Håll fast vid enkel livsföring och hård kamp, upprätthåll nära band med massorna[*]

Mars 1957

l

Vårt parti ska utveckla en korrigeringsrörelse. Detta är ett sätt att lösa motsättningar inom partiet genom kritik och självkritik, och också att lösa motsättningar mellan partiet och folket. Denna gång riktar sig rörelsen mot tre dåliga stilar, byråkrati, sekterism och subjektivism. Genom korrigering måste vi sträva att föra vårt partis tradition av enkel livsföring och hård kamp vidare. Sedan vår seger i revolutionen har den revolutionära viljan varit i avtagande hos en del av våra kamrater, deras revolutionära entusiasm har ebbat och deras anda att helhjärtat tjäna folket har slokat och även den dödsföraktande anda de ådagalade under de dagar då vi kämpade mot våra fiender; samtidigt ropar de efter positioner och efter rampljuset, blir nogräknade om vad de äter och hur de klär sig, tävlar om löner och konkurrerar om ära och vinning — alla dessa tendenser håller på att växa. Jag har hört att under graderingen av kadrerna i fjol en del människor brast i gråt och ställde till med förfärliga scener. Människor har två ögon, eller hur? De vattendroppar som väller upp i dem kallas tårar. När graderingen inte utfaller som de önskar börjar tårarna strömma utför deras kinder. De fällde aldrig en tår under kriget mot Chiang Kai-shek, rörelsen för att bekämpa Förenta staternas angrepp och hjälpa Korea, jordreformen och undertryckandet av kontrarevolutionärer, och inte heller har de fällt en tår under det socialistiska uppbygget, men så snart deras personliga intressen påverkades började floder av tårar att rinna. Jag har till och med hört om någon som vägrade att äta i tre dagar. Jag tycker inte det gör mycket om man låter bli att äta i tre dagar, men det skulle vara lite farligt om det fortsatte i en vecka. Kort sagt har det uppstått en tendens att tävla om ära och vinning och jämföra sina löner, mat,

kläder och bekvämligheter. Att gå i hungerstrejk och gjuta tårar på grund av personliga intressen kan väl anses som ett slags motsättning inom folket. Det finns en opera med titeln Lin Chung flyr om natten[1] , i vilken en versrad lyder: "En man gjuter inte lätt tårar förrän hans hjärta är brustet." Nu är en del av våra kamrater män (och sannolikt också kvinnor) om vilka det kan sägas att de inte lätt gjuter tårar förrän det blir fråga om gradering. Sådant uppförande måste också korrigeras, inte sant? Det är rätt att inte ha nära till tårar, men när brister ens hjärta? När arbetarklassens och de arbetande folkmassornas öde står på spel. Då kan man fälla några tårar. Vilken rang ni än erhåller bör ni ta emot den även om ni graderats felaktigt och ni bör inte släppa loss era tårar utan hålla inne med dem. Det finns mycket som är orättvist i denna värld, och kanske ni har blivit felaktigt graderad, men även i så fall finns det ingen anledning att väsnas om det, för det är betydelselöst och ni bör vara nöjda så länge ni har tillräckligt att äta. Vi är när allt kommer omkring ett revolutionärt parti, så vi gör det till en princip att inte tillåta att någon svälter ihjäl. Så länge man inte svälter ihjäl bör man utföra revolutionärt arbete och anstränga sig. Också om tiotusen år bör folk arbeta hårt. En kommunist bör arbeta hårt och tjäna folket av hela sitt hjärta, inte av halva eller två tredjedelar. De, vilkas revolutionära vilja har avtagit, bör få sin anda återupplivad genom korrigering.

Vi bör behålla samma kraft, samma revolutionära entusiasm och samma dödsföraktande anda som vi visade under de revolutionära krigens år och föra vårt revolutionära arbete till slutet. Vad innebär dödsföraktande? I romanen Berättelser från träskmarkerna finns en figur som kallas Dödsföraktande tredje broder Shih Hsiu, vars anda är just den vi tänker på. Det var med denna anda vi gjorde revolution en gång i tiden. En människa har bara ett liv att leva, och hon kan leva till att bli sextio, sjuttio, åttio eller nittio år, det beror på. Hon bör göra åtminstone något arbete så länge hon kan. Och hon bör göra det med revolutionär entusiasm och dödsföraktande anda. En del kamrater brister i denna entusiasm och anda och har slutat göra framsteg. Detta är inte en hälsosam företeelse, och fostringsarbete bör bedrivas bland dessa.

Hela partiet bör stärka sitt politiska och ideologiska arbete. En hel del av de kamrater som deltar i dagens konferens kommer från armén. Hur står det till i armén? Finns det inte en viss skillnad mellan politiskt arbete i fredstid och i krigstid? I krigstid måste nära band knytas med massorna, officerarna måste förena sig med manskapet och armén med folket. I sådana tider ursäktar folk oss om vi har en del brister. Nu är det fred, vi har inga slag att utkämpa och det enda vi behöver göra är att öva; om vi inte fortsätter att ha nära band med massorna kommer de naturligtvis att få svårt att ursäkta våra brister. Fastän ett system för militär rangordning[2] och andra system har införts bör de med högre rang fortfarande vara ett med sina underordnade och kadrerna med soldaterna, och de underordnade bör fortfarande tillåtas att kritisera sina överordnade och soldaterna att kritisera kadrerna. Till exempel, en partikonferens kan inkallas för att ge tillfälle för kritik. Under rörelsen mot de "tre onda" uttryckte kamrat Chen Yi det träffande när han sade: "Det var rätt av oss att ge order i så många år, skulle det inte nu vara rätt att låta våra underordnade kritisera oss för en tid, låt oss säga i en vecka?" Han menade att detta borde vara i sin ordning. Jag är överens med honom, låt våra underordnade få en vecka på sig att kritisera oss. Gör några förberedelser innan kritiken börjar, avge sedan något slags rapport och säg någonting om era egna brister; det blir antagligen inte mer än en, två, tre eller fyra punkter. Låt sedan kamraterna tala, lägga till några punkter och genomföra kritik. Massorna har känsla för rättvisa och kommer inte att avfärda vår meritlista. Kompani- och plutonbefälhavare bör också erbjuda sitt manskap ett tillfälle att kritisera, och det är bäst att göra det en gång om året genom att hålla kritikmöten flera dagar i rad. Tidigare tillämpade vi detta slags demokrati inom armén, och resultatet var gott. Låt inte det nära förhållandet mellan högre och lägre nivåer, mellan officerare och meniga, mellan armén och folket och mellan armén och de lokala myndigheterna försämras på grund av att det militära rangsystemet och andra system har införts. Det är självklart att de högre nivåerna bör upprätthålla nära förbindelser med de lägre och att dessa förbindelser bör vara kamratliga. Kadrerna bör knyta nära band med soldaterna och förena sig med dem. De väpnade styrkorna bör likaså ha nära förbindelser med folket och med de lokala parti- och förvaltningsorganisationerna.

Våra kamrater bör teckna sig till minnes: lev inte i kraft av ditt ämbete, din höga position eller din åldersrätt. På tal om åldersrätt, vi har gjort revolution i många år, och fastän denna meritlista räknas, får vi ändå inte leva på den. Det är sant att du är en veteran som har arbetat i flera årtionden. Men i alla fall, kommer folk inte att ursäkta sig, när du gör något dumt och pratar strunt. Hur många goda gärningar du än utfört i det förflutna och hur hög din nuvarande post än är, om du idag inte utför ett gott arbete, inte löser problemen riktigt och på så sätt skadar folkets intressen, kommer de inte att förlåta dig. Därför bör våra kamrater inte stödja sig på sin åldersrätt utan på att de löser problem på ett riktigt sätt. Vad som räknas här är att handla rätt, inte åldersrätt. Eftersom ni inte kan stödja er på er åldersrätt kan ni lika gärna glömma bort den, som om ni aldrig varit tjänstemän över huvud taget: det vill säga, ni måste sluta att lägga er till med en överherres, en byråkrats fasoner, ni måste lägga era låter åt sidan och gå ut bland folket och bland era underordnade. Detta är en sak som våra kadrer, och i synnerhet våra äldre kadrer måste hålla i minnet. I allmänhet är yngre kadrer inte så tyngda, de är mindre belastade. Gamla kadrer bör behandla nya kadrer på jämställd fot. På många sätt är gamla kadrer inte lika bra som nya kadrer och bör lära av dessa.

NOTER

[*] Del l är en del av ett tal vid en konferens för partikadrer i Tsinan den 18 mars 1957 och del 2 en del av ett tal vid en konferens for partikadrer i Nanking den 19 mars samma år.[TILLBAKA]

[1]Lin Chung flyr om natten är en scen ur kunchuoperan Berättelsen om ett svärd, komponerad under Mingdynastin. Kunchuoperan uppstod i Kunshan i provinsen Kiangsu.[TILLBAKA]
[2] Det militära rangsystemet infördes i september 1955 och avskaffades i maj 1965.[TILLBAKA]