Stora segrar i tre massrörelser[*]
23 oktober 1951
Kommittémedlemmar och kamrater,
Tredje sammanträdet med första Landskommittén för
vår Folkets politiska rådgivande konferens är nu öppnat.
Förutom medlemmar av Landskommittén deltar i detta sammanträde
särskilt inbjudna representanter för Kinesiska folkets frivilliga
och Folkets befrielsearmé, förebildliga arbetare från
industrin och jordbruket, delegater från de gamla basområdena,
arbetare från utbildningsväsendet, litteraturen och konsten,
industrimän och affärsmän, experter på olika områden,
representanter för religiösa kretsar, nationella minoriteter,
utlandskineser, kvinnor och ungdom, representanter från provinsernas
och municipens rådgivande kommittéer osv såväl
som många regeringsanställda. Bland de medlemmar som deltar
i detta sammanträde och de som är inbjudna att vara med finns
många, vilka offentligen hyllats såsom stridshjältar
och förebildliga arbetare i industrin, jordbruket och på
andra områden. Detta sammanträdes storlek och omfattning
vittnar rikligen om att Folkrepubliken Kina har antecknat framgångar
och framsteg av väldiga mått på varje front.
Sedan förra året har vi i landet utvecklat
tre mycket stora rörelser: rörelsen för att motstå
Förenta staternas aggression och bistå Korea, jordreformrörelsen
och rörelsen för att undertrycka kontrarevolutionärer,
och vi har vunnit stora segrar. I stort sett kommer de återstående
kontrarevolutionärerna på fastlandet snart att vara undanskaffade.
Jordreformen kommer att avslutas 1952 utom i några områden,
som bebos av nationella minoriteter. I rörelsen för att motstå
Förenta staternas aggression och bistå Korea råder
inom det kinesiska folket en bredare enhet än någonsin förr,
och det för en beslutsam kamp mot Förenta staternas imperialistiska
aggressionsstyrkor. Kinesiska folkets frivilliga, som förkroppsligar
det kinesiska folkets mäktiga vilja, har förenat sina styrkor
med Koreas folkarmé i krossandet av USA-imperialismens vansinniga
plan på att härjande utbreda sig över och ockupera Demokratiska
Folkrepubliken Korea och sedan invadera Kinas fastland. Sålunda
har de fredsälskande folken i Korea, Kina, Asien och världen
inspirerats och fått ökat självförtroende i sitt
försvar av freden och motstånd mot aggression. Vi bör
framföra våra lyckönskningar och hylla Kinesiska folkets
frivilliga och Koreas folkarmé för deras hjältemod!
Tack vare segrarna i dessa tre massrörelser och
de gemensamma ansträngningar, som gjorts av folkregeringarna på
alla nivåer och av varje grupp av befolkningen, har vårt
land uppnått en aldrig tidigare skådad enighet. Frågan
om Tibet har lösts med fredliga medel. Vårt nationella försvar
har stärkts. Folkets demokratiska diktatur har befästs. Vår
valuta och våra varupriser har förblivit stabila, och vårt
arbete för att återställa och utveckla på det
ekonomiska uppbyggets, kulturens och utbildningens områden har
också tagit ett stort steg framåt.
På industri- och jordbruksfronterna är
den växande patriotiska rörelsen för att öka produktionen
en för vårt land ny företeelse, som ger oss anledning
till glädje. Jordreformen på landsbygden och den demokratiska
reformen i fabrikerna och andra företag sätter våra
arbetare och bönder i stånd att visa väldig entusiasm
i sina patriotiska bemödanden att öka produktionen och att
förbättra sitt materiella och kulturella liv. Om vi är
bra på att ena oss med arbetarna och bönderna, fostrar och
litar till dem, måste det med nödvändighet bli ett landsomfattande
uppsving i den patriotiska rörelsen för att öka produktionen.
På våra kultur- och utbildningsfronter
och bland alla typer av intellektuella utvecklas i bred skala en rörelse
för självskolning och självomvandling i överensstämmelse
med de principer som den Centrala folkregeringen fastslagit, och även
detta är i vårt land en ny företeelse som ger skäl
till glädje. Vid slutet av Landskommitténs andra sammanträde
föreslog jag att kritik och självkritik skulle användas
i självfostran och självomvandling. Detta förslag omsätts
oavbrutet i handling. En viktig förutsättning för att
fullborda de demokratiska reformerna på alla områden och
stegvis industrialisera vårt land är ideologisk omvandling,
i första hand bland alla typer av intellektuella. Därför
önskar vi rörelsen för självfostran och självomvandling
ännu större framgångar allt eftersom den oavbrutet går
framåt.
Alla fakta visar att vårt system, folkets demokratiska
diktatur, är mycket överlägset de politiska systemen
i de kapitalistiska länderna. Under detta system är folket
i vårt land i stånd att utnyttja sin outtömliga styrka.
Och sådan styrka är oövervinnelig inför vilken
fiende som helst.
Den stora kampen för att motstå Förenta
staternas aggression och bistå Korea pågår och måste
pågå intill dess att Förenta staternas regering är
villig att träffa en fredlig uppgörelse. Vi har inga avsikter
att inkräkta på något annat land. Det är imperialisternas
aggression mot vårt land vi bekämpar. Som alla vet skulle
det kinesiska folket inte befinna sig i kamp mot Förenta staternas
styrkor, om dessa inte hade ockuperat vårt Taiwan, invaderat Demokratiska
Republiken Korea och trängt fram till våra nordöstra
gränser. Men eftersom de amerikanska angriparna inlett sitt angrepp
mot oss, kan vi inte göra annat än höja baneret för
motstånd mot aggression. Detta är absolut nödvändigt
och fullkomligt rättfärdigt, och hela nationen förstår
att det förhåller sig så. För att påskynda
denna kamp, som är lika nödvändig som rättfärdig,
måste vi fortsätta att stärka våra bemödanden
att motstå Förenta staternas aggression och bistå Korea
och vi måste öka produktionen och iaktta sparsamhet för
att stöda Kinesiska folkets frivilliga. Detta är det kinesiska
folkets huvuduppgift idag och följaktligen också huvuduppgiften
för detta sammanträde.
Det har länge funnits svart på vitt på
att vi hävdar, att den koreanska frågan bör lösas
med fredliga medel, och det är fortfarande vår inställning.
Om Förenta staternas regering är villig att lösa frågan
på en rättvis och rimlig grundval istället för
att, som den hittills gjort, på diverse smygvägar undergräva
och hindra förhandlingarnas fortgång, kommer det att bli
möjligt att med framgång avsluta förhandlingarna om
vapenstillestånd i Korea. I annat fall blir det omöjligt.
Under de två år som förflutit sedan
Folkrepubliken Kina grundades har vi vunnit stora segrar på alla
arbetsområden. Vi har vunnit dessa segrar genom att lita till
alla de krafter som kan enas. I vårt land har vi litat till den
fasta enheten mellan alla nationaliteter, demokratiska klasser, demokratiska
partier, folkorganisationer och patriotiska demokrater under ledning
av arbetarklassen och det kommunistiska partiet. Internationellt har
vi litat till den fasta enheten i fredens och demokratins läger
med Sovjetunionen i spetsen och till den djupa sympati som visas oss
av de fredsälskande folken i hela världen. Följden härav
är våra stora segrar på alla arbetsområden, vilka
inte var vad våra fiender väntade sig. Våra fiender
tänkte, att eftersom den nyfödda Folkrepubliken Kina stod
inför en mängd svårigheter och eftersom de, till råga
på allt, inledde ett angreppskrig mot oss, skulle vi inte vara
i stånd att övervinna våra svårigheter eller
slå tillbaka mot angriparna. Tvärtemot vad de väntade
sig, har vi visat oss i stånd att övervinna våra svårigheter,
slå tillbaka mot angriparna och vinna stora segrar. Våra
fiender är kortsynta. De inser inte att vår stora enhet hemma
och internationellt är stark och att Folkrepubliken Kinas grundande
en gång för alla gjort slut på den tid då utländska
imperialister kunde topprida det kinesiska folket. De begriper inte
heller att den socialistiska Sovjetunionens, Folkrepubliken Kinas och
folkdemokratiernas födelse, den fasta enheten mellan de två
stora länderna Kina och Sovjetunionen, som förankrats i Avtalet
om vänskap, allians och ömsesidigt bistånd, den fasta
enheten i fredens och demokratins hela läger och den djupa sympati,
som de fredsälskande folken i hela världen hyser för
detta stora läger, för alltid gjort slut på den era
i vilken imperialismen kunde dominera världen. Våra fiender
begriper inte allt detta och vill ännu topprida Folkrepubliken
Kina och dominera världen. Men, kamrater, jag kan med tillförsikt
säga att deras uträkningar är gagnlösa, vansinniga,
omöjliga att genomföra. Tvärtemot var de tror kommer
Folkrepubliken Kina inte att tåla att toppridas, det stora fredslägret
med Sovjetunionen i spetsen kommer inte att tåla något intrång
och de fredsälskande folken i världen kommer inte att låta
sig luras. Kamrater, den stora socialistiska Oktoberrevolutionens seger
har gjort det visst att världens folk kommer att vinna seger, och
idag kommer utsikterna därtill närmare och blir ännu
säkrare med Folkrepubliken Kinas och folkdemokratiernas födelse.
Det är sant att under den historiska period som följde på
Första världskriget och Oktoberrevolutionen i Ryssland, tre
imperialistiska stater — Tyskland, Italien och Japan — försökte
dominera världen. Detta hände innan Folkrepubliken Kina och
folkdemokratierna grundats. Men vad blev det av det? Visade sig inte
de tre imperialistiska staternas försök fåfänga
och vansinniga? Blev inte resultaten precis raka motsatsen till vad
de önskade? Blev inte de imperialister, vilka syftade till herravälde,
själva slagna? Idag står det helt annorlunda till. Den stora
Folkrepubliken Kina har grundats, folkdemokratierna har upprättats,
den politiska medvetenheten hos folken i världen har höjts,
kampen för nationell befrielse har brusat framåt över
hela Asien och i Nordafrika, styrkan hos det imperialistiska blocket
som helhet har djupt försvagats, och, vad som är av livsviktig
betydelse, styrkan hos Sovjetunionen, vår främsta bundsförvant,
har ökat kraftigt. Är det inte, under dessa förhållanden,
fullt möjligt att förutsäga utgången om något
imperialistiskt land försöker att följa de tre angriparna,
Tyskland, Italien och Japan, i spåren? Med ett ord, från
och med nu måste världen vara en värld som tillhör
folken och i vilken varje lands folk styr sig självt, och absolut
inte en värld, som imperialisterna och deras lakejer kan fortsätta
att trampa under fötterna. Jag hoppas, att folket i vårt
land ska sluta sig intimt samman, att det ska sluta sig intimt samman
med vår bundsförvant Sovjetunionen, med alla folkdemokratierna
och med alla nationer och folk i världen, som sympatiserar med
oss, marschera framåt till seger i kampen mot aggression, till
seger i uppbygget av vårt stora land, till seger i försvaret
för en varaktig världsfred. Kamrater, jag är övertygad
om att så länge vi gör allt detta kommer segern med
visshet att bli vår!
NOT
[*]Öppningstal
vid tredje sammanträdet med kinesiska Folkets politiska rådgivande
konferens första Landskommitté.[TILLBAKA]
1951 |
Ordförande
Mao Tsetung |
|