Lös problemet om de "fem
överdrifterna"[*]
19 mars 1953
l. I vårt arbete på landsbygden finns problem,
vilka medför allvarlig fara för att våra parti- och
regeringsorgan fjärmas från bondemassorna och att böndernas
och bondeaktivisternas intressen kränks. Dessa problem är
kända som de "fem överdrifterna". De "fem överdrifterna"
består av ett övermått av uppdrag, ett övermått
av möten och utbildningskurser, ett övermått av dokument,
skrivna rapporter och statistiska formulär, ett övermått
av organisationer och ett övermått av bisysslor för
aktivister. Dessa problem har funnits länge. Vad några av
dem beträffar har Centralkommittén givit ut direktiv till
partikommittéerna på olika nivåer och uppmanat dem
att ge sådana problem tillbörlig uppmärksamhet och hitta
lösningar. Men i stället för att lösas har problemet
blivit allt mer allvarligt. Detta därför att frågan
aldrig tagits upp i sin helhet och, vilket är ännu viktigare,
ingen kamp någonsin förts mot decentralism och byråkrati
i de ledande parti- och regeringsorganen på de fem nivåerna
— den centrala, de större administrativa områdena,
provinserna (municipen), prefekturerna och häradena. Ty, allmänt
talat, de "fem överdrifterna" i distrikten och socknarna
är inte en lokal produkt utan härstammar ovanifrån och
är följder av den decentralism och byråkrati som i allvarlig
grad består i ledande parti- och regeringsorgan på häradsnivå
och högre upp. Några av de "fem överdrifterna"
är ett arv från det revolutionära krigets och jordreformens
perioder och har bestått oförändrade till denna dag.
Därför måste vi, vid genomförandet av Centralkommitténs
direktiv, att bekämpa byråkrati, kommandometoder och brott
mot lagen och disciplinen, under 1953 lägga vikt vid att övervinna
byråkrati och decentralism i de ledande organen och ändra
de regler och den praxis som överlevt sin användbarhet. Endast
på det sättet kan problemen lösas. Från och med
nu åligger det de ledande kamrater, som har hand om partikommittéerna
och styrelseorganen på häradsnivå och högre upp,
att, i ljuset av vad som kan utföras, fastställa de riktiga
gränserna för de befogenheter som tillkommer de ledande organen
på olika nivåer att tilldela uppdrag, kalla till möten
och organisera utbildningskurser, sända ut dokument och statistikblanketter
eller begära rapporter från underordnade enheter, avgöra
hur socknarnas och distriktens organisationer ska vara uppbyggda och
använda aktivisterna i byarna. I några fall åligger
det de centrala myndigheterna att fastställa gränserna för
alla berörda. Förr var det så att många av partiets,
regeringens och folkorganisationernas avdelningar på alla nivåer
var och en för sig tilldelade underordnade enheter uppgifter, av
en slump kallade underordnade eller byaktivister till möten eller
utbildningskurser, utsände floder av dokument och statistikblanketter
och tanklöst krävde rapporter från underordnade och
byar. Alla dessa onödiga regler och bruk måste beslutsamt
avskaffas och ersättas med andra, som standardiserats under ledningen
och är anpassade till det faktiska lägets behov. Vad angår
den stora sorteringen av kommittéer i varje socken och övermåttet
av bisysslor för aktivister, bör även dessa undan för
undan beslutsamt ändras eftersom de hindrar produktionen och fjärmar
massorna.
2. Vad partiets, regeringens och folkorganisationernas
avdelningar på landsnivå angår, uppdrar Centralkommittén
åt de ansvariga kamraterna i Centralkommitténs organisationsavdelning,
Centrala folkregeringens administrationsråd och dess underordnade
finansiella och ekonomiska, kultur- och utbildnings- samt politiska
och juridiska kommissioner att snabbt rensa undan all praxis som givit
upphov till de "fem överdrifterna", utarbeta lämpliga
regler och praxis samt rapportera härom till Centralkommittén.
3. I de större administrativa områdena,
provinserna och municipen ska de kamrater, som har hand om Centralkommitténs
byråer och underbyråer, provinsernas och municipens partikommittéer
och de administrativa apparaterna på motsvarande nivåer,
vara ansvariga för att ta itu med problemet med de "fem överdrifterna",
utarbeta lösningar och rapportera till Centralkommittén.
För den skull anmodas var och en av Centralkommitténs byråer
samt provinsernas och municipens partikommittéer att sända
ut inspektionslag i det bestämda syftet att granska problemet om
de "fem överdrifterna" och undersöka läget
i ett eller två distrikt och socknar (och i städerna i ett
eller två distrikt och stadsdelar), som ligger under deras administration,
för att samla referensmaterial för lösningar.
4. Partiets provinskommittéer ställs ansvariga
för att ge prefekturerna och häradena vägledning vid
lösandet av deras problem med de "fem överdrifterna".
5. På landsbygden är jordbruksproduktionen
uppgiften som står över alla andra; i förhållande
till den spelar alla andra uppgifter en understödjande roll. Varje
uppdrag eller arbetsmetod, som hindrar böndernas produktion, måste
undvikas. Vår nuvarande jordbrukshushållning förblir
i grunden en splittrad småbondehushållning i vilken gammalmodiga
redskap används; det är en väldig skillnad mellan den
och det mekaniserade kollektiva jordbruket i Sovjetunionen. I den nuvarande
övergångsperioden kan vi därför inte införa
enhetlig och planmässig produktion i jordbruket, utom på
statsjordbruken, eller ingripa för mycket i böndernas liv.
Vi kan vägleda jordbruksproduktionen och samordna den med industriproduktionen
endast genom vår prispolitik och nödvändigt och genomförbart
ekonomiskt och politiskt arbete för att integrera den i den ekonomiska
riksplanen. Varje "plan" för jordbruket och varje "uppdrag"
för landsbygdsområdena, som går därutöver,
blir nödvändigtvis omöjliga att genomföra och kommer
med säkerhet att väcka motstånd hos bönderna och
fjärma vårt parti från bondemassorna, som utgör
över 80 procent av vår befolkning. Detta kan förvisso
bli mycket farligt. Problemet med de "fem överdrifterna"
i vårt arbete i distrikten och socknarna är till stor del
en återspegling av dylika överdrivna ingrepp mot bönderna
(och till en mindre del en kvarleva av den praxis som uppkom ur det
revolutionära krigets och jordreformens behov). Det har framkallat
deras missnöje så det måste ske en ändring.
NOT
[*]Inre
partidirektiv utarbetat för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés
räkning[TILLBAKA]
1953 |
Ordförande
Mao Tsetung |
|