Nyligen avslöjades den stora "MKB-skandalen". Varenda tidning, politiker och myndighet tävlar om vem som är mest upprörd och skakad över dessa "omoraliska metoder". Men det som har skett, d.v.s. MKB:s fascistiska övergrepp mot arbetarklassen och folket i form av angiveri och registrering av ”obehagliga element”, är ingenting nytt i den svenska socialdemokratins historia. Det är en självklar del av dess karaktär, i dess funktion som beskyddare och förvaltare av den svenska imperialismen och dess utsugning och förtryck av proletariatet och folket. De är, som den store Lenin sade, socialfascister: "socialister" i ord - fascister i handling. Socialfascisterna, som i Sverige är sammanvuxna med den imperialistiska staten och företräder den statliga monopolbourgeoisien, har under hela sin svarta historia tillämpat systematiska förföljelser, angiveri och koncentrationsläger mot arbetarklassen och dess främsta företrädare, mot kommunisterna och revolutionärerna.

Vad är då MKB? Ett företag som räknar sig till vad de själva hycklande kallar "allmännyttan". Det är väl få som idag tror att dessa blodsugare faktiskt gett sig in i bostadsbranschen av välvilja gentemot folket - men vad skiljer då MKB från vilket annat fastighetsbolag som helst? Just det att detta imperialistiska företag är direkt kopplat till det socialdemokratiska partiet och ingår i hela dess system av korporativa organisationer - fackförbund, hyresgästföreningar etc. - vilkas enda syfte är att till varje pris skydda den svenska imperialismen mot det svenska arbetande folket och försäkra att utsugningen kan fortsätta. Således är det statliga företaget MKB, med den gamle führern Nils Yngvesson som styrelseordförande, organiserat enligt fascismens korporativistiska principer - helt dominerat av de socialdemokrater som alltid styrt Malmö, och med representanter för de privata monopolen (VD Lars Birve från byggbranschen) och de så kallade "arbetstagarna" - i själva verket fackpampar som inte representerar någon annan än utsugarna.

Men den svenska arbetarklassen passar inte in i socialfascisternas saga om folkhemmet. Proletariatet och folket i Malmö, liksom i resten av landet, kommer inte att finna sig i att fortsätta bli förtryckta och utsugna, oavsett hur mycket utsugarna kallar sig "arbetarparti" och försöker förleda oss med "välfärds"-lögnen. Detta vet också borgarklassen, och desperat försöker de dämma upp klasshatet med klassförsoning och korporativism. Den andra sidan av detta fascistiska mynt är den nödvändiga repressionen: förföljelser, spioneri och angiveri, i detta fall utfört av sossarna själva i direkt samarbete med polisen. Samtidigt som imperialisternas tal om ”demokrati”, ”frihet” och ”kamp mot terrorism” på världsnivå bara är finare ord för deras blodiga slaktande av världens arbetande folk, så talar våra svenska socialfascister om ”allmännytta” och ”socialt ansvar” när de tillämpar repressionen ute i bostadsområdena. Det handlar inte bara om några enskilda individer som gått för långt i sina profitsträvanden – det handlar om en imperialistisk borgarklass som skakar av rädsla inför de arbetande massor de har koncentrerat i sina miljonprojekt.

 Som sagt, dessa socialfascister som schackrar med arbetarklassens namn fyller en enda funktion – att bevara detta ruttna gamla samhälle. Och detsamma gäller hela deras anhang av revisionistiska förrädare, liksom alla de andra borgerliga partierna. Nu spelar STASI:s gamla försvarare i (V) chockerade och förnärmade av dessa ”obehagliga metoder” – och kräver att MKB:s VD avgår, medan socialfascisten i toppen, Nils Yngvesson, har deras fulla förtroende. På samma sätt uttrycker de som har mage att kalla sig ”revolutionärer” i KPML(r) ett närmast rörande förtroende för denna borgerliga diktatur, då de menar att MKB inte har någon ”rätt” att registrera sådana uppgifter, och oskyldigt frågar sig: ”förekommer sådant spioneri inom andra samhällsorgan?” Det marxistiska sanningen, att statens huvudsakliga uppgift är att vara en förtrycksapparat, för att utöva den härskande klassens diktatur, vill dessa imperialistlakejer till varje pris förneka.

Idag skärps klasskampen i Sverige allt mer. Proletariatet och folket är fyllda av upprorsvilja och vänder sig bort från den gamla staten, från socialfascisterna och alla de andra borgerliga partierna, inklusive allehanda råttor i de revisionistiska sekterna. Ju mer klasskampen skärps, desto mer kommer också den reaktionära repressionen att öka. För proletariatet och folket finns endast ett svar, en väg att gå, för att befria sig – att med revolutionärt våld krossa den gamla staten och bygga upp den nya, d.v.s. arbetarklassens stat, proletariatets diktatur.

Detta är endast möjligt om massorna leds av proletariatet genom dess Kommunistiska Parti, vilket idag måste vara ett militariserat marxist-leninist-maoistiskt Parti. Dess uppgift är att inleda och utveckla folkkrig för att erövra makten åt proletariatet, genomföra den socialistiska revolutionen och de proletära kulturrevolutionerna tills vi, tillsammans med världens folk, når vårt slutliga mål Kommunismen, det klasslösa samhället.

Den uppgift som idag står på dagordningen för kommunisterna och revolutionärerna i Sverige är således återbildandet av Sveriges Kommunistiska Parti, vilket kräver att de tillämpar proletariatets allmängiltiga ideologi marxismen-leninismen-maoismen på den svenska revolutionens förhållanden. Därför kallar vi Kommunisterna och revolutionärerna i detta land att lära av Ordförande Gonzalo, anförare för Perus Kommunistiska Parti och den som slagit fast att maoismen är marxismens nya, högre och tredje etapp, samt tillämpat den på den peruanska revolutionen och inlett Folkkriget i Peru som är världsrevolutionens fackla.

LEVE MAOISMEN! NED MED REVISIONISMEN!

FÖR REKONSTITUERINGEN AV DE KOMMUNISTISKA PARTIERNA!

LEVE DEN NYA STORA VÅGEN AV DEN PROLETÄRA VÄRLDSREVOLUTIONEN!