Redaktörens kommentarer till Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd[*]

September och december 1955

1

Detta är en mycket välskriven artikel som förtjänar att rekommenderas till läsarna såsom första stycket i denna bok. Som artikelns början beskriver finns det fortfarande ganska många människor i många delar av landet som "håller sig ifrån kooperativet" därför att de är okunniga om det och är rädda för att få frågor. "Beslutsam sammandragning", massupplösning av kooperativ på kommando, är likaledes ett uttryck för att "hålla sig ifrån kooperativet". Den enda skillnaden är att dessa människor, i stället för att passivt vika undan, intar en mycket aktiv hållning och (för att använda deras eget uttryck) "hugger ned" en mängd kooperativ med ett enda dödande hugg. Med yxan i handen hugger de och undgår på så sätt besvärliga problem. De säger att det innebär alla slags svårigheter att sköta ett kooperativ, och enligt dem är svårigheterna större än man någonsin kan förestalla sig. Det finns emellertid otaliga exempel landet över som vederlägger deras argument. Ett sådant exempel är erfarenheterna från Tsunhua härad i provinsen Hopei. År 1952 visste ingen där hur ett kooperativ skulle skötas. Deras lösning var att lära sig hur det skulle göras. Deras paroll löd: "Partisekreteraren hugger i och alla partimedlemmar hjälper till att sköta kooperativen". Resultatet blev: "från att inte veta någonting till att veta en hel mängd", "från att ett fåtal visste hur, till att många visste hur" och "från att distriktskadrerna skötte kooperativen till att massorna sköter dem". Under de tre åren 1952-54 fullbordade de elva socknarna i tionde distriktet i Tsunhua härad i provinsen Hopei i stort sett den halvsocialistiska kooperativa omvandlingen då 85 procent av de 4.343 bondehushållen drogs in i kooperativen. Jämfört med 1952 visade produktionen inom jordbruk, skogsbruk och boskapsskötsel i detta distrikt följande ökningar för 1954: spannmål 76 procent, timmer 56,4 procent, fruktträd 62,87 procent och får 463,1 procent. Nu har vi all anledning att ställa frågan: om detta kunde göras här, varför kan det inte göras på andra håll? Om ni säger att det inte går, vilka skäl har ni då? Jag kan bara se ett skäl: ovilja att ta på sig besväret, eller rent ut sagt, högeropportunism. Härav följer att folk i kooperativet inte hugger i och att inte alla partimedlemmar hjälper till att skota kooperativet, härav följer att de som ingenting visste fortfarande ingenting vet, att de få som visste hur, fortfarande är de enda som vet hur, att distriktskadrerna som skötte kooperativen ärde enda som sköter dem. Eller hugger de med yxan i handen ned varje besvärligt kooperativ inom synhåll. Om detta skal består, då kan vi inte uppnå någonting. Vi har ställt sådana paroller som "aktiv ledning och jämn frammarsch" och "allsidig planering och effektivare ledning", och vi instämmer i den fullständigt riktiga paroll som kamraterna i Tsunhua härad har ställt: "Partisekreteraren hugger i och alla partimedlemmar hjälper till att sköta kooperativen". Har det inte funnits "aktiv ledning och jämn frammarsch" i Tsunhua härad? Har det inte funnits "allsidig planering och effektivare ledning"? Jo, naturligtvis. Är detta farligt? Är detta "överilad framryckning"? Den fara som finns ligger i att "hålla sig ifrån kooperativet", och den har kamraterna i Tsunhua härad övervunnit. Faran ligger också i att "hugga ned" en mängd kooperativ under förevändning att bekämpa "överilad framryckning", men det har inte hänt i Tsunhua härad. Om, som det påstås, "kooperativens utveckling har gått utöver massornas politiska medvetenhetsnivå och kadrernas förmåga att leda", hur kan man då förklara det som hände i Tsunhua härad? Där pressade massorna faktiskt på för att bilda kooperativ, där förändrades kadrerna från att inte veta någonting till att veta en mängd. Alla har ögon. Är det någon som ser någon fara i Tsunhua härad? På de tre år under vilka de steg för steg fullbordade den kooperativa omvandlingen, ökade spannmålen med 76 procent, timmer med 56,4 procent, fruktträd med 62,87 procent och får med 463,1 procent. Kan detta anses som någon slags fara? Är detta "överilad frammarsch"? Kan detta betraktas som att ha gått "utöver massornas politiska medvetenhetsnivå och kadrernas förmåga att leda"?

I den kooperativa rörelsen i Tsunhua härad finns Wang Kuo-fans kooperativ, en gång känt som "fattiglapparnas kooperativ" eftersom de tjugotre fattigbondehushåll som ingick bara ägde "tre ben" av en åsna. Genom att lita till sina egna krafter fick dess medlemmar "bergen att ge"[1] en avsevärd mängd produktionsmedel på tre år. Det var en bragd som rörde ganska många besökare till tårar. Detta är enligt min mening en bild av hela vår nation. Varför skulle inte sexhundra miljoner "fattiglappar" med sina egna krafter kunna skapa ett blomstrande och starkt socialistiskt land under loppet av några årtionden? Samhällets rikedomar skapas av arbetarna, bönderna och de arbetande intellektuella. Om de tar sitt öde i egna händer, följer en marxist-leninistisk linje och energiskt tar itu med problemen i stället för att undvika dem, kan de övervinna varje svårighet på jorden.

Till sist vill vi tacka författaren till denna artikel som är osignerad. Livligt och med flödande entusiasm ger han en detaljerad beskrivning av hur omvandlingen till kooperativ har gått till i ett distrikt. Detta kan bli ett väsentligt bidrag till den kooperativa omvandlingen i hela landet. Vi hoppas att varje provins, prefektur och härad kan producera en eller flera sådana artiklar.

(Kommentar till "Partisekreteraren hugger i och alla partimedlemmar hjälper till att sköta kooperativen")

2

För många människor i Kina har 1955 varit ett år av brustna illusioner. Under första halvåret klängde många sig fortfarande i vissa frågor envist fast vid sin egen tro. Men under andra halvåret kunde de inte längre göra detta och var tvungna att tro på det nya. Exempel följer: De ansåg att "kooperativ omvandling på tre år", som massorna krävde, bara var en fåfäng dröm; att kooperationen kunde uppnås snabbare i norr men inte i söder; att det var omöjligt att sköta kooperativ i efterblivna socknar, i bergsområden, i nationella minoritetsområden, i områden bebodda av flera nationaliteter eller i områden drabbade av naturkatastrofer; att det var lätt att sätta upp ett kooperativ men svårt att konsolidera det; att bönderna var för fattiga och inte hade något sätt att skaffa medel; att bönderna varken kunde läsa eller skriva och bokhållare inte kunde anskaffas; att fler kooperativ betydde fler svårigheter; att kooperativens utveckling hade gått utöver massornas politiska medvetenhetsnivå och kadrernas erfarenhet; att partiets politik med statsmonopol på inköp och försäljning av spannmål och dess politik för kooperation dämpade böndernas entusiasm för produktion; att om inte det kommunistiska partiet omedelbart gav efter i frågan om kooperationen skulle det riskera att bryta sönder förbundet mellan arbetare och bönder; att den kooperativa omvandlingen skulle skapa ett väldigt överskott på arbetskraft, för vilket det inte skulle finnas någon användning. Och många fler exempel av samma slag kunde anföras. Med ett ord, allt detta var illusioner. De skingrades allesammans sedan de kritiserats vid Kinas kommunistiska partis Centralkommittés sjätte (utvidgade) plenarmöte i oktober 1955. En flodvåg av socialistisk omvandling sveper över landsbygden, och massorna jublar. Detta har varit en djupgående läxa för alla kommunister. Massorna har en sådan väldig reserv av socialistisk entusiasm, men hur kom det sig att så många av de ledande organisationerna kunde vara så okänsliga eller endast nätt och jämnt känsliga för detta för några få månader sedan? Varför fanns det en sådan skillnad mellan det som en del ledare tänkte på och det som fyllde massornas sinnen? Om vi tar detta som en läxa, hur bör man behandla liknande fall och problem i framtiden? Det finns bara ett svar. Skilj er inte från massorna. Lär er i stället att urskilja massornas entusiasm i dess väsen.

(Kommentar till "En 'efterbliven' by är inte nödvändigtvis efterbliven i alla avseenden")

3

Alla de som tror, att det är omöjligt för varje enskilt område att inom tre år uppnå kooperativ omvandling av ett lägre stadium (kooperation på tre år var den paroll som massorna reste men opportunisterna kritiserade), och alla de som tror, att det är omöjligt för de områden, som befriades senare att uppnå kooperation på samma gång som de områden som befriades tidigare, var goda och ta en titt på denna socken i Kunshans härad, provinsen Kiangsu! Här tog den kooperativa omvandlingen inte tre utan två år. Detta är inte något gammalt befriat område, utan till 100 procent ett nytt befriat område. Och det ligger före många av de gamla befriade områdena. Vad kan ni göra år det? Hålla det tillbaka? Naturligtvis inte. Opportunisterna måste helt enkelt medge sitt nederlag. Massorna har en väldig reserv av entusiasm för socialismen. De som även i revolutionstider inte vet bättre än att hålla sig till den gamla rutinen, är helt oförmögna att se denna entusiasm. De är blinda och allt är mörkt framför dem. Ibland går de så långt att de förväxlar rätt och fel och vänder upp och ned på tingen. Har vi inte träffat på tillräckligt med sådana människor? De, som bara förstår att hålla fast vid den gamla rutinen, underskattar ständigt folkets entusiasm. Så snart något nytt framträder ogillar de det alltid och bekämpar det genast. Efteråt erkänner de sitt nederlag och gör en smula självkritik. Men nästa gång något nytt framkommer, genomgår de om igen samma process och växlar hållning fram och tillbaka. Och på detta sätt kommer de att uppträda gentemot allt nytt. Sådana människor är alltid passiva, vilket visar sig i att de i det kritiska ögonblicket står stilla och måste ges en hård knuff i ryggen innan de tar ett steg framåt. Precis hur länge ska det dröja innan sådana människor förmår att röra sig av egen drift och gå på ett riktigt sätt? Det finns ett botemedel för den som lider av denna sjuka: att ta tid på sig att gå ut bland massorna, ta reda på vad de tänker på och se efter vad de gör, upptäcka deras avancerade erfarenhet och sprida den. Detta är ett effektivt recept mot kronisk högeropportunism, och de som är anfäktade av denna tillråds att pröva det.

(Kommentar till "Denna socken blir kooperativ på två år")

4

Detta är en bra artikel. När man läser den ser man att de uighuriska bönderna är mycket ivriga att ta kooperationens väg. De har redan utbildat de kadrer de behöver för omvandlingen till halvsocialistiska kooperativ. Vissa människor hävdar att kooperationen inte kan lyckas bland de nationella minoriteterna. Detta är inte riktigt. Vi har sett en hel del kooperativ som sköts antingen av mongoler, huier, uighurer, miaoer, chuanger eller andra nationella minoriteter var för sig eller gemensamt av folk ur olika nationaliteter, och de är alla mycket framgångsrika. Detta faktum vederlägger den felaktiga synpunkten hos dem som ser ned på de nationella minoriteterna.

(Kommentar till "Socken- och bykadrer är i stånd att ge ledning åt upprättandet av kooperativ")

5

Detta är en utmärkt artikel som kommer att övertyga många människor. Partiorganisationen här har aldrig vacklat i frågan om kooperationen. Den stod helt bakom de illa ställda bönderna i deras krav att ett kooperativ skulle organiseras med resultat att de vann i sin tävlan mot de välbärgade mellanbönderna, utvecklade ett litet kooperativ till ett stort, ökade produktionen varje år, så att hela byn blev kooperativ på mindre än tre år. De välbärgade mellanbönderna hade hånat: "Tänka sig, de där fattiga satarna tror, att de kan sätta upp ett kooperativ. Man har väl aldrig hört att en hönsfjäder flugit upp till himlen". Men det är just vad den här hönsfjädern har gjort. Detta är en kamp mellan de två vägarna — socialismens mot kapitalismens. I Kina är de rika böndernas hushållning mycket svag (den del av de rika böndernas jord som brukades på ett halvfeodalt sätt togs ifrån dem under jordreformen, de flesta av de gamla rika bönderna lejer inte längre arbetskraft och socialt har de ett mycket dåligt rykte), men de välbärgade och ganska välbärgade mellanbönderna som utgör 20 till 30 procent av landsbygdsbefolkningen är rätt starka. En viktig sida av kampen mellan de två vägarna på Kinas landsbygd kommer till uttryck i den fredliga tävlan mellan fattigbönderna och de lägre mellanbönderna och de välbärgade mellanbönderna. Vem kan öka sin produktion under loppet av två eller tre år — de välbärgade mellanbönderna, som arbetar var för sig, eller de fattiga och lägre mellanbönderna, som arbetar tillsammans i kooperativ? Till en början pågick tävlan mellan ett antal fattiga och lägre mellanbönder, som organiserat sig i kooperativ, och de välbärgade mellanbönderna, vilka arbetade på egen hand, medan flertalet av de fattiga och lägre mellanbönderna tittade på. Det var en tävlan mellan båda sidorna om att vinna massorna. Bakom de välbärgade mellanbönderna stod godsägarna och de rika bönderna som gav dem sitt stöd, ibland öppet, ibland i hemlighet. På kooperativens sida stod kommunistiska partiets medlemmar, vilka bör vara lika fasta i sitt stöd åt kooperativen, som kommunisterna i byn Nantsuichuang i Anyangs härad. Det är synd att inte alla partiavdelningar på landsbygden var lika fasta. Där de inte var det, uppstod förvirring. För det första, om huruvida en hönsfjäder kunde flyga upp till himlen. Detta är naturligtvis en fråga av stor betydelse. Vem hade någonsin under tusentals år sett hönsfjädrar flyga upp till himlen? Att det inte kunde ske, föreföll självklart. Om inte partiet hade vederlagt påståendet, skulle många fattiga och lägre mellanbönder blivit förvirrade. För det andra, skulle kooperativen ha fått det mycket besvärligt med kadrer och, för det tredje med sådana materiella tillgångar som krediter, om inte partiet och staten hade kommit till deras hjälp. De välbärgade mellanbönderna vågade sprida sådana mossbelupna plattheter som "en hönsfjäder kan inte flyga till himlen" därför att kooperativen ännu inte hade ökat sin produktion, de fattiga kooperativen inte blivit rika kooperativ och kooperativen ännu inte vuxit i antal från några få enskilda, isolerade enheter upp till tiotusentals och hundratusentals. De vågade göra det därför, att partiet ännu inte hade fört en kraftfull, landsomfattande kampanj för att bekantgöra kooperationens fördelar, och därför, att partiet ännu inte i klara ordalag framhållit att den mossbelupna plattheten "en hönsfjäder kan inte flyga till himlen" inte längre håller streck i socialismens tidevarv. De fattiga vänder upp och ned på sitt förflutna. Det gamla systemet dör och ett nytt system håller på att födas. Hönsfjädrar flyger verkligen upp till himlen. Detta har redan hänt i Sovjetunionen. Det händer nu i Kina. Och det kommer att hända över hela världen. Många av våra lokala partiorganisationer kan inte ges hela skulden för att de försummat att ge de illa ställda bönderna ett kraftfullt stöd, ty de högre organisationerna hade ännu inte tilldelat de opportunistiska idéerna dödsstöten, de hade inte heller gjort upp omfattande planer för att befrämja den kooperativa omvandlingen och hade ännu inte givit effektiv ledning åt rörelsen över hela landet. Under år 1955 gjorde vi allt detta, och under loppet av några månader förändrades läget fullständigt. Ett stort antal människor som tidigare tittat på, kom nu i grupper över till kooperationens sida. De välbärgade mellanbönderna ändrade också tro. En del ansökte om inträde i kooperativen, och andra förberedde sig att göra det. Även den visaste bland dem vågade inte längre prata om huruvida en hönsfjäder kunde flyga upp till himlen. Luften hade helt och hållet gått ur godsägarna och de rika bönderna. Det faktum att folkregeringen bestraffade ett antal kontrarevolutionärer som stört den allmänna ordningen och försökt sabotera den kooperativa omvandlingen, spelade också en roll därvidlag. Kort sagt, en grundläggande förändring skedde i styrkeförhållandet mellan klasskrafterna i vårt land under den senare hälften av 1955: socialismen gick i höjden och kapitalismen dök ned. Med ännu ett år av hårt arbete under 1956, kommer vi att i stort ha lagt grunden för den socialistiska omvandlingen i övergångsperioden.

(Kommentar till "Vem säger att hönsfjädrar inte kan flyga till himlen")

6

De nästan allestädes närvarande högeropportunisterna inom partiet, som hindrar massorna av fattiga och lägre mellanbönder från att ta kooperationens väg, handlar i samklang med de kapitalistiska krafterna i vårt samhälle. Denna artikel ger en god beskrivning av läget. Författaren slår med stor harm mot opportunisterna och stödjer de bönder som har det illa ställt. En del människor påstås vara kommunister men visar nästan inget intresse för de socialistiska uppgifter som det nu gäller att ta itu med. I stället för att stödja de entusiastiska massorna slår de kallt vatten över dem. 1955 har varit det avgörande året i kampen mellan socialism och kapitalism i Kina. Den avgörande kampen började först rullas upp under de tre konferenser som Kinas kommunistiska partis Centralkommitté sammankallade i maj, juli och oktober. Under första halvåret 1955 var atmosfären vidrig och mörka moln hotade. Men under andra halvåret har det skett en fullständig förändring och klimatet är helt annorlunda. Som svar på Centralkommitténs maning har tiotals miljoner bondehushåll gått till handling och upprättat kooperativ. När utgivaren skriver dessa rader har över sextio miljoner bondehushåll gått in i kooperativ i hela landet. Detta är en rasande flodvåg som sveper undan alla demoner och odjur. Människor av alla slag i vårt samhälle har klart avslöjats för vad de är. Inom partiet är det likadant. Vid slutet av året kommer socialismens seger i stort att vara säkrad. Naturligtvis ligger många strider fortfarande framför oss, och ytterligare ansträngningar måste göras för att fortsätta kampen.

(Kommentar till "Opportunismens onda vind dör, socialismens förliga vind stiger")

7

Denna artikel är också intressant. Opportunister som försöker hejda tidvattnets flodvåg finns nästan överallt, men flodvågen kan aldrig hejdas och socialismen går segerrikt framåt överallt och sopar undan alla hinder. På detta sätt går samhället framåt dag för dag, i denna process omvandlas folkets tänkande, i synnerhet när revolutionen befinner sig i uppsving.

(Kommentar till "Arbetarfamiljerna är mycket ivriga för den kooperativa rörelsen")

8

Denna artikel berättar en rörande historia. Vi hoppas våra läsare ska gå igenom den noggrant. Denna uppmaning riktar jag särskilt till de kamrater, som inte tror att bondemassorna är ivriga att slå in på socialismens väg, och de kamrater som är bara alltför redo att ta upp yxan och "hugga ned" kooperativen. Över hela landsbygden växer de socialistiska faktorerna dag för dag och timme för timme. Bondemassorna pressar på för att bilda kooperativ, och en mängd intelligenta, dugliga, hederliga och entusiastiska ledare stiger fram ur folkets led. Det är verkligen en mycket uppmuntrande situation. Den allvarligaste bristen är att partiets ledare på många håll inte har rört på sig för att hålla takten. Vår nuvarande uppgift är att få de lokala partikommittéerna på olika nivåer att ta initiativet i denna sak i enlighet med den marxist-leninistiska ståndpunkten, ta det fulla ansvaret för upprättandet av kooperativ på landsbygden, leda rörelsen framåt med entusiasm, varmt gensvar och energi. Historien om greve Yeh, som påstod att han älskade drakar får inte upprepas. Man får inte bara tala om socialismen i åratal och sedan plötsligt blekna när socialismen kommer och knackar på dörren.

(Kommentar till "Ett kooperativ som massorna spontant skapade mot ledningens önskan")

9

Denna socken följer den riktiga linjen: den har redan fem jordbruksproducentkooperativ, sju hopslagna lag för ömsesidig hjälp, tre permanenta lag för ömsesidig hjälp och fjorton tillfälliga lag för ömsesidig hjälp. Det betyder att det sammanlagda medlemsantalet uppgår till 98,4 procent av de bondehushåll som bör organiseras. Före december 1954 lade socknens partiavdelning inte tonvikten i sitt ledningsarbete vid rörelsen för ömsesidig hjälp och kooperativ, och partimedlemmarna var rädda för svårigheterna med att leda lagen för ömsesidig hjälp. I stället för att "partisekreteraren hugger i och alla partimedlemmar hjälper till att sköta kooperativet", litade partiavdelningen till arbetsgruppen (tydligen sänd uppifrån). I hela landet finns det ganska många partiavdelningar på landsbygden, som är lika svaga och odugliga i fråga om jordbrukskooperationen. Förutom dessa partiavdelningar är det ganska troligt att en del partikommittéer på högre nivå också befinner sig i samma tillstånd. Det är här skon skaver. Huruvida den socialistiska omvandlingen av jordbruket kan hålla jämna steg med landets industrialisering och huruvida den kooperativa rörelsen kan utvecklas på ett sunt sätt med så få brister som möjligt och med en garanterad produktionsökning, beror på om de lokala partikommittéerna på olika nivåer snabbt och på ett riktigt sätt kan flytta över tyngdpunkten i sin ledning till jordbrukskooperationen. Arbetsgrupper bör sändas ut, men det måste göras klart att de är där bara för att hjälpa de lokala partiorganisationerna, inte för att ta deras plats och göra dem sysslolösa och fullständigt beroende. Denna socken i provinsen Kweichow uppnådde anmärkningsvärda framsteg på bara litet mer än fem månader efter det att ledningen i december 1954 förändrade sin inställning till arbetet. I stället för att vara beroende av arbetsgruppen högg de själva i, och partimedlemmarna slutade vara rädda för svårigheter. En förändring av detta slag beror först och främst på sekreterarna i partikommittéerna på alla nivåer — provins och autonomt område, prefektur och autonom prefektur, härad och autonomt härad och distrikt — såväl som på partiavdelningarnas sekreterare. De måste själva ta det fulla ansvaret för jordbrukskooperationen. Att vara rädd för besvär och svårigheter och vägra att hugga i när man ställs inför denna stora uppgift, och i stället bara lämna över den till partiets avdelningar för arbetet på landsbygden eller till arbetsgrupperna — en sådan inställning kommer inte bara att göra det omöjligt att genomföra uppgiften utan också att skapa ganska många besvär.

(Kommentar till "Hur Chunghsins socken i Fengkangs härad under partiavdelningens ledning satte igång rörelsen för ömsesidig hjälp och kooperation")

10

Artikelförfattaren säger att det var efter ett gemensamt möte med direktörerna för kooperationen i häradet som detta kooperativ utvecklade praktiken att övergå från tillfälliga kontrakt till kontrakt baserade på årstiderna. Härav kan man se att ledningen i häradet är mycket viktig. Vi hoppas att det ledande organet i vart och ett av Kinas mer än tvåtusen häraden noga ska följa sin kooperativa rörelses utveckling, fastställa problemen, arbeta fram lösningar på dem, i rättan tid inkalla möten med direktorerna för alla kooperativen eller några utvalda, fatta beslut och snabbt genomföra dem. Vänta inte till dess att problemen tornar upp sig och åstadkommer en massa besvär innan ni tar itu med dem. Ledare måste gå i spetsen för rörelsen och inte släpa efter den. I varje härad ärdet partiets häradskommitté som bör spela huvudrollen i att leda.

(Kommentar till "Kontrakt baserade på årstiderna")

11

Detta material är mycket övertygande. En sund omvandling till kooperativ på en ort beror på partiets politik och arbetsmetoder. Om vårt partis riktlinjer for omvandlingen till kooperativ är korrekta, om dess arbetsmetoder för att mobilisera massorna till att gå in i kooperativen inte äregenmäktiga och förenklade, utan partiet förklarar och analyserar saker och ting för massorna och helt och fullt litar till deras initiativ och vilja, bör det inte vara så svårt att genomföra omvandlingen till kooperativ och höja avkastningen. Byn Tungchuankuo i Hsingtai härad i provinsen Hopei ligger i ett gammalt befriat område. Redan före 1952 hade alla de sjuttio hushållen i byn gått in i lagen för ömsesidig hjälp. De hade en stark partiavdelning och i Wang Chi-chi en ledare som åtnjöt massornas förtroende. Alla förutsättningarna var mogna. Därför organiserade byn 1952 ett kooperativ och genomförde omvandlingen till halvsocialistiskt kooperativ på drygt en månad. Vad ska göras på platser där förutsättningarna inte är så mogna som i denna by? Då är det fråga om att skapa förutsättningarna, och det kan göras på några månader, ett år eller något mer. De nödvändiga förutsättningarna kan skapas medan arbetet pågår. Att upprätta några små kooperativ betyder att skapa förutsättningar för den kooperativa omvandlingen av hela byn, hela socknen och hela distriktet. Detta material om Tungchuankuo förklarar också utförligt hur en partiavdelning bör bedriva propaganda och fostran bland massorna och hur den bör lita till massornas initiativ och vilja att själva upprätta kooperativ. Metoden med "omvänd propaganda"[2], som användes i denna by, är väl värd att uppmärksamma. Materialet beskriver hur kooperativet följde en sick-sack-kurs, då det tog itu med att organisera och kontrollera arbetet och gick vidare för att uppnå stor framgång i att öka produktionen från år till år. Fakta visar att detta kooperativ är sunt. Rättesnöret för varje kooperativs bedömning av om det är sunt eller inte, är huruvida dess produktion ökar och hur mycket den ökar.

(Kommentar till "Hela byn gick in i kooperativet på drygt en månad")

12

Detta material påvisar sanningen att varje kooperativ där oreda råder, kan ställas i ordning. Eftersom kooperativets medlemmar alla är arbetande bönder kan meningsskiljaktigheterna mellan de olika skikten, vilka de än må vara till slut utjämnas. En tid rådde det verkligen oreda i en del kooperativ, men enda orsaken var att de inte fick någon ledning från partiet, som inte förklarade sin politik och sina åtgärder för massorna. "Vi vet att det är bra att sätta upp ett kooperativ. Men när vi gjorde det, brydde sig ingen om oss, varken häradets partikommitté, distriktets partikommitté eller den lokala partiavdelningen. De hade kanske inga höga tankar om vår fattiga by, de kunde inte äta och leva gott här, och därför kom de aldrig hit." Detta och detta allena är orsaken till den oreda som finns. Utan ledning från partiet uppstår det naturligtvis oreda. Så snart ledning ges, upphör oredan. Detta material ställer också frågan om kooperativ kan upprättas i efterblivna byar. Svaret är "ja". Det kooperativ författaren beskriver ligger just i en efterbliven by. Ungefär fem procent av landets alla byar är efterblivna. Vi måste upprätta kooperativ i alla dessa byar och under kamp för det utplåna deras efterblivenhet.

(Kommentar till "Ett kooperativ i oreda ställs i ordning")

13

Detta är ett vanligt men allvarligt problem. Partikommittéerna på alla nivåer och de kamrater som sänts att vägleda arbetet med landsbygdsområdena, bör ägna det full uppmärksamhet. Det är absolut nödvändigt att de nuvarande fattiga bönderna och de nya lägre mellanbönderna intar den ledande ställningen inom kooperativets ledande instans, med de gamla lägre mellanbönderna och de nya och äldre övre mellanbönderna som hjälpstyrka. Endast på detta sätt kan enhet mellan de fattiga bönderna och mellanbönderna uppnås, kooperativen konsolideras, produktionen utvidgas och den socialistiska omvandlingen av hela landsbygden genomföras på ett riktigt sätt i enlighet med partiets politik. Utan denna förutsättning kan inte enhet mellan fattiga bönder och mellanbönder uppnås, kan inte kooperativen befästas, kan inte produktionen utvidgas och kan inte den socialistiska omvandlingen av hela landsbygden genomföras. Många kamrater förstår inte detta. De vidhåller att det var nödvändigt för fattigbönderna att inta ledarställningen under jordreformen, eftersom fattigbönderna då utgjorde 50, 60 eller 70 procent av landsbygdsbefolkningen och ännu inte flyttat upp i mellanböndernas läge, medan mellanbönderna vacklade i fråga om jordreformen. Följaktligen var det en verklig nödvändighet. De påstår att vi nu befinner oss i den period då jordbrukets socialistiska omvandling försiggår och att flertalet av de före detta fattigbönderna blivit nya mellanbönder. De säger ytterligare att de gamla mellanbönderna äger rikligt med produktionsmedel och att det är omöjligt för kooperativen att, utan deras medverkan, ta itu med bristen på produktionsmedel. Därför vidhåller dessa kamrater, att vi inte längre ska föra fram parollen om att stödja sig på de fattiga bönderna och trygga deras ledande ställning, och att denna paroll är skadlig för den kooperativa rörelsen.

Detta är, anser vi, en felaktig synpunkt. Om arbetarklassen och kommunistiska partiet i en socialistisk anda och medelst det socialistiska systemet ska grundligt omvandla hela systemet med småböndernas privata ägande av produktionsmedlen kan de göra det på ett relativt smidigt sätt enbart genom att lita till den breda massan av fattiga bönder, som förut bildade halvproletariatet. Annars blir det verkligt svårt att genomföra denna omvandling. Ty halvproletariatet på landsbygden håller mindre envist fast vid småböndernas privata ägande av produktionsmedlen. De är mer beredda att acceptera socialistisk omvandling. De flesta av dem har nu blivit nya mellanbönder, men med undantag för en del av dem som blivit välbärgade, har flertalet av de nya mellanbönderna en högre politisk medvetenhet eftersom de lätt kan dra sig till minnes sitt forna elände. Sedan finns de gamla lägre mellanbönderna. Deras ekonomiska status och politiska inställning skiljer sig från de nya och gamla mellanböndernas övre skikt, dvs de välbärgade eller ganska välbärgade liknar mer eller mindre mellanbönderna. Därför måste vi under den kooperativa omvandlingen ägna uppmärksamhet åt:

1) de fattiga bönderna som fortfarande har svårigheter;
2) det lägre skiktet bland de nya mellanbönderna och
3) det lägre skiktet bland de gamla mellanbönderna.

Dessa tre grupper är mer beredda att acceptera en socialistisk omvandling. De bör bli de första som dras in i kooperativen grupp för grupp och från det ena stadiet till det andra; dessutom bör vi bland dem utse ett visst antal, som har högre politisk medvetenhet och större organisatorisk förmåga, och utbilda dem till ryggrad i ledningen för kooperativen och vara noga med att välja dem särskilt ur de nuvarande fattiga böndernas och de nya lägre mellanböndernas led. Detta betyder inte att på nytt fastställa klassernas läge på landsbygden, utan är en politisk linje som under den kooperativa omvandlingens gång noga ska följas av partiavdelningarna och av de kamrater som sänts ut att vägleda arbetet och som bör offentligen klargöras för bondemassorna. Vi menar inte heller, att de välbärgade mellanbönderna ska hållas utanför kooperativen. Vad vi menar är, att de ska släppas in endast när de har höjt sin socialistiska medvetenhet och är villiga att gå med och acceptera de fattiga böndernas ledarskap (inklusive de nuvarande fattiga bönderna samt alla de nya lägre mellanbönderna som förr var fattigbönder), och att vi inte med deras oxar och jordbruksredskap i tankarna tvingar dem att gå med om de inte vill. De som redan är med i kooperativen får blir kvar om de så önskar. De som har ansökt om utträde, men har övertygats att ändra uppfattning, får också bli kvar. Kooperativ kan organiseras även där produktionsmedlen är ganska obetydliga, vilket har bevisats av de många kooperativ som organiserats av fattiga och lägre mellanbönder. Dessutom menar vi inte, att inte en enda välbärgad mellanbonde bör tillåtas tjäna som kader i ett kooperativ. Några få välbärgade mellanbönder, vilka är väl ansedda bland flertalet av kooperativets medlemmar för sin högre socialistiska medvetenhetsnivå, sitt intresse för kooperation och sin kunnighet, kan tjäna som kadrer. Emellertid är det absolut nödvändigt att åt fattigbönderna trygga den ledande ställningen i kooperationen (för att upprepa, de som nu är fattiga bönder och alla de nya lägre mellanbönder, som förut var fattiga bönder, vilka tillsammans utgör flertalet eller det överväldigande flertalet av landsbygdsbefolkningen). Vad det ledande organets sammansättning angår bör de utgöra ungefär två tredjedelar, medan mellanbönderna (inklusive de gamla mellanbönderna och de nya och gamla övre mellanbönderna) bör utgöra omkring en tredjedel men inte mera. Vad den ledande principen angår måste kooperativen följa politiska riktlinjer som är till nytta för såväl fattiga bönder som mellanbönder och inte skadar någon av deras intressen. I detta syfte är det likaledes nödvändigt att trygga den ledande ställningen åt de fattiga bönderna. I de kooperativ, där mellanbönderna innehar den ledande ställningen, blir de fattiga bönderna vanligen knuffade åt sidan och deras intressen kränks. Erfarenheterna från Kaoshans socken i Changshas härad, provinsen Hunan, visar till fullo att det är absolut nödvändigt och möjligt att upprätta de fattiga böndernas ledande ställning och att på denna grund fast enas med mellanbönderna. De visar också hur farligt det kan bli om det inte görs. Artikelns författare förstår till fullo partilinjen. Den metod som användes var också riktig, nämligen, att först genomföra den brådskande uppgiften att öka produktionen och sedan trygga de fattiga böndernas ledande ställning inom ledningen. Resultatet blev att de fattiga bönderna hade all heder av sitt arbete, och att också mellanbönderna blev imponerade.

Författaren säger oss också något mycket viktigt. Är det bättre att upplösa ett kooperativ, som befinner sig i oreda, än att skaka om det ordentligt och hjälpa det att ta sig ur oredan och fram till en sund grundval? Är det möjligt att ställa ett sådant kooperativ i ordning och befästa det? Han säger oss på ett mycket övertygande sätt att vi, i stället för att upplösa "III:e klasskooperativen", bör gripa oss an med arbetet att reda upp dem. Efter ett sådant kraftprov, är det möjligt för ett "III:e klasskooperativ" att bli ett "I:a klasskooperativ". Denna erfarenhet delas av många andra orter runtom i landet, och är inte begränsat till Kaoshans socken i Changshas härad.

(Kommentar till "Hur den ledande ställningen i Wutangs jordbruksproducenters kooperativ övergick från mellanbönderna till fattigbönderna")

14

Den fråga som här tas upp är av allmän betydelse. Det är nödvändigt att enas med mellanbönderna och fel att inte göra det. Men vem bör arbetarklassen och kommunistiska partiet lita till på landsbygden för att enas med mellanbönderna och uppnå den socialistiska omvandlingen av hela landsbygden? Sannerligen inga andra än fattigbönderna. Så var fallet tidigare, när vi förde kamp mot godsägarna för att genomföra jordreformen, och så är fallet idag, när kampen förs mot rika bönder och andra kapitalistiska element för att uppnå jordbrukets socialistiska omvandling. Under båda dessa revolutionära perioder vacklade mellanbönderna i det inledande skedet. Endast då mellanbönderna klart ser åt vilket håll vinden blåser och endast då revolutionens seger är i sikte, kommer de över på revolutionens sida. Fattigbönderna måste påverka mellanbönderna och vinna över dem, så att revolutionen breddas dag för dag till den slutliga segern. Förvaltningskommittéerna i jordbruksproducentkooperativen idag, liksom bondeföreningarna förr i tiden, måste dra till sig de gamla lägre mellanbönderna och en del nya och gamla övre mellanbönder, sådana som är representativa för detta skikt och har relativt hög politisk medvetenhet. Men det bör inte finnas för många av dem i kommittén, ungefär en tredjedel är den rätta proportionen. De övriga två tredjedelarna bör vara fattigbönder (både nuvarande fattigbönder och nya lägre mellanbönder som tidigare var fattigbönder). Allmänt talat bör nyckelposterna i kooperativet innehas av fattigbönder (för att upprepa: både nuvarande fattigbönder och alla de nya lägre mellanbönder som tidigare var fattigbönder). Men sådana poster kan också innehas av gamla lägre mellanbönder och en del av de nya och gamla högre mellanbönder som har en hög politisk medvetenhet och verkligen är ärliga och dugliga. I Fuans härad i provinsen Fukien har ett kooperativ som leds av fattigbönder och ett annat som leds av mellanbönder intagit olika ställning till socialismens sak. Detta gäller överallt och bör inte betraktas som en enstaka företeelse.

(Kommentar till "En lärdom som dragits ur ett 'mellanbondekooperativs' existens jämsides med ett 'fattigbonde-kooperativ' i Fuans härad")

15

Detta material är nyttigt och värt allmän uppmärksamhet. Det beskriver strömningarna bland de olika skikten på landsbygden. Mest entusiastiska för den kooperativa omvandlingen är de fattiga bönderna. Många mellanbönder vill "vänta och se ett tag" och önskar "stå utanför och vara fria", framför allt därför att de vill komma underfund med om det skulle vara en dålig affär för dem att investera sina produktionsmedel i kooperativen; de kan svänga in på antingen den ena eller den andra vägen. Många välbärgade mellanbönder känner en stark ovilja mot kooperation. De värsta av dem säljer sina produktionsmedel och smusslar undan pengarna eller sätter upp falska kooperativ och ett fåtal slår sig till och med ihop med godsägare och rika bönder. Vi hoppas att alla de kamrater som deltar i arbetet på landsbygden ska noggrant iaktta och analysera strömningarna bland de olika skikten på sina orter, så att de kan anta en politik som är avpassad till förhållandena. Materialet nämner den felaktiga tendensen att ägna sig åt kooperativen på bekostnad av lagen för ömsesidig hjälp och rekommendera allomfattande planering och allsidiga överväganden, och detta är riktigt. "Nätverket av ömsesidig hjälp och kooperation" är en god idé som tar hänsyn till både kooperativen och lagen för ömsesidig hjälp, så att kooperativen verkligen kan hjälpa lagen för ömsesidig hjälp och enskilt arbetande bönder att lösa sina nuvarande svårigheter i produktionen. Fattigbondefonden måste genast göras tillgänglig för byarna. De fattiga bönder som ännu inte har gått in i kooperativ bör få veta att de kan få bidrag ur denna fond så snart de går in.

(Kommentar till ”Nytt läge och nya problem")

16

Detta kooperativs politik är riktig. Alla kooperativ bör göra samma sak. I sina resolutioner eller direktiv till frågan om den kooperativa omvandlingen bör provinserna påpeka att alla kooperativ har på sitt ansvar att lösa svårigheterna för änkor, föräldralösa och andra medlemmar som är utan försörjare och inte har någon arbetskraft (det var riktigt att ta in sådana som medlemmar) och likaså för de medlemmar som har arbetskraft men lider svårt. Nu finns det ganska många kooperativ som saknar den socialistiska andan att bistå familjer i nöd och som till och med stänger ute fattiga bönder. Detta är helt felaktigt. Regeringen har nu inrättat en fattigbondefond som kan hjälpa dessa att lösa problemen om oxar och jordbruksredskap, men som ännu inte kan lösa problemen för en del fattigbondefamiljer som har brist på arbetskraft. Den kan inte heller helt lösa problemen för en del andra familjer som lider brist på föda före den nya skörden. Dessa problem kan lösas endast genom att lita till styrkan hos massorna i kooperativen.

(Kommentar till "Partiavdelningen i Chingfengs socken i Hsiangtans härad hjälper fattiga kooperativmedlemmar att övervinna sina svårigheter")

17

Här är en verkligt intressant berättelse. Socialismen, som är något nytt, kommer till endast genom hård kamp mot det som är gammalt. Vid en tidpunkt följer en del av samhället envist en inarbetad rutin. Vid en annan tidpunkt är precis samma människor fullt i stånd att ändra sin inställning och gynna det nya. Under första halvåret 1955 var de flesta välbärgade mellanbönder fortfarande emot kooperationen, men under andra halvåret ändrade sig en del av dem och uttryckte en önskan om att gå med i kooperativen — fastän några gjorde det i hopp om att skaffa sig ledningen i kooperativen. Ytterligare en grupp vacklade mycket, sade att de ville gå med men var i själ och hjärta motsträviga. En tredje grupp var envisa motståndare och ville fortfarande vänta och se. I denna sak bör partiorganisationerna på landsbygden ha tålamod med detta skikt och ge det tid. För att trygga de fattiga böndernas och de nya lägre mellanböndernas ledande ställning i kooperativens ledning, kan det mycket väl visa sig vara en fördel om en del av de välbärgade mellanbönderna går in i kooperativen något senare.

(Kommentar till "De valde beslutsamt kooperationens väg")

18

Livsblodet i allt ekonomiskt arbete är politiskt arbete. Detta gäller alldeles särskilt i en tid då samhällssystemet och det ekonomiska systemet genomgår grundläggande förändringar. Den jordbrukskooperativa rörelsen har från första början varit en hård ideologisk och politisk kamp. Inget kooperativ kan upprättas utan att genomgå en sådan kamp. Innan ett helt nytt samhällssystem kan byggas på det gamlas plats, måste platsen sopas ren. Rester av gamla idéer, som återspeglar det gamla systemet, kommer alltid att finnas kvar i människors sinnen under lång tid, och försvinner inte lätt. Sedan ett kooperativ har upprättats, måste det genomgå många fler strider innan det kan befästas. Till och med då, kan det falla samman i det ögonblick det slappnar av i sina bemödanden. Ett exempel härpå är Sanlouszukooperativet i Hsiehyu härad, provinsen Shansi, som nästan föll ihop av brist på fortsatta bemödanden just efter att det konsoliderats. Inte förrän den lokala partiavdelningen hade kritiserat sina misstag, återupptagit masskolningen för socialismen och mot kapitalismen och återupptagit sitt politiska arbete, övervanns krisen och kooperativet kunde växa på nytt. Bekämpandet av spontana tendenser till kapitalism, vilka kännetecknas av själviskhet, och befrämjandet av socialismens anda, som gör principen att förbinda det kollektiva intresset med det individuella till en norm för bedömning av alla ord och handlingar — dessa är de ideologiska och politiska garantierna för den gradvisa övergången från den utspridda småbondehushållningen till den kooperativa storhushållningen. Detta medför en oerhörd massa hårt arbete som måste genomföras konkret och omsorgsfullt i enlighet med böndernas egen levande erfarenhet och inte på ett klumpigt och förenklat sätt. Det bör utföras, inte isolerat från våra ekonomiska åtgärder utan i samband med dem. Vi har redan en ganska rik erfarenhet av detta slags arbete i landsomfattande skala. Bevis för detta finns i så gott som varje artikel i denna bok.

(Kommentar till "En allvarlig läxa")

19

Ståndpunkten i denna artikel är riktig. Kooperativen måste betona vikten av att utföra politiskt arbete väl. Det grundläggande kravet i politiskt arbete är att ständigt bibringa bondemassorna socialistisk ideologi och kritisera kapitalistiska tendenser.

(Kommentar till "Politiskt arbete i Changkuochuangs kooperativ")

20

Denna situation förtjänar att uppmärksammas. Bland de välbärgade bönderna finns allvarliga tendenser till kapitalism. Dessa tendenser kommer att stegras om vi på minsta sätt försummar det politiska arbetet bland bönderna, inte bara under den kooperativa omvandlingen utan även under en mycket lång period därefter.

(Kommentar till "En beslutsam kamp måste föras mot tendensen till kapitalism")

21

Detta är en mycket bra redogörelse för hur ett kooperativ ska konsolideras, och den bör rekommenderas. Ett nytt samhällssystems födelse åtföljs alltid av bifallsrop och smädelser, det vill säga, det nya systemets överlägsenhet propageras och det gamlas efterblivenhet kritiseras. Det är omöjligt att under lugn stämning genomföra en så omvälvande uppgift som att få cirka 500 miljoner kinesiska bönder att företa en socialistisk omvandling. Därför anstår det oss kommunister att utföra tålmodig, livlig och lättförståelig propaganda och fostran bland bondemassorna, vilka är nedtyngda av det gamla systemets bördor. Detta görs nu i varje del av landet, och många av de kamrater som deltar i arbetet på landsbygden, har visat sig vara goda propagandister. Den metod som beskrivs i denna artikel, "gör fyra jämförelser och fem uträkningar"[3] , är utmärkt för att i lättförståeliga ordalag för bönderna klara ut vilket system som är bra och vilket som är dåligt. Den har stor övertygande kraft. Den är helt olik den metod som används av vissa kamrater, som inte är så bra på propaganda och inte kan komma med något övertygande utan bara säger: "Antingen följer ni kommunistiska partiets väg eller Chiang Kai-sheks," och på så vis försöker underkuva åhörarna genom att hota att sätta etiketter på dem. Den är en metod som utgår från böndernas egna erfarenheter på orten och ger dem en detaljerad analys, därav dess stora övertygande kraft.

(Kommentar till "Bra erfarenheter för hur ett kooperativ ska konsolideras")

22

Sabotage mot den kooperativa rörelsen från kontrarevolutionärernas sida är en vanlig företeelse, inte alls begränsad till Tuyuns härads femte distrikt i provinsen Kweichow, men mycket lite skrivs om det i liknande skrifter i andra provinser. Under loppet av den kooperativa omvandlingen måste alla kamrater som arbetar på landsbygden ägna stor uppmärksamhet åt kampen mot kontrarevolutionär skadegörelse. Som i detta distrikt i Tuyuns härad bör säkerhetsgrupper sättas upp i kooperativen med medlemmar av partiet och ungdomsförbundet som sitt starkaste stöd. Det är absolut nödvändigt att distriktets partikommitté, under ledning och övervakning av häradets, studerar läget, genomför propaganda och förklarar saker och ting för folk inom och utom partiet, och får massorna att vara på sin vakt mot kontrarevolutionär skadegörelse. Sedan bör den undersöka, rensa ut och straffa de kontrarevolutionärer och andra dåliga element som har nästlat sig in i kooperativens ledande organ. De som ska rensas ut måste dock vara inbitna kontrarevolutionärer och dåliga element. Bra folk eller människor som bara har en del brister får inte stämplas som dåliga. I synnerhet måste straffen vara skäliga, och de måste godkännas av häradsmyndigheterna.

(Kommentar till "Bedriv beslutsam kamp mot kontrarevolutionärt sabotage")

23

För att bygga ett stort socialistiskt samhälle är det av största vikt att mobilisera kvinnornas breda massor till att delta i produktiv verksamhet. I produktionen måste män och kvinnor erhålla lika lön för lika arbete. Verklig jämlikhet mellan könen kan förverkligas endast under den process i vilken samhället som helhet genomgår en socialistisk omvandling.

(Kommentar till "Kvinnorna är nu ute på arbetsfronten")

24

Detta är en utmärkt artikel som kan tjäna som referensmaterial för alla orter. Ungdomen är samhällets mest aktiva och dynamiska kraft. Den är ivrigast att lära och minst konservativ i sitt tänkande. Detta gäller särskilt i socialismens era. Vi hoppas att de lokala partiorganisationerna på alla orter i samarbete med ungdomsförbundets organisationer ska ägna särskild uppmärksamhet åt att ge fritt spelrum åt våra ungdomars energi och inte bara ta dem för givna och förbise deras särdrag. Naturligtvis bör de unga lära av äldre människor och så långt som möjligt försöka vinna deras samtycke när de vill göra nyttiga saker. De äldre är mer betungade av konservativa idéer och hämmar ofta de unga i deras progressiva verksamhet. De låter sig inte övertygas förrän de unga har lyckats med något. Allt detta beskrivs på ett utmärkt sätt i artikeln. Naturligtvis ska man inte kompromissa med konservativa idéer. Nåväl, låt oss göra ett försök, och om det lyckas kommer de äldre att ge med sig.

(Kommentar till "Ungdomens stötbrigad i Jordbruksproducentkooperativet nr 9 i Hsinpings socken i Chungshans härad")

25

Här är ännu en bra artikel som kan tjäna som referensmaterial för alla orter. Den nämner organiseringen av mellanskolelever och dem som gått ur grundskolan till att delta i den kooperativa rörelsen. Detta är värt speciell uppmärksamhet. Alla dylika utbildade ungdomar som kan bege sig ut och arbeta på landsbygden bör vara glada att göra det. Landsbygden är en stor värld där man kan uträtta mycket.

(Kommentar till "Erfarenheter av hur den kooperativa omvandlingen planerades i en socken")

26

Här är en till: Chen Hsueh-meng. I Kina är dylika hjältar legio, men det är synd att våra författare inte söker rätt på dem. Vad de människor angår, som beger sig till landsbygden för att vägleda den kooperativa rörelsen så ser de mycket men skriver föga.

(Kommentar till "Chen Hsueh-meng, föregångsman i den kooperativa omvandlingen")

27

Denna välskrivna artikel är värd att rekommendera till alla partiets och ungdomsförbundets kommittéer på härads- och distriktsnivå och till partiets och ungdomsförbundets avdelningar i alla socknar. Alla kooperativ bör följa det exempel som här beskrivs. Författaren förstår partiets linje och träffar huvudet på spiken. Språket är bra, artikeln är lättläst och har ingen bismak av stereotypt partiskriveri. Vi vill här fästa läsarens uppmärksamhet på att många av våra kamrater är hemfallna åt stereotypt partiskriveri och att artiklarna som de tillverkar inte är livfulla, saknar friskhet och ger läsaren huvudvärk. De bryr sig inte om satsbildning eller uttryckssätt och de är förtjusta i en stil som är en korsning mellan det litterära språket och vardagsspråket, ibland långrandig och oredig, ibland korthuggen och ålderdomlig, som om de ville plåga läsaren. Ganska många av de över 170 artiklar som utvalts för denna bok osade kraftigt av stereotypt partiskriveri. Endast efter upprepade putsningar blev de någorlunda läsbara. Ändå förblev några få ganska oklara och svåra att förstå. De har tagits med enbart for sitt innehålls skull. Hur länge ska det dröja innan vi ser mindre av detta stereotypa partiskriveri, som ger oss sådan huvudpina? Det är en uppgift för de kamrater som arbetar såsom redaktörer på våra tidningar och tidskrifter att ägna uppmärksamhet åt denna sak, be sina bidragsgivare att skriva sammanhängande och livfullt och själva påta sig att putsa manuskripten.

(Kommentar till "Det stora politiska arbetet i kooperativen")

28

Det kooperativ som här presenteras är "fattiglapparnas kooperativ" som leds av Wang Kuo-fan. Flit och sparsamhet bör vara principen för skötseln av alla våra jordbruksproducentkooperativ, ja, av alla våra ekonomiska företag. Flit och sparsamhet bör tillämpas vid skötseln av fabriker och butiker och alla statsägda, kooperativa och övriga företag. Denna princip bor iakttas i allt som görs. Den är principen for att ekonomisera, en av grundprinciperna i socialistisk hushållning. Kina är ett stort land, men det är alltjämt mycket fattigt. Det kommer att ta flera decennier att göra Kina välmående. Även då måste vi fortfarande iaktta principen om flit och sparsamhet. Men det är under de närmaste decennierna, under loppet av flera femårsplaner, som vi alldeles särskilt måste betona flit och sparsamhet och ägna särskild uppmärksamhet åt att ekonomisera. Det finns nu många kooperativ som ägnar föga uppmärksamhet åt att ekonomisera. Detta är en osund tendens som genast bör rättas till. Kooperativ som sköts med flit och sparsamhet finns det i varje provins och härad, och deras exempel bör göras kända för alla att följa. De kooperativ som är flitiga och sparsamma, som får den högsta avkastningen och gör bra ifrån sig på alla områden bör prisas, medan de som är slösaktiga, får mycket låg avkastning och klarar sig dåligt i alla avseenden bör kritiserar.

(Kommentar till "Sköt kooperativet med flit och sparsamhet")

29

Detta är en långsiktig sjuårsplan för ett stort kooperativ (de kallar det för kollektivjordbruk, d.v.s. ett kooperativ) som kommer att omfatta hela socknens dryga tusen hushåll. Planen kan för alla orter tjäna som material att referera till. Folk kommer att förstå behovet av denna typ av långsiktig plan sedan de har gått igenom dess innehåll. Människosläktets utveckling sträcker sig hundratusentals år tillbaka i tiden men här i Kina är det först idag som betingelser har säkrats för en planerad utveckling av vår ekonomi och vår kultur. Nu när dessa förutsättningar finns kommer vårt land att förändras från år till år. Förändringarna under varje femårsperiod blir avsevärda, och ännu större blir de efter flera femårsperioder.

(Kommentar till "Kollektivjordbruket Röda stjärnans långtidsplan")

30

Detta är en bra artikel. Alla bör läsa den, och kooperativ på alla orter kan se efter i den när de gör upp sina egna långtidsplaner. Som författaren så träffande uttrycker det: "Hela processen med att göra upp en produktionsplan är en process av kamp mellan avancerat och konservativt tänkande." Konservativa tankar ställer till med problem nästan överallt. För att övervinna dem och föra produktionskrafterna och produktionen ett stort steg framåt bör alla orter och kooperativ göra upp sina egna långtidsplaner.

(Kommentar till "Ett kooperativs treårsplan för produktionen")

31

Denna socken har gjort upp en tvåårsplan för den kooperativa omvandlingen, höjd produktion, vattenreglering, konsolidering av partiets och ungdomsförbundets organisationer, kultur- och utbildningsarbete och så vidare, och likadant bör varje socken i Kina göra. En del människor säger, det är svårt att göra upp planer, men hur lyckades då denna socken med det? Under 1956 bör varje härad, distrikt och socken i vårt land göra upp en allsidig plan som innefattar fler områden än den ovannämnda: t.ex. binäringar, handel, finanser, skogsodling och hälsovård. Även om planen är lite grov och inte helt stämmer överens med de verkliga förhållandena, är den bättre än ingen plan alls. Om en eller två härad, distrikt eller socknar i en provins kan framställa relativt bra planer, kan dessa omedelbart spridas och tjäna som föredömen för andra härad, distrikt och socknar. Planering sägs vara svår, men den är faktiskt inte så svår.

(Kommentar till "Yitao sockens allomfattande plan")

32

Denna artikel är mycket nyttig och kan tjäna som material som alla härad kan åberopa. I sin allomfattande planering bör varje härad utstaka en lämplig plan för vattenreglering. Vattenreglering är en viktig åtgärd för att säkra ökad jordbruksproduktion. Små projekt ligger gott och väl inom varje härads, distrikts, sockens och kooperativs förmåga, och det är därför ytterst viktigt att planer görs upp och genomförs i stadier under ett antal år för att säkra bevattning under perioder av torka och dränering i översvämningstider, bortsett från tillfällig och okontrollerbar översvämning eller torka. Detta är fullt genomförbart. Organiserade i kooperativ har massorna en väldig styrka. Problemen med vanliga översvämningar och torka vilka i tusentals år var omöjliga att kontrollera, kan nu lösas på några få år.

(Kommentar till "Se till att var och en har en mou bevattnad jord")

33

Svinuppfödning är en viktig sak som står i direkt samband med gödselanskaffning, köttillgången och förtjänsten av utländsk valuta medelst export. Alla kooperativ bör därför ta med svinuppfödning i sina planer, och provinserna, prefekturerna, häradena och distrikten bör naturligtvis ha sina egna planer. Svinfoder är lätt att anskaffa: vissa slags gräs och bladen av vissa träd, sötpotatis och dess blast duger alla till svinfoder, och det behöver inte nödvändigtvis vara spannmål, än mindre en mängd spannmål. Förutom kooperativens kollektiva svinuppfödning bör varje bondehushåll rådas att föda upp ett eller flera svin, och detta mål ska uppnås i stadier på några år. Naturligtvis måste undantag göras för vissa nationella minoritetsområden där svinuppfödning är tabu och för vissa familjer som är mot svinuppfödning av religiösa skäl. En rad åtgärder bör vidtas för att belöna svinuppfödning, och erfarenheterna från Shanghuas kooperativ i provinsen Chekiang kan tjäna som referensmaterial för alla orter.

(Kommentar till "Här uppföds massor av svin")

34

Före jordbrukets kooperativa omvandling var överskottet på arbetskraft ett problem i många delar av landet. Sedan dess har många kooperativ kommit i knipa genom brist på arbetskraft och insett behovet av att mobilisera kvinnomassorna, som tidigare inte arbetat på åkrarna, till att inta sin plats på arbetsfronten. Detta var en viktig utveckling, som kom som en överraskning för många. I allmänhet väntade folk sig ett överflöd på arbetskraft i kooperationens kölvatten. Det fanns redan ett överskott, hur skulle det gå om det blev ännu större? På många håll skingrade kooperationen i praktiken sådana farhågor, eftersom problemet inte blev överflöd utan brist på arbetskraft. Några orter fick överflöd på arbetskraft under en tid efter kooperativens bildande, men det var därför att de ännu inte byggt ut produktionens omfattning, satt igång mångskiftande ekonomiska företag eller börjat med intensiv odling. På många platser blir bristen på arbetskraft tydlig allteftersom produktionen tilltar i omfattning, antalet företag ökar, ansträngningarna för att omdana naturen blir bredare och intensivare och arbetet utförs noggrannare. Detta är bara början, och det kommer att bli tydligare för varje år. Det blir likadant sedan jordbruket har mekaniserats. I framtiden kommer det att uppstå alla slags företag som ingen förut drömt om, och jordbrukets avkastning kommer att stiga flera gånger om, tio gånger eller flera tiotals gånger över dess nuvarande nivå. Utvecklingen inom industrin, kommunikationerna och handeln kommer att överträffa tidigare generationers föreställningar. Likadant med vetenskap, kultur, utbildning och hälsovård. Kvinnorna utgör i Kina en väldig reserv av arbetskraft. Denna reserv bör utnyttjas i kampen för att bygga ett mäktigt socialistiskt land. Principen om lika lön för lika arbete till män och kvinnor måste genomföras för att uppmuntra kvinnorna till att delta i produktiv verksamhet. Alla kooperativ kan använda erfarenheterna från Chienteh härad i provinsen Chekiang.

(Kommentar till "Bristen på arbetskraft kan lösas genom att samla kvinnorna till att delta i produktionen")

35

Detta är också ett vanligt problem. Erfarenheterna från dessa bägge kooperativ visar att det under nuvarande produktionsförhållanden redan finns ett överskott på omkring en tredjedel av arbetskraften. Det som förr krävde tre personer kan efter den kooperativa omvandlingen göras av två, vilket visar socialismens överlägsenhet. Var kan vi finna en användning för överskottet på en tredjedel eller mer av arbetskraften? För det mesta, fortfarande på landsbygden. Socialismen har inte bara befriat det arbetande folket och produktionsmedlen från det gamla samhällets bojor utan också frigjort naturens oändliga tillgångar som det gamla samhället inte kunde utnyttja. Massorna har en skaparkraft utan gräns. De kan organisera sig för att ta itu med alla arbetsområden och verksamhetsgrenar där de kan ge fritt utlopp åt sin energi, hugga tag i produktionen med större intensitet och i bredare omfattning och ta initiativ till allt fler åtgärder för sin egen välfärd. Hittills har vi inte berört jordbrukets mekanisering. Med mekanisering kan mycket mer arbetskraft sparas. Kan vi finna användning för den? Ja, det kan vi, enligt erfarenheterna från vissa mekaniserade statsjordbruk. Allteftersom produktionens omfattning utvidgas stiger antalet företag och arbetet utförs mer intensivt. Då finns ingen grund till oro för att arbetskraft inte kommer att användas.

(Kommentar till "Vi fann användning för överskottet på arbetskraft")

36

Förhållandena i detta härad visar oss också att det går att i byarna finna användning för landsbygdens överskott på arbetskraft. Då förvaltningen förbättras och produktionens omfattning utvidgas kan varje arbetsför man och kvinna arbeta fler dagar om året. I stället för drygt hundra arbetsdagar för mannen och några tiotal för kvinnan, så som det beskrivs i denna artikel, kan en man arbeta över tvåhundra dagar och en kvinna drygt hundra eller ännu mer. En del kooperativ i andra delar av landet har redan nått denna nivå. Binäringarna måste ha en säker marknad och får inte utvecklas i blindo, det är riktigt. Ser man landet som helhet, fyller produktionen från jordbrukets binäringar till stor del landsbygdens behov. Men en ansenlig del, som troligen växer i framtiden, måste fylla städernas och exportens behov. Det viktiga är att staten måste ha en enhetlig plan för att gradvis avskaffa en utveckling i blindo.

(Kommentar till "Hsiangyins härad har funnit användning för överskottet på arbetskraft")

37

Denna artikel är mycket bra och det ämne den beskriver bör bli ett föredöme för alla orter. "Det finns inga bokhållare" — det är en av ursäkterna de som är mot en snabb utveckling av kooperationen kommer med. Jordbrukskooperativen över hela landet kräver flera miljoner bokhållare, och var ska man finna dem? Denna typ av arbetskraft finns faktiskt, eftersom en stor mängd ungdomar som gått ur grundskolan och lägre mel-lanskolan kan mobiliseras för att utföra detta arbete. Det som krävs är att utbilda dem snabbt, och höja nivån på deras läskunnighet och yrkesskicklighet under arbetets gång. En bra metod vore att i varje distrikt organisera bokhållarna från producentkooperativen, leverans- och försäljningskooperativen och kreditkooperativen i ett bokhållarnas nätverk för ömsesidig hjälp. Det skulle höja nivån på deras läskunnighet och yrkesskicklighet. Ett sådant nätverk i Tredje distriktet i Changwu härad har bidragit till att höja bokhållarnas nivå i båda dessa avseenden och dessutom uträttat en hel del ekonomiskt och politiskt arbete. Partiorganisationerna på härads- och distriktsnivå måste rikta sin uppmärksamhet på detta arbete och vägleda det.

(Kommentar till "Erfarenheter med organisering av bokhållarna i jordbrukskooperativen, leverans- och försäljningskooperativen och kreditkooperativen i ett bokhållarnas nätverk för ömsesidig hjälp")

38

Den erfarenhet som här diskuteras bör spridas. Lenin sade: "Ett kommunistiskt samhälle kan inte byggas i ett land av analfabeter."[4] I vårt land finns det idag väldigt många analfabeter, men ändå kan det socialistiska uppbygget inte vänta tills analfabetismen är avskaffad. Därmed uppstår en skarp motsättning. I vårt land är det idag inte bara många barn i skolåldern som saknar skolor, utan också ett stort antal ungdomar över skolåldern, för att inte tala om de vuxna. Detta allvarliga problem måste lösas, och kan lösas bara samtidigt som vi upprättar jordbrukskooperativ. Med kooperativens bildande grips bönderna till följd av den ekonomiska nödvändigheten av en stark drift att lära sig läsa och skriva. Med kooperativens bildande har bönderna kollektiv styrka, läget förändras totalt och de kan organisera sina egna klasser i läs- och skrivkunnighet. För det första, för att kunna anteckna arbetspoäng måste de lära sig att skriva namnen på personer och platser i byn eller socknen, orden för jordbruksredskap, olika slags jordbruksarbete och andra oumbärliga termer — två eller tre hundra allt som allt. För det andra, måste de skaffa sig ett större ordförråd. För det behövs två slags läroböcker. Den första bör ta sikte på behoven i kooperativen i en viss trakt och sammanställas av de utbildade människorna i området med hjälp av de kamrater som leder kooperationsarbetet. Varje område bör ställa samman sin egen lärobok, och det bör inte finnas någon enhetlig text för alla. Denna lärobok behöver inte godkännas av högre myndigheter. Den andra läroboken, som också har ett förråd på två-tre hundra ord och sammanställs på samma sätt, bör grunda sig på saker och uttryck tillhörande ett relativt begränsat område (till exempel ett härad eller en prefektur) plus vissa saker och uttryck tillhörande provinsen (eller staden eller det autonoma området) och hela landet. Denna typ av lärobok behöver inte heller vara likadan på alla orter, men den bör snabbt undersökas av utbildningsmyndigheten i häradet, prefekturen eller provinsen (eller staden eller det autonoma området). Efter dessa bägge steg bör ett tredje tas; härför krävs att utbildningsmyndigheterna i varje provins (eller stad eller autonomt område) sammanställer en tredje lärobok för allmänt bruk. Senare måste mer avancerade läroböcker sammanställas. Kultur- och utbildningsmyndigheterna på riksnivå bör ge behövlig vägledning härför. Ungdomsförbundets avdelning i byn Kaochialiukou i Chunans härad i provinsen Shantung har skapat något nytt. Det är mycket glädjande att se hur det går där. De hittade lärare bland dem som gått ur socknens grundskola. Utvecklingen gick snabbt: över hundra ungdomar och vuxna lärde sig mer än två hundra tecken på två och en halv månader. De kan nu anteckna sina egna arbetspoäng, och en del har blivit antecknare av arbetspoäng i sitt kooperativ. Benämningen, "En kurs i anteckning av arbetspoäng", är också en träffande rubrik. Sådana kurser bör startas överallt. Ungdomsförbundets organisationer på varje nivå bör vägleda detta arbete och alla parti- och regeringsorganisationer bör stödja det.

(Kommentar till "Erfarenheter av hur ungdomsförbundets avdelning i Kaochialiukou by i Chunans härad startade en kurs i anteckning av arbetspoäng")

39

Här berättas om jordbruks-, skogsbruks- och boskapsskötselskooperativet Guldstjärnan, ledd av Li Shun-ta. Under de tre åren sedan dess grundande har det vuxit till ett stort kooperativ med 283 hushåll. Det ligger i ett ofruktbart område i Taihangbergen, men tack vare allas hårda arbete under dessa tre år har det börjat anta ett nytt utseende. Den grad vari arbetskraften utnyttjas är nu 110,6 procent högre än under det enskilda jordbrukets tid före kriget mot Japan och 74 procent högre än när de hade lag för ömsesidig hjälp innan kooperativet hade bildats. Kooperativets fonder har ökat från 120 yuan under dess första år till över 11.000 yuan. År 1955 fick varje medlem i genomsnitt 442 kilo spannmål, vilket är 77 procent mer än före kriget mot Japan och 25,1 procent mer än när de hade lag för ömsesidig hjälp. Kooperativet gjorde upp en femårsplan men efter tre år är värdet av dess sammanlagda produktion nu redan 100,6 procent av det mål som fastställdes i planen. Detta kooperativs erfarenhet ställer oss inför följande fråga: Om stora produktionshöjningar kan nås i trakter där de naturliga förutsättningarna är dåliga, varför kan inte platser med gynnsamma naturliga förutsättningar nå ännu bättre resultat?

(Kommentar till "Driv kooperativet med flit och sparsamhet, utveckla bergsområdena")

40

Detta är ett välskött kooperativ. Man kan lära mycket av dess värdefulla erfarenhet. Chufu härad är Konfutses hemstad, där den gamle mannen i många år hade en skola och utbildade en lång rad duktiga lärjungar, ett mycket välkänt faktum. Men han brydde sig inte mycket om den ekonomiska sidan av folkets liv. När Konfutses lärjunge Fan Chih frågade honom hur man odlar jorden, inte bara avvärjde han frågan utan förtalade Fan Chih bakom dennes rygg som tillhörande "underklassen"[5]. Nu har folket i hans hemstad upprättat socialistiska kooperativ. Efter tre år av kooperation har folket som hade det fattigt och eländigt i över två tusen år, börjat förändra sitt ekonomiska och kulturella liv. Detta visar att socialismen i vår tid sannerligen är utan motstycke i historien. Socialismen är oändligt överlägsen de konfucianska "klassikerna". Jag skulle vilja föreslå dem som har lust att besöka Konfutses tempel och grav, att de på vägen gärna kan gå och ta en titt på det kooperativ som beskrivs här.

(Kommentar till "Ett jordbruksproducentkooperativ höjer sin avkastning med 67 procent på tre år")

41

Denna artikel är mycket välskriven och läsvärd. De flesta halvsocialistiska kooperativ som finns är små, med bara tjugo eller trettio hushåll var, eftersom kooperativ av den storleken är lätta att sätta upp och ger kadrer och medlemmar ett tillfälle att snabbt få erfarenhet. Men med få medlemmar, lite jord och små tillgångar kan små kooperativ inte arbeta i stor skala eller använda maskiner. Dylika små kooperativ hämmar fortfarande produktivkrafternas utveckling. De bör inte stanna alltför länge på detta stadium utan steg för steg slå sig samman. På en del platser kan ett enda kooperativ omfatta en hel socken, på några få platser flera socknar, men på många andra håll kan en socken naturligtvis ha flera kooperativ. Stora kooperativ kan upprättas i bergsområden likaväl som på slätten. Den socken i provinsen Anhwei där Futzuling-reservoaren ligger består endast av berg miltals omkring. Just här har ett stort kooperativ upprättats som på ett allsidigt sätt ägnar sig åt jordbruk, skogsbruk och boskapsskötsel. Naturligtvis bör sammanslagningen av kooperativ ske steg för steg, med medlemmarnas samtycke och när dugliga kadrer finns att tillgå.

(Kommentar till "Det stora kooperativets överlägsenhet")

42

Kooperativet Röda fanan på ön Hainan har med sina erfarenheter än en gång bevisat de större fördelarna med stora kooperativ och kooperativ av en avancerad typ. Bara ett år efter grundandet av detta stora kooperativ var det moget för att gå vidare till det avancerade stadiet. Detta innebär naturligtvis inte att alla kooperativ bör följa detta exempel. De måste först överväga om deras förutsättningar är mogna innan de beslutar när de ska slå sig samman och gå vidare till det högre stadiet. Men i allmänhet räcker ungefär tre år. Det viktiga är att föregå för bönderna med gott exempel. När de ser att stora kooperativ och kooperativ av avancerad typ ger större fördelar än små och lägre, kommer de att vilja slå ihop sina kooperativ och gå vidare till det högre stadiet.

(Kommentar till "Jordbruksproducentkooperativet Röda fanan i Chiungshans härads första distrikt växer sig stark i kampen mot naturkatastrofer och kapitalistisk ideologi")

43

Det är nödvändigt att överväga att omvandla de lägre kooperativen till högre när förutsättningarna härför är mogna för att vidareutveckla deras produktivkrafter och produktion. Eftersom de lägre kooperativen har ett system med halvprivat ägande[6], kommer detta med tiden att hämma produktivkrafternas utveckling. Folk kommer att börja kräva en förändring i ägandesystemet, så att deras kooperativ blir en kollektivt skött enhet där produktionsmedlen helt ägs gemensamt. När produktivkrafterna väl har befriats ytterligare kommer produktionen att utvidgas ännu mer. En del platser kan företa omvandlingen ganska snabbt, andra kommer antagligen att tvingas ta det lite långsammare. Efter att ha fungerat omkring tre år kommer den lägre typen av kooperativ i huvudsak att ha skaffat sig de nödvändiga förutsättningarna. Partiorganisationerna i varje provins, stad och autonomt område bör se över denna fråga och göra förberedelser och under 1956 och 1957 upprätta ett antal experimentkooperativ av högre typ. Detta ska göras med massornas samtycke. I allmänhet är kooperativen idag små, och när de går över till den avancerade formen, bör de många små kooperativen med massornas godkännande slås samman till större. Om varje distrikt under 1956 och 1957 kan få organiserat ett eller flera sådana kooperativ och deras överlägsenhet över den lägre formen görs klar för massorna, kommer detta att skapa gynnsamma förutsättningar för kooperativ att gå samman och ta steget till den högre formen under kommande år. Detta arbete måste samordnas med en allsidig planering för att utvidga produktionen. När folk ser att stora kooperativ och kooperativ av avancerad typ ger större fördelar än de små och lägre, när folk ser att långsiktig planering medför en mycket högre nivå i det materiella och kulturella livet, kommer de att samtycka till att slå ihop sina kooperativ och gå vidare till det högre stadiet. Höjningen till det avancerade stadiet kommer att gå snabbare i områdena runt storstäderna. De erfarenheter detta kooperativ i Peking har gjort kan tjäna som material för andra kooperativ med liknande förhållanden att åberopa.

(Kommentar till "Ett kooperativ som går från den lägre till den avancerade typen")

NOTER

[*]Under redigeringen av Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd skrev kamrat Mao Tsetung 104 kommentarer av vilka 43 har utvalts till denna volym. Vid det utvidgade mötet med politbyrån inom Kinas kommunistiska partis Centralkommitté i Chengtu i mars 1958 trycktes en del av kommentarerna upp igen. Den 19 mars 1958 skrev kamrat Mao Tsetung en förklaring. Denna lyder i sin helhet:
Dessa kommentarer, som förekom i boken Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, skrevs i september och december 1955. Ännu i dag har en del av dem inte förlorat sin betydelse. Det finns dock i kommentarerna ett påstående om att 1955 var det år då socialismen vann en grundläggande seger i den avgörande kampen mot kapitalismen. Det är inte riktigt att uttrycka saken så. Så har bor det sagas: 1955 var det år då vi vann en grundläggande seger beträffande den sida av produktionsförhållandena som galler äganderätten. Däremot vann vi inom andra sidor av produktionsförhållandena såväl som i några sidor av överbyggnaden — nämligen på de ideologiska och politiska fronterna — antingen ingen grundläggande seger, eller var den seger som vanns inte fullständig och ytterligare insatser krävdes. Vi förutsåg inte då att en så väldig storm skulle bryta ut i världen år 1956, och inte heller att det samma år skulle komma en kampanj "mot överilad framryckning" i vårt land, en kampanj som dampade massornas entusiasm. Bagge händelserna stimulerade avsevärt högerelementen till att öka sina vilda angrepp. Följaktligen kan vi dra en lärdom: varken socialistisk revolution eller socialistiskt uppbygge går raka spåret och vi bor vara beredda att ta itu med många stora svårigheter som kan dyka upp både här hemma och utomlands. Såväl i världen som i vårt land är det allmanna laget gynnsamt, det kan vi vara säkra på, men många allvarliga svårigheter kommer med nödvändighet att mota oss och vi måste vara beredda att ta itu med dem.[TILLBAKA]

[1] I början led Wang Kuo-fans kooperativ en ömkansvärd brist på produktionsmedel. I stället för att be om statliga lån organiserade kooperativet sina medlemmar till att gå ut i bergen femton kilometer bort och samla ved som det sålde för att köpa produktionsmedel. Kooperativets medlemmar sade därför, att de hade "förmått bergen att leverera" en god del av deras produktionsmedel.[TILLBAKA]
[2]"Omvänd propaganda" betyder här att för massorna klargöra vilka svårigheter och motgångar de kan möta när de upprättar kooperativ, samtidigt som man talade om fördelarna och de gynnsamma sidorna. Detta gjordes när massorna helt väckts och i stora skaror ansökte om medlemskap i kooperativen, så att de grundligt kunde överväga saken och ansluta sig av egen fri vilja.[TILLBAKA]
[3] De fyra jämförelserna gick ut på att jämföra och se vad som var bättre: a) kooperativet, laget för ömsesidig hjälp eller att bonden arbetade för sig själv; b) socialismen eller kapitalismen; c) ett system med utsugning eller ett system utan utsugning; och d) personligt berikande eller välstånd för alla. De fem beräkningarna gick ut på att räkna ut kooperativets överlägsenhet när det gällde att a) klara av naturkatastrofer, b) höja inkomsterna genom att främja binäringarna, c) höja arbetspoängen genom att väcka entusiasm för arbetet, d) höja produktionen som ett resultat av ett fördelaktigt samarbete mellan fattigbönder och mellanbönder och e) övervinna svårigheter i produktionen och i fråga om försörjningen.[TILLBAKA]
[4] V. I. Lenin: "Ungdomsföreningarnas uppgifter". Se Valda verk 11:2, Förlaget för litteratur på främmande språk, Moskva 1956, s. 495.[TILLBAKA]
[5]Samtalen med Konfutse, bok XIII, "Tzu Lu".[TILLBAKA]
[6] Det elementära eller lägre kooperativet, som karakteriserades av att jorden sammanfördes som andelar och enhetlig drift, var till sin natur halvsocialistiskt. Det behöll kooperativmedlemmarnas privata ägande av sådana produktionsmedel som jord, dragdjur och större jordbruksredskap, och kooperativet måste betala "utdelning" till sina medlemmar för användningen av dessa. Det lägre kooperativet sades därför ha bibehållit halvprivat ägande.[TILLBAKA]