Slå till säkert, precist och obevekligt vid undertryckandet av kontrarevolutionärer[*]

December 1950 — september 1951

1

Var goda försäkra er om att ni vid undertryckandet av kontrarevolutionärer slår till säkert, precist och obevekligt.

(Den 19 december 1950)

2

En bunt bandithövdingar, lokala tyranner och hemliga agenter har avrättats i tjugoen härad i västra Hunan, och en annan bunt ska avrättas av lokala myndigheter detta år. Jag anser att åtgärder av detta slag är absolut nödvändiga. För endast på det sättet kan vi bryta ned fiendens övermod och höja folkets moral. Om vi är svaga och obeslutsamma, om vi är toleranta och släpphänta, kommer det att skada folket och fjärma oss från massorna.
Slå till säkert betyder, att uppmärksamma taktiken. Slå precist betyder, att undvika felaktiga avrättningar. Slå obevekligt betyder, att beslutsamt döda alla sådana reaktionära element som förtjänar dödsstraff (de som inte gör det, kommer naturligtvis inte att avrättas). Så länge vi undviker felaktiga avrättningar, behöver vi inte oroa oss ens om bourgeoisin väsnas.

3

I Shantung förekommer slöhet på några orter och överilning på andra. Allmänt talat kan båda dessa avvikelser hittas i alla provinser och städer i landet, och uppmärksamhet bör ägnas åt att rätta till dem. I synnerhet överilning utgör den största faran. För de som är slöa kan småningom genom skolning och övertalning bli aktiva, och det gör ingen större skillnad om en kontrarevolutionär avlivas några dagar förr eller senare. Men att handla överilat och företa felaktiga häktningar och avrättningar kommer att framkalla mycket dåliga verkningar. Var goda utöva noggrann kontroll över arbetet for att undertrycka kontrarevolutionärer, och försäkra er om att gå varsamt fram och ratta varje avvikelse, som innebar överilning i skötseln av uppgiften. Vi måste undertrycka alla kontrarevolutionärer, men på inga villkor bor vi företa felaktiga häktningar eller avrättningar.

(Den 30 mars 1951)

4

Beträffande kontrarevolutionärer, som uppspårats i kommunistiska partiet, Folkets befrielsearmé och Folkregeringens organ samt i utbildnings-, industri-, handels- och religiösa kretsar, demokratiska partier och folkorganisationer, har Centralkommittén beslutat som följer. Medan de, vilkas brott inte förtjänar dödsstraff, ska dömas till fängelse på livstid eller olika långa fängelsestraff eller ställas under offentlig övervakning och uppsikt, ska vad beträffar alla kontrarevolutionärer, som förtjänar dödsstraff, avrättningarna begränsas till dem som ådragit sig blodsskuld eller begått andra grova brott som framkallar allmän harm, såsom upprepade våldtäkter eller plundring av stora mängder egendom, eller som har tillfogat nationens intressen ytterligt allvarlig skada, medan politiken gentemot de övriga ska vara att döma dem till döden, men medge ett tvåårigt uppskov med verkställigheten och under denna tid hålla dem i tvångsarbete och se hur de uppträder. Detta ar en försiktig politik, en politik som kan undvika misstag. Den kan vinna ett gynnsamt gensvar från folk i alla samhällsställningar. Den kan skapa upplösning bland de kontrarevolutionära krafterna och bidra till att kontrarevolutionen helt elimineras. Dessutom kan den rädda en stor mängd arbetskraft, vilket kommer att främja vårt nationella uppbygge. Därför ar den en riktig politik. Det beräknas att av alla de kontrarevolutionärer, som uppspåras i de ovan nämnda parti-, regerings-, miltiära-, utbildnings-, industri-, handels- och folkorganisationerna och som förtjänar att dö, de som ådragit sig blodsskuld, de som begått andra brott, som framkallat allmän harm, och de som tillfogat nationens intressen ytterligt stor skada tillhopa utgör endast ett litet antal, i runda tal tio eller tjugo procent, medan de, som ska dömas till döden, men få uppskov med straffets verkställande antagligen utgör 80 till 90 procent, det vill saga 80 till 90 procent kan måhända räddas. Dessa kontrarevolutionärer skiljer sig från landsbygdsområdenas bandithövdingar, förhärdade rövare och lokala tyranner, från städernas lokala tyranner, bandithövdingar, förhärdade rövare, gangsterledare och ledare for de reaktionära hemliga sällskapen och också från vissa hemliga agenter, som tillfogat nationens intressen ytterligt allvarlig skada, därigenom att de inte dragit på sig några blodsskulder eller begått andra grova brott som ådragit dem massornas djupa hat. Den skada som dessa gjorde nationens intressen var allvarlig nog, men hade inte gått till ytterlighet. De begick grova brott, men massorna var inte direkta offer for dessa. Om vi låter avrätta sådana människor kommer massorna inte att ha lätt att förstå det, och inte heller kommer de offentliga personernas reaktion att vara så gynnsam. Samtidigt kommer det att beröva oss en stor arbetskraftsreserv och kommer inte att bidra till att splittra fiendens led. Dessutom kan vi göra misstag i denna fråga. Därför har Centralkommittén beslutat att politiken, då det galler de personer varom nu ar fråga, ska vara att avkunna dödsdom med uppskov och underkasta dem tvångsarbete for att se hur de uppfor sig. Om en del ar oförbätterliga och fortsätter sina onda gärningar, kan de avrättas senare eftersom initiativet ligger i våra händer. Alla de lokala myndigheterna uppmanas att hålla sig till den nu nämnda principen vid behandlingen av kontrarevolutionärer, som avslöjats i partiet, regeringns, militära, utbildnings-, industri-, handels- och folkorganisationer. For säkerhets skull måste det lilla antal avrättningar som ska verkställas (uppgående till grovt räknat tio till tjugo procent av alla som dömts till döden) utan undantag rapporteras till de större administrativa eller militära områdena for godkännande. Då det galler framträdande figurer, vilkas avrättning kan påverka vårt enhets frontarbete, måste godkännande inhämtas från de centrala myndigheterna. Vad kontrarevolutionärer i landsbygdsområdena beträffar ska vi likaledes avliva endast dem, vilkas avrättning ar nödvändig for att stilla folkets vrede, och ingen ska avrättas utan att folket kräver det. Gentemot en del bor vi på samma satt tillämpa politiken att falla dödsdom med uppskov for verkställandet. Men personer, vilkas död folket kräver, måste avrättas for att stilla dess vrede och hjälpa produktionen.

(Den 8 maj 1951)

5

Under inga förhållanden bor politiken att "medge ett tvåårigt uppskov" anses betyda att man inte ska avrätta de förbrytare som ådragit sig blodsskuld eller ar skyldig till andra grova brott, nar folket kräver att de ska avrättas. Detta skulle vara fel. Vi måste göra klart för kadrerna i distrikten och byarna samt för massorna att personer som genom sina avskyvärda förbrytelser ådragit sig bittert hat från alla och envar och måste avrättas för att stilla folkets vrede, måste avlivas för detta syfte. Det är endast de kontrarevolutionärer, som är skyldiga till grova brott men inte ådragit sig folkets djupa hat och vilkas avrättning inte krävs av folket, som vi ska ge dödsdom med två års uppskov och som vi ska ålägga tvångsarbete för att se hur de uppför sig.

(Den 15 juni 1951)

6

Arbetet för att undertrycka kontrarevolutionärer måste helt ställas under enhetlig ledning av partikommittéerna på alla nivåer och de ansvariga kamraterna i alla allmänna säkerhets- och övriga organ, som är knutna till detta arbete, måste alltid oreserverat acceptera denna ledning.

(Den 10 september 1951)

NOT

[*]Viktiga direktiv angående rörelsen for kontrarevolutionärernas undertryckande, skrivna för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés räkning.[TILLBAKA]