|
Förbättra våra studier
Maj 1941
[Detta är en rapport som lämnades
inför ett kadermöte i Yenan i maj 1941. Rapporten och de båda
artiklarna "Korrigera partiets arbetsmetoder" och "Bekämpa
schablonmässigt skriveri i partiet" är kamrat Mao Tsetungs
grundläggande arbeten om korrigeringsrörelsen för att
avhjälpa partiets fel och brister. I dessa sammanfattade han på
det ideologiska planet, tidigare meningsskiljaktigheter inom partiet
om partilinjen och analyserade den småborgerliga ideologi och
stil som förklädd till marxism-leninism var vanliga i partiet,
huvudsakligen subjektiva och sekteristiska tendenser som kom till uttryck
i schablonmässig partijournalistik. Kamrat Mao Tsetung manade till
en hela partiet omfattande rörelse för marxist-leninistisk
fostran, en rörelse för att korrigera arbetsstilen i överensstämmelse
med marxismen-leninismens ideologiska Principer. Hans maning ledde mycket
snabbt till en stor debatt mellan proletär och småborgerlig
ideologi inom och utom partiet. Denna befäste den proletära
ideologins ställning inom och utom Partiet, satte kadrernas breda
lager i stånd att ta ett stort steg framåt i ideologiskt
avseende och möjliggjorde för partiet att uppnå en enhet
som aldrig förr.]
Jag föreslår att vi ska förbättra studiemetoden
och studiesystemet i hela partiet. Skälen är följande:
I
Under Kinas kommunistiska partis tjugoåriga tillvaro
har marxismen-leninismens allmängiltiga sanning i allt högre
grad sammansmälts med den kinesiska revolutionens konkreta praktik.
Om vi påminner oss hur ytlig och torftig vår förståelse
av marxismen-leninismen och den kinesiska revolutionen var i vårt
partis barndom, kan vi se hur mycket djupare och rikare den nu är.
Under hundra år har den olycksdrabbade kinesiska nationens bästa
söner och döttrar kämpat och offrat sina liv, sökande
efter den sanning som kunde rädda landet och folket, och när
en stupade stod genast en annan redo att fylla luckan. Detta rör
oss till sång och tårar. Men det var inte förrän
efter första världskriget och Oktoberrevolutionen i Ryssland
som vi fann marxismen-leninismen, den bästa av sanningar, det bästa
vapnet för att befria vår nation. Och Kinas kommunistiska
parti har infört, propagerat för och organiserat bruket av
detta vapen. Så snart marxismen-leninismens allmängiltiga
sanning förbands med den kinesiska revolutionens konkreta praktik,
gav den en helt ny prägel åt den kinesiska revolutionen.
Sedan försvarskriget mot Japan utbröt, har vårt parti,
som grundar sig på marxismen-leninismens allmängiltiga sanning,
tagit ytterligare ett steg i sina studier av detta krigs konkreta praktik
och i sina studier av Kina och världen av i dag, och det har också
börjat studiet av Kinas historia. Allt detta är goda tecken.
II
Vi har emellertid våra brister, och även
mycket stora sådana. Därest vi inte övervinner dessa
brister, kommer vi, enligt min mening, inte att vara i stånd att
ta ytterligare ett steg framåt i vårt arbete och i vår
stora uppgift att förena marxismen-leninismens allmängiltiga
sanning med den kinesiska revolutionens konkreta praktik.
Tag, för det första, studiet av de nuvarande
förhållandena. Vi har vunnit vissa framgångar i vårt
studium av nu rådande inrikes- och internationella förhållanden,
men för ett så stort politiskt parti som vårt är
det material vi samlat fragmentariskt och vårt forskningsarbete
osystematiskt på var och en och samtliga av dessa ämnens
sidor, vare sig det är den politiska, den militära, den ekonomiska
eller den kulturella sidan. Under de senaste tjugo åren har vi
i allmänhet inte utfört systematiskt och grundligt arbete
vid insamlingen och studiet av material rörande dessa ting, och
vi saknar en atmosfär som gynnar undersökning och studium
av den objektiva verkligheten. Att uppträda såsom "en
man med förbundna ögon som fångar sparvar" eller
"en blind man som trevar efter fisk", att vara plump och vårdslös,
att hänge sig åt mångordigt prat och nöja sig
med bara en aning kunskap - sådan är den synnerligen dåliga
arbetsstil som fortfarande råder bland många kamrater i
vårt parti, en stil som står i fullständig motsättning
till marxismen-leninismens grundläggande anda. Marx, Engels, Lenin
och Stalin har lärt oss att det är nödvändigt att
samvetsgrant studera förhållandena och att utgå från
den objektiva verkligheten och inte från subjektiva önskningar.
Men många av våra kamrater handlar på ett sätt
som direkt bryter emot denna sanning.
Tag, för det andra, studiet av historien. Ehuru
ett fåtal partimedlemmar och sympatisörer gripit sig an med
detta arbete, har det inte gjorts på ett organiserat sätt.
Många partimedlemmar har alltjämt mycket dimmiga föreställningar
om kinesisk historia, vare sig fråga är om de senaste hundra
åren eller om gamla tider. Det finns marxistleninistiska läskarlar,
som inte kan öppna munnen utan att tala om det gamla Grekland;
men när det gäller deras förfäder - åh förlåt,
dem har de alldeles glömt bort. Det finns inget intresse för
allvarliga studier av vare sig nutida förhållanden eller
det förflutnas historia.
Tag, för det tredje, studiet av den internationella
revolutionära erfarenheten, studiet av marxismen-leninismens allmängiltiga
sanning. Många kamrater tycks studera marxismen-leninismen inte
för att tillgodose den revolutionära praktikens behov utan
för studerandets egen skull. Följaktligen kan de, trots att
de läser, inte smälta det lästa. De kan bara anföra
diverse citat från Marx, Engels, Lenin och Stalin på ett
ensidigt sätt, men är oförmögna att tillämpa
Marx', Engels', Lenins och Stalins ståndpunkt, åsikt och
metod på det konkreta studiet av Kinas nuvarande förhållanden
och dess historia eller till att konkret analysera och lösa den
kinesiska revolutionens problem. En sådan inställning till
marxismen-leninismen gör mycken skada, särskilt bland kadrerna
i mellan- och högre ställning.
De tre missförhållandena som jag just omnämnt,
försummelse att studera de nuvarande förhållandena,
försummelse att studera historien och försummelse att tillämpa
marxismen-leninismen, utgör allesammans exempel på en ytterligt
dålig arbetsstil. Dess utbredning har skadat många av våra
kamrater.
Det finns verkligen många kamrater i våra
led som har förts vilse av denna arbetsstil. Ovilliga att genomföra
systematiska och grundliga undersökningar och studier av de specifika
förhållandena inom och utom landet, provinsen, häradet
eller distriktet, ger de order som inte grundar sig på annat än
deras torftiga kunskap och "det måste vara så, därför
att det tycks mig så". Förekommer inte denna subjektiva
stil fortfarande hos rätt många kamrater?
Det finns en del som är stolta, i stället
för skamsna, över att inte veta något eller mycket litet
om vår egen historia. Särskilt betecknande är, att mycket
få verkligen känner Kinas kommunistiska partis historia och
Kinas historia under de hundra år som gått sedan Opiumkriget.
Nästan ingen enda har på allvar tagit upp studiet av de senaste
hundra årens ekonomiska, politiska, militära och kulturella
historia. Okunniga om sitt eget land kan vissa människor endast
återge berättelser från det gamla Grekland och andra
främmande länder och till och med denna kunskap är mycket
ömklig, ty den består endast av smått och gott ur gamla
utländska böcker.
Under flera årtionden har många av de studerande
som återvänt från utlandet lidit av denna sjuka. Hemkomna
från Europa, Amerika eller Japan kan de endast på papegojmaner
upprepa utländska ting. De blir grammofoner och glömmer sin
plikt att förstå och skapa nya ting. Denna sjukdom har också
infekterat kommunistiska partiet.
Ehuru vi studerar marxism, studerar många av
vårt folk den på ett sätt som går tvärtemot
marxismen. Det vill säga, de bryter den grundprincip som Marx,
Engels, Lenin och Stalin allvarligt tillhållit oss att iaktta,
enheten mellan teori och praktik. Efter att ha brutit mot denna princip,
uppfinner de en egen motsatt princip, teorins avskiljande från
praktiken. I skolorna och i fostran av kadrerna i arbete vägleder
filosofilärarna inte eleverna i studiet av den kinesiska revolutionens
logik; lärarna i ekonomi vägleder dem inte i studiet av den
kinesiska hushållningens kännetecken; lärarna i statsvetenskap
vägleder dem inte att studera den kinesiska revolutionens taktik
lärarna i militärvetenskap vägleder dem inte att studera
strategi och taktik anpassade till Kinas särdrag och så vidare
och så vidare. Följaktligen sprids felen och gör människor
mycken skada. En person vet inte hur han i Fuhsien[1]
ska tillämpa vad han lärt i Yenan. Professorer i ekonomi kan
inte förklara förhållandet mellan gränsområdets
valuta och kuomintangvalutan,[2]
naturligtvis kan då inte heller de studerande förklara den.
På detta sätt har en förvriden mentalitet skapats hos
många av de studerande. I stället för att intressera
sig för Kinas problem och ta partiets direktiv på allvar,
ägnar de sig av hjärtans lust åt de påstått
eviga och oföränderliga dogmer som deras lärare inpräntat
i dem.
Vad jag just sagt gäller naturligtvis den värsta
typen i vårt parti, och jag säger inte att företeelsen
är allmän. Människor av denna typ existerar emellertid,
och vad mera är, det finns ganska många av den sorten och
de förorsakar ganska mycken skada. Denna sak bör man inte
ta lätt på.
III
För att ytterligare klargöra denna ide vill
jag ställa två motsatta inställningar emot varandra.
För det första, har vi den subjektiva inställningen.
En person med denna inställning företar inte
ett systematiskt och grundligt studium av omgivningen, utan arbetar
på grundval av rena subjektiva entusiasmen och har en suddig bild
av Kina av i dag. Med denna inställning styckar han upp historien,
känner till endast antikens Grekland men inte Kina och har dimmiga
föreställningar om Kina av i går och i förrgår.
En person med denna inställning studerar endast den marxist-leninistiska
teorin abstrakt och utan något syfte. Han går inte till
Marx, Engels, Lenin och Stalin för att söka den ståndpunkt,
synpunkt och metod med vilken han kan lösa den kinesiska revolutionens
teoretiska och taktiska problem, utan för att studera teorin enbart
för teorins skull. Han skjuter inte pilen mot målet utan
skjuter på måfå. Marx, Engels, Lenin och Stalin har
lärt oss att vi ska utgå från verkliga fakta som existerar
objektivt och att vi ur dem ska härleda lagar vilka kan tjäna
oss som vägledning till handling. I detta syfte bör vi, såsom
Marie sagt, tillägna oss materialet i detalj och göra det
till föremål för vetenskaplig analys och syntes.[3]
Många av vårt folk handlar inte på detta sätt
utan gör motsatsen. Ett stort antal av dem bedriver forskning men
är inte intresserade av att studera vare sig Kina av i dag eller
Kina av i går och begränsar sitt intresse till studiet av
tomma "teorier" som är skilda från verkligheten.
Många andra gör praktiskt arbete, men de ägnar ingen
uppmärksamhet åt studiet av objektiva förhållanden,
litar ofta till rena entusiasmen och sätter sina personliga känslor
i politikens ställe. Båda slagens människor litar till
det subjektiva, låtsas inte om den objektiva verklighetens existens.
När de håller tal, frossar de i en lång radda rubriker:
A, B, C, D, 1, 2, 3, 4, och när de skriver artiklar, presterar
de ett ordsvall utan ände. De har ingen avsikt att söka sanningen
ur fakta utan endast en önskan att ställa sig in medelst en
mängd applådknipande fraser. Deras ord är granna men
innehållslösa, är sköra och saknar fasthet. De
har alltid rätt, de är den främsta auktoriteten under
himmelens fäste, "kejserliga sändebud" som rusar
allestädes. Sådan är arbetsstilen hos en del kamrater
i våra led. De som låter sitt uppträdande behärskas
av denna arbetsstil skadar sig själva; lär de ut den till
andra, skadar de också dem, och genom att använda den för
att leda revolutionen, skadar de revolutionen. Sammanfattande kan sägas
att denna subjektiva metod, som står i motsättning till vetenskapen
och marxismen-leninismen, är en farlig fiende till det kommunistiska
partiet, arbetarklassen, folket och nationen. Den är ett uttryck
för förorening av partiandan. En farlig fiende står
framför oss, och vi måste röja undan honom. Först
då subjektivismen är undanröjd kan marxismen-leninismens
sanning segra, kan partiets anda stärkas, kan revolutionen bli
segerrik. Vi måste göra klart, att frånvaron av en
vetenskaplig inställning, dvs frånvaron av den marxistleninistiska
inställningen på förening av teori och praktik, betyder
att partiandan antingen saknas eller är bristfällig.
Det finns ett par verser som ger en bild av denna typ
av människa. De går:
Vassen som växer på vallen - tung
i toppen,
svag i strået och med ytliga rötter;
Bambuskotten bland kullarna - skarptungade,
tjockhudade och ihåliga.
Är inte detta en passande beskrivning av dessa
som inte har en vetenskaplig inställning, som bara kan rabbla upp
ord och fraser ur arbeten av Marx, Engels, Lenin och Stalin och som
åtnjuter ett anseende som inte berättigas av någon
verklig kunskap? Om någon verkligen önskar bota sig själv
från denna sjuka, vill jag råda honom att lära sig
denna vers utantill, eller att visa ännu större mod genom
att klistra upp den på en vägg i sitt rum. Marxismen-leninismen
är en vetenskap, och vetenskap betyder ärlig, solid kunskap.
Den ger ingen plats för knep. Så låt oss då vara
ärliga.
För det andra har vi den marxist-leninistiska
inställningen.
En person med denna inställning tillämpar
marxismen-leninismens teori och metod vid systematiska och grundliga
undersökningar och studier av omgivningen. Han arbetar inte enbart
på entusiasm utan förenar, som Stalin säger, revolutionär
hänförelse med driftighet.[4]
Med denna inställning styckar han inte sönder historien. Det
är inte nog för honom att känna det gamla Grekland, han
måste känna Kina. Han måste känna revolutionens
historia inte blott i främmande länder utan också i
Kina, och inte känna bara Kina av i dag utan också Kina av
i går och i förrgår. Med denna inställning studerar
man marxismen-leninismens teori med ett syfte, nämligen att förena
den marxist-leninistiska teorin med den kinesiska revolutionens faktiska
rörelse och att utgående från denna teori söka
den ståndpunkt, synpunkt och metod med vilken den kinesiska revolutionens
teoretiska och taktiska problem kan lösas. En sådan inställning
innebär att skjuta pilen mitt i prick. "Pricken" är
den kinesiska revolutionen, och "pilen" är marxismen-leninismen.
Vi kinesiska kommunister har sökt denna pil därför att
vi vill träffa målet som är den kinesiska revolutionen
och revolutionen i östern. Då man intar en sådan inställning
söker man sanningen ur fakta. "Fakta" är alla ting
som existerar objektivt, med "sanningen" avses de inbördes
förhållandena dem emellan, det vill säga de lagar som
styr dem, och "att söka" betyder att studera. Vi bör
utgå ifrån de faktiska förhållandena inom och
utom landet, provinsen, häradet eller distriktet och till vägledning
för vårt handlande ur dem dra de lagar som innebor i dem
och inte är inbillade, det vill säga, vi bör finna de
inre sammanhangen mellan de händelser som utspelas runt omkring
oss. Och för att göra det, får vi inte stödja oss
på subjektiva föreställningar, inte på tillfällig
entusiasm, inte på livlösa böcker utan på objektivt
existerande fakta. Vi måste tillägna oss materialet i detalj
och, vägledda av marxismen-leninismens allmänna principer,
dra de riktiga slutsatserna ur det. Sådana slutsatser är
inte enbart förteckningar på företeelser i A, B, C,
D-ordning eller skriverier som överflödar av plattheter, utan
är vetenskapliga slutsatser. En sådan inställning söker
sanningen ur fakta och söker inte ställa sig in medelst applådknipande
fraser. Den är ett uttryck för partiandan, den marxist-leninistiska
stilen att förena teori och praktik. Det minsta man kan begära
av varje kommunistisk partimedlem är att han ska inta en sådan
inställning. Den som har denna inställning kommer varken att
vara "tung i toppen, svag i strået och ytligt rotad"
eller "skarptungad, tjockhudad och ihålig".
IV
I överensstämmelse med synpunkterna ovan
vill jag framlägga följande förslag:
1. Vi bör inför hela partiet ställa
uppgiften att företa ett systematiskt och grundligt studium av
läget runt omkring oss. På grundval av marxismen-leninismens
teori och metod bör vi företa en detaljerad undersökning
och ett studium av utvecklingen i våra fienders, våra vänners
och vår egen ekonomiska, finansiella, politiska, militära
och kulturella verksamhet och partiverksamhet och därefter dra
de riktiga och nödvändiga slutsatserna. För den skull
bör vi inrikta våra kamraters uppmärksamhet på,
undersökningar och studier av dessa praktiska ting. Vi bör
få våra kamrater att förstå, att det kommunistiska
partiets ledande organ har den dubbla grundläggande uppgiften att
känna förhållandena och bemästra politiken; det
förstnämnda innebär att känna världen, och
det sistnämnda att förändra världen. Vi bör
få våra kamrater att förstå, att utan undersökning
finns ingen rätt att tala och att bombastiskt trams och en enkel
förteckning på företeelserna i 1, 2, 3, 4-ordning inte
är till någon nytta. Ta propagandaarbetet, till exempel.
Om vi inte känner läget beträffande våra fienders,
våra vänners och vår egen propaganda, kommer vi att
vara ur stånd att besluta om en riktig propagandapolitik. I varje
avdelnings arbete är det nödvändigt att först ha
kännedom om läget, och endast därefter kan arbetet bli
väl utfört. Den väsentliga länken då det gäller
att förändra partiets arbetsstil är att i hela partiet
genomföra planer för undersökning och studier.
2. Vad Kinas historia under de senaste hundra åren
angår, bör vi samla kvalificerade personer för att studera
den i samverkan och med en lämplig fördelning av arbetet,
och på det sättet övervinna det nuvarande tillståndet
av desorganisation på området. Först är det nödvändigt
att företa analytiska studier på flera områden av den
ekonomiska historien, politiska historien, militära historien och
kulturhistorien, och endast därefter kommer det att bli möjligt
att företa sammanfattande studier.
3. Vad kaderfostran såväl i arbete som i
kaderskolor beträffar, bör vi etablera en politik för
att koncentrera dylik fostran på studiet av den kinesiska revolutionens
praktiska problem och använda marxismen-leninismens grundprinciper
som vägledning, och metoden att studera marxismen-leninismen statiskt
och isolerat bör överges. Dessutom bör vi vid studiet
av marxismen-leninismen såsom viktigaste material använda
Sovjetunionens kommunistiska partis (bolsjevikerna) historia.
Den är den bästa syntesen och sammanfattningen av den kommunistiska
världsrörelsen under de senaste hundra åren, ett mönsterexempel
på teorins och praktikens förening och hittills det enda
omfattande mönsterexemplet i hela världen. När vi ser
hur Lenin och Stalin förenade marxismens allmängiltiga sanning
med sovjetrevolutionens konkreta praktik och därigenom utvecklade
marxismen, vet vi hur vi bör arbeta i Kina.
Vi har gjort många avvikelser. Men misstaget
är ofta det rättas föregångare. Jag är fast
förvissad om att denna förbättring av våra studier
säkerligen kommer att ge goda resultat i allt som rör den
kinesiska revolutionen och världsrevolutionen, vilka är så
intensivt levande och uppvisar så rika variationer.
NOTER
[1] Fuhsiens
härad ligger omkring 70 kilometer söder om Yenan.
[2] Med
gränsområdets valuta avses de penningsedlar som utgavs av
regeringsbanken i gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia. Kuomintangvalutan
var det pappersmynt som från och med 1935 utgavs av Kuomintangs
fyra stora byråkrat-kapitalistiska banker med den brittiska och
amerikanska imperialismens stöd. Kamrat Mao Tsetung avsåg
fluktuationerna i växelkurserna mellan dessa bägge valutor.
[3] Se
Karl Marx, "Efterskrift till andra tyska upplagan" (24 januari
1873), Kapitalet, Cavefors, 1969, band 1, s. 113. 1 denna efterskrift
skrev Marx: "Forskningen har att i detalj tillägna sig stoffet,
analysera dess olika utvecklingsformer och uppspåra det inre sammanhanget.
Först sedan detta arbete är fullbordat, kan den faktiska rörelsen
tillfredsställande beskrivas."
[4] Se
J. V. Stalin, "Om leninismens grunder" (april-maj 1924), 9:e
avsnittet: "Stilen i arbetet", Leninismens problem,
s. 113.
|
