Var
en sann revolutionär[*]
23 juni 1950
Detta sammanträde har summerat våra erfarenheter
av den gångna perioden och fastslagit olika vägledande principer.
Vi har utfört detta arbete gemensamt vid denna
sammankomst med representanter för alla nationaliteter, demokratiska
klasser, demokratiska partier, folkliga organisationer och demokratiska
personligheter från alla livets områden. I diskussionerna
har deltagit inte blott medlemmar av Folkets politiska rådgivande
konferens' landskommitté, utan också många kadrer
från Centrala folkregeringen och från folk styrelserna (eller
de militära och administrativa kommissionerna) och i de större
administrationsområdena[1]
, provinserna och municipen[**]
såväl som representanter för de rådgivande kommittéer
som utsetts av provinsernas och municipens konferenser med folk ur alla
kretsar[2]. Många
särskilt inbjudna patriotiska personligheter har också suttit
med vid och deltagit i diskussionerna. Sålunda har vi varit i
stånd att dra samman meningar från alla håll, granska
vårt arbete i det förgångna och uppställa vägledande
principer för framtiden. Jag hoppas att vi ska fortsätta att
använda denna metod och att folkstyrelserna (eller de militära
och administrativa kommissionerna) i de större administrativa områdena,
provinserna och municipen också ska anta den. Hittills har våra
kommittésammanträden haft rådgivande karaktär.
Men i praktiken kommer Centrala folkregeringen som sig bör att
såsom en naturlig sak anta och verkställa de beslut som våra
sammanträden fattat.
Vi har enhälligt godkänt rapporten om Landskommitténs
arbete och de olika rapporterna om Centrala folkregeringens arbete.
Dessa är rapporterna om jordreformen, om politiskt, militärt,
ekonomiskt och finansiellt arbete, om beskattning, kultur och utbildning
och om rättsväsendets arbete. De är allesammans bra.
I dessa rapporter har erfarenheterna av vårt arbete i det förgångna
på rätt sätt summerats och de vägledande principerna
för vårt arbete i framtiden fastslagits. Det fanns många
punkter på dagordningen för vårt sammanträde,
ty sedan vår nya stat grundades har arbetet börjat eller
utvidgats på alla områden. I hela landet utvecklar folket
kraftfullt en stor och äkta revolutionär folkkamp på
alla fronter, en kamp på de militära, ekonomiska, ideologiska
och jordreformens fronter, vilken är lika stor som makalös,
och arbetet på varje område väntar på att summeras
och behöver vägledande principer. Det är orsaken till
att vi haft så många punkter på dagordningen. Vi ska
hålla två sammanträden årligen, som lagen kräver,
ett med en fullständig och ett med en mindre fullständig dagordning.
Detta åligger oss att göra, ty Kina är ett stort land
med en befolkning som faktiskt överstiger 475 miljoner och befinner
sig dessutom i en historisk period, då folket gör revolution.
Och detta är vad vi har sysslat med, och jag anser vi har handlat
rätt.
Vårt sammanträde nu har haft många
frågor att diskutera. Den viktigaste har varit frågan om
att omvandla det gamla jordsystemet. Vi har godkänt det förslag
till lag om jordreform[3]
, som föreslagits av Kinas kommunistiska partis Centralkommitté
och gjort ett antal nyttiga ändringar och tillägg däri.
Detta är utmärkt. Jag är glad och vill gratulera de hundratals
miljonerna i det nya Kinas landsbygdsbefolkning till att ha vunnit möjlighet
till frigörelse, och hela nationen till att ha vunnit grundbetingelsen
för industrialisering. Bönderna utgör huvudparten av
Kinas befolkning. Det var med deras hjälp segern i revolutionen
vanns, och det är återigen deras hjälp som kommer att
möjliggöra landets industrialisering. Därför bör
arbetarklassen aktivt hjälpa bönderna att genomföra jordreformen.
Småbourgeoisin i städerna och den nationella bourgeoisin
bör också ge dem sitt stöd, och det bör i ännu
högre grad alla de demokratiska partierna och folkliga organisationerna
göra. Kriget och jordreformen är två prov, vilka en
och var och varje politiskt parti i Kina måste genomgå under
den nya demokratins historiska period. Den som ställer sig på
det revolutionära folket sida är en revolutionär. Den
som ställer sig på imperialismens, feodalismens och byråkratikapitalismens
sida är en kontrarevolutionär. Den som ställer sig på
det revolutionära folkets sida endast i ord men inte i handling,
är en revolutionär i ord. Den som ställer sig på
det revolutionära folkets sida i såväl ord som handling
är en sann revolutionär. Krigets prov är i huvudsak över,
och vi har alla genomgått det väl, till belåtenhet
för folket i hela landet. Nu måste vi genomgå det prov
som jordreformen utgör, och jag hoppas vi ska uppfylla det lika
bra som vi uppfyllde krigets prov. Låt oss ägna mera eftertanke
åt denna sak, ha flera rådplägningar, klara ut vårt
tänkande, marschera i takt och bilda en stor antifeodal enhetsfront.
Då kommer vi att vara i stånd att leda folket och hjälpa
det att framgångsrikt bestå detta prov. När krigets
och jordreformens prov har genomgåtts, kommer det återstående
provet, provet med socialismen, den landsomfattande socialistiska omvandlingen,
att vara lätt att genomgå. När tiden är inne att
nationalisera den privatägda industrin och socialisera jordbruket
(vilket ännu ligger långt i fjärran), ska folket inte
glömma dem som bidragit till det revolutionära kriget och
till den revolutionära omvandlingen av jordsystemet och fortsätta
att bidra under de kommande åren av ekonomiskt och kulturellt
uppbygge. De kommer att ha en ljus framtid. Det är på detta
sätt vårt land oavbrutet rycker fram; det har genomgått
kriget och genomgår ny-demokratiska reformer, och i framtiden
kommer det utan brådska och med lämpliga planer att inträda
i en ny era av socialism, då vår hushållning och vår
kultur blomstrar, där betingelserna är mogna och då
omvandlingen till fullo övervägts och godkänts av hela
nationen. Jag tror det är nödvändigt att göra denna
sak klar så att folk kan känna tillförsikt och sluta
att oroa sig: "Jag vet inte när de inte längre vill ha
mig, inte ger mig chansen att tjäna folket, även om jag önskar
göra det." Nej, det kommer inte att hända. Folket och
dess regering kommer inte att förkasta någon eller vägra
honom tillfälle att försörja sig och göra landet
tjänster, förutsatt att han verkligen är villig att tjäna
folket, förutsatt att han verkligen hjälpte och gav ett handtag
när folket stod inför svårigheter och fortsätter
att handla rätt utan att ge upp på halva vägen.
Med detta stora mål i sinnet måste vi
på det internationella området orubbligt ena oss med Sovjetunionen,
folkdemokratierna och fredens och demokratins krafter allestädes,
och det bör inte finnas minsta tvekan eller vacklan i denna fråga.
Här hemma måste vi ena alla nationaliteter, demokratiska
klasser, demokratiska partier, folkorganisationer och patriotiska demokrater
och befästa den stora, inflytelserika enhetsfront som redan existerar.
Den som bidrar till att befästa denna revolutionära front
handlar rätt, och vi välkomnar honom. Den som skadar detta
befästande handlar fel, och vi bekämpar honom. För att
befästa den revolutionära enhetsfronten måste vi använda
metoden med kritik och självkritik. Det viktigaste rättesnöret
för tillämpningen av denna metod är vår nuvarande
grundlag — det Gemensamma programmet. Vi har genomfört kritik
och självkritik vid detta sammanträde med utgångspunkt
från det Gemensamma programmet. Detta är en utmärkt
metod, som sporrar envar av oss att försvara sanningen och rätta
misstag. Det är den enda riktiga metoden för alla revolutionära
människor att i en folkets stat fostra och omforma sig själva.
Folkets demokratiska diktatur använder två metoder. Gentemot
fienderna använder den diktaturens metod, det vill säga under
så lång tid som är nödvändigt tillåter
den dem inte att delta i politisk verksamhet och tvingar dem att lyda
folkregeringens lagar, att utföra arbete och genom arbete omvandlas
till nya människor. Gentemot folket däremot använder
den demokratins och inte tvångets metod, det vill säga den
måste nödvändigtvis låta dem delta i politisk
verksamhet och tvingar dem inte att göra det ena eller det andra,
utan använder demokratins metod att fostra och övertyga. Sådan
fostran är självfostran för folket, och dess grundmetod
är kritik och självkritik. Jag hoppas att denna metod ska
användas av alla nationaliteterna, de demokratiska klasserna, de
demokratiska partierna, folk organisationerna och patriotiska demokraterna
i landet.
NOTER
[*]
Avslutningstal vid andra sammanträdet med kinesiska Folkets politiska
rådgivande konferens första landskommitté.[TILLBAKA]
[**]Som municip
betecknas i Kina de särskilda förvaltningsområden som
bildas av de största städerna med omgivningar.[TILLBAKA]
[1]Vid
denna tid var landet uppdelat i sex större administrativa områden,
nämligen Nordöstra, Nordkina, Östkina, Centrala-södra,
Sydvästra och Nordvästra, vilka hade var sin byrå, som
representerade Kinas kommunistiska partis Centralkommitté. Vart
och ett av de fem områdena, utom Nordkina, hade sitt administrativa
organ. Det i Nordöst kallades folkstyrelsen, medan de som fanns
i de övriga fyra var kända som militära och administrativa
kommissioner. I november 1952 ändrades benämningen på
alla dessa till administrativa råd, och ett sådant råd
upprättades också i Nordkina. År 1954 avskaffades alla
de administrativa råden.[TILLBAKA]
[2]
De rådgivande kommittéerna för konferenser med folk
ur alla kretsar på provins- och municipnivå valdes av konferenser
med folk ur alla kretsar på samma nivå. När de sistnämnda
inte sammanträdde, ålåg det de förstnämnda
att bistå folkstyrelserna att genomföra konferensernas resolutioner.[TILLBAKA]
[3]Här avses
"Förslaget till lag om jordbruksreform för Folkrepubliken
Kina", Kinas kommunistiska partis Centralkommitté lade den
14 juni 1950 fram förslaget för diskussion vid Andra sammanträdet
med kinesiska Folkets politiska rådgivande konferens' första
Landskommitté. Sedan sammanträdet diskuterat och anslutit
sig till förslaget, godkändes det av Centrala folkregeringens
råd. Den 30 juni samma år kungjordes "Lagen om jordbruksreform
i Folkrepubliken Kina" av Mao Tsetung, ordförande i Centrala
folkregeringen.[TILLBAKA]
1950 |
Ordförande
Mao Tsetung |
|