|
Proletärer i alla länder, förena er! IMPERIALISMEN
FÖRSTÖR MILJÖN OCH VÅRA NATURRESURSER SOM DEL AV
SITT PÅGÅENDE FOLKMORD MOT VÄRLDENS FOLK Under de senaste årtiondena har mer och mer uppmärksamhet riktats mot miljöproblemen – av alla slags politiska rörelser och med olika syften. Speciellt under det senaste årtiondet har en världsomfattande kampanj uppmärksammat nyheten om överhängande klimatförändringar. Allmän konsensus bland dem som har makten verkar vara att världen står inför en global miljökatastrof, orsakad av mänskligheten, som snart kommer att förstöra livet på jorden om vi inte agerar snabbt och radikalt. Oavsett vilken uppfattning man har om dessa klimatförändringars karaktär och allvarlighet, så måste vi fråga oss: varför är dessa imperialister, dessa reaktionärer och alla deras lakejer, plötsligt så bekymrade för mänsklighetens välbefinnande? Har de blivit så överväldigade av dessa förmodat nya fakta att de plötsligt ändrat sig – och plötsligt inte längre alls bara drivs av profit, utan av någon slags nyfunnen ”kärlek till mänskligheten”? Naturligtvis inte. Om vi verkligen vill befria världen från utsugning och förtryck, från det folkmord och det mänskliga lidande som är imperialismen, så kan vi inte låta oss luras av reaktionärernas ränker, utan måste i stället sätta vår tilltro till världens arbetande folk och världsrevolutionen. Först måste vi se att det finns tre grundläggande motsättningar i världen idag, och att lösningarna på alla de problem världen står inför idag står att finna i lösningarna på dessa tre motsättningar. Dessa är: 1) motsättningen mellan de förtryckta nationerna i tredje världen å ena sidan och imperialismen å den andra sidan, och detta är idag den huvudsakliga motsättningen; 2) motsättningen mellan proletariatet och bourgeoisien; och 3) motsättningen mellan själva de imperialistiska makterna, d.v.s. deras kamp om världsherraväldet. Att förstå dessa motsättningar är en bra utgångspunkt för att kunna förstå frågan om miljöproblemen och deras lösning, liksom för att förstå syftena bakom reaktionens nuvarande domedagspropaganda. Först och främst så kan ingen förneka det faktum att de imperialistiska monopolens blodtörstiga profithunger faktiskt förstör miljön. I världens storstäder, och framför allt de i de förtryckta nationerna, lider folket av sjukdomar och dör i förtid på grund av luftföroreningar i fabrikerna och på gatorna – helt enkelt därför att det är mer vinstgivande att använda billig, föråldrad och hälsofarlig teknologi, och eftersom utsugarna inte bryr sig ett skvatt om de arbetande massornas liv. I förtryckta nationer runtom i världen förstör den imperialistiska utsugningen fattiga bönders levebröd för att kunna gräva efter olja eller guld, och imperialisterna tvekar inte att mörda dem som kommer i deras väg. Ett av de senaste exemplen finner vi i Peru, där den fascistiska, folkmördande och landsutförsäljande Garcia-regeringen, som säljer ut det nationella territoriet genom sitt ”frihandelsavtal” med yankee-imperialismen, har stiftat lagar som tillåter dessa utsugare att beslagta fattigböndernas jord, förstöra deras levebröd och driva bort dem från deras jord för att kunna utvinna olja och gas. När bönderna i Bagua protesterade, sköt de reaktionära väpnade styrkorna helt enkelt ned dem, och mördade mer än 30 bönder.
För det andra så befinner sig imperialismen i sin allmänna och slutliga kris, och försöker desperat men hopplöst att rädda sig själv och lösa sina allvarliga problem. Problemen som imperialismen och reaktionen står inför är i grund och botten två: A) hur de skall förhindra revolutionen – och som en del av detta avleda uppmärksamheten från klasskampen för att kunna säkra den fortsatta utsugningen av världens folk, och B) hur de skall slå de andra imperialistiska supermakterna och makterna i kampen för världsherraväldet. Vad gäller den första punkten (A), så arbetar alla imperialisterna och deras lakejer i maskopi med varandra, eftersom de vet att världsrevolutionen är det huvudsakliga hotet, inte bara mot några av dem utan mot hela deras fallfärdiga system. Då de å ena sidan inte tvekar att begå systematiska folkmord och tillämpa den mest drakoniska repression för att försöka tvinga massorna till lydnad, så har de å andra sidan lärt sig att detta inte räcker. De måste också använda sin reaktionära ideologi, sin politik och sin ruttna kultur i ett psykologiskt krig för att försöka kanalisera massornas revolutionära vilja åt andra, mer harmlösa håll och försöka skapa en falsk enighet och försoning mellan utsugarna och de utsugna. Med revisionisters och opportunisters villiga hjälp har de spritt dessa kampanjer över hela världen: det ”kalla krigets” kärnvapen-domedagspropaganda (för att skrämma folken bort från revolutionen och propagera ”fred till varje pris”), imperialisternas nuvarande plan för ”fredsavtal” (för att avväpna revolutionära rörelser och skapa falska kommunistiska partier i utsugarnas tjänst), och dagens klimat-domedagspropaganda (för att övertyga massorna om att ”inför denna överhängande undergång måste vi lägga våra tvister åt sidan och lydigt acceptera fattigdomen och misären, allt för ’mänsklighetens bästa’”) – dessa är bara några få exempel. Deras behov av denna sorts kampanjer är än mer akut idag, då vi ser en ny stor våg av den proletära världsrevolutionen, då den tredje världens förtryckta folk tar till vapen mot imperialismen, och då de proletära massorna i själva de imperialistiska länderna reser sig i uppror. Vad gäller den andra punkten (B), så tjänar klimat-domedagspropagandan som ett medel i konkurrensen mellan imperialistmakterna för världsherravälde. Yankeeimperialismen, såsom den enda hegemoniska supermakten, är inte så stark som den vill få oss att tro. Den är en ”koloss på lerfötter” i djup ekonomisk kris, och måste slåss med näbbar och klor för att hindra de andra makterna från att lägga vantarna på dess erövringar. Det socialimperialistiska Kina håller på att bli ett allvarligt hot, och klimatrelaterade krav är ett sätt att hålla tillbaka kineserna. Samtidigt drömmer de europeiska makterna om att utmana yankee-imperialismens dominans, och även de använder klimatpolitiken i samma syfte. Så, sammanfattningsvis: är världens massors liv och
hälsa i fara? Ja, det är de. Begår en handfull imperialistiska
utsugare kontinuerligt folkmord på världens folk, med miljöförstöringen
som en del av detta? Ja, det gör de. Finns det något
sätt att stoppa detta – oavsett hur akut klimatsituationen
må vara – inom det imperialistiska systemet? Genom toppmöten
i imperialisternas regi eller genom ”NGO’s” (icke
statliga organisationer) som Greenpeace och andra? Nej, det gör
det inte. En miljörörelse som grundar sig på imperialismens
behov i stället för massornas behov, eller på idén
att ”naturen är god, mänskligheten är ond”,
kan bara tjäna utsugarna, de folkmördande imperialisterna.
Som marxister, vilket idag betyder som marxist-leninist-maoister, huvudsakligen
maoister, vet vi att det enda sättet att stoppa detta folkmord
och denna förstörelse av våra naturtillgångar
är genom revolution; genom att arbetarklassen i varje land leder
folket i folkkrig, erövrar makten i varje land och slutligen krossar
och sopar bort imperialismen från jordens yta – genom den
demokratiska revolutionen, den socialistiska revolutionen och kulturrevolutionerna
ända till kommunismen; därför att vi vet att det bara
är med ett produktionssätt som inte är grundat på
ett fåtal utsugares profiter utan på hela samhällets
intressen, massornas intressen, som dessa problem kommer att lösas
en gång för alla. NED MED IMPERIALISMEN, REAKTIONEN OCH REVISIONISMEN!
|