Proletärer i alla länder, förena er!

Ur tidskriften Sol Rojo [Röd sol] nr. 54, 2025, Internationell situation:

VÄRLDENS FOLK RESER SIG MITT I IMPERIALISMENS ALLMÄNNA OCH SISTA KRIS

”Idag är verkligheten den att samma motståndare som i det Första och det Andra Världskriget ger upphov till och förbereder det Tredje världskriget. Detta måste vi veta och vi som söner och döttrar av ett förtryckt land är en del av bytet. Vi kan inte acceptera detta! Nog med imperialistisk utsugning! Vi måste göra slut på dem! Vi tillhör den tredje världen och tredje världen är basen för den proletära världsrevolutionen, på ett villkor, att de Kommunistiska Partierna håller fanan högt och leder! Detta är vad som måste göras!”

(Ordförande Gonzalos tal)

”[Imperialisterna] blir mer och mer reaktionära. De drar fördel av mobiliseringen för kriget för att ställa statsstrukturen i sina länder på en fascistisk bas samt militarisera ekonomin. Kort sagt, de två stora imperialistiska blocken förbereder sig febrilt för krig, och miljoner människor riskerar massnedslaktning. Säkerligen kommer allt detta att framkalla motståndsrörelser bland massorna. Såväl i Tyskland och Italien som i Storbritannien och Frankrike och annorstädes i Europa eller ute i världen, måste folken, om de inte vill bli använda till kanonmat av imperialisterna, resa sig och på alla möjliga sätt bekämpa det imperialistiska kriget.”

(Ordförande Mao Tse-tung - Intervju given till en korrespondent för Nya Kinas Dagblad rörande det nya internationella läget, 1939)

”Chauvinismen och krigsförberedelserna, som huvudbeståndsdelar i utrikespolitiken; munkavlen på arbetarklassen och terrorn i inrikespolitiken, såsom oumbärligt medel för att stärka baklandet för de framtida militära fronterna: detta är vad de imperialistiska politikerna nu framför allt ägnar sig åt. […]
I detta avseende måste fascismens seger […] också betraktas som ett tecken på bourgeoisiens svaghet, som ett symptom på att bourgeoisien inte längre är i stånd att härska genom de gamla metoderna, med parlamentarism och borgerlig demokrati.”

(J. Stalin – Centralkommitténs och SUKP(b):s Centrala kontrollkommissions gemensamma plenum)

”Alltså, om vi ställs inför det imperialistiska världskriget, så är vi för det första emot det; för det andra är vi inte rädda för det och fokuserar på revolutionen; för det tredje innebär att fokusera på revolutionen att föra folkkrig, lett av proletariatet genom dess kommunistiska partier; och för det fjärde, detta folkkrig måste specificeras i varje typ av land enligt typen av revolution. Världsfolkkriget står alltså på dagordningen.”

(Perus Kommunistiska Parti – Internationella linjen)

Det som nu äger rum i världen är fortsättningen på imperialismens allt djupare allmänna och sista kris, och det internationella proletariatets och de förtryckta folkens alltmer enade och medvetna kamp för att krossa och sopa bort imperialismen från jordens yta. Imperialisterna försöker desperat rädda sitt döende system genom nyuppdelningen av världen och folkmordet mot de förtryckta folken, och alstrar på så vis mer motstånd och kampvilja bland folkets massor, vilket snabbt underblåser den revolutionära situationen i ojämn utveckling på alla kontinenter. Alla de huvudsakliga motsättningarna skärps.

Det palestinska folkets hjältemodiga nationella befrielsekamp och det pågående folkmordet är fakta som snabbt håller på att väcka massornas antiimperialistiska medvetande, som får dem att se imperialismens, reaktionens och revisionismens lögnhistorier och manipulationer och driver dem att förena sig mer och mer mot det döende utsugar- och förtryckarsystemet. De är fakta som, tillsammans med alla proletariatets och de förtryckta folkens övriga kamper i världen, bekräftar för massorna att motsättningen mellan imperialismen och de förtryckta folken är huvudmotsättningen, som bestämmer hur de övriga motsättningarna i världen utvecklas, och att denna motsättning håller på att skärpas. Vi kommunister – marxist-leninist-maoister, huvudsakligen maoister, återförsäkrar oss i det som lades fram av Perus Kommunistiska Parti:

”Motsättningen mellan de förtryckta nationerna och imperialismen är kampen för de förtryckta nationernas befrielse för att förstöra imperialismen och reaktionen, vars lösning också ryms inom de 50 till 100 åren och som under denna tid är den huvudsakliga, även om vilken som helst av de fyra grundläggande motsättningarna kan bli huvudsaklig enligt klasskampens specifika omständigheter, tillfälligt eller i vissa länder.”

Denna motsättning håller i sin tur på att skärpa den grundläggande motsättningen mellan bourgeoisien och proletariatet i alla länder, liksom den interimperialistiska motsättningen och den kris som drabbar alla de imperialistiska supermakterna och makterna.

Den imperialistiska nyuppdelningen i samverkan och tvist

Vi upplever nu den enda hegemoniska supermaktens, yankeeimperialismens, allt snabbare undergång. Dess ekonomi befinner sig i allvarlig nedgång, dess interna motsättningar intensifieras, och den håller på att förlora kontrollen över sina halvkolonier i tredje världen. Detta är fakta som dess egna representanter erkänner, och därför framställer sig Trumps nya regering som räddaren som ska göra yankeeimperiet ”stort igen”.

Men denna nya regering representerar inte, som den själv och de övriga imperialisterna påstår, någon ”radikal förändring” av USA:s inrikes- och utrikespolitik, utan den representerar huvudsakligen en fortsättning på de föregående regeringarnas politik. Sammanfattningsvis består denna politik av den mörka och omöjliga drömmen om att komma ut ur sin kris och rädda sin position som hegemonisk supermakt genom en nyuppdelning av världen (i samverkan och tvist med de övriga supermakterna och makterna, i förberedelse för ett nytt världskrig), den fortsatta fascistiseringen av inrikespolitiken och folkmordskriget mot de förtryckta folken. Allt detta kännetecknade även den föregående regeringens politik.

Samtidigt, även om kontinuiteten är denna regerings huvudaspekt, så är det sant att det finns några förändringar vad gäller metoderna och taktiken. I den interimperialistiska tvisten är det den kinesiska supermakten som är det huvudsakliga hotet mot yankeeimperialismens hegemoni, och denna regering liksom de föregående håller oundvikligen på att förbereda sig för kriget mot Kina. Den fraktion av storbourgeoisien som representerades av Bidens regering avsåg uppenbarligen att först konfrontera kärnvapensupermakten Ryssland, för att försvaga den och på så vis skapa bättre förutsättningar för att konfrontera Kina. Detta projekt, genom NATO:s expansion och proxykriget i Ukraina, genomfördes i samarbete med de europeiska makterna, som har sina egna intressen i plundringskriget i Östeuropa och mot Ryssland. Men, i och med yankeeimperialismens djupa ekonomiska och politiska kris, söker den fraktion som representeras av Trump nu en annan väg: i stället för att fortsätta lägga resurser på kriget i Europa föredrar de – i alla fall för ögonblicket - en ”fredlig” nyuppdelning av Europa i samverkan med Ryssland, och att överlåta kriget till de europeiska makterna. Liksom vi såg i det Första och det Andra Världskriget, så föredrar yankeeimperialismen ibland att låta européerna och ryssarna kriga sinsemellan, så att de ömsesidigt försvagar och förstör varandra och på så vis skapar bättre förutsättningar för yankeeimperialismen.

Fascistiseringspolitiken, den direkta delaktigheten i folkmordet i Palestina, den chauvinistiska och rasistiska propagandan mot de förtryckta folken; allt detta kännetecknade även Bidens och de tidigare regeringarnas politik. Det som dock är annorlunda med Trump är att allt detta nu uttrycks öppet, utan den mask av ”demokratiska värderingar” och ”mänskliga rättigheter” som användes av de föregående regeringarna. Då den baserar sig på andra sektorer av massorna och andra fraktioner av bourgeoisien (i USA och på världsnivå), avstår den nya regimen från det användande av den borgerliga feminismen och ”mångfalds”-liberalismen som dominerat den imperialistiska propagandan under de senaste årtiondena, och återgår i stället till den vulgära och öppna chauvinismen och rasismen; den avslöjar på så vis ännu mer bourgeoisiens och dess ”demokratis” fullständiga urartning och slutliga kris. Trumps regering fortsätter och intensifierar nu den fascistiseringsprocess i USA som redan de tidigare regeringarna genomförde, med förföljelsen av invandrare från tredje världen, den politiska repressionen huvudsakligen mot anti-imperialister, övergivandet av borgerligt demokratiska principer och institutioner, etc.

De europeiska imperialistmakterna, huvudsakligen Tyskland, Frankrike och England, har sedan mer än 100 år drömt om att erövra Östeuropa och Ryssland, för att på så vis skaffa sig kolonier/halvkolonier att suga ut och på det sättet bli supermakter med sikte på världsherraväldet. Detta var den tyska imperialismens plan i Första och Andra världskriget; en plan som utnyttjades av yankeeimperialismen för dess egna syften. Under åren sedan den sovjetiska socialimperialismens kollaps tills idag, har jänkarna möjliggjort fortsättandet av denna plan genom att låta Tyskland och de övriga europeiska makterna delta i utsugningen av Östeuropa genom NATO:s och EU:s expansion österut. Det är i detta sammanhang som vi måste se de europeiska imperialisternas nuvarande krigshets; och notera att Trumps regering just nu öppet främjar denna fortsatta krigshets samt fascistiseringen av Europa. När imperialisterna i Europa nu fortsätter sin krigshetsande politik och åtar sig att rusta upp, så är det proletariatet och folken som kommer att betala priset, och det åligger kommunisterna i varje land att mobilisera massorna mot det imperialistiska kriget och koppla denna kamp till kamperna för dagskraven och den antiimperialistiska rörelsen i allmänhet.

Sammanfattningsvis uttrycker dessa händelser 1) den interimperialistiska motsättningen mellan supermakterna, huvudsakligen mellan yankeeimperialismen och den kinesiska imperialismen för världsherraväldet, 2) motsättningen mellan de europeiska makterna (huvudsakligen Tyskland) och Ryssland gällande kontrollen över Östeuropa, 3) motsättningen mellan yankeeimperialismen och alla de övriga imperialisterna (som vi har sett nyligen med jänkarnas hot mot Kanada och Danmark, etc.) och 4) motsättningen mellan alla imperialisterna, eftersom i slutändan varje allians eller samarbete mellan imperialisterna är tillfällig och deras tvist om marknader och hegemoni är konstant. Dessa motsättningar kommer oundvikligen att leda till ett nytt världskrig, vilket kommer att innebära slutet på imperialismen, och vilket endast kan undvikas genom den proletära världsrevolutionen. Och om det imperialistiska världskriget kommer, så är det internationella proletariatets uppgift att förvandla det imperialistiska kriget till folkkrig och koordinera folkkrigen såsom ett världsfolkkrig för att krossa och sopa bort imperialismen från jordens yta.

Detta vad gäller tvisten; men samtidig samverkar alla imperialisterna för att rädda det imperialistiska systemet i sin helhet; de delar upp världen emellan sig på ett fredligt sätt när det passar dem, och bekämpar proletariatet och de förtryckta folken. Lögnhistorien om den ”multipolära världen” som marknadsförs av de kinesiska och ryska imperialisterna är inget annat än en mörk och omöjlig dröm om att rädda den döende imperialismen genom samverkan mellan imperialisterna för att ”fredligt” dela upp världen eller åtminstone för att ha mer tid att förbereda sig för världskriget.

Skärpningen av de interimperialistiska motsättningarna och den imperialistiska nyuppdelningen av världen förändrar inte det faktum att huvudmotsättningen fortfarande är den mellan de förtryckta nationerna och imperialismen ända till dess att imperialismen förstörs (även om huvudmotsättningen kan ändras under specifika omständigheter, tillfälligt eller i vissa länder) och att revolutionen fortsätter att vara den historiska huvudtendensen.

Palestina, Mellanöstern och imperialisterna

Det pågående folkmordet i Palestina, som begås av imperialismen, huvudsakligen Yankeeimperialismen, och dess imperialistiska missfoster den sionistiska staten ”Israel” som dess utpost, har inte kunnat stoppa det palestinska folkets hjältemodiga och rättfärdiga kamp ens för ett ögonblick. Den palestinska Nationella Befrielsefronten, som består av Hamas, PFLP, Palestinska Islamiska Jihad och andra organisationer, fortsätter att erövra segrar mot den sionistiska inkräktaren, har det palestinska folkets fulla stöd och vinner mer och mer stöd från världens massor.

Det bör understrykas att folkmordet i Palestina är en del av ett pågående folkmord mot alla de arabiska folken, vilket i sin tur är en del av det imperialistiska folkmordet mot alla tredje världens förtryckta folk. Mot detta folkmord tjänar Jemens väpnade styrkor, Ansar Allah, som hjältemodiga exempel inför världens massor genom att erövra ärorika segrar mot yankeeimperialismens och den brittiska imperialismens folkmordsstyrkor med sina kraftfulla aktioner, som tvingar imperialisterna till reträtt och på så vis ger ett viktigt stöd till det palestinska nationella befrielsekriget. På så vis trotsar och bekämpar de arabiska folken förräderiet från de kompradora eller byråkratiska regeringarna i regionen, som samarbetar med imperialismen och sionismen. Förstörandet av Syriens regering genom legosoldaterna från Islamiska Staten/Al Qaeda, som anlitats av yankeeimperialismen och den sionistiska staten, tillsammans med Turkiet, var ett desperat försök att förstöra Motståndsaxeln mot imperialismen och sionismen, och den slakt som dessa nu genomför i Syrien, som en del av folkmordet mot de förtryckta folken, fyller även funktionen att öppna landet för den imperialistiska exploateringen av dess resurser. Men inte heller detta har kunnat stoppa folkens hjältemodiga motstånd, utan skapar mer motstånd och mer folklig enighet över nationsgränserna. Om imperialisterna utvidgar sitt folkmord ännu mer och, till exempel, attackerar Iran med kärnvapen – som de nu hotar med – så kommer detta oundvikligen bara att leda till ännu ett språng för det folkliga motståndet i regionen och på världsnivå, ännu ett steg närmare imperialismens och sionismens undergång.

Allt detta håller nu mer och mer på att lära folken att motståndet mot imperialismen och dess lakejer inte kan förlita sig på ”stödet” från någon imperialistisk supermakt eller makt, och inte heller på ”fredsavtal” utarbetade av dessa, utan att det måste basera sig på folkets massor och byggas med oberoende från imperialismen.

De kinesiska och ryska imperialisterna fortsätter med sitt ”multipolära” projekt, och framställer sig som de ”goda imperialisterna” som påstås ”hjälpa” de förtryckta nationerna i kampen mot yankeeimperialismen och sionismen. I ord ”kritiserar” de folkmordet i Palestina, och både kineserna och ryssarna har organiserat möten för att, påstår de, ”ena palestinierna”; i verkligheten för att främja sina egna intressen i regionen och marknadsföra den s.k. ”tvåstatslösningen” och den ”Palestinska Myndigheten” som kontrolleras av den sionistiska staten. Liksom alla de övriga imperialisterna så gör Kina och Ryssland ingenting mot det pågående folkmordet, utan upprätthåller goda ekonomiska och politiska relationer till den sionistiska folkmördarstaten.

Ryssland har sedan många haft nära samarbete med den sionistiska staten: ”När Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 anslöt sig Israel inte till västvärlden för att sanktionera Moskva, vilket visar på den ömsesidigt förmånliga alliansen mellan de båda regeringarna. […] Efter Moskvas ingripande i det syriska inbördeskriget samarbetade Israel nära med Kreml i utvecklingen av sin egen flygkampanj i Syrien mot de iranstödda styrkorna, enligt den före detta israeliska ambassadören i Ryssland, Arkady Milman, som nu är forskare vid Institutet för nationella säkerhetsstudier i Tel Aviv. Enligt Milman kontrollerade Ryssland det syriska luftrummet och godkände i praktiken de israeliska angreppen.” (https://www.france24.com/en/live-news/20231220-russian-israeli-relations-crumble-over-gaza-war-analysts). Även om den ryska imperialismen nu har distanserat sig från den sionistiska staten på grund av tvisten med den amerikanska imperialismen, har Ryssland fortfarande nära ekonomiska och politiska band med sionisterna och avstår från att agera mot folkmordet i Palestina. För att säkra sina intressen i Mellanöstern fokuserar Ryssland nu mer på Iran och undertecknade den 17 januari 2025 ett avtal om omfattande strategiskt partnerskap mellan Iran och Ryssland.

På samma sätt har den kinesiska imperialismens politik i Mellanöstern bara ett enda syfte: att säkra den kinesiska storbourgeoisiens profiter och den kinesiska imperialismens intressen i samverkan och tvist med yankeeimperialismen. Kamran Gasanov, en rysk politisk analytiker, säger så här: ”Kina kan bara observera situationens utveckling och hoppas på ett utfall där USA:s popularitet efter slutet på konflikterna i Mellanöstern minskar avsevärt. […] Då kommer situationen att göra det möjligt för Peking att gå in på marknaderna i Mellanöstern på ett mer fördelaktigt sätt än tidigare och öppna militärbaser.” Och se följande uttalanden från Kinas ambassadör i Israel, Xiao Junzheng, i mars 2025:

”’Vi välkomnar med tillfredsställelse och behöver stödet och hjälpen från de israeliska teknikföretagen för moderniseringen [...] Våra två länder är asiatiska civilisationer. Vi delar gemensamma värderingar och samarbetet ligger i vårt intresse.’
[...]
’Kina är fortsatt engagerat i att utveckla vår historiska vänskap med det judiska folket’, fortsätter han, trots Kinas historiska stöd till de arabiska staterna i deras krig mot Israel. ’Kriget fortsätter, men kriget är inte ämnet för de bilaterala relationerna mellan Israel och Kina. I mer än 33 år har relationerna mellan Kina och Israel stått sig genom historiens prövningar och alltid haft en stabil utveckling.’
Faktum är att Kina är Israels största handelspartner i Asien och den näst största i hela världen. Enligt kinesiska tullmyndigheter ökade den bilaterala handelsvolymen från cirka 8 miljarder dollar 2013 till 25,45 miljarder 2022, innan den sjönk till 14,5 miljarder 2023. Samtidigt nådde den israeliska importen från Kina 2024 en rekordnivå på 13,53 miljarder dollar, en ökning med nästan 20 % sedan 2023. ’Kinesiska företag i Israel har inte evakuerat eller stoppat sin verksamhet. De har stannat kvar och fullgjort sina kontrakt’, försäkrar Xiao.” (https://www.calcalistech.com/ctechnews/article/hyezqaaiyx?)

Latinamerika

Vad gäller Latinamerika så fortsätter och intensifierar yankeeimperialismen med sin nya regering sina försök att återta kontrollen över kontinenten, och vidtar politiska, militära och ekonomiska åtgärder för att bekämpa den kinesiska imperialismens och andra imperialistiska rivalers ökande närvaro – och intensifierar samtidigt sina desperata interventioner för att bekämpa de växande folkliga, anti-imperialistiska och revolutionära kamperna i Latinamerika. Medan de tidigare yankeeregeringarna intervenerade i Latinamerika under förevändningar om att ”försvara demokratin” eller ”mänskliga rättigheter”, så deklarerar den nuvarande regeringen öppet att dess mål är att säkra yankeeimperialismens ekonomiska intressen.

Som exempel på de militära åtgärderna, som ingår i förberedelserna för ett nytt världskrig, så har jänkarna i mars månad utplacerat sina jagare utrustade med guidade missiler i Mexikanska golfen och i Stilla havet, och hotar med att ta över Panamakanalen. De ekonomiska åtgärderna inkluderar de nya tullarna för att försöka utesluta framför allt Kina från utsugningen av kontinenten. Vad gäller de politiska åtgärderna så försöker jänkarna använda sig av sina trogna fascistiska och ultrareaktionära marionetter såsom Milei i Argentina och andra för att sätta press på de så kallade ”vänsterregimerna” och/eller regimer som har kopplingar till den kinesiska imperialismen och andra rivaler till yankeeimperiet, och för att ännu mer intensifiera fascistiseringen och den kontrarevolutionära repressionen.

Samtidigt så utvecklas de folkliga kamperna i hela Latinamerika. I Peru fortsätter Perus Kommunistiska Parti kämpa under de komplicerade förhållandena i kröken i folkkriget, och vidhåller revolutionens kurs genom att tillämpa gonzalos tänkande, och leder och kämpar sida vid sida med massorna i mobiliseringarna mot den gamla reaktionära staten och imperialismen, huvudsakligen yankeeimperialismen, och Boluartes fascistiska marionettregering. Det ärorika folkkriget i Peru och Ordförande Gonzalos allmängiltiga bidrag vägleder och inspirerar idag de folkliga kamperna på hela kontinenten. Vi understryker här böndernas och ursprungsbefolkningarnas hjältemodiga kamper mot latifundierna och mot den imperialistiska utsugningen, bland dessa LCP:s kamp i Brasilien, Mapuches i Chile etc. I Peru, Chile, Mexiko och andra länder utvecklas kamperna mot de reaktionära staterna och avslöjar revisionisterna och opportunisterna och bojkottar deras valcirkusar.

Intensifieringen av imperialismens interventioner och den ökande repressionen och utsugningen i hela Latinamerika håller oundvikligen på att underblåsa de folkliga kamperna och stärka de revolutionära krafterna.

Den nya stora vågen av den proletära världsrevolutionen

Medan det internationella proletariatets och de förtryckta folkens kamper fortsätter och växer i hela världen, och de mest avancerade kamperna – folkkrigen och de väpnade kamperna under maoismens fana i Peru, Indien, Filippinerna och Turkiet – visar vägen åt alla de övriga kamperna, så ser vi att det palestinska folkets hjältemodiga kamp och den kraftfulla globala rörelsen av miljarder människor för Palestina ger upphov till ett språng i den revolutionära situationen i ojämn utveckling i världen. I flera länder har proletariatet visat initiativ och kampvilja genom att koppla sina kamper för dagskrav till kampen för Palestina, och har genomfört strejker i Spanien, Indien och andra länder; transport- och hamnarbetare har blockerat transporter av vapen och annat material till Israel i Grekland, Sverige, Spanien, Italien och Belgien, för att bara nämna några exempel.

Folkmordet i Palestina och alla imperialisternas skamlösa medbrottslighet har slitit masken av hela detta ruttna system och dess lögnhistorier om ”demokrati”, ”fred” och ”mänskliga rättigheter” inför massorna, även i de imperialistiska länderna. Erfarenheterna från motståndet i Mellanöstern och andra områden lär massor på ett koncentrerat och obestridligt sätt att de inte kan förlita sig på någon av de imperialistiska supermakterna och makterna, och att den enda vägen för att stoppa folkmordet är att organisera sig med fullständigt oberoende gentemot alla imperialisterna och deras lakejer.

Dessutom visar dessa erfarenheter mer och mer för massorna att kampen mot den imperialistiska utsugningen och förtrycket i de förtryckta nationerna är oupplösligen förbunden med klasskampen; att orsaken till att de arabiska staterna i Libanon och andra länder lydigt underkastar sig och samarbetar med de imperialistiska och sionistiska folkmördarna, är att de är utsugarklassernas stater, de kompradora och/eller byråkratiska borgarklassernas och jordägarnas stater. Denna situation alstrar mer och mer förutsättningar för att de proletära krafterna ska kunna avancera djärvt och åta sig ledningen för de nationella befrielsekamperna genom att bygga eller rekonstituera sina Kommunistiska Partier som militariserade marxist-leninist-maoistiska partier för att utveckla folkkrig.

Den nuvarande skärpningen av imperialismens motsättningar och den växande anti-imperialistiska rörelsen i världen håller dessutom på att skoningslöst och hastigt avslöja revisionismens roll. Den senaste varianten av socialchauvinismen, som marknadsförts av västvärldens revisionister och anarkister under de senaste årtiondena, lade sammanfattningsvis fram politiken att förena sig med den imperialistiska borgarklassen i ett påstått ”försvar av demokratin” mot de ”auktoritära” krafterna från tredje världen och från västimperialismens rivaler, och detta uttrycktes i att stödet för Palestina och de övriga nationella befrielsekamperna övergavs, liksom i det fulla deltagandet i den rasistiska och chauvinistiska hetsen mot de arabiska folken (under förevändningen att ”bekämpa Islam”), främjandet av rörelser som Öcalans, som förkastar den proletära revolutionen och förespråkar samarbete med imperialismen, etc. Den palestinska kampen och den globala rörelsen till stöd för denna håller snabbt på att riva ner denna förruttnelse, då de revisionistiska partierna har visat sin lojalitet med imperialismen och sin oförmåga att fördöma och bekämpa det sionistiska folkmordet och ockupationen.

För att försöka motverka och hålla tillbaka det växande anti-imperialistiska medvetandet och mobiliseringen, stödjer och främjar imperialismen alla slags revisionism. Nu ser vi till exempel i flera länder det plötsliga uppdykandet av trotskistiska ”partier” som framställer sig som ”revolutionärer”, ”leninister” och ”anti-imperialister”, men vad de sammanfattningsvis lägger fram är en påstådd ”socialistisk revolution” som inte kan komma från de förtryckta folken, utan som ska växa fram ur de revisionistiska parlamentariska partierna i de imperialistiska länderna, vilka sedan ska ”befria” de förtryckta länderna. De nya revisionisterna under ”maoistisk” etikett, som Avakians anhängare, spelar en liknande roll. Revisionismens och alla dess varianters väsen är försvaret av imperialismen, marknadsfört inom proletariatets och folkens led med ord som ”socialism” och ”revolution”.

Världens kommunister, marxist-leninist-maoisterna, ställs nu inför den brådskande och avgörande uppgiften att ena massornas olika kamper – den globala rörelsen för Palestina och mot imperialismen, de övriga nationella befrielsekamperna, vågorna av proletariatets strejker, böndernas och ursprungsbefolkningarnas kamper för jorden, kvinnokampen, etc. – under det internationella proletariatets ledning och ideologi genom dess militariserade, marxist-leninist-maoistiska Kommunistiska Partier, i oförsonlig kamp mot revisionismen såsom huvudfaran, för att så snart som möjligt förbereda, inleda och utveckla folkkriget i varje land, med sikte på världsfolkkriget såsom det enda rätta svaret på det imperialistiska världskriget. Den nuvarande situationen i världen bekräftar vad Ordförande Gonzalo slog fast, att ”maoismen marscherar ohejdbart för att ta befälet för den nya vågen av den proletära världsrevolutionen!”