Saker och ting börjar ändra sig[*]

15 maj 1957

Motsatsernas enhet och kamp är universella företeelser i samhällets liv. Kamp leder till motsatsernas omvandling i varandra och till bildandet av en ny enhet, och samhällets liv rör sig sålunda ett steg framåt.

Korrigeringsrörelsen i det kommunistiska partiet är en kamp mellan två stilar inom en enda enhet. Detta gäller för det kommunistiska partiet och även för folket som helhet.

Det finns olika slags människor i det kommunistiska partiet. Det finns marxister, vilka utgör flertalet. Även de har brister, men inte allvarliga sådana. Det finns ett antal människor vilkas tänkande avviker till dogmatismens sida. De flesta av dem är pålitliga och orubbliga och hängivna partiet och landet, det är bara det att deras inställning till problem visar en "vänster"-ensidighet. När de övervinner denna ensidighet kommer de att ta ett stort steg framåt. Det finns också ett antal människor vilka gör revisionistiska eller högeropportunistiska fel i sitt tänkande. De utgör den större faran därför att deras tankar återspeglar borgerlig ideologi inom partiet och därför att de längtar efter borgerlig liberalism, förnekar allting och på hundra och ett sätt är bundna till borgerliga intellektuella utanför partiet. De senaste månaderna har folk kritiserat dogmatismen men låtit revisionismen stå oemotsagd. Dogmatism bör kritiseras, annars kan många misstag inte rättas. Nu är det tid att rikta vår uppmärksamhet på att kritisera revisionismen. När dogmatism omvandlas till sin motsats, blir den antingen marxism eller revisionism. Vårt partis erfarenhet visar att det har funnits många exempel på att dogmatism har omvandlats till marxism men mycket få exempel på att dogmatism har omvandlats till revisionism, eftersom dogmatikerna representerar en proletär tankeriktning med drag av småborgerlig fanatism. I några fall är det som angripits såsom "dogmatism" i verkligheten misstag i arbetet. I andra fall är det som angripits som "dogmatism" i verkligheten marxismen själv, vilken vissa människor felbedömer såsom "dogmatism" och angriper som sådan. Verkliga dogmatiker tycker att det är bättre att vara till "vänster" än till höger, och de har ett skäl — de vill ha revolution. Men ser man till skadan för den revolutionära saken, är det på intet sätt bättre att vara till "vänster" än att vara till höger, och det bör därför beslutsamt rättas till. En del misstag är resultat av att centrala myndigheters riktlinjer genomförts, och folk på lägre nivåer bör då inte få oskälig del av skulden. Det finns en mängd nya medlemmar i vårt parti (och ännu fler i ungdomsförbundet) som är intellektuella, och det är sant att en del av dem är allvarligt anfäktade av revisionistiska idéer. De förnekar partiandan och pressens klasskaraktär, de förväxlar de principiella skillnaderna mellan proletär journalistik och borgerlig journalistik, och de rör samman journalistik som återspeglar den kollektiva hushållningen i socialistiska länder med journalistik som återspeglar kapitalistiska länders hushållning, kännetecknad av anarki och rivalitet mellan monopolgrupper. De beundrar borgerlig liberalism och är emot partiets ledning. De gillar demokrati men förkastar centralism. De är emot vad som är väsentligt för en planhushållnings förverkligande, det vill säga, att man på kulturens och utbildningens områden (journalistiken inberäknad), har ledning, planering och kontroll, vilka är oumbärliga och samtidigt inte överdrivet centraliserade. Dessa människor och högerinriktade intellektuella utanför partiet handlar i samförstånd och bildar en själsbefryndad grupp, som kommer lika väl överens som edsvurna bröder. Dogmatismen kritiseras av olika slags människor. Av kommunister, det vill säga marxister. Av så kallade kommunister, det vill säga högerfolk inom kommunistiska partiet — revisionister. Och utanför partiet, av vänstern, mitten och högern. Denna mittsektion är stor till antalet och utgör omkring sjuttio procent av alla intellektuella utanför partiet, medan vänstern utgör omkring tjugo procent och högern ungefär en, tre, fem eller upp till tio procent, olika från fall till fall.

På sistone har högerelementen i de demokratiska partierna och vid de högre läroanstalterna visat sig vara de mest beslutsamma och mest fanatiska. De tror att mittenelementen är på deras sida och inte kommer att följa kommunistiska partiets ledning, men det är i själva verket en önskedröm. En del av mittenelementen vacklar, de kan svänga antingen till vänster eller till höger och de vill kanske inför högerns pågående ström av vilda attacker hålla tyst och vänta och se. Hittills har högern ännu inte nått höjdpunkten i sina anfall utan fortsätter med liv och lust. Högerfolk både inom och utanför partiet vet ingenting om dialektik — att ting slår över i sin motsats när de går till ytterlighet. Vi ska låta högern löpa amok en tid och låta dem nå sin höjdpunkt. Ju mer de löper amok desto bättre för oss. En del säger att de är rädda för att fastna på kroken som en fisk, andra säger att de är rädda för att bli lurade ut på djupet, omringade och förintade. Nu när ett stort antal fiskar har kommit upp till ytan av sig själva finns det inget behov av att agna kroken. De är inga vanliga fiskar utan snarare människoätande hajar med skarpa tänder — det slags hajar vars fenor folk äter. Vår kamp med högern är inriktad på att vinna mittenelementen, vilka kan vinnas över. Högerns löfte om stöd till folkets demokratiska diktatur, folkregeringen, socialismen och kommunistiska partiets ledning är alltigenom falskt, och under inga förhållanden bör det ges tilltro. Detta gäller alla högerelement, i såväl de demokratiska partierna, som på utbildningens, litteraturens och konstens områden och i pressen, vetenskapen och teknologin eller i industri- och handelskretsar. Det finns två slags människor som är ytterst beslutsamma — vänstern och högern. Båda försöker vinna mittenelementen och få ledningen över dessa. Högern försöker gripa först en del och sedan alltsammans. Till att börja med är de ute efter ledningen över pressen, utbildningen, litteraturen och konsten samt vetenskapen och teknologin. De vet att på dessa områden är kommunisterna inte lika starka som de, vilket faktiskt är sant. De är "nationens skatter" som inte får strykas mothårs. Rörelsen mot de "tre onda", kontrarevolutionärernas undanskaffande och den ideologiska omvandlingen på senare år — så upprörande och vilken oförskämdhet! De vet också att många högskolestuderande kommer ur godsägares, rika bönders eller bourgeoisins familjer och tror att dessa ska resa sig på deras uppmaning. Denna sannolikhet finns för den del av de studerande, som har högeravvikande idéer. Men att anta att det gäller de flesta studerande är rena fantasier. Det finns också tecken på att högerelementen inom pressen uppviglar arbetarnas och böndernas massor till att motsätta sig regeringen.

En del människor är emot att man fäster politiska etiketter på folk, men endast när det kommunistiska partiet sätter etiketter på dem. Men själva känner de sig fria att smeta etiketter på kommunister och på vänstern och mittenelementen i de demokratiska partierna och i alla samhällskretsar. Vilken drös av etiketter som högern slängt ut och som funnit vägen in i pressen de senaste månaderna! Mittenelementen menar allvar med sin opposition mot etikettering. Alla olämpliga etiketter vi har klistrat på mittenelementen tidigare bör tas bort, och i framtiden bör ett urskillningslöst etiketterande undvikas. Om orättvisor verkligen begicks mot vissa människor, sak samma vilka, i rörelsen mot de "tre onda", i undanskaffandet av kontrarevolutionärerna och i den ideologiska omdaningen bör de offentligen rättas. Men etikettering av högerelementen är en annan sak.

Men trots det måste mössan passa, och endast överbevisade högerelement får märkas som sådana. Med få undantag behöver högerelementen inte få sina namn nämnda offentligen utan bör ges ett visst manöverutrymme så att det blir lättare för dem att kompromissa vid lämpliga förhållanden. Antalet högerelement som ovan satts till en, tre, fem och upp till tio procent, är endast en uppskattning, och det kan visa sig vara större eller mindre. För övrigt varierar förhållandena i olika enheter, och det är därför väsentligt att ha säkra bevis, inta en objektiv inställning och undvika överdrifter, för överdrifter är ett misstag.

Bourgeoisin och många av de intellektuella som förr tjänade det gamla samhället vill alltid envist hävda sig själva, längtar alltid tillbaka till sin gamla värld och känner sig alltid en smula utanför sitt rätta element i den nya. Det kommer att ta rätt lång tid att omdana dem, och i denna process bör grova metoder inte användas. Å andra sidan måste vi ta hänsyn till det faktum att de flesta av dem har gjort avsevärda framsteg jämfört med tiden strax efter befrielsen, och deras kritik av vårt arbete är mestadels riktig och måste godtas. Endast en del av kritiken är felaktig, och i sådana fall bör sakerna klargöras. Det är i sin ordning att de kräver att få förtroende och auktoritet som svarar mot deras ställningar; vi måste lita på dem och ge dem auktoritet och ansvar. Till och med en del av den kritik som högerelementen anför är riktig och bör inte kategoriskt förkastas. Deras kritik bör godtas varhelst den är riktig. Högerelementen utmärks av sin högerinriktade politiska inställning. Det slags samarbete de har med oss är samarbete endast till skenet och inte till sitt väsen. Det finns samarbete i vissa saker men inte i andra. Det finns samarbete under normala omständigheter, men när det finns en öppning som kan användas, såsom i det nuvarande läget, vill de i verkligheten inte ha något samarbete. De sviker sitt löfte att acceptera kommunistiska partiets ledning och försöker skaka den av sig. Men utan denna ledning skulle det vara omöjligt att bygga upp socialismen och vår nation skulle störtas i en total katastrof.

I Kina uppgår de borgerliga element och de intellektuella, vilka tjänade det gamla samhället, till flera miljoner, och vi behöver dem till att arbeta för oss; vi måste ytterligare förbättra vårt förhållande till dem, så att vi kan sätta dem i stånd att bättre tjäna socialismens sak och så att vi kan omdana dem vidare och hjälpa dem att gradvis bli en del av arbetarklassen och sålunda omvandla dem till motsatsen av vad de är idag. De flesta av dem kommer säkert att nå detta mål. Omdaning innefattar både enhet och kamp; kampen är medlet att uppnå enhet, som utgör målet. Kampen är ömsesidig; just nu för många människor kamp mot oss. Den kritik som de flesta människor för fram är giltig eller väsentligen giltig, inberäknat den skarpa kritik som framförts av professor Fu Ying vid Pekings universitet, men som inte offentliggjorts i pressen. De för fram sin kritik i hopp om att förbättra sitt förhållande till oss, så den kritiken har goda avsikter. Men högerelementens kritik är oftast illvillig, eftersom de är antagonistiska. Avsikter, såväl goda som onda, är inte en fråga om gissningar, de kan uppfattas.

Den pågående kritik- och korrigeringsrörelsen har inletts av det kommunistiska partiet. Som vi hade väntat och hoppats, har giftigt ogräs vuxit upp sida vid sida med väldoftande blommor, och spöken och monster uppträder tillsammans med enhörningen och Fågel Fenix. Hur som helst, de goda tingen är fler än de dåliga. En del säger att vi försöker fånga stora fiskar, vi säger att vi gräver upp giftigt ogräs; detta är bara olika sätt att säga samma sak. För att nå sitt mål gör högerelementen, vilka är anti-kommunister, ett desperat försök att i Kina röra upp en tyfon vars styrka överstiger sju och är stark nog att ödelägga grödor och hus. Ju skändligare de uppför sig, desto snabbare kommer de att visa att de bedriver motsatsen till att samarbeta med det kommunistiska partiet och acceptera dess ledning, så som de låtsades göra tidigare, och sålunda kommer folk att se att de inte är något annat än en handfull spöken och monster, vilka är emot det kommunistiska partiet och folket. Då kommer de att sluta med att begrava sig själva. Finns det någonting dåligt i det?

Det finns två alternativ för högerelementen. Det ena är att de håller svansen instucken mellan benen och bättrar sig. Det andra är att fortsätta att ställa till bråk och inbjuda till sin undergång. Herrar högerelement, det är ni som väljer, initiativet ligger (under en kort tid) i era händer.

Det finns i vårt land flera bedömningsgrunder för att avgöra om bourgeoisin och de borgerliga intellektuella är politiskt ärliga eller oärliga, bra eller dåliga. Huvudsaken är att se huruvida de verkligen godtar socialismen och verkligen godtar det kommunistiska partiets ledning. De gick med på båda delarna för länge sedan, men nu vill en del bryta sitt ord, och det duger inte. När de en gång drar sig ur finns det ingen plats för dem i Folkrepubliken Kina. Era ideal är desamma som västvärldens (även kallad den fria världen), ni kan lika gärna fara dit.

Varför tillåts en sådan strid ström av reaktionära, ondsinta uttalanden att inflyta i pressen? För att låta folket få en uppfattning om dessa giftiga ogräs och skadliga ångor, så att de kan ryckas upp med roten eller skingras.

"Varför har ni inte sagt allt detta tidigare?" Gjorde vi inte? Sade vi inte för länge sedan att alla giftiga ogräs måste ryckas upp med rötterna?

"Ni indelar folk i vänstern, mitten och högern. Är inte det tvärtemot de verkliga förhållandena?" Överallt där det finns massor av människor — överallt utom i öknar — kan de alltid indelas i vänstern, mitten och högern, och så kommer det att vara också om tiotusen år. Är detta tvärtemot de verkliga förhållandena? Denna indelning kommer att tjäna som en vägledning för massorna att bedöma människor och göra det lättare att vinna mittenelementen och isolera högern.

"Varför inte vinna högerelementen?" Vi ska försöka. Men det blir inte möjligt att vinna dem förrän de känner sig isolerade. Hur kan de vara medgörliga när de sitter på sina höga hästar och är så inställda på att förinta kommunistiska partiet? Isolering kommer att orsaka en splittring, och vi måste framkalla en splittring inom högern. Vi har alltid haft som praktik att indela folk i vänstern, mitten och högern, med andra ord i progressiva, anhängare av medelvägen, och efterblivna; det är ingenting nytt, fastän en del människor har ett kort minne.

Ska ni "fixa" folk genom att ta till hårdhandskarna? Det beror på hur herrar högermän uppför sig. Giftiga ogräs ska ryckas upp med rötterna, och det innebär att rycka upp de ideologiska giftiga ogräsen med rötterna. Att "fixa" människor är en annan sak. Ingen kommer att "bli fixad" om han inte "grovt bryter mot lagen". Vad menas då med att "grovt bryta mot lagen"? Därmed menas att allvarlig skada har tillfogats statens och folkets intressen på grund av gärningsmannens avsiktliga dåd trots upprepade varningar. När det gäller människor som begår vanliga misstag finns det så myckets större skäl att tillämpa principen att bota sjukdomen för att rädda patienten. Detta är den riktiga skillnaden, som bör iakttas både inom och utanför partiet. Att "fixa" betyder också att bota sjukdomen för att rädda patienten.

Hur lång tid kommer det att ta partiet att fullborda korrigeringsuppgiften? Händelserna sker nu mycket snabbt, och förhållandet mellan partiet och massorna kommer snabbt att förbättras. Uppenbarligen kommer uppgiften att ta några veckor på en del håll, några månader på andra och omkring ett år på åter andra (till exempel landsbygden). Men att studera marxismen och höja den ideologiska nivån kommer att ta mycket längre tid.
Vår enhet och kamp med bourgeoisin och de intellektuella kommer att fortsätta i lång tid. När korrigeringsrörelsen inom det kommunistiska partiet i stort sett är över ska vi föreslå att de demokratiska partierna och folk i alla samhällsskikt genomför sin egen korrigering; det kommer att påskynda deras framsteg och göra det lättare att isolera den handfull som finns på högerflygeln. Nu är det folk utanför partiet som hjälper oss i vår korrigering. Senare ska vi hjälpa dem i deras. Denna hjälp är ömsesidig, och under dess förlopp kommer det som är ont att undanröjas, det vill säga förvandlas till sin motsats, till det som är gott. Detta är precis vad folket väntar av oss, och vi bör tillfredsställa dess önskningar.

NOT

[*]Artikel skriven av kamrat Mao Tsetung och spridd bland partikadrerna.[TILLBAKA]