas kommunistiska parti för i det uttalande som den 26 januari 1949 utsändes i nankingregeringens talesmans namn. Det är väl inte på det sättet nu att ni vill ta anklagelsen tillbaka, skriva den på ett plakat och hänga den som ett utmärkelsetecken på er själva? Ni är män som är fyllda av oändligt medlidande och barmhärtighet, som föreger att ni vill "ställa folkets räddning som det viktigaste av allt". Varför ändrar ni er då plötsligt och behandlar krigsförbrytarnas räddning som det viktigaste av allt? Enligt statistiken från er regerings inrikesministerium utgör Kinas befolkning inte 450 utan 475 miljoner människor. Jämför detta med något över 100 krigsförbrytare — vilket antal är det största? Ni hjältar har studerat aritmetik, var vänliga att göra en noggrann uträkning, i enlighet med er lärobok i aritmetik, och dra sedan er slutsats. Men tag er i akt, om ni, utan att göra denna uträkning, i hast ändrar er ursprungliga formulering om att "ställa folkets räddning såsom det viktigaste av allt" — en god formulering som både vi och folket i hela landet är överens om — till formuleringen att "ställa de något över hundra krigsförbrytarnas räddning såsom det viktigaste av allt", ty detta kan ni med visshet inte stå för. De individer som gång på gång tagit frasen "ställa folkets räddning såsom det viktigaste av allt" i sin mun och i flera veckor "appellerat om fred" kommer inte längre med några "appeller om fred" utan appellerar om krig. Orsaken till att fanatikerna i Kuomintang befinner sig i svårigheter är denna: de har envist bekämpat och toppridit folket och har därigenom isolerat sig själva på toppen av en pagod. Dessutom vill de inte ångra sig, inte ens inför döden. Ni alla, som tillhör folkets breda massor i Yangtsedalen och i södern — arbetare, bönder, intellektuella, småborgare i städerna, medlemmar av den nationella bour-geoisin, framstegsvänliga lantjunkare och kuomintangmed-lemmar som har ett samvete — var vänliga märk dessa ord! Tiden är snart ute för fanatikerna i Kuomintang som toppridit er. Ni och vi står på samma sida. Den lilla hopen fanatiker kommer snart att störta från sin pagodtopp, och ett Folkets Kina kommer snart att uppstå.