UTTALANDE AV
KINAS KOMMUNISTISKA PARTIS CENTRALKOMMITTÉ
Den 10 juli 1963
Sovjetunionens kommunistiska partis Centralkommitté
utsände den 9 juli ett uttalande i vilket den sammankomst som olika
institutioner i Peking höll för att välkomna de fem kamrater
som hemkallats till följd av sovjetregeringens oresonliga krav,
anklagades såsom ett försök att hos det kinesiska folket
framkalla ovänskapliga känslor mot Sovjetunionen och förvärra
läget ifråga om överläggningarna mellan KKP och
SUKP. Uttalandets slutsats var att "en medveten kampanj bedrives"
i Kina "för att allvarligt tillspetsa de sovjetisk-kinesiska
relationerna utan hänsyn till de farliga konsekvenserna av denna
politik".
Överläggningarna mellan KKP och SUKP pågår
för närvarande, och folk har rätt att förvänta
att de kinesisk-sovjetiska meningsskiljaktigheterna därvid skall
diskuteras lugnt. Vi väntade oss sannerligen inte att SUKP:s Centralkommitté
skulle anse det nödvändigt att utlösa ett nytt offentligt
angrepp mot KKP och därmed tvinga oss att ge ett offentligt svar.
Vi kan inte annat än beklaga detta sakernas tillstånd.
Anklagelsen mot KKP i SUKP:s Centralkommittés
uttalande är fullständigt oberättigad. Kommunister måste
visa respekt för fakta och vara resonliga. Vem är det som
har vidtagit en hel rad av åtgärder till försämrande
av förhållandet mellan Kina och Sovjetunionen såväl
före som under de kinesisk-sovjetiska överläggningarna
och därmed tillspetsat läget beträffande överläggningarna?
KKP:s Centralkommittés brev av den 14 juni
var ett svar på SUKP:s Centralkommittés brev av den 30
mars. SUKP:s Centralkommitté tog i sitt brev upp frågan
om den internationella kommunistiska rörelsens allmänna linje
och redogjorde systematiskt för sina egna synpunkter. Då
SUKP:s Centralkommitté tagit upp denna fråga, som ju är
mycket viktig, var det givetvis nödvändigt för KKP:s
Centralkommitté att systematiskt klarlägga sina egna synpunkter
på den. Ehuru vi inte var överens med de synpunkter som SUKP:s
Centralkommitté utvecklat i sitt brev, publicerar vi det icke
dess mindre samtidigt i dess helhet, för att inför våra
partimedlemmar och det kinesiska folket bekantgöra SUKP:s Centralkommittés
åsikt. Detta anser vi vara en normal inställning som bör
intas då det gäller förhållandet mellan broderpartier.
Den är också till nytta för den ömsesidiga förståelsen
och tilliten mellan folken i Kina och Sovjetunionen och till nytta för
avlägsnandet av meningsskiljaktigheterna och enhetens stärkande.
SUKP:s Centralkommitté underlät emellertid inte blott att
publicera KKP:s Centralkommittés svarsbrev utan stämplade
det dessutom i ett antal resolutioner och uttalanden samt tal av sina
ledare såsom ett "smädligt och grundlöst angrepp"
mot SUKP. Är det inte i sig självt att förtala KKP, när
man vägrar att låta folk veta vad vårt svarsbrev verkligen
sade och samtidigt förbittrat angriper brevet såsom "förtal"
mot SUKP och ställer till ett oerhört oväsen om det?
SUKP:s Centralkommittés brev av den 30 mars
spreds av sovjetiska institutioner och deras personal i Kina innan det
publicerades i den kinesiska pressen. Vid tidigare tillfällen har
de spritt dokument från SUKP-ledare och SUKP: s Centralkommittés
organ i vilka KKP namngivits och angripits. Det är otänkbart
att de sovjetiska kamraterna gillade innehållet i dessa dokument.
Naturligtvis ogillade vi det. Men vi har alltid hävdat att det
är fullt normal och ömsesidig verksamhet som utövas då
en socialistiskt stats i en annan stationerade institutioner och deras
personal sprider sin egen regerings och sitt eget partis offentliga
dokument, och följaktligen har vi aldrig ingripit mot dylik verksamhet.
Icke dess mindre betraktar SUKP:s Centralkommitté den normala
verksamhet som kinesiska institutioner och deras personal i Sovjetunionen
utövat genom att sprida KKP:s Centralkommittés svarsbrev
såsom ett brott mot den sovjetiska suveräniteten och inblandning
i Sovjetunionens inre angelägenheter. En dylik logik är absolut
ohållbar. Om den vore riktig, skulle ju Kina för länge
sedan ha blivit en stat utan suveränitet. Det är löjligt
av sovjetregeringen att kräva återkallande av de ifrågavarande
personerna av det skälet att kinesiska institutioner och deras
personal i Sovjetunionen spritt KKP:s Centralkommittés svarsbrev.
Kina sätter för sin del värde på den kinesisk-sovjetiska
enheten och avhåller sig från att vidta motsvarande åtgärder
mot sovjetiska institutioner och deras personal i Kina. Kinas självbehärskning
är uppenbar för alla. De berörda kinesiska institutionerna
höll ett möte i Peking för att välkomna de fem kamrater
som hemkallats till följd av sovjetregeringens oresonliga begäran,
för att förklara fakta och ge uttryck åt sin önskan
att stärka den kinesisk-sovjetiska enheten. Detta var det minsta
Kina kunde göra inom ramen för sina suveränitetsrättigheter,
och det var också riktigt att göra det. Vi kan inte förstå
varför SUKP:s Centralkommitté har gått så långt
som till att godtyckligt angripa detta möte. Det är väl
inte så att kamraterna i SUKP begär av oss att vi ska förklara
dessa fem kamrater såsom icke önskvärda även i
Kina?
KKP och SUKP är jämlikar, och ingen verklig
enhet kan vinnas genom att inta en hållning som innebär att
"ämbetsmannen får bränna ner hus samtidigt som
han förbjuder folket att ens tända sina lampor". KKP:
s konsekventa ståndpunkt beträffande de kinesisk-sovjetiska
meningsskiljaktigheterna är: stå fast vid principerna, stärk
enheten, avlägsna meningsskiljaktigheterna och för gemensam
kamp mot fienden. Vi lever som vi lär, och våra handlingar
är ett med våra ord. Anledningen till bekymmer ger för
närvarande snarare det faktum att SUKP:s Centralkommitté
icke blott utvidgar de ideologiska meningsskiljaktigheterna mellan det
kinesiska och det sovjetiska partiet till de statliga relationernas
område utan också är i färd med att piska upp
en kampanj mot Kina över hela Sovjetunionen genom möten och
resolutioner i partiorganisationerna på olika nivåer och
medelst oräkneliga tal och artiklar. Folk kan inte undgå
att fråga hur långt kamraterna i SUKP är beredda att
utsträcka de kinesisk-sovjetiska meningsskiljaktigheterna?
Enhet mellan KKP och SUKP och mellan Kina och Sovjetunionen
ligger i folkets grundläggande intresse i bägge länderna.
För närvarande hoppas våra kamrater och vänner
i hela världen att de kinesisk-sovjetiska överläggningarna
ska ge positiva resultat och att den kinesisk-sovjetiska enheten ska
bevaras och stärkas. Endast de amerikanska imperialisterna, reaktionärerna
i alla länder och Titos renegatgrupp hoppas på ett misslyckande
för de kinesisk-sovjetiska överläggningarna och på
en splittring mellan KKP och SUKP. Den kinesisk-sovjetiska enheten är
av allra största betydelse. Vi får aldrig göra någonting
som smärtar dem som står oss nära och är oss kära
och glädjer fienden. Vi hoppas uppriktigt att kamraterna i SUKP
ska förena sig med oss i strävan att undanröja meningsskiljaktigheterna,
stärka enheten och föra gemensam kamp mot fienden på
marxismen-leninismens och den proletära internationalismens grund
och på grundval av 1957 års Deklaration och 1960 års
Uttalande.
|