Ur Informationsbulletinen Nya Peru nr. 29/2019:

Vem som får jobbet att administrera kapitalisternas diktatur i Sverige har ingen betydelse för arbetarklassen och folket

Det som är både säkert och beklämmande är att det återigen kommer att bli en borgerlig regering – oavsett vilka partier som får bilda regering – och att bluffen har funkat än en gång; de härskande har än en gång lekt med de berättigade förhoppningarna om en bättre framtid för det svenska folket. En del är tillräckligt gamla för att minnas att samma löften, om bättre sjukvård, bättre utbildning, bättre pensioner, nya bostäder, nu har upprepats igen men aldrig uppfylls. Åtminstone inte såvitt folket kan märka.

En ny sak i detta senaste val, men som redan påbörjades under det förra, är att borgarklassen har ”upptäckt” och spritt idén att alla problem i Sverige kommer från invandrarna, och att om man stoppar ”massinvandringen” och om möjligt slänger ut de som redan är här, så kommer Sverige fortsätta att vara ”paradiset på jorden”. Alla de ovan nämnda problemen skulle alltså lösas om man inte slösade skattepengarna på att ta hand om invandrarna. Med denna lögn, och med medias hjälp, har borgarklassen fört en grupp illa kamouflerade rasister och fascister till maktens korridorer, vilket har gett återverkningar inom vissa delar av folket.

Vi vågar oss på att lova våra läsare att inget av det utlovade kommer att uppfyllas, och att situationen tvärtom kommer att bli värre. 

Låt oss komma ihåg att Moderaterna under sin förra regeringsperiod utlovade behöriga lärare i skolorna; de satte upp ett mål och ett bestämt år då detta skulle bli verklighet. Vi kan nu konstatera att nepotismen och det personliga inflytandet fortsätter att styra, så att de som ”rekommenderats” stannar kvar på sina jobb utan respektive ackreditering, och de som är behöriga fortsätter utan fast arbete. Detta trots att de fick möjligheten att bli behöriga lärare om de bara gick en kurs på ett år eller gjorde ett prov.

Socialdemokratin fortsätter att leka med pensionärerna. För några år sedan tog de ungefär 500 kronor i månaden från alla pensionärer, eftersom de under sin tidigare regering bestämde att när ekonomin är sämre så måste man tillämpa lagen och skära ner på pensionerna. Detsamma hade skett under den tidigare moderatregeringen, och då socialdemokraterna åter var i regering sa de att de ”höjde” pensionerna – när de i själva verket bara återställde det som tidigare tagits ifrån dem (i enlighet med den lag som de själva stiftat många år tidigare). Så fortsätter våra pensionärer att bli allt fattigare; och notera att de invandrare som kommer hit i vuxen ålder inte har någon rätt till fullständig garantipension; d.v.s. man vet redan på förhand att de kommer att utgöra den fattigaste gruppen av pensionärer. För att inte nämna den dolda rasism som existerar i de statliga institutionerna - vi minns alla hur Migrationsverket firade med tårta när de lyckats utvisa några invandrare – och den officiella rasismen: när någon invandrare t.ex. begår ett brott så ska han inte bara avtjäna sitt straff utan kan dessutom bli utvisad ur landet. D.v.s. att invandraren i verkligheten aldrig har fått något verkligt medborgarskap. Medborgarskapet kan tas ifrån honom och han påminns om att ”bara är en invandrare” och inte någon ”riktig svensk medborgare”. Detta har inget att göra med själva brottet i sig, eftersom det i det svenska samhället redan begås lika allvarliga och värre brott, med eller utan invandring: men de ”sanna” svenskarna blir inte utvisade oavsett hur grova brott de begått. Detta sker förstås inte bara i Sverige, utan i alla dessa länder som utnämner sig själva till människans försvarare, och påstår att människan ska bedömas utan hänsyn till ursprung, ras, kultur, språk etc.

De säger att Sveriges ekonomi är bland de starkaste i världen, och att allt går som på räls. Men den fras som hörs om och om igen i verkliga livet – och som en del t.o.m. tror på – är ”det finns inga resurser, det saknas pengar” när det gäller att anställa fler läkare eller skaffa fram fler sängar till sjukvården, eller när det gäller att ha ett fungerande utbildningssystem. T.ex. för att lärarna ska kunna koncentrera sig på de ämnen de är utbildade för att undervisa i i stället för på administrativa uppgifter eller att disciplinera eleverna etc. Läkarna har sjuksköterskor och undersköterskor till sin hjälp, domarna har sekreterare etc. men lärarna har inga motsvarande lärarassistenter, såsom de har t.o.m. i s.k. ”utvecklingsländer” i tredje världen (däremot finns det i Sverige assistenter till eleverna).

Nej, till allt detta finns det inga pengar säger de. Vart finns då alla landets vinster, allt det som Sverige plundrar från tredje världens länder? Det finns i fickorna på borgarklassen, dess parlamentariker och dess byråkrater i kommunerna, där de allihop på sina poster försäkrar sig om sin levnadsstandard genom att marknadsföra kapitalismen och eufemistiskt kalla den för ”demokrati”, eftersom de skäms för att öppet försvara sitt utsugarsystem; kapitalismen och allt vad den innebär i form av den ena människans utsugning av den andra och borgarklassens och byråkraternas makt över de arbetande klasserna. Varje seriös människa kan t.ex. se fallet med det s.k. ”riskkapitalet”. De fyller sina kistor med miljardtals kronor och riskerar inte ens ett öre för folkets bästa. Byråkratbourgeoisien gör sin del genom att formulera de lagar som behövs för att förverkliga deras glupska affärer. För att bara nämna ett par exempel: den f.d. statsministern Göran Persson och andra f.d. ministrar är kopplade till kommunikationsjätten JKL och är rådgivare åt flera riskkapitalister (observera att inte bara socialdemokratin utan även andra politiska organisationer har haft kopplingar till denna jätte (https://sv.wikipedia.org/wiki/JKL), och samma Göran Persson är ordförande för Cambio Healthcare Systems, som av en händelse tillhör riskkapitalfonden Valedo. Den f.d. socialdemokratiske finansministern Pär Nuder är rådgivare åt riskkapitalbolaget EQT. Som vi nu ser finns dessa kapitalister numera även inom skolväsendet och vården. Där har vi t.ex. skandalen med Carema, som nu har bytt namn till Ameba (men fortsätter sin ruttna verksamhet på samma sätt som förut), som i sin tur har köpt ett annat privat omsorgsbolag, Aleris, och blivit Nordens största aktör på ”omsorgsmarknaden”. De 2,6 miljarder som Ameba betalat för Aleris är inte en investering som går till ”välfärd”, till några förbättringar för vårdpersonalen eller vårdtagarna, utan till att först betala av investerarnas skulder. De riskerar ingenting, eftersom kapitalismen idag utvecklas inom sitt imperialistiska stadium, vars kännetecken är att monopolen dominerar. I Sverige är vinstmaximeringen för dessa s.k. riskkapitalister garanterad; här bedrivs ”näringsverksamheten” med mycket litet behov av kapital och utan någon som helst risk.

Låt oss fortsätta våra ansträngningar för att arbetarklassen och folket nästa gång ska kunna vakna ur den hypnotiska sömn som Sveriges medborgare vaggats in igenom utbildningsväsendet och massmedia; så att de kan bli medvetna om den bluff som dessa val innebär innan de själva blir framtidens fattigpensionärer, så att de vid nästa val kan se att samma löften upprepas än en gång utan att något förändras; så att de då kan visa sitt missnöje och förkasta och bojkotta valen, och så att vi blir ännu fler som motsätter oss den valcirkus vars syfte är att legalisera en handfull härskande kapitalisters diktatur.

Det kapitalistiska systemet och imperialismen är inte historiens slut, och inte det ”minst onda”; de är tvärtom orsaken till alla de nuvarande problemen. Det finns ett annat alternativ för människan; vi måste inte trampa ner andra för att förverkliga oss själva, vi behöver inte falla ner i den individualism och solipsism som är ägnade att försvaga folkets organisationer, så att massorna inte organiserar sig för att rekonstituera Sveriges Kommunistiska Parti och på så vis gå framåt i riktning mot socialismen i solidaritet mellan de klasser som kämpar för sin befrielse, för att erövra makten åt proletariatet, krossa kapitalismen och fortsätta marschen till kommunismen, det klasslösa samhället mot vilket hela mänskligheten oåterkalleligen kommer att marschera.