INDIEN: HÅRTSLÅENDE BOJKOTTSKAMPANJ OCH BRYTANDE MED PRACHANDA

Under perioden mellan april och maj i år har folkkriget i Indien, lett av Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna), generat internationell återverkan. Med en hårtslående bojkottskampanj mot de val till det "nationella" parlamentet, kallat Lok Sabha, som den gamla godsägar- och byråkratstaten organiserar, har IKP(M) lett Folkets gerillabefrielsearmé (FGBA) till väldigt hårda militära slag mot godsherrarnas paramilitära styrkor, mot de polisiära styrkorna och mot de reaktionära väpnade styrkornas trupper, samtidigt har man också mobiliserat massorna brett och massivt. IKP(M)s kampanjs slagkraft har varit så stor att reaktionärerna i Indien har deklarerat att det var en triumf för dem att 50 % av de röstberättigade i den federala staten Jharkand gick och röstade!

Kamraterna rapporterar: “Trots närvaron av en mycket stora polisiära styrkor, både från centralstaten och från delstaten, under mer än tre veckor i zonerna som står under maoistiskt inflytande och trots deras intentioner att uppnå dominans över dessa zoner, så har vårt Parti, FGBA, de revolutionära folkmaktsorganen på landsbygden och massorganisationerna genomfört en massiv politisk propagandakampanj, liksom de har förverkligat flera taktiska motoffensiver mot de väpnade fiendestyrkorna som desperat försöker tvinga folk att rösta. Vår propagandakampanj var så effektiv att det praktiskt taget inte genomfördes någon valkampanj av de politiska partierna på landsbygden i Dandakaranya (i distrikten Dantewada, Bijapur, Narayanpur, Bastar
Kanker, och på vissa ställen i distriktet Rajandgaon), i flera av distrikten i Bihar och Jharkhandm, där valdeltagandet sjunkit drastiskt sedan 2004, i väst i Midnapore, Bankura och Purulia, och det var en nästan total bojkott i Lalgarhzonen i Västbengalen, i Malkangiri, Koraput, Gajapathi, Ganjam,
Rayagada och andra distrikt i Orissa, bland andra platser.” (Situationen efter valen – våra uppgifter, Rapport den 12 juni 2009 av IKP(M):s politiska byrå).

Segern I bojkottskampanjen bekräftar den positiva tendensen av växande och utveckling av folkkriget i Indien. Avlägsna och nära rapporterar på samma sätt om IKP(M):s växande politiska inflytande och, vilket är synnerliggen viktigt, att de utvidgar sina Stödbaser och gerillazoner. Själva reaktionen erkänner det och repeterar ständigt deklarationer, sedan år tillbaka, som den som följer: “ I själva verket, så betraktas 40 kvadratkilometer i gränszonen Maharashtra-Chhattisgarh som en ‘befriad zon’ där inte ens polisen kan komma in. Det finns runt 25 byar i denna zon. Här genomför naxaliterna militära träningsläger och de har t.o.m. en vapenfabrik och en tryckpress, säger polisen” (Tidskriften Frontline, Vol. 22: nr. 21, 8 – 15 okt. 2005). Reaktionärerna i Indien säger att IKP(M) har etablerat en, med reaktionens ord, “Kompakt Revolutionär Zon”, eller “den Röda Korridoren” som går genom minst 12 federalstater från Bihar i landets norra delar till Kerala i södern, inkluderande bl.a. Jharkhand, Bengala Occidental, Bihar, Orissa, Chhatisgarh, Maharastra, Madhya Pradesh, Andhra Pradesh och Karnataka. I Dandakaranyaregionen – som är en zon på 92 200 km2, med kullar och djungel, beläget på delstaternas Madhya Pradeshs, Orissas och Andhra Pradeshs territorium – kan de reaktionära partierna i verka, inte heller den gamla statens representanter; här utvecklar sig Folkmakten mer och mer.

Det finns en ökande tendens att masskamperna förenar sig med folkkriget, ett exempel är det viktiga folkupproret i Lalgarh i distriktet Västmidnapore i delstaten Västbengalen, där polisterrorn – igångsatt som en föregiven hämnd för maoisternas gerillaaktioner – genererade bildandet, i november 2008, av en massorganisation kallad Folkkommittén mot Polisövergrepp (FKPÖ) bestående av representanter från 95 byar. Sporrade av folkkriget, lett av IKP(M), början tusentals och åter tusentals av bönder att mobilisera sig och beväpna sig med traditionella vapen (slungor och spjut), och attackerar den gamla statens representanter. Strax deltog hundratals byar i Västmidnapore i upproret. IKP(M) har för varje gång gått in mer öppet och direkt med FGBA: den 14 juni 2009, så tog maoisterna total kontroll över 48 byar i närheten av Dharampur efter intensiva väpnade konfrontationer med reaktionens styrkor. Den 16 juni brände massorna I Lalgarhzonen flera polisläger.

En annan viktig nyhet från Indien är att IKP(M) nu har öppet brutit med, vad de kallar, den högeropportunistiska linjen i Nepal. Här ser vi ett utdrag ur deras deklaration: “Ni anser att ideologierna som utvecklats av Lenin och Mao i den internationella imperialismens och den proletära revolutionens inledande fas har blivit opassande och att de blivit föråldrade under imperialismens nuvarande fas. Och p.g.a. detta hävdar ni att huvuduppgiften är att marxismen-leninismen-maoismen i det 21:a århundradet och bestämma en ny proletär strategi. Men, vad finns det för något nytt i den så kallade nya taktiken föreslagen av NKP(M)? På vilket sätt skiljer den sig från de argument som chrustjevklicken lade fram i Sovjetunionen efter kamrat Stalins död? I namn av kamp mot dogmatismen och den ortodoxa kommunismen, så har NKP(M):s ledning slutat I en högeropportunistisk linje.” Öppet brev från IKP(M) till NKP(M), den 20 maj 2009. Således, Prachanda & Co är bara allierade med antimaoistiska partier och några grupperingar som drömmer om att en grupp tillgivna Prachanda blir de konsekventa kommunisterna i Nepal.