|
Bekämpa bokdyrkan
Maj 1930
I. UTAN UNDERSÖKNING INGEN RÄTT ATT TALA
Om du inte har undersökt ett problem, kommer du
att berövas rätten att yttra dig om det. Är inte detta
alltför hårt? Inte alls. Om du inte har trängt in i
ett problem, i dess nuvarande fakta och i dess föregående
historia och inte vet något om det väsentliga i det, blir
vad du än säger om det otvivelaktigt struntprat. Struntprat
löser, som alla vet, inga problem, så varför skulle
det vara orättvist att beröva dig rätten att yttra dig?
En del kamrater håller alltid ögonen slutna och pratar strunt,
och för en kommunist är detta en skam. Hur kan en kommunist
blunda och prata strunt?
Det duger inte!
Det duger inte!
Du måste undersöka!
Du får inte prata strunt!
II. ATT UNDERSÖKA ETT PROBLEM ÄR ATT LÖSA
DET
Har du ett problem som du inte kan lösa? Nåväl,
gå ned och undersök nuvarande fakta i det och dess förhistoria.
När du har undersökt problemet grundligt, kommer du att veta
hur det ska lösas. Slutsatser nås alltid efter och inte före
en undersökning. Endast en tjockskalle bryr sin hjärna alldeles
ensam eller tillsammans med en grupp för att "finna en lösning"
eller "få fram en idé" utan att först ha
gjort en undersökning. Det måste understrykas att detta omöjligen
kan leda till någon effektiv lösning eller någon god
idé. Med andra ord, han kommer oundvikligen fram till en felaktig
lösning och en felaktig idé.
Inte så få av de kamrater som utför
inspektionsarbete, liksom gerillaledare och kadrer, som nyligen trätt
i tjänst, tycker om att göra politiska uttalanden i det ögonblick
de anländer till ett ställe och struttar omkring och kritiserar
det ena och fördömer det andra, när de endast sett ytan
eller små detaljer av saker och ting. Sådant rent subjektivt
och meningslöst prat är verkligen avskyvärt. Sådana
människor kommer med nödvändighet att trassla till saker
och ting, förlora massornas förtroende och visa sig oförmögna
att lösa några problem alls.
Ganska många människor i ledande ställning,
som stöter på svåra problem utan att kunna lösa
dem, drar helt enkelt bara en suck. De förlorar tålamodet
och ber att bli förflyttade med motiveringen "att de inte
har förmågan att och inte kan utföra arbetet".
Så talar en fegling. Rör istället på benen, gå
runt till varje sektion, som står under din uppsikt och "fråga
om allt"[1]
som Confucius gjorde. Sedan kommer du att kunna lösa problemen,
hur liten din förmåga än är; ty fastän ditt
huvud kanske var tomt, innan du gick ut, kommer det inte längre
att vara det, när du kommer tillbaka, utan fullt av allt det material,
som behövs för att lösa problemen. Det är så
problem löses. Måste du gå utomhus? Inte nödvändigtvis.
Du kan sammankalla ett möte med folk, som känner läget,
för att finna fakta i syfte att komma fram till ursprunget i det
du kallar ett svårt problem. Då får du reda på
dess nuvarande läge, och sedan kommer det att bli lätt ätt
lösa ditt svåra problem.
En undersökning kan liknas vid havandeskapets
långa månader, och lösningen av ett problem vid födslodagen.
Att undersöka ett problem är i sanning att lösa det.
III. BEKÄMPA BOKDYRKAN
Allt som står skrivet i en bok är riktigt
- detta är fortfarande inställningen hos kulturellt efterblivna
kinesiska bönder. Egendomligt nog finns det även folk inom
det kommunistiska partiet, som alltid i en diskussion säger: "Visa
mig var det står skrivet i boken". När vi säger,
att ett direktiv från ett högre ledande organ är riktigt,
är det inte bara därför, att det kommer från ett
"högre ledande organ", utan därför, att dess
innehåll överensstämmer med både de objektiva
och de subjektiva betingelserna i kampen och uppfyller dess krav. Det
är helt felaktigt att inta en formalistisk hållning och blint
genomföra direktiv, utan att diskutera och undersöka dem i
ljuset av faktiska förhållanden, endast därför
att de kommer från ett högre organ. Det ohägn som denna
formalism gör är orsaken till att partiets linje och taktik
inte slår djupare rot bland massorna. Att blint verkställa
ett direktiv från ett högre organ, skenbart utan någon
oenighet, är faktiskt inte att verkställa det, utan det listigaste
sättet att sätta sig emot eller sabotera det.
Metoden att studera samhällsvetenskap endast
ur böcker är likaledes ytterst farlig och kan till och med
leda in på kontrarevolutionens väg. Ett klart bevis för
detta är det faktum, att mängder av kinesiska kommunister,
som begränsade sig till böcker i sina samhällsvetenskapliga
studier, har blivit kontrarevolutionärer. När vi säger
att marxismen är riktig, så är det sannerligen inte
därför att Marx var en "profet" utan därför
att vår praktik och vår kamp bevisat, att hans teori är
riktig. Vi behöver marxismen i vår kamp. När vi accepterar
Marx' teori, tänker vi aldrig på något så formalistiskt
eller mystiskt begrepp som "profetia". Många som har
läst marxistiska böcker, har blivit revolutionens renegater,
medan obildade arbetare ofta förstår marxismen mycket bra.
Naturligtvis bör vi studera marxistiska böcker, men detta
studium måste förenas med studiet av vårt lands faktiska
förhållanden. Vi behöver böcker, men vi måste
övervinna bokdyrkan, därför att den är skild från
det faktiska läget.
Hur kan vi övervinna bokdyrkan? Det enda sättet
är att undersöka det faktiska läget.
IV. OM VI INTE UNDERSÖKER DET FAKTISKA LÄGET,
LEDER DETTA UNDVIKLIGEN TILL EN IDEALISTISK VÄRDERING AV KLASSKRAFTERNA
OCH EN IDEALISTISK VÄGLEDNING I ARBETET SOM RESULTERAR ANTINGEN
I OPPORTUNISM ELLER I KUPPMAKERI
Tvivlar du på denna slutsats? Fakta kommer att
tvinga dig att acceptera den. Försök bara att värdera
det politiska läget eller vägleda kampen utan att göra
undersökningar, och du kommer att få se huruvida en sådan
värdering eller vägledning är ogrundad och idealistisk
eller inte och huruvida detta kommer att leda till opportunistiska eller
kuppmakeribetonade fel eller inte. Helt visst kommer den att leda till
opportunism eller kuppmakeri. Detta beror inte på försummelse
att uppgöra noggranna planer innan man handlar, utan på försummelse
att noggrant studera det specifika samhälleliga läget innan
planer görs upp, vilket ofta händer i vår Röda
armés gerillaförband. Officerare av Li Kueis typ[2]
visar ingen urskiljning, när de straffar manskap för överträdelser.
Följaktligen känner sig de felande orättvist behandlade,
många dispyter uppstår och ledarna förlorar all prestige.
Händer inte detta ofta i Röda armén?
Vi måste utplåna idealismen och vara vaksamma
mot alla opportunistiska och kuppmakeribetonade fel, innan vi kan lyckas
vinna massorna och besegra fienden. Det enda sättet att utplåna
idealismen är att bemöda sig att undersöka det faktiska
läget.
V. SYFTET MED SAMHÄLLELIGA OCH EKONOMISKA UNDERSÖKNINGAR
ÄR ATT UPPNÅ EN RIKTIG VÄRDERING AV KLASSKRAFTERNA OCH
SEDAN ATT FORMULERA EN RIKTIG TAK TIK FÖR KAMPEN
Detta är vårt svar på frågan:
varför måste vi undersöka samhälleliga och ekonomiska
förhållanden? Följaktligen är föremålet
för vår undersökning alla samhällsklasserna och
inte lösryckta samhällsföreteelser. På sista tiden
har kamraterna i Röda arméns Fjärde armé i allmänhet
uppmärksammat undersökningsarbetet,[3]
men den metod, som många av dem använder, är felaktig.
Resultaten av deras undersökning är därför lika
triviala som en specerihandlares räkenskaper eller liknar de många
egendomliga berättelser, som en gröngöling från
landet får höra när han kommer till staden, eller är
som att se en folkrik stad från en bergstopp långt därifrån.
Detta slag av undersökning är till föga nytta och hjälper
oss inte att nå vårt huvudsyfte. Vårt huvudsyfte är
att lära känna de olika samhällsklassernas politiska
och ekonomiska läge. Resultatet av vår undersökning
bör ge en bild av det nuvarande läget för varje klass
och upp- och nedgången i dess utveckling. När vi till exempel
undersöker bondebefolkningens sammansättning, måste
vi inte bara känna till antalet självägande bönder,
till hälften självägande bönder och arrendatorer,
som skiljer sig i enlighet med arrendeförhållandena, utan
vi måste alldeles särskilt känna till antalet rika bönder,
mellanbönder och fattigbönder, som skiljer sig efter klass
och skikt. När vi undersöker köpmännens sammansättning,
måste vi inte bara känna till antalet inom varje bransch,
såsom spannmål, konfektion, läkeörter osv utan
vi måste särskilt känna till antalet små köpmän,
mellanstora köpmän och stora köpmän. Vi bör
inte endast undersöka läget inom varje bransch, utan alldeles
särskilt klassförhållandena inom denna. Vi bör
inte bara undersöka förhållandena mellan de olika branscherna
utan alldeles särskilt mellan de olika klasserna. Vår huvudsakliga
undersökningsmetod måste vara att dissekera de olika samhällsklasserna,
det slutliga syftet är att förstå förhållandena
mellan dem, att uppnå en riktig värdering av klasskrafterna
och sedan att formulera den riktiga taktiken för kampen, att precisera
vilka klasser, som utgör huvudkraften i den revolutionära
kampen, vilka klasser, som ska vinnas som bundsförvanter och vilka
klasser, som ska störtas. Detta är vårt enda syfte.
Vilka är de samhällsklasser som behöver
undersökas? De är:
Industriproletariatet
Hantverksarbetarna
Lantarbetarna
De fattiga bönderna
De fattiga i städerna
Trasproletariatet
Hantverksmästarna
Småhandlarna
Mellanbönderna
De rika bönderna
Godsägarna
Handelsbourgeoisin
Industribourgeoisin
I vår undersökning bör vi ägna
uppmärksamhet åt alla dessa klassers eller skikts tillstånd.
I de områden där vi nu arbetar saknas endast industriproletariatet
och industribourgeoisin, och vi påträffar ständigt alla
de övriga. Vår kamptaktik är en taktik som står
i förhållande till alla dessa klasser och skikt.
En annan allvarlig brist i våra tidigare undersökningar
har varit den överdrivna betoningen av landsbygden på bekostnad
av städerna, varför många kamrater alltid varit osäkra
på vår taktik gentemot de fattiga i städerna och handelsbourgeoisin.
Utvecklingen av kampen har gjort det möjligt för oss att lämna
bergen och bege oss till slätterna.[4]
Vi har fysiskt begett oss dit ner, men andligen befinner vi oss fortfarande
i bergen. Vi måste förstå såväl städerna
som landsbygden, annars kommer vi att vara oförmögna att möta
den revolutionära kampens krav.
VI. SEGERN I KINAS REVOLUTIONÄRA KAMP BEROR PÅ
DE KINESISKA KAMRATERNAS FÖRSTÅELSE FÖR KINESISKA FÖRHÅLLANDEN
Målet för vår kamp är att nå
socialismen genom det demokratiska stadiet. I denna uppgift är
första steget att fullborda den demokratiska revolutionen, genom
att vinna arbetarklassens flertal och att väcka bondemassorna och
de fattiga i städerna för att störta godsägarklassen,
imperialismen och Kuomintangregimen. Nästa steg är genomförandet
av den socialistiska revolutionen, som kommer att följa på
utvecklingen av denna kamp. Fullbordandet av denna stora revolutionära
uppgift är inget enkelt eller lätt arbete och beror helt på
en riktig och fast taktik från det proletära partiets sida.
Om dess kamptaktik är felaktig eller obeslutsam och vacklande,
kommer revolutionen säkerligen att lida ett tillfälligt nederlag.
Man måste hålla i minnet att också de borgerliga partierna
ideligen diskuterar sin kamptaktik. De överväger hur de ska
kunna sprida reformistiskt inflytande bland arbetarklassen för
att vilseleda den och vända den undan det kommunistiska partiets
ledning, hur de kan förmå de rika bönderna att undertrycka
de fattiga böndernas uppror samt hur de ska organisera gangsterligor
för att undertrycka den revolutionära kampen. I ett läge,
då klasskampen ständigt hårdnar och förs i närkamp,
måste proletariatets seger helt och hållet bero av dess
eget partis, det kommunistiska partiets riktiga och fasta kamptaktik.
Ett kommunistiskt partis riktiga och orubbliga kamptaktik kan under
inga omständigheter skapas av ett fåtal personer på
ett kontor; den uppstår under masskampens gång, dvs genom
verklig erfarenhet. Därför måste vi alltid studera samhälleliga
förhållanden och företa praktiska undersökningar.
De kamrater, som är osmidiga, konservativa, formalistiska och ogrundat
optimistiska, tror, att den nuvarande kamptaktiken är perfekt,
och att "dokumentboken"[5]
från partiets Sjätte rikskongress garanterar varaktig seger,
och att man alltid kan segra enbart genom att hålla fast vid de
erkända metoderna. Dessa idéer är absolut felaktiga
och har ingenting gemensamt med tanken att kommunister bör skapa
nya gynnsamma lägen genom kamp; de representerar en rent konservativ
linje. Om denna linje inte helt överges, förorsakar den revolutionen
stora förluster och skadar även dessa kamrater. Det finns
uppenbarligen en del kamrater i vår Röda armé, som
nöjer sig med att låta saker vara som de är, som inte
försöker förstå någonting fullständigt
och är ogrundat optimistiska samt sprider villfarelsen att "detta
är proletärt". De äter sig mätta och dåsar
på sina kontor dagarna igenom, utan att någonsin ta ett
steg eller gå ut bland massorna för att göra undersökningar.
När helst de tar till orda, kommer deras plattheter folk att må
illa. För att väcka dessa kamrater måste vi höja
våra röster och ropa till dem:
Ändra omedelbart era konservativa idéer!
Ersätt dem med progressiva och kämpande
kommunistiska idéer!
Ge er in i kampen!
Gå ut bland massorna och undersök fakta!
VII. UNDERSÖKNINGSTEKNIKEN
1. Håll möten för att ta reda på
fakta och företa undersökningar genom diskussioner.
Detta är det enda sättet att komma sanningen
nära, det enda sättet att dra slutsatser. Du kan lätt
begå misstag, om du inte ger dessa undersökningsmöten
formen av diskussioner, utan enbart litar på en individ som redogör
för sina erfarenheter. Du kan omöjligen komma till mer eller
mindre riktiga slutsatser vid sådana möten, om du ställer
frågor på en höft, istället för att ta upp
nyckelfrågor till diskussion.
2. Vad för slags människor bör delta
i undersökningsmötena?
De bör vara människor, som är väl
insatta i de samhälleliga och ekonomiska förhållandena.
Vad åldern beträffar, är äldre människor att
föredra, ty de har rika erfarenheter och känner inte bara
till vad som sker, utan kan även förstå orsaker och
verkningar. Unga människor med erfarenheter från kampen bör
också vara med, ty de har progressiva idéer och skarpa
ögon. Vad yrken beträffar, bör arbetare, bönder,
köpmän, intellektuella och ibland soldater vara med samt någon
gång även landstrykare. När ett speciellt ämne
undersöks, behöver naturligtvis inte de, som inte har något
med saken att göra, närvara. Så till exempel behöver
inte arbetare, bönder och studenter närvara, när handeln
är föremål för undersökning.
3. Vilket är bäst, ett stort undersökningsmöte
eller ett litet?
Detta beror på undersökarens förmåga
att leda ett möte. Om han kan göra det bra, kan ett möte
på upp till ett dussin eller t o m tjugo eller fler deltagare
sammankallas. Ett stort möte har sina fördelar; ur svaren
får du ganska riktiga statistiska uppgifter (t ex får reda
på procenten fattiga bönder bland den totala bondebefolkningen)
och ganska korrekta slutsatser (t ex får klart huruvida lika eller
differentierad omfördelning av jorden är att föredra).
Naturligtvis har det även sina nackdelar; om du inte är en
skicklig mötesledare, kommer du att ha svårt att upprätthålla
ordningen. Antalet deltagare beror således på undersökarens
kompetens. Men minimiantalet mötesdeltagare är tre, i annat
fall blir informationen som erhålles allt för begränsad
för att motsvara det verkliga läget.
4. Förbered en detaljerad plan för undersökningen.
En detaljerad plan bör göras upp i förhand,
undersöka
ren bör ställa frågor i enlighet med planen och de närvarande
bör besvara dessa. Alla punkter, som är oklara eller tvivelaktiga,
bör tas upp till diskussion. Den detaljerade planen bör innehålla
huvudämnen och underrubriker samt även detaljerade punkter.
Om man till exempel tar handeln som huvudämne, kan man ha underrubriker
såsom tyg, spannmål, andra förnödenheter och läkeörter.
På samma sätt kan under rubriken tyg finnas sådana
detaljerade punkter som kalikå, hemvävt, silke och satäng.
5. Personligt deltagande.
Var och en som har ansvar för att ge ledning
- från ordföranden i kommunalstyrelsen till ordföranden
i centralregeringen, från plutonchefen till överbefälhavaren,
från sekreteraren i den lokala partiorganisationen till generalsekreteraren
- måste personligen företa undersökningar av de speciella
samhälleliga och ekonomiska förhållandena och inte endast
förlita sig på rapportläsning. Ty undersökning
och rapportläsning är två helt skilda ting.
6. Gå på djupet.
Var och en som inte sysslat med undersökningsarbete
bör göra en eller två noggranna undersökningar
för att få full kännedom om en särskild plats (t
ex by eller stad) eller ett särskilt problem (t ex problem om spannmål
eller valuta). Om du går på djupet på en särskild
plats eller i ett särskilt problem, kommer detta att göra
framtida undersökningar av andra platser eller problem lättare.
7. Gör egna anteckningar.
Undersökaren bör inte endast sitta ordförande
vid undersökningsmöten och ge lämplig ledning åt
deltagarna, utan även föra egna anteckningar och själv
skriva ned resultaten. Det är inte bra att låta andra göra
det åt sig.
NOTER
[1] Se
Confucian Analetts, 3:e boken, "Pa Yi": "När
Confucius inträdde i förfäderstemplet, frågade
han om allt."
[2] Li
Kuei var en hjälte i den bekanta kinesiska romanen Shui Hu
Chuan (Träskens hjältar), som beskriver bondekriget mot
slutet av norra Sungdynastin (960-1127). Han var enkel, rättfram
och mycket lojal mot böndernas revolutionära sak, men råbarkad
och taktlös.
[3] Kamrat
Mao Tsetung har alltid lagt stor vikt vid undersökning och ansett
den samhälleliga undersökningen som den viktigaste uppgiften
och grunden vid fastställandet av riktlinjerna för ledningens
arbete. Undersökningsarbetet utvecklades småningom i Röda
arméns Fjärde armé på kamrat Mao Tsetungs initiativ.
Han föreskrev att samhällelig undersökning borde utgöra
en regelmässig del av arbetet, och Röda armens politiska avdelning
förberedde detaljerade formulär, som omfattade sådana
tema som masskampens tillstånd, reaktionärernas förhållanden,
folkets ekonomiska liv och mängden jord som varje klass ägde
i landsbygdsområdena. Vart Röda armen än begav sig,
gjorde den sig först bekant med klassituationen i området
och formulerade sedan paroller som passade massornas behov.
[4] Med
"bergen" menas här Chingkangbergen längs provinserna
Kiangsis och Hunans gränser; "slätterna" är
de som ligger i södra Kiangsi och västra Fukien. I januari
1929 ledde kamrat Mao Tsetung huvudstyrkorna i Röda arméns
Fjärde arme från Chingkangbergen till södra Kiangsi
och västra Fukien för att upprätta två stora revolutionära
basområden.
[5] "Dokumentboken"
bestod av de resolutioner, som antogs vid Kinas kommunistiska partis
Sjätte rikskongress i juli 1928, och inbegrep den politiska resolutionen
och resolutionerna om bondefrågan, jordfrågan, organiserandet
av den politiska makten osv. Tidigt 1929 publicerade Frontkommittén
i Röda arméns Fjärde armé dessa resolutioner
i bokform för spridning till partiorganisationerna i Röda
armén och till de lokala partiorganisationerna.
|
