Proletärer i alla länder, förena er!

BOJKOTTA FOLKOMRÖSTNINGEN!

 

Så var det dags igen. En ny röstning, denna gång en "folkomröstning", inom det borgerliga systemet, under den borgerliga diktaturen. Än en gång ett skådespel, än en gång en fars, med vilket den imperialistiska svenska storbourgeoisien söker legitimera sitt välde av förtryck och utsugning. Den s.k. "folkomröstningen" handlar väsentligen inte om huruvida den svenska staten, den imperialistiska svenska staten, skall deltaga fullt ut i den Europeiska Monetära Unionen (EMU) eller inte, det bestäms nämligen inte alls av vad folket tycker, tänker eller behagar rösta på för alternativ, nej, beslutet fattas av den handfull blodsugare till parasiter som bestämmer och beslutar över varje relevant fråga som imperialiststaten överhuvudtaget befattar sig med, den imperialistiska storbourgeoisien, vars lydiga knähundar alla riksdagspartierna är. Sverige är ett land under borgerlig diktatur, ett imperialistiskt land, den "demokratiska" mask som de härskande försöker upprätthålla syftar bara till att dölja tingens verkliga tillstånd. Vår omedelbara uppgift som proletära revolutionärer måste följaktligen vara att avslöja farsen och mana arbetarklassen och folket till bojkott av folkomröstningen. I funktion av detta låt oss titta närmare på de huvudfrågor som varje kommunist och revolutionär måste beakta för att intaga en riktig och korrekt ståndpunkt i denna fråga.



DEN EUROPEISKA UNIONEN ÄR EN VÄSTEUROPEISK IMPERIALISTISK ALLIANS UNDER TYSK LEDNING VARS SYFTE ÄR ATT SÖKA ERÖVRA VÄRLDSHERRAVÄLDE

Den Europeiska Unionen (EU) är inte en sammanslutning av olika länder med syfte att samordna deras ekonomier för att bringa "allmänt välstånd", det är inte "ett förbund för att göra krig omöjligt", det är inget "folkförbrödringsprojekt". Nej, tvärtom: EU är en de västeuropeiska imperialisternas allians för att mer effektivt kunna utsuga den egna arbetarklassen och folken i de förtryckta nationerna; EU är en de västeuropeiska imperialisternas allians för att ta upp kampen mot yankee-imperialismen om herraväldet i världen, alltså en allians för krig; EU är en aggressiv, chauvinistisk och repressiv allians med vilken imperialisterna vill slå ner revolutionen. Imperialisterna är rövare och precis som det inte kan finnas ett gäng med "likvärdiga" rövare, det finns alltid en rövarhövding, så kan det inte heller finnas en allians med imperialister utan någon som dominerar; i fallet EU är Tyskland den starkaste av imperialistmakterna och det är den tyska imperialismen som leder EU. Ingenstans blir detta så tydligt som då det gäller EMU, då med denna hela alliansens ekonomiska politik ska inrättas efter den tyska, detta då den tyska ekonomin är den i särklass starkaste och således viktigaste och därför normgivande för hela systemet. Att Europeiska Centralbanken har sitt säte i Frankfurt är ingen tillfällighet. EMU syftar inte till att göra "krig omöjligt" tvärtom främjas det imperialistiska kriget av det faktum att den västeuropeiska imperialistiska alliansen under tysk ledning har en gemensam valuta, än mer; den är redan ett vapen i det ekonomiska kriget. Imperialisternas och deras lakejers demagogi om att EU och - lite beroende på viket läger demagogen tillhör - EMU skulle främja de östeuropeiska ländernas utveckling och att deras medlemskap i imperialisternas allians skulle ge dem större "välstånd" och "demokrati"; detta tal är lika förljugen och falskt som påståendet att NAFTA har bragt "välstånd och demokrati" till Mexicos folk eller att "dollariseringen" av latinamerikanska staters ekonomier skulle ge folket bättre levnadsvillkor. "Östutvidgningen" är ett sätt för de västeuropeiska imperialisterna, framförallt Tyskland, att stärka sitt herravälde över de förre detta folkdemokratierna i Öst- och Centraleuropa; det är ett tydligt exempel på imperialistisk expansion, det har ingenting alls med "välstånd och demokrati" att göra; EMU är därför för imperialisterna, framförallt de tyska, ett sätt att knyta ett fastare grepp kring dessa länder, dessa halvkolonier, i kamp mot de andra imperialistmakterna vilka i det här fallet är framförallt Ryssland och USA.

Idag pågår i världen ett imperialistiskt krig som förebådar ett nytt fullskaligt imperialistiskt världskrig. I Irak, Afghanistan, Sierra Leone, Liberia, Kongo - för att bara nämna några länder - ingriper imperialisterna direkt och indirekt för att skjuta fram sina positioner och med alla medel bekämpa sin motståndare. De vill genomföra en nyomfördelning av världen och det kan de endast genomföra med makt, d.v.s. med vapenmakt, alltså genom krig.

Det är i detta sammanhang man måste se de svenska imperialisternas strävan efter fullt medlemskap i EMU. Den svenska imperialismen har under hela sin existens, tydligast under andra världskriget och efter kapitalismens återupprättande i Ryssland (1956), karaktäriserats av att den spelat på motsättningarna mellan de imperialistiska supermakterna för att tillgodose sina egna intressen. Efter att Sovjetunionen upplösts och Ryssland kvarstod som endast en militär supermakt förändrades läget, de svenska imperialisterna såg en möjlighet att expandera österut, att skaffa sig ett stort inflytande i Baltikum, men man kunde inte ensamma ta konfrontationen med de ryska imperialisterna, därtill var man inte nog starka, därför blev det en nödvändigt för dem att gå med i EU. Att imperialiststaten Sverige deltar i EU är alltså ett uttryck för dess expansionistiska strävanden, efter kontroll över marknader och halvkolonierna i Baltikum framförallt, det är därför men deltar i den västeuropeiska imperialistalliansen under tysk ledning. Det är av samma anledning som de idag vill gå med i EMU - kontrollen över Baltikum och för att kunna ta konfrontation med såväl yankee-imperialismen som den ryska imperialismen, inte bara i närområdet utan även, om dock sekundärt, i övriga världen. Det är därför som man skickar militärtrupp till Asien och Afrika och skapandet av "internationella insatsstyrkor", bland annat med deras celebra JAS-flygplan, är en väldigt påtalig och uppenbar del i deras aggression mot de förtryckta nationerna och en direkt förberedelse för ett mer aktivt deltagande i det imperialistiska kriget.

SÅVÄL "JA" SOM "NEJ" KAMPANJERNA TJÄNAR DEN IMPERIALISTISKA STORBOURGEOISIEN

Den imperialistiska storbourgeoisien har bestämt sig: den svenska staten ska delta i EMU fullt ut. En grupp inom denna klass förespråkar dock att man ska hålla sig utanför, liera sig mer med yankee-imperialismen och därmed fortsätta "balanspolitiken"; denna grupps politiska företrädare står i spetsen för "nej" kampanjen. "Nej" kampanjens främsta roll är dock endast ett komplement för att ge "demokratisk legitimitet". Vid ett "nej" i folkomröstningen kommer man att köra över utslaget, därför är folkomröstningen redan i sig endast ett spel för galleriet, högsta sossepampen Persson, ackompanjerad av allehanda svinpälsar, har deklarerat att "går vi inte med nu så går vi med om några år". Det väsentliga är inte om staten Sverige går med fullt ut i EMU eller inte, dessutom är Sverige som EU land med i enlighet med de "två första stegen"; ett Sverige utanför EMU är inte ett bättre eller friare än ett Sverige som är med i EMU, det kommer fortfarande att vara samma storborgare som har makten, Sverige kommer fortfarande vara en finansmonarki, ett helvete för arbetarklassen och ett paradis för imperialisterna.

EMU är ett imperialistiskt projekt - därför är vi mot det. Vi är också mot imperialiststaten Sverige, oavsett vilka internationella projekt den råkar vara med i, att därför säga att "nej" är ett bättre alternativ, det är ungefär som att säga att kolera är bättre än pest.

Det viktiga med "folkomröstningen" - då dennas verkliga syfte inte är att avgöra frågan - är alltså att den ska ge imperialisterna "demokratisk legitimitet". Det är därför som storbourgeoisiens och alla deras lakejer sprider en så massiv propaganda för att "mana folk till urnorna".

Alla vill de att vi ska rösta vare sig de står på "ja- eller nejsidan". De säger att "demokratin hotas om folk inte röstar", bra säger vi, mycket bra, vi vill inte ha deras "demokrati" som endast är en dålig skärm bakom vilken storbourgeoisien döljer sitt välde, vi vill krossa deras "demokrati", deras stat och allt vad de står för. Vi vill sopa bort dem från jordens yta, vi vill begrava hela deras imperialistiska system som bara betyder utsugning och förtryck för det internationella proletariatet och världens folk. Så, just därför att de vill att vi ska rösta ska vi inte göra det, just för att de vill invagga arbetarklassen och folket i "demokratiska" illusioner, måste vi avslöja dem och mana till bojkott av farsen de kallar "folkomröstning". Endast med gevär kan världen förändras, som Ordförande Mao sa: "makt växer ur en gevärspipa".

Allehanda revisionistgrupperingar, oavsett vilken deras revisionistguru råkar var, med vänsterpartiet i spetsen, dessa förrädare av proletariatets sak, förenas med sina herrar, den imperialistiska storbourgeoisien, i ett skriande försvar av den rådande ordningen. Alla skriker de sig hesa till försvar av "demokratin" och manar alla att "rösta nej". Precis som vid riksdags, landstings och kommunalval försvara de den borgerliga diktaturen och sjunger parlamentarismens lovsång. Vissa av dem försöker hävda att de gör det för att de tillämpar det etablerade av Lenin, de talar om att använda "parlamentet som en röd tribun", men de avslöjar sig som ruttna revisionister. Lenin gav ett antal anledningar varför det var korrekt av kommunisterna att vid vissa tillfällen delta i val, som en taktik, för att avslöja hela den borgerliga diktaturen, härda vissa kadrer och nå ut till arbetarklassens och folkets bredda massor; i dagens situation då arbetarklassen och folket själva, spontant, vänder den borgerliga diktaturen och dess "demokratiska" mask ryggen, då man kommit till insikt om att det inte finns något gott att hämta i borgarnas parlament; då historien överflödar av exempel på hur bourgeoisien korrumperar och köper över kommunistiska partier genom parlamentet, och; då det som står på dagordningen i världen är världsfolkkriget: att då komma och prata om "parlamentet som en röd tribun" det är att förneka Lenin, det är bluff och humbug som inte har någonting alls med marxism att göra. Att rösta "nej" är absolut inte att ge "överheten på käften" som ett visst Göteborgsbaserat missnöjesparti propagerar, tvärtom är det att gör precis det som "överheten" vill; för det väsentliga är som sagt inte "ja" eller "nej" utan att om man går och röstar eller inte. Att utveckla bojkotten - det är att tjäna till att bereda väg för den proletära revolutionen. Att sprida "demokratiska" illusioner bland arbetarklassen - det är att göra drängtjänst hos imperialisterna.

Ej heller "försvaret nationella självbestämmandet" är en i sammanhanget riktig paroll att resa: att ställa parollen om försvaret av det imperialistiska Sveriges "nationella självbestämmande" det är att inta en tengsiaoping-istisk ståndpunkt som innebär att man vill att arbetarklassen och folket ska svansa efter imperialisterna i försvar av den imperialistiska "nationen". Arbetarklassen har inget fosterland, vi känner endast en fana: den röda med hammaren och skäran. Endast i förtryckta nationerna är patriotism tillämpad internationalism, att tala om "patriotism" i imperialistiska länder det är chauvinism; revisionisterna som gör det är socialchauvinister.

DEN PROLETÄRA REVOLUTIONEN ÄR NÖDVÄNDIG OCH DESS SEGER ÄR OUNDVIKLIG

Världsläget är synnerligen gynnsamt för revolutionen. Vi befinner i den strategiska offensiven av den proletära världsrevolutionen, inom den historiska perioden av "50 till 100 år" inom vilken imperialismen, revisionismen och reaktionen kommer att sopas bort från jordens yta och revolutionen är den historiska och politiska huvudtendensen i världen. I Peru utvecklas folkkriget kraftfullt och på landsbygden finns det Öppna Folkkommittéer, befriade områden där nydemokratin råder, där den röda fanan med hammaren och skäran vajar trotsigt inför världen som en strålande bekräftelse på marxismen-leninismen-maoismens universella giltighet. Perus Kommunistiska Parti (PKP) övervinner medelst folkkrig den krök på vägen som Ordförande Gonzalos gripande innebar och bevisar att man räknar med en beprövad och erkänd ledning som under Ordförande Gonzalos Anförarskap garanterar att man kommer att fortsätta fullgöra sin roll som röd fraktion inom den internationella kommunistiska rörelsen. Även i Nepal och Turkiet utvecklar kommunisterna folkkrig. På Filipinerna, i Indien och Bangladesh utvecklas revolutionära väpnade kamper. De arabiska folken är på krigsfot för att bekämpa den imperialistiska aggressionen; i Afrika skriker massorna efter en riktig ledning som kan leda dem till kamp mot imperialisterna och deras lakejer; i Asien utvecklas massornas kamp allt mer, framförallt i det socialimperialistiska Kina där arbetarklassen och bönderna bekämpar de revisionistiska härskarna, och; i Latinamerika kämpar allt ihärdigare folken, framförallt bondemassorna, mot den ständigt ökande utsugningen och förtrycket. I de imperialistiska länderna kämpar proletariatet och folket mot imperialisterna; i USA tvingas yankee-imperialisterna införa undantagstillstånd i hela städer; i Ryssland kämpar det tjetjenska folket för sin frihet och den väpnade kampen sprids i hela området samtidigt som det ryska folket ständigt håller minnet av Lenin och Stalin levande och eftersträvar att återupprätta socialismen, och; t.o.m. inom själva EU rasar den väpnade kampen oavbrutet i Spanien och på Korsika samtidigt som omfattande strejker skakar länderna på kontinenten. En ny stor våg av den proletära världsrevolutionen har börjat utvecklas och det existerar en revolutionär situation i ojämlik utveckling i världen. Allt detta bevisar med all tydlighet att länder vill ha oberoende, nationer vill befrielse och folken revolution. Vidare, det imperialistiska kriget skärper alla kapitalismens motsättningar och om inte revolutionen förhindrar världskriget så kommer det internationella proletariatet och världens folk, under ledning av marxist-leninist-maoistiska militariserade Kommunistiska Partier, att utveckla världsfolkkrig mot det. Vi är mot det imperialistiska världskriget, men vi fruktar det inte och skärpningen av alla kapitalismens motsättningar kommer endast att accelerera revolutionens utveckling inklusive här i landet.

Läget i Sverige karaktäriseras av imperialismens kris och att masskampen ökar. Den svenska imperialismen genomgår nu en kris, som är en del av imperialismens världskris. De stora monopolen avskedar arbetare i parti och minut, vilket gör att arbetslösheten ökar. Börsraset har slagit hårt mot arbetarklassen och folket direkt i det att miljarder och åter miljarder av de pengar som man tvingats sätta undan för att kunna överleva på äldre dar försvinner bortkastade till några finanskapitalisters fördel, när de nu försöker blåsa upp en ny bubbla kommer det endast att göra saken sjufalt värre. Staten genomför "budgetbesparingar" vilket betyder man beskär de rättigheter som arbetarklassen och folket tillkämpat sig i hård kamp. Mot detta kämpar massorna; ett viktigt exempel på detta var Kommunalstrejken, vilken var ett tydligt bevis på massornas kamp vilja - som förrådes av sossepamparna i fackledningen, vilka redan från början drev en taktik som borgade för att strejken inte skulle ha någon verklig effekt på systemet - och det överväldigande stöd som de strejkande mottog av klassen i dess helhet. Likaså visade de stora demonstrationerna mot yankee-imperialismens aggressionskrig mot Irak på att massorna vill kämpa mot imperialismen. Ett annat viktigt uttryck för massornas kamp är de upprepade sammanstötningar mellan ungdomar och polismakten som upprepats gång på gång under de senaste åren, med kampen i Göteborg under EU-toppmötet som dess hittills högsta uttryck. Storbourgeoisiens svar på massornas kamp är ökad repression, utvidgade befogenheter deras såväl offentliga som hemliga säkerhetsorgan, och alltmer aggressiva attacker på de borgerliga så kallade "fri- och rättigheterna". Allt detta är uttryck av den skärpta motsättningen mellan bourgeoisie och proletariat, huvudmotsättningen i det svenska samhället.

Problemet för revolutionen i världen är att i flertalet länder, inklusive Sverige, kämpar klassen och folket utan en riktig ledning, utan en proletär ledning; utan en sådan ledning kan klassen på sin höjd utveckla ett "ekonomistiskt" medvetande och dess kamp leds på sidovägar och till nederlag. Det krävs Kommunistiska Partier som "för socialismen till arbetarklassen utifrån", organiserar dess kamp och leder klassen till i en obeveklig kamp mot imperialismen, revisionismen och reaktionen, inledande i varje land folkkrig, vilka alla ska förenas i en enda storm i världsfolkkriget. Proletariatets ideologi är marxismen, denna har idag utvecklats till att bli marxismen-leninismen-maoismen, med maoismen som dess tredje, nya och högsta etapp: att vara marxist idag är att vara marxist-leninist-maoist, huvudsakligen maoist. Alltså för att inleda folkkriget krävs marxist-leninist-maoistiska Kommunistiska Partier vilka måste vara militariserade.

Kommunisternas och revolutionärernas huvuduppgift i de länder där det inte finns Kommunistiska Partier är att återbilda de Partier som förstörts av den moderna revisionismen, så även i Sverige. De historiska förutsättningarna föreligger; återbildandet är inte någonting som ligger nånstans i en avlägsen framtid, det är någonting som rycker allt närmare för varje dag; det internationella läget kräver det, världsrevolutionen kräver det, det nationella läget kräver det, klassen kräver det.

I denna process är det en oundgänglig nödvändighet världens kommunister och revolutionärer lär av Ordförande Gonzalo, som genom sin skapande tillämpning av marxismen-leninismen-maoismens, huvudsakligen maoismens, allmängiltiga sanning på den peruanska revolutionens konkreta förhållanden frambringat gonzalos tänkande, med vilket han även ger bidrag till marxismen utveckling. Ordförande Gonzalo är den störste idag levande marxist-leninist-maoisten på jordens yta och kommunisterna och revolutionärerna här i landet måste resa parollen: Lär av Ordförande Gonzalo!

Sammanfattningsvis. "Folkomröstningen om EMU" är en stor fars; det som åligger kommunisterna och revolutionärerna i denna fråga är att utveckla bojkotten. Det som proletariatet och folket i det här landet främst behöver är att det Kommunistiska Partiet återbildas för att det ska inleda folkkrig så fort som möjligt för att det svenska proletariatet, som en del av det internationella proletariatet, genom den socialistiska revolutionen och successiva kulturrevolutioner ska, tillsammans med hela mänskligheten, trädda in i Kommunismen.

LEVE ORDFÖRANDE GONZALO!
LEVE MAOISMEN!
BOJKOTTA FOLKOMRÖSTNINGEN!
DET ÄR RÄTT ATT GÖRA UPPROR!


 

SEPTEMBER 2003 Studiecirkeln 26 december

Tillbaka till Studiecirkeln 26 dec