Var en sann revolutionär[*]

23 juni 1950

Detta sammanträde har summerat våra erfarenheter av den gångna perioden och fastslagit olika vägledande principer.

Vi har utfört detta arbete gemensamt vid denna sammankomst med representanter för alla nationaliteter, demokratiska klasser, demokratiska partier, folkliga organisationer och demokratiska personligheter från alla livets områden. I diskussionerna har deltagit inte blott medlemmar av Folkets politiska rådgivande konferens' landskommitté, utan också många kadrer från Centrala folkregeringen och från folk styrelserna (eller de militära och administrativa kommissionerna) och i de större administrationsområdena[1] , provinserna och municipen[**] såväl som representanter för de rådgivande kommittéer som utsetts av provinsernas och municipens konferenser med folk ur alla kretsar[2]. Många särskilt inbjudna patriotiska personligheter har också suttit med vid och deltagit i diskussionerna. Sålunda har vi varit i stånd att dra samman meningar från alla håll, granska vårt arbete i det förgångna och uppställa vägledande principer för framtiden. Jag hoppas att vi ska fortsätta att använda denna metod och att folkstyrelserna (eller de militära och administrativa kommissionerna) i de större administrativa områdena, provinserna och municipen också ska anta den. Hittills har våra kommittésammanträden haft rådgivande karaktär. Men i praktiken kommer Centrala folkregeringen som sig bör att såsom en naturlig sak anta och verkställa de beslut som våra sammanträden fattat.

Vi har enhälligt godkänt rapporten om Landskommitténs arbete och de olika rapporterna om Centrala folkregeringens arbete. Dessa är rapporterna om jordreformen, om politiskt, militärt, ekonomiskt och finansiellt arbete, om beskattning, kultur och utbildning och om rättsväsendets arbete. De är allesammans bra. I dessa rapporter har erfarenheterna av vårt arbete i det förgångna på rätt sätt summerats och de vägledande principerna för vårt arbete i framtiden fastslagits. Det fanns många punkter på dagordningen för vårt sammanträde, ty sedan vår nya stat grundades har arbetet börjat eller utvidgats på alla områden. I hela landet utvecklar folket kraftfullt en stor och äkta revolutionär folkkamp på alla fronter, en kamp på de militära, ekonomiska, ideologiska och jordreformens fronter, vilken är lika stor som makalös, och arbetet på varje område väntar på att summeras och behöver vägledande principer. Det är orsaken till att vi haft så många punkter på dagordningen. Vi ska hålla två sammanträden årligen, som lagen kräver, ett med en fullständig och ett med en mindre fullständig dagordning. Detta åligger oss att göra, ty Kina är ett stort land med en befolkning som faktiskt överstiger 475 miljoner och befinner sig dessutom i en historisk period, då folket gör revolution. Och detta är vad vi har sysslat med, och jag anser vi har handlat rätt.

Vårt sammanträde nu har haft många frågor att diskutera. Den viktigaste har varit frågan om att omvandla det gamla jordsystemet. Vi har godkänt det förslag till lag om jordreform[3] , som föreslagits av Kinas kommunistiska partis Centralkommitté och gjort ett antal nyttiga ändringar och tillägg däri. Detta är utmärkt. Jag är glad och vill gratulera de hundratals miljonerna i det nya Kinas landsbygdsbefolkning till att ha vunnit möjlighet till frigörelse, och hela nationen till att ha vunnit grundbetingelsen för industrialisering. Bönderna utgör huvudparten av Kinas befolkning. Det var med deras hjälp segern i revolutionen vanns, och det är återigen deras hjälp som kommer att möjliggöra landets industrialisering. Därför bör arbetarklassen aktivt hjälpa bönderna att genomföra jordreformen. Småbourgeoisin i städerna och den nationella bourgeoisin bör också ge dem sitt stöd, och det bör i ännu högre grad alla de demokratiska partierna och folkliga organisationerna göra. Kriget och jordreformen är två prov, vilka en och var och varje politiskt parti i Kina måste genomgå under den nya demokratins historiska period. Den som ställer sig på det revolutionära folket sida är en revolutionär. Den som ställer sig på imperialismens, feodalismens och byråkratikapitalismens sida är en kontrarevolutionär. Den som ställer sig på det revolutionära folkets sida endast i ord men inte i handling, är en revolutionär i ord. Den som ställer sig på det revolutionära folkets sida i såväl ord som handling är en sann revolutionär. Krigets prov är i huvudsak över, och vi har alla genomgått det väl, till belåtenhet för folket i hela landet. Nu måste vi genomgå det prov som jordreformen utgör, och jag hoppas vi ska uppfylla det lika bra som vi uppfyllde krigets prov. Låt oss ägna mera eftertanke åt denna sak, ha flera rådplägningar, klara ut vårt tänkande, marschera i takt och bilda en stor antifeodal enhetsfront. Då kommer vi att vara i stånd att leda folket och hjälpa det att framgångsrikt bestå detta prov. När krigets och jordreformens prov har genomgåtts, kommer det återstående provet, provet med socialismen, den landsomfattande socialistiska omvandlingen, att vara lätt att genomgå. När tiden är inne att nationalisera den privatägda industrin och socialisera jordbruket (vilket ännu ligger långt i fjärran), ska folket inte glömma dem som bidragit till det revolutionära kriget och till den revolutionära omvandlingen av jordsystemet och fortsätta att bidra under de kommande åren av ekonomiskt och kulturellt uppbygge. De kommer att ha en ljus framtid. Det är på detta sätt vårt land oavbrutet rycker fram; det har genomgått kriget och genomgår ny-demokratiska reformer, och i framtiden kommer det utan brådska och med lämpliga planer att inträda i en ny era av socialism, då vår hushållning och vår kultur blomstrar, där betingelserna är mogna och då omvandlingen till fullo övervägts och godkänts av hela nationen. Jag tror det är nödvändigt att göra denna sak klar så att folk kan känna tillförsikt och sluta att oroa sig: "Jag vet inte när de inte längre vill ha mig, inte ger mig chansen att tjäna folket, även om jag önskar göra det." Nej, det kommer inte att hända. Folket och dess regering kommer inte att förkasta någon eller vägra honom tillfälle att försörja sig och göra landet tjänster, förutsatt att han verkligen är villig att tjäna folket, förutsatt att han verkligen hjälpte och gav ett handtag när folket stod inför svårigheter och fortsätter att handla rätt utan att ge upp på halva vägen.

Med detta stora mål i sinnet måste vi på det internationella området orubbligt ena oss med Sovjetunionen, folkdemokratierna och fredens och demokratins krafter allestädes, och det bör inte finnas minsta tvekan eller vacklan i denna fråga. Här hemma måste vi ena alla nationaliteter, demokratiska klasser, demokratiska partier, folkorganisationer och patriotiska demokrater och befästa den stora, inflytelserika enhetsfront som redan existerar. Den som bidrar till att befästa denna revolutionära front handlar rätt, och vi välkomnar honom. Den som skadar detta befästande handlar fel, och vi bekämpar honom. För att befästa den revolutionära enhetsfronten måste vi använda metoden med kritik och självkritik. Det viktigaste rättesnöret för tillämpningen av denna metod är vår nuvarande grundlag — det Gemensamma programmet. Vi har genomfört kritik och självkritik vid detta sammanträde med utgångspunkt från det Gemensamma programmet. Detta är en utmärkt metod, som sporrar envar av oss att försvara sanningen och rätta misstag. Det är den enda riktiga metoden för alla revolutionära människor att i en folkets stat fostra och omforma sig själva. Folkets demokratiska diktatur använder två metoder. Gentemot fienderna använder den diktaturens metod, det vill säga under så lång tid som är nödvändigt tillåter den dem inte att delta i politisk verksamhet och tvingar dem att lyda folkregeringens lagar, att utföra arbete och genom arbete omvandlas till nya människor. Gentemot folket däremot använder den demokratins och inte tvångets metod, det vill säga den måste nödvändigtvis låta dem delta i politisk verksamhet och tvingar dem inte att göra det ena eller det andra, utan använder demokratins metod att fostra och övertyga. Sådan fostran är självfostran för folket, och dess grundmetod är kritik och självkritik. Jag hoppas att denna metod ska användas av alla nationaliteterna, de demokratiska klasserna, de demokratiska partierna, folk organisationerna och patriotiska demokraterna i landet.

NOTER

[*] Avslutningstal vid andra sammanträdet med kinesiska Folkets politiska rådgivande konferens första landskommitté.[TILLBAKA]
[**]Som municip betecknas i Kina de särskilda förvaltningsområden som bildas av de största städerna med omgivningar.[TILLBAKA]

[1]Vid denna tid var landet uppdelat i sex större administrativa områden, nämligen Nordöstra, Nordkina, Östkina, Centrala-södra, Sydvästra och Nordvästra, vilka hade var sin byrå, som representerade Kinas kommunistiska partis Centralkommitté. Vart och ett av de fem områdena, utom Nordkina, hade sitt administrativa organ. Det i Nordöst kallades folkstyrelsen, medan de som fanns i de övriga fyra var kända som militära och administrativa kommissioner. I november 1952 ändrades benämningen på alla dessa till administrativa råd, och ett sådant råd upprättades också i Nordkina. År 1954 avskaffades alla de administrativa råden.[TILLBAKA]
[2] De rådgivande kommittéerna för konferenser med folk ur alla kretsar på provins- och municipnivå valdes av konferenser med folk ur alla kretsar på samma nivå. När de sistnämnda inte sammanträdde, ålåg det de förstnämnda att bistå folkstyrelserna att genomföra konferensernas resolutioner.[TILLBAKA]
[3]Här avses "Förslaget till lag om jordbruksreform för Folkrepubliken Kina", Kinas kommunistiska partis Centralkommitté lade den 14 juni 1950 fram förslaget för diskussion vid Andra sammanträdet med kinesiska Folkets politiska rådgivande konferens' första Landskommitté. Sedan sammanträdet diskuterat och anslutit sig till förslaget, godkändes det av Centrala folkregeringens råd. Den 30 juni samma år kungjordes "Lagen om jordbruksreform i Folkrepubliken Kina" av Mao Tsetung, ordförande i Centrala folkregeringen.[TILLBAKA]