Läget sommaren 1957[*]

Juli 1957

Under den socialistiska revolutionens period i vårt land är motsättningen mellan folket och de borgerliga högerelementen, vilka bekämpar det kommunistiska partiet, folket och socialismen, en motsättning mellan oss och fienden, det vill säga en antagonistisk, oförsonlig motsättning på liv och död.

De borgerliga högerelementen vilka inlett vilda angrepp mot arbetarklassen och det kommunistiska partiet är reaktionärer eller kontrarevolutionärer. De betecknas inte som sådana utan kallas i stället högerelement, därför att detta för det första kommer att göra det lättare att vinna över mitten och för det andra bidra till att splittra högerelementen och göra det möjligt för en del av dem att ändra sig och komma över.

De borgerliga högerelement som förblir oförändrade till det bittra slutet är extremister, men även de kommer att ges arbete och inte berövas sina medborgerliga rättigheter, såvida de inte är verksamma såsom hemliga agenter eller sysslar med sabotage. Denna handlingslinje väljs därför att en politik som driver saker till sin spets ger av tidigare erfarenheter att döma dåliga resultat. Vi bör se saken på längre sikt, och när vi årtionden härefter ser tillbaka på de nuvarande händelserna kommer vi att se, hur denna behandling av de borgerliga högerelementen utövade ett inflytande på och kraftigt gagnade proletariatets revolutionära sak.

Vårt mål är att skapa ett politiskt läge i vilket vi har både centralism och demokrati, både disciplin och frihet, både en enhetlig vilja och personlig sinnesro och livlighet. På detta sätt kommer vi att främja vår socialistiska revolution och vårt socialistiska uppbygge och göra det lättare att övervinna svårigheter, snabbare bygga en modern industri och ett modernt jordbruk och göra vårt parti och vår stat säkrare och bättre istånd att uthärda stormar och påfrestningar. Det övergripande ämnet här är det rätta sättet att behandla motsättningar inom folket och mellan oss och fienden. Metoden är att söka sanningen ur fakta och följa masslinjen. De därur härledda metoderna är att hålla möten i vilka både partimedlemmar och partilösa deltar för att diskutera viktiga politiska riktlinjer, genomföra korrigeringsrörelsen offentligt och i pressen kritisera många av partiets och regeringens brister och misstag. Korrigeringen och rörelsen för socialistisk fostran bör gå framåt i grupper och stadier inom de demokratiska partierna, i de olika kretsar vilka omfattar utbildningen, pressen, vetenskapen och teknologin, litteraturen och konsten, allmän hälsovård, industrin och handeln och inom arbetarklassen, bland böndernas olika skikt, hantverkarna och det övriga arbetande folket i städerna och på landsbygden. Vad gäller bourgeoisin och de borgerliga intellektuella är problemet att få dem att acceptera socialistisk omvandling, och detsamma gäller småbourgeoisin (bönderna och självständigt arbetande människor i städerna och på landsbygden inberäknade), och i synnerhet de välbärgade mellanbönderna. Men vad gäller arbetarklassens och det kommunistiska partiets grundläggande led, är problemet att korrigera deras arbetsstil. Dessa problem rör samhälleliga kategorier som är olika till sin karaktär. Eftersom det är så, varför används korrigering som paroll för båda? Därför att de flesta människor är mottagliga för denna paroll. Vi kan säga till folk: När nu det kommunistiska partiet och arbetarklassen genomgår korrigering, tror ni att ni kan reda er utan den? På så sätt kommer initiativet att ligga helt i våra händer. Metoden för korrigering är att göra kritik och självkritik, lägga fram fakta och resonera ut saker och ting. Korrigeringens mål är att vägleda kampen på ett sådant sätt att den politiska orienteringen rättas till, den ideologiska nivån höjs, brister i arbetet övervinns, nå enhet med de breda massorna och isolera och splittra borgerliga högerelement och alla övriga anti-socialistiska element. De borgerliga högerelement som här åsyftas inbegriper de som smugit sig in i partiet och ungdomsförbundet och vilkas politiska färg är exakt densamma som hos högerelementen utanför. De har förrått proletariatets revolutionära sak och inlett vilda angrepp mot partiet, och därför måste de fullständigt avslöjas och uteslutas, för att bevara renheten i partiets och ungdomsförbundets led.

Fast tro på massornas flertal, och först och främst på flertalet av de viktigaste massorna, arbetarna och bönderna — detta är vår grundläggande utgångspunkt. Även då det gäller industri- och affärsmän och intellektuella återvann de flesta av dem orienteringen. De blev kanske lurade en kort tid och vacklade under perioden för högerelementens vilda angrepp, men de kom över till vår sida ett par veckor senare då motattacken mot högern sattes in. Därför är flertalet inom dessa kretsar i det långa loppet pålitliga och kan acceptera socialistisk omvandling. Vid en eller annan tidpunkt begick en hel del kamrater misstaget att undervärdera proletariatets styrka och övervärdera de borgerliga högerelementens. Det finns fortfarande många kadrer i prefekturerna, häradena, distrikten, socknarna och fabrikerna som gör detta, och vi bör tålmodigt övertyga dem om att inte undervärdera vår egen styrka och övervärdera fiendens. På landsbygden håller godsägarna och de rika bönderna på att omdanas. En del ställer fortfarande till bråk, och vi måste höja vår vaksamhet. Ett stort antal av de välbärgade mellanbönderna är villiga att stanna i kooperativen. Ett litet antal, ivriga att ta den kapitalistiska vägen, kräver högljutt att få dra sig ur. Vi bör behandla varje fall som det förtjänar. På landsbygden är det absolut nödvändigt att ägna uppmärksamhet åt klasslinjen och sätta de tidigare fattiga bönderna och lantarbetarna i stånd att inta den dominerande ställningen i de ledande organen, samtidigt som möda måste ägnas åt att enas med mellanbönderna. Jag är helt för att Centralkommittén omedelbart ska utge ett direktiv om att inleda en omfattande rörelse för socialistisk fostran bland hela landsbygdsbefolkningen för att kritisera högeropportunistiska idéer inom partiet, vissa kadrers avdelningsmentalitet och de välbärgade mellanböndernas kapitalistiska och individualistiska idéer och att slå mot godsägarnas och de rika böndernas kontrarevolutionära verksamhet. Kritiken bör framför allt riktas mot de vacklande välbärgade mellanbönderna vilkas kapitalistiska idéer bör bekämpas genom att resonera ut sakerna. Från och med nu bör sådan kamp beslutsamt genomföras en gång om året i samordning med korrigeringsrörelsen bland distrikts- och sockenkadrerna och med kontrollen av kooperativen av klass III, så att alla kooperativ steg för steg kan befästas. På landsbygden, låt även bönderna först "fritt lufta åsikter", det vill säga kritisera och kommentera. Acceptera sedan det som är bra och kritisera det som är dåligt. Allt detta bör fortgå steg för steg i landsbygdens korrigeringsrörelse, som ska genomföras av kadrerna på platsen med hjälp av arbetsgrupper sända uppifrån. På landsbygden liksom i städerna är kampen fortfarande en kamp mellan två vägar — mellan socialism och kapitalism. Fullständig seger i denna kamp kommer att ta mycket lång tid. Det är en uppgift för hela övergångsperioden. På landsbygden bör flit och sparsamhet uppmuntras i hushållets såväl som i kooperativets skötsel, och tillika kärlek till landet och kooperativet liksom kärlek till familjen. I synnerhet måste vi förlita oss till kvinnoorganisationernas ansträngningar för att angripa problemet att sköta hushållet med sparsamhet. Under de närmaste åren måste absolut den årliga summan av 17,5 miljoner ton spannmål i skatt och 25 miljoner ton i statliga inköp uppnås. Några justeringar kan dock göras, beroende på huruvida skörden är bra eller dålig. Allt eftersom produktionen stiger år efter år och antalet hushåll som lider brist på spannmål därmed sjunker, bör spannmålsförsäljningen på landsbygden årligen sänkas. Varhelst överdriven spannmålsförsäljning förekommer i städer bör också lämpliga sänkningar företas. Endast på detta sätt kan staten varje år öka sina spannmålsreserver och möta eventuella nödlägen. Misslyckas vi att samla in dessa 42,5 miljoner ton spannmål, kommer det att påverka marknadspriserna, hindra det smidiga genomförandet av den nationella ekonomiska planen som helhet och lämna oss hjälplösa inför nödlägen, och detta skulle vara mycket farligt. Innan höstskörden börjar i år är det absolut nödvändigt att på landsbygden föra en kamp mot individualism och avdelningsmentalitet, som båda struntar i statens och kollektivets intressen.
Kontrarevolutionärer måste skaffas undan varhelst de påträffas. Döda få, men avskaffa på inga villkor dödsstraffet eller bevilja allmän amnesti. Häkta och straffa på nytt dem som begår nya brott efter att ha avtjänat fängelsestraff. Straffa de förbrytare, huliganer, tjuvar, mördare, våldtäktsmän, förskingrare och andra brottslingar i vårt samhälle som undergräver den allmänna ordningen och grovt bryter mot lagen. Straffa också dem som allmänheten identifierar såsom dåliga element. Vissa funktionärer i avdelningarna för rättsskipning och allmän säkerhet försummar numera sina plikter och tillåter folk som borde häktas och straffas att gå fria. Detta är fel. Precis som det är fel att straffa för hårt är det fel att ge för lätta straff och just nu ligger faran i det senare. Förbjud dobbel. Genomför strikt förbudet mot reaktionära hemliga sällskap. Högerinriktade ledare bland de studerande bör kritiseras grundligt. I de flesta fall bör de behållas där de befinner sig så att de kan förbättras under övervakning och tjäna som "lärare". Ovannämnda punkter gäller för övergångsperioden, och ansvaret för att få dem genomförda ligger hos partikommittéerna i provinserna, municipen och de autonoma områdena. Inom ramen för de centrala myndigheternas politiska riktlinjer och lagar måste de lokala avdelningarna med ansvar för rättskipning och allmän säkerhet, kultur och utbildning ofelbart handla under vägledning från partikommittéerna och folkråden i provinserna, municipen och de autonoma områden.

Vårt allmänna ämne är det rätta sättet att lösa motsättningar inom folket. Fortsätt att tala om det tills det blir välbekant, så kommer sådant som en gång verkade förbryllande inte längre att vara det. Gör klart i ert eget tänkande frågan om motsättningar inom folket, förklara den öppet och tydligt och behandla ett antal av dessa motsättningar på ett riktigt sätt. Sedan ni har uppnått resultat och inhämtat erfarenhet, kommer ni inte att vara rädda för den längre.

Låt mig upprepa. Den riktiga behandlingen av motsättningar inom folket betyder att följa masslinjen, vilket vårt parti ständigt betonar. Partimedlemmar bör i sitt arbete vara skickliga i att rådfråga massorna och får under inga omständigheter skilja sig från massorna. Förhållandet mellan partiet och massorna är som det mellan fisk och vatten. Utan ett gott förhållande mellan partiet och massorna kan det socialistiska systemet inte upprättas, eller när det väl upprättats, inte befästas.

De väpnade styrkorna har många gånger genomfört korrigering. De tre disciplinära huvudreglerna och de åtta punkterna att iaktta efterlevs. Demokrati tillämpas i militära, politiska och ekonomiska frågor, i krigstid organiseras grupper för ömsesidig hjälp i plutonerna, och officerarna är förenade med soldaterna och armén med folket. Det är förbjudet att slå eller svära åt folk och likaså att avrätta desertörer. Följden härav är att moralen är hög och att vår armé är oövervinnelig. Om detta kan göras bland soldater under vapen, varför kan inte demokrati tillämpas i fabriker, byar, kontor och skolor och deras problem (motsättningar) lösas genom övertalning och inte genom tvång?

Varför vara rädda för vårt eget folk, när vi inte är rädda för imperialisterna? Den som fruktar det vanliga folket och tror att massorna inte kan ta till skäl utan måste tvingas i stället för att övertygas, är ingen sann kommunist.

Med undantag för renegater och personer som grovt har brutit mot lagen bör vi beskydda alla medlemmar av partiet och ungdomsförbundet under korrigeringsrörelsen och göra stora och uppriktiga ansträngningar för att hjälpa dem att rätta sina misstag och brister, förbättra deras arbetsmetoder, öka deras duglighet och höja deras politiska och ideologiska nivå. En partimedlem måste vara full av kraft och vara stark i revolutionär vilja, vara utrustad med en framåtanda som trotsar alla svårigheter och framhärdar i att övervinna dem. Han måste vara besluten att göra sig av med individualism, avdelningsmentalitet, absolut jämlikhet och liberalism. Annars är han ingen partimedlem i ordets verkliga betydelse. De partimedlemmar som visar sig brista i kraft och revolutionär vilja eller som framhärdar i sina misstag bör, om de efter upprepade varningar vägrar att rätta sig, i vederbörlig ordning behandlas av partikommittén, och i allvarliga fall bör de åläggas disciplinstraff.

Inom sex till tolv månader bör var och en av förstesekreterarna (och de övriga sekreterarna också) i provinsernas, municipens och de autonoma områdenas partikommittéer personligen företa ett studium av ett särskilt kooperativ, en fabrik, en butik eller en skola för att få lite kunskap och förtjäna "rätten att tala" och sålunda i det stora hela ge bättre vägledning åt deras arbete. Sekreterarna i prefekturernas, häradenas och distriktens partikommittéer bör göra likadant.

Underskatta inte betydelsen av vår pågående kritik av de borgerliga högerelementen. Detta är en stor socialistisk revolution på politikens och ideologins fronter. I sig själv är 1956 års revolution på den ekonomiska fronten (det vill säga inom ägandet av produktionsmedlen) inte tillräcklig och inte heller säkrad. Detta har Ungernhändelsen bekräftat. Det måste också bli en genomgripande socialistisk revolution på de politiska och ideologiska fronterna. I de demokratiska partierna, i intellektuella kretsar och i industri och handelskretsar kan det naturligtvis inte komma i fråga för det kommunistiska partiet att utöva ledning över vissa människor (högerelementen), ty de är våra fiender, och partiets ledning över flertalet (mellangruppen) har inte befästs. I vissa enheter inom kulturen och utbildningen har partiets ledning inte alls upprättats. En fast ledning måste upprättas över mellangruppen, ju förr dess bättre. Bourgeoisin och de borgerliga intellektuella underkastar sig inte gärna det kommunistiska partiet, och högerelementen bland dem är beslutna att ta en kraftmätning med oss. När de väl blivit slagna i en kraftmätning kommer de att inse att spelet är slut och deras ställning är hopplös. Inte förrän då kommer flertalet (mellangruppen och ett antal av högerelementen) att börja uppföra sig ordentligt, steg för steg överge sin borgerliga ståndpunkt, komma över till proletariatets sida och besluta sig för att göra gemensam sak med det. Ett litet antal kommer att till det bittra slutet vägra att förändras. Vi får helt enkelt låta dem ta sina reaktionära åsikter med sig i graven. Vi måste emellertid höja vår vaksamhet. Vi måste alla inse att de vid första tillfälle kommer att ställa till bråk igen. Räknat från i dag kommer denna kamp troligen att pågå i tio eller så många som femton år till. Tiden kan minskas om saker och ting sköts väl. Naturligtvis betyder detta inte att klasskampen kommer att upphöra om tio till femton år. Så länge imperialismen och bourgeoisin finns i denna vår värld, kommer de inhemska kontrarevolutionärernas och de borgerliga högerelementens verksamhet alltid att ha en anstrykning av klasskampsnatur och kommer dessutom att flätas samman med de utländska reaktionärernas. Efter en nödvändig tidsperiod bör den nu pågående kampens form förändras från stark storm och häftiga skyfall till mild bris och stilla regn, så att kampen ideologiskt kan bli djupare och mer genomgripande. Vi har vunnit den första avgörande striden under de senaste månaderna, huvudsakligen under de senaste två månaderna. Men för att vinna fullständig seger krävs flera månader till av djupgrävning, och vi får inte avsluta kampen i brådrasket. Det råder inget tvivel, att om vi inte vinner denna kamp är socialismen omöjlig.

Denna stora debatt inom folket över hela landet har löst eller håller på att lösa frågor av högsta vikt, såsom huruvida vårt arbete i revolutionen och uppbygget är riktigt (det vill säga huruvida framgångarna i revolutionen och uppbygget är huvudsidan), huruvida vi ska ta den socialistiska vägen, huruvida kommunistiska partiets ledning, proletariatets diktatur och den demokratiska centralismen behövs och huruvida vår utrikespolitik är riktig. Det är naturligt att en sådan stor debatt har ägt rum. Den ägde rum i Sovjetunionen på tjugotalet (debatten med Trotskij med flera om huruvida socialismen kunde byggas i ett land[1] ) och äger rum i vårt land i år, på femtiotalet. Om vi misslyckas med att vinna fullständig seger i debatten, blir det omöjligt att fortsätta vår marsch framåt. När vi väl segrar i debatten, kommer vår socialistiska omvandling och vårt socialistiska uppbygge att få en kraftig stöt framåt. Denna debatt är en stor händelse av världsomfattande betydelse.

Vi måste förstå att räknat från och med nu, krävs tio till femton år för att bygga grunden till en modern industri och ett modernt jordbruk i Kina. Endast när produktivkrafterna i vårt samhälle utvecklats någorlunda tillräckligt under en tid av tio till femton år, blir det möjligt att anse att vårt socialistiska, ekonomiska och politiska system har skaffat sig en någorlunda tillräcklig materiell grund (i dag långt ifrån tillräcklig) och blir det möjligt att betrakta vår stat (överbyggnaden) som fullt konsoliderad och vårt socialistiska samhälle som i huvudsak byggt. Det är inte byggt ännu, och ytterligare tio till femton år behövs. För att bygga socialismen måste arbetarklassen ha sin egen armé av tekniska kadrer och av professorer, lärare, vetenskapsmän, journalister, författare, konstnärer och marxistiska teoretiker. Den måste vara en väldig armé; ett litet antal människor kommer inte att räcka. Detta är en uppgift som i huvudsak bör slutföras under de närmaste tio till femton åren. Uppgifterna därefter kommer att vara att göra ytterligare ansträngningar för att utveckla produktivkrafterna och utvidga armén av arbetarklassens intellektuella, skapa förutsättningarna för den gradvisa övergången från socialismen till kommunismen och förbereda oss för att inom åtta till tio femårsplaner hinna ifatt och gå om Förenta staterna ekonomiskt. Alla medlemmar av partiet och ungdomsförbundet och nationen som helhet bör vara medvetna om denna uppgift, och var och en bör studera hårt. Varhelst det är möjligt bör de sträva att tillägna sig teknisk skicklighet och yrkeskunskap och att studera marxistisk teori, så att det bildas en ny armé av arbetarklassens intellektuella (inneslutande alla de intellektuella från det gamla samhället som intar en fast ståndpunkt på arbetarklassens sida efter att verkligen ha omdanats). Detta är en väldig uppgift som historien ålägger oss. Arbetarklassens revolutionära sak blir inte fullt befäst förrän denna väldiga nya armé av arbetarklassens intellektuella blir till.

Det är en stor framgång att erfarenhet har vunnits på central-, provins och municipnivå i de tre uppgifterna att genomföra korrigering, kritisera högerelementen och vinna massornas mellangrupp. Med denna erfarenhet kommer allting att gå bättre. Uppgiften för de närmaste månaderna är att lära folk på prefektur- och häradsnivå hur de ska förvärva denna erfarenhet. Från och med nu och fram till den kommande vintern och våren blir uppgiften att småningom lära folk på distrikts- och sockennivå att göra detsamma. I städerna är den att lära ut samma sak till folk på distriktsnivå och i fabriker och gruvor på basplanet såväl som i grannskapskommittéerna. Som en följd av detta, blir många människor upplysta, masslinjen upphör att vara enbart en fras för dem och det kommer att bli lättare att lösa motsättningar inom folket.

Förstesekreterarna och alla de övriga medlemmarna av provinsernas, municipens och de autonoma områdenas partikommittéer måste helt ta befälet i denna stora kamp. De måste åta sig full kontroll över arbetet att politiskt omvandla och ideologiskt omdana människorna i de demokratiska partierna (politiska kretsar) och i de kretsar som rör utbildning, press (inräknat alla tidningar och tidskrifter), vetenskap och teknologi, litteratur och konst, allmän hälsovård och industri och handel. Varje provins, municip och autonomt område bör ha sina egna marxistiska teoretiker, vetenskapsmän och sin egen tekniska personal, sina egna författare, konstnärer och litteraturkritiker och förstklassiga redaktörer och journalister vid sina egna tidningar och tidskrifter. Förstesekreterarna (och även de övriga sekreterarna) bör ägna särskild uppmärksamhet åt tidningar och tidskrifter och får inte lata sig i detta fall. Var och en bör läsa minst fem tidningar och fem tidskrifter för jämförelse, så att de kan förbättra sina egna publikationer.

Vår kritik av högerelementen har givit en kraftig chock till alla i de demokratiska partierna och i intellektuella samt i industri- och handelskretsar. Det bör noteras att flertalet av dem (mitten) är benägna att acceptera den socialistiska vägen och proletariatets ledning. Denna benägenhet varierar i grad hos olika kategorier av människor. Det bör vidare noteras att oaktat de nu endast visar en böjelse till att verkligt acceptera det grundläggande, nämligen den socialistiska vägen och proletariatets ledning, betecknar just denna böjelse det första steget i deras långa färd från bourgeoisins ståndpunkt till arbetarklassens. Efter ett års korrigering (från maj i år till maj nästa år) kommer de att kunna ta ett stort steg framåt. Tidigare var de andligen oförberedda på att delta i den socialistiska revolutionen. För dem skedde denna revolution helt plötsligt. Så var också fallet med ett antal medlemmar av det kommunistiska partiet. Kritiken av högerelementen och korrigeringsrörelsen kommer att ge dessa människor och de breda massorna en djupgående fostran i socialism.

Väggtidningen kan tas i bruk överallt utom i affärernas försäljningslokaler, landsbygdsområden (distrikten och socknarna), småskolorna och i de väpnade styrkornas bataljoner och kompanier. Under de förhållanden som råder i vårt land är den en form av kamp som är gynnsam för proletariatet och ogynnsam för bourgeoisin. Rädsla för väggtidningen är grundlös. Väggtidningar, seminarier och debatter är tre utmärkta former för att blottlägga och övervinna motsättningar och hjälpa folk att göra framsteg i högre läroanstalter, i avdelningar och organisationer på central-, provins-, municip-, prefektur- och häradsnivåer samt i stora företag i städerna.

Produktion och annat arbete får inte vid något tillfälle försummas under korrigeringsrörelsen. Myndigheterna på olika platser bör inte på en och samma gång inleda korrigeringen i alla enheter under dem, utan bör genomföra den grupp för grupp och vid skilda tider.

Var inte rädda för den våldsamma stormen, stålsätt er och stå ut med den. Dess toppunkt kommer i varje enhet att vara förbi inom två eller tre veckor, och enheten kan då växla över till det nya stadiet, motangreppet mot högerelementen. Inför högerelementens vilda angrepp under dessa två eller tre veckor bör de ledande kadrerna i olika enheter stålsätta sig och lyssna till dem utan att avvisa dem, koncentrera sig på att analysera och studera läget, samla styrka för motangreppet och ena sig med vänsterns krafter, vinna mitten och isolera högerelementen — allt detta bildar en utmärkt uppsättning av marxistisk taktik.

Stadiet då åsikter fritt luftas (samtidigt som reformer genomförs), stadiet för motangrepp mot högerelementen (samtidigt som reformer genomförs), stadiet då tonvikten läggs på reformer (med fortsatt fritt luftande av åsikter) och det stadium i vilket var och en studerar tillhörande dokument och gör kritik och självkritik för att höja sin egen politiska medvetenhet — dessa är korrigeringsrörelsens fyra oumbärliga stadier på central-, provins- samt municip-, prefektur- och häradsnivåer. Därutöver ska korrigeringen genomföras på gräsrotsnivå i städerna och på landsbygden. Efter en sådan rörelse är det säkert att hela partiet och hela folket kommer att få friskare hy.

Förstesekreterarna i provinsernas, municipens och de autonoma områdenas partikommittéer och partikommittéerna i prefekturerna uppmanas att i augusti ägna någon tid åt att studera kontrollen av kooperativen, produktionen, spannmålen och andra frågor på landsbygden som förberedelse för Centralkommitténs plenarmöte i september. Var vänliga att studera de fyrtio punkterna i Programmet för jordbrukets utveckling en for en och se om ändringar är nödvändiga.

NOTER

[*]Artikel skriven under konferensen for sekreterarna i provinsernas och municipens partikommittéer, som hölls i Tsingtao i juli 1957. Artikeln trycktes och spreds under konferensen. Den skickades runt bland partiets ledande kadrer i augusti samma år.[TILLBAKA]

[1] Se Sovjetunionens kommunistiska partis (bolsjevikernas) historia, kortfattad kurs, kapitel 9, avsnitt 5.[TILLBAKA]