Ungdomsförbundet måste i sitt arbete ta hänsyn till ungdomens utmärkande drag[*]

30 juni 1953

Ungdomsförbundets försäkran att det är oberoende av partiet tillhör redan det förgångna. I dag är problemet med Ungdomsförbundet inte dess försäkran om oberoende utan att det saknar självständig verksamhet.

Ungdomsförbundet måste samordna sin verksamhet med partiets viktigaste uppgifter. Men när det gör detta, måste det ha sin egen självständiga verksamhet och ta hänsyn till ungdomens utmärkande drag. 1952, då jag talade med kamrater ur Ungdomsförbundets Centralkommitté, tog jag upp två frågor för dem att tänka över: för det första, hur partiet bör leda förbundets arbete, och för det andra, hur förbundet bör utföra sitt arbete. Båda innefattar hänsyn till ungdomens utmärkande drag. Partikommittéer på olika platser har uttryckt sin belåtenhet med Ungdomsförbundet därför att det har samordnat sitt arbete med partiets viktigaste uppgifter. Nu är tiden inne att uttrycka missnöje, i detta fall missnöje med Ungdomsförbundets underlåtenhet att ordna en självständig verksamhet som passar ungdomens utmärkande drag. Partiets och Ungdomsförbundets ledande organ bör lära sig hur de ska leda förbundet i dess arbete. I syfte att organisera och fostra ungdomens massor bör de vara bra på att samordna förbundets verksamhet med partiets viktigaste uppgifter och på att ta hänsyn till ungdomens utmärkande drag.

Ungdomsförbundet har under partiets ledning varit verksamt på alla områden inom det revolutionära arbetet och har gjort mycket som det har heder av. Vår revolutionära sak kan vare sig på fabrikerna, i lantbruket, i arméförbanden eller i skolorna lyckas utan de unga. Kinas ungdom är väldisciplinerad och har fullgjort alla uppgifter som partiet tilldelat den. Nu, när Koreakriget närmar sig slutet och jordbruksreformen är genomförd, håller tyngdpunkten i vårt arbete hemma på att växlas över till den socialistiska omvandlingen och det socialistiska uppbygget. Det gör studier till en tvingande nödvändighet. Ungdomsförbundet måste veta hur det ska leda de unga att tillsammans med de äldre göra en gemensam ansträngning för att utföra ett gott arbete i jordbruket på landsbygden, i industrin i städerna, i studierna i skolorna, i att utföra sina uppgifter på kontoren, såväl som i utbildningen i arméförbanden för att omvandla vår nationella försvarsstyrka till en moderniserad armé.

Unga människor mellan fjorton och tjugofem år behöver studera och arbeta, men eftersom ungdomen är en tid av fysiskt växande, kommer mycket i fara om deras hälsa försummas. De unga behöver studera mycket mer, för de ska lära sig många saker som de äldre redan vet. Men de får inte överbelastas med vare sig studier eller arbete. Särskilt de som är mellan fjorton och aderton år bör inte tvingas arbeta lika intensivt som vuxna. Eftersom unga människor är unga behöver de mera tid för lek, avkoppling och sport. Annars blir de inte lyckliga. Med tiden kommer de att förälska och gifta sig. I allt detta skiljer de sig från de äldre.

Jag vill gärna säga några ord till våra ungdomar: för det första, önskar jag dem en god hälsa; för det andra, önskar jag dem framgång i sina studier, och för det tredje, önskar jag dem framgång i sitt arbete.

Jag föreslår att alla studerande får en extra timmes sömn. De ska som regel ha åtta timmars sömn, men i verkligheten tar de endast sex eller sju, och i allmänhet känner de att de inte får nog. Skolungdom har en benägenhet för nervös spänning och finner det därför svårt att somna och sedan svårt att vakna. Gör det till en regel att de ska sova nio timmar. En order om detta bör skickas ut och genomföras, det bör inte bli någon diskussion om det. Låt de unga sova tillräckligt, och lärarna likaså.

Revolutionen har tillfört oss många utmärkta saker men också en sak som inte är så bra, Alla är överaktiva och överentusiastiska och blir ofta uttröttade. Nu måste vi försäkra oss om att alla, arbetare, bönder, soldater, studerande och kadrer kan hålla sig i form. Detta betyder naturligtvis inte att om du sköter din hälsa bra, blir du bra i studierna, ty studierna måste genomföras på ett riktigt sätt.

För närvarande tar klasserna i mellanskolan alltför mycket av elevernas tid, och det vore önskvärt att de skärs ned till passande proportioner. Möten för aktivister hålls alltför ofta och bör också skäras ned. Behövlig uppmärksamhet bör ges åt å ena sidan studierna och å andra sidan avkoppling, vila och sömn. Unga arbetare, bönder och soldater lär medan de arbetar, därför bör tillräcklig uppmärksamhet ges såväl åt deras arbete och studier som åt deras avkoppling, vila och sömn.

Vi bör ta ett fast grepp om saken i båda ändar, med studier och arbete vid ena ändan och sömn, vila och avkoppling vid den andra. I det förgångna tog vi ett fast grepp om ena ändan och lämnade den andra ändan antingen utan att alls ta grepp om den eller tog endast ett halvhjärtat grepp. Nu är det nödvändigt att ordna något slag av avkoppling, och för denna måste det finnas tid och anordningar, och denna ända bör vi också ta ett fast grepp om. Partiets centralkommitté har beslutat att skära ned antalet möten och studietimmar, och ni måste se till att detta beslut genomförs. Ta strid med var och en som vägrar att göra det.

Kort sagt, ungdomen måste få möjlighet att hålla sig i form, studera bra och arbeta bra. En del ledande kamrater är enbart intresserade av att få arbete ur ungdomen och bryr sig litet om deras hälsa. Ni kan citera vad jag just nu sagt er, mitt i ansiktet på dem. Ni står på fast mark, ty ni skyddar den yngre generationen så att den kan växa sig stark. Vi, som tillhör den äldre generationen, berövades det vi borde ha fått, för vuxna brydde sig helt enkelt inte om sina barn. De vuxna hade ett bord att äta vid, medan barnen fick vara utan en plats att äta på. Barnen hade ingenting att säga till om inom familjen, och om de grät, var de säkra om en örfil. I dagens nya Kina måste vi ändra på vår inställning och tänka mer på våra barns och ungdomens intressen.

Unga kadrer måste väljas in i förbundets Centralkommitté. På de Tre rikenas tid ledde Tsao Tsao sin stora armé till Yangtsefloden för att angripa kungadömet Wu i östra Kina. Chou Yu, som då var "en ungdomsförbundare" vad åldern beträffar, utsågs till högste general för kungadömet Wus armé. Cheng Pu och andra stridserfarna generaler protesterade, men övertalades senare att godta Chou Yu som överbefälhavare, och slutet blev att kungadömet vann striden. Nu vill vi att dagens "Chou Yuer ska sitta i förbundets Centralkommitté, och ändå vill folk inte höra talas om det! De enda kandidaterna till förbundets Centralkommitté är äldre människor — mycket få unga. Duger detta? Naturligtvis kan vi inte gå efter åldern allena, förmåga räknas också. Ursprungligen fanns endast nio kamrater under 30 år på kandidatlistan för förbundets Centralkommitté, men efter diskussion med partiets Centralkommitté utökades deras antal till över sextio, och ändå är detta endast något mer än en fjärdedel. De som är över 30 utgör fortfarande nästan tre fjärdedelar av samtliga, och ändå klagar en del kamrater att denna siffra inte är stor nog. Jag tycker den är gott och väl stor nog. En del kamrater säger att de inte är så säkra på att alla dessa sextio ungdomar är skickliga på alla sätt. Vi bör ha fullt förtroende för våra ungdomar, de flesta av dem kommer att visa sig vara sina uppgifter vuxna. Ett fåtal kanske visar sig vara odugliga, men det behöver vi inte oroa oss för, de kan ersättas i senare val. På detta sätt blir inte den grundläggande inriktningen fel. De unga är inte underlägsna oss. Gamla människor har mer erfarenhet, och detta är naturligtvis en styrka, men å andra sidan dalar deras fysiska krafter, deras syn och hörsel är inte så skarpa som förr och deras lemmar är inte så rörliga som de ungas. Detta är en naturens lag. Det är nödvändigt att övertyga de kamrater som är oense.

Ungdomsförbundets organisationer bör ta hänsyn till ungdomens utmärkande drag och ha sina egna arbetsområden, men samtidigt bör de underkasta sig partikommittéernas ledning på motsvarande nivå. Detta är inget nytt utan något som funnits länge, och det har alltid varit en av marxismens grundsatser. Detta är att utgå från verkligheten. När allt kommer omkring är ungdom ungdom, varför annars besvära sig med att ha ett ungdomsförbund? Unga människor skiljer sig från vuxna och det gör också unga kvinnor från unga män. Om ni bortser från dessa utmärkande drag kommer ni att fjärma er från massorna. Nu har ni nio miljoner medlemmar i förbundet, och om ni försummar ungdomens utmärkande drag kommer antagligen endast en miljon att stöda er medan åtta miljoner inte gör det.

I sitt arbete måste Ungdomsförbundet ta hänsyn till medlemmarnas stora flertal och samtidigt uppmärksamma de avancerade. Detta kanske inte tillfredsställer en del av de avancerade elementen, för de vill att förbundets organisation ska ställa strängare krav på alla medlemmar. Men detta är faktiskt inte riktigt, och ni måste försöka övertyga dem. Förbundets utkast till stadgar fastslår alltför många plikter och alltför få rättigheter. Det måste finnas något svängrum så att flertalet kan följa med. Ni bör fästa er uppmärksamhet på de många och inte bara på de få.

Ett utkast till stadgar fastslår att en medlem ska anses ha automatiskt lämnat förbundet om han underlåter att delta i dess reguljära cellmöten under fyra månader. Detta är alldeles för strängt. Till och med partiets stadgar tillåter sex månader, kan inte ni göra likadant? Skriv inte in i förbundets stadgar något som är omöjligt att genomföra eller som är möjligt enbart för en miljon medlemmar men inte för de övriga åtta miljonerna. Vi måste vara smidiga då vi tillämpar principer. Det finns ett gap mellan hur saker bör vara och hurudana de i verkligheten är. Det tar åratal för vissa lagar att genomföras helt och hållet. Tex, många paragrafer i Giftermålslagen är programmatiska, och det kommer att ta minst en period av tre femårsplaner för att grundligt genomföra dem. Paragrafen "sladdra inte bakom ryggen på folk" är visserligen i princip korrekt, men behöver inte skrivas in i förbundets stadgar. Att bekämpa liberalismen är en långtidsuppgift, och liberalism finns även inom partiet i inte så liten utsträckning. Ni kan förbjuda baktaleri, men i verkligheten går det inte att genomföra. Sätt inte upp för snäva gränser. Det väsentliga är att dra en klar skiljelinje mellan oss och fienden.

Prestige byggs upp steg för steg. En gång i tiden gjorde en del folk inom armén visor för att smäda andra. Vi varken förbjöd detta eller gjorde någon undersökning, och ändå blev armén inte fördärvad. Vi hade ett fast grepp endast om ett fåtal stora saker, såsom De tre viktiga reglerna för disciplin och de Åtta punkterna som bör uppmärksammas, och våra väpnade styrkor leddes oavbrutet in på den rätta vägen. Den äkta beundran som massorna känner för sina ledare kommer ur den kunskap de får om dem under en revolutionär praktik. Tillit kommer ur verklig förståelse. Nu är det så att förbundets Centralkommitté redan åtnjuter en ganska hög prestige. Trots att en del människor ännu inte beundrar den, kommer de med tiden att göra det. Då en ung man för första gången väljs till en post och inte värderas högt, finns ingen anledning till oro, ty man kan bara vänta sig att det blir en del kritik och smädelser. "Viskningar" finns därför att det saknas "ett öppet utsläpp för åsikter". Om det råder full demokrati och ni tillåter andra att i öppna konfrontationer sätta fingret på er ömma punkt, kan det hända att folk, även om ni vill att de ska fortsätta att viska, säger att de inte har tid för det nu och vill låta det vara nog för dagen. Problem kommer likväl alltid att dyka upp, och inbilla er inte att de kan lösas en gång för alla. Det finns problem i dag, och det kommer att finnas problem i morgon.

Partiets allmänna uppgift för övergångsperioden är i grunden att slutföra den socialistiska industrialiseringen och den socialistiska omvandlingen i jordbruket, hantverket och den kapitalistiska industrin och handeln under loppet av tre femårsplaner. Tre femårsplaner gör en femtonårsperiod. Ta ett litet steg varje år och ett stort kliv vart femte år, så blir arbetet nästan fullbordat i tre stora kliv. "I grunden slutfört" betyder inte "fullständigt slutfört". Att säga att det i grunden slutförts är ett försiktigt sätt att tala, det är alltid bättre att vara försiktig i allt vi gör.

I nuvarande skede är Kinas jordbrukshushållning i stort sett individuell till sin natur, och den kräver en socialistisk omvandling steg för steg. Principen om frivilligt deltagande måste vi hålla fast vid då vi främjar rörelsen för ömsesidig hjälp och kooperation inom jordbruket. Underlåtenhet att främja den kommer att leda in på den kapitalistiska vägen, och det blir en högeravvikelse. Att trycka på för hårt duger inte heller, för det blir en "vänster"-avvikelse. Rörelsen måste gå fram steg för steg efter noggranna förberedelser. Vi är alltid emot att utkämpa en strid utan att vara förberedda och säkra om segern, eller att utkämpa en strid när vi är förberedda men inte säkra om segern. Då vi kämpade mot Chiang Kai-shek gjorde en del människor i början fel genom att ställa sig på den subjektiva sidan, men senare, när denna subjektivism övervanns genom korrigering, kom vi ut som segrare. Vi är nu invecklade i striden för socialismen, vi kämpar för att slutföra den socialistiska industrialiseringen och den socialistiska omvandlingen av jordbruket, hantverket och den kapitalistiska industrin och handeln. Detta är den allmänna uppgift som ställts för hela nationen. Till frågan om hur Ungdomsförbundet ska genomföra denna allmänna uppgift, bör ni slå fast lämpliga riktlinjer i ljuset av ungdomens utmärkande drag.

NOTER

[*]Tal som kamrat Mao Tsetung höll då han mottog presidiet för Kinas nya demokratiska ungdomsförbunds andra Landskongress.[TILLBAKA]