Tal inför gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsias representantförsamling

Den 21 november 1941

Ledamöter av representantförsamlingen! Kamrater! Invigningen i dag av gränsområdets representantförsamling är mycket betydelsefull. Representantförsamlingen har ett enda mål: att besegra den japanska imperialismen och bygga upp ett ny-demokratiskt Kina eller, med andra ord, ett Kina som grundar sig på de revolutionära Folkets tre principer. I dagens Kina kan det inte finnas något annat mål. För våra huvudfiender är nu inte att söka här hemma, utan utgörs av de japanska, tyska och italienska fascisterna. I detta ögonblick kämpar Sovjetunionens Röda armé för Sovjetunionens och hela mänsklighetens framtid, och for vår del bekämpar vi den japanska imperialismen. Den japanska imperialismen fortsätter sin aggression i syfte att underkuva Kina. Kinas kommunistiska parti inriktar sig på att ena alla antijapanska krafter i hela landet för att störta den japanska imperialismen och på samverkan med alla antijapanska partier, klasser och nationaliteter; alla utom förrädarna måste enas i den gemensamma kampen. Denna ståndpunkt har kommunistiska partiet ständigt haft. I mer än fyra år har det kinesiska folket hjältemodigt fört försvarskriget, ett krig som hållits i gång genom samverkan mellan Kuomintang och kommunistiska partiet och alla klasser, partier och nationaliteter. Men vi har ännu inte vunnit kriget, och för att vinna det måste vi fortsätta kampen och se till att de revolutionära Folkets tre principer blir genomförda.

Varför ska vi genomföra de revolutionära Folkets tre principer? Därför att dr Sun Yat-sens revolutionära Folkets tre principer hittills inte förverkligats överallt i Kina. Varför kräver vi inte att socialismen ska förverkligas nu? Socialismen är naturligtvis ett överlägset system, som länge har praktiserats i Sovjetunionen, men i dagens Kina saknas ännu förutsättningarna för det. Vad som genomförts i vårt gränsområde Shensi—Kansu—Ningsia är de revolutionära Folkets tre principer. Vi har inte gått utöver dem vid lösningen av något av våra praktiska problem. Vad dessa principer beträffar betyder principen om nationalism i dag att besegra den japanska imperialismen och principerna om demokrati och folkets försörjning betyder att arbeta inte bara för en grupps intressen men för intressena hos alla de människor som är emot Japan. I hela landet bör folket åtnjuta personlig frihet, rätt att delta i politisk verksamhet och rätt till skydd för sin egendom. I hela landet bör folket ha möjlighet att uttrycka sina åsikter och det bör ha kläder att bära, mat att äta, arbete att utföra och skolor att besöka; kort sagt, något måste göras för var och en. Det kinesiska samhället är smalt i bägge ändar men stort på mitten, dvs proletariatet i den ena ändan och godsägarklassen och storbourgeoisin i den andra, utgör var för sig endast en liten minoritet, medan folkets stora flertal utgörs av bönderna, småbourgeoisin i städerna och övriga mellanklasser. Inget politiskt parti som vill sköta Kinas affärer väl kan göra detta om dess politik inte tar hänsyn till dessa klassers intressen, om inte vissa åtgärder vidtas för dessa klassers medlemmar och om de inte har rätt att uttrycka sina åsikter. Den politik som Kinas kommunistiska parti fört fram syftar till att ena alla människor som bekämpar Japan och ta hänsyn till intressena hos varje klass som gör det, särskilt till böndernas, städernas småbourgeoisis och övriga mellanklassers intressen. Kommunistiska partiets politik, som ger alla folkgrupper tillfälle att uttrycka sina åsikter och försäkra sig om att de har arbete att utföra och mat att äta, är en politik som förkroppsligar de verkliga revolutionära Folkets tre principer. I förhållandena inom jordbruket ser vi till, å ena sidan, att arrendeavgifter och räntor minskas, så att bönderna har mat att äta, och, å andra sidan, sörjer vi för att de sänkta arrendeavgifterna och räntorna erläggs till godsägarna så att också de kan leva. I förhållandet mellan arbete och kapital hjälper vi, å ena sidan, arbetarna, så att de har både arbete och mat, och genomför, å andra sidan, en politik för att utveckla industrin så att kapitalisterna kan få en viss profit. Vårt syfte med allt detta är att ena folket över hela landet i den gemensamma strävan att bekämpa Japan. Detta är vad vi kallar den Nya demokratins politik. Det är detta slags politik som verkligen passar förhållandena i våra dagars Kina, och vi hoppas att dess tillämpning inte ska begränsas till gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia och till de antijapanska basområdena i fiendens rygg, utan ska spridas över hela landet.

Vi har med framgång drivit denna politik och vunnit folkets gillande i hela Kina. Men det har också förekommit brister. En del kommunister vet ännu inte hur de på ett demokratiskt sätt ska samverka med människor, som inte tillhör partiet, och har en exklusiv "stängd-dörr-" eller sekteristisk arbetsstil. De förstår ännu inte grundprincipen, attkommunister är förpliktade att samverka med människor utanför partiet, som är mot Japan, och inte har någon rätt att utestänga dem. Denna princip innebär att vi bör lyssna uppmärksamt till massornas åsikter, hålla intim kontakt med dem och inte bli främmande för dem. Det finns en bestämmelse i Administrationsprogrammet för gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia som stipulerar, att kommunister bör samarbeta demokratiskt med folk som inte tillhör partiet och inte får handla godtyckligt eller ta allt i egna händer. Den är riktad just emot dessa kamrater som ännu inte fattar partiets politik. Kommunisterna måste uppmärksamt lyssna till meningsyttringar från folk utanför partiet och låta dem säga sin mening. Om det de säger är riktigt, bör vi välkomna det och lära av deras starka sidor, om det är felaktigt, bör vi låta dem tala till slut och sedan tålmodigt förklara saken för dem. En kommunist får aldrig vara egensinnig och dominerande eller tro att han är bra i allt och andra inte är bra i någonting. Han får aldrig stänga in sig i sitt lilla rum och skryta och skrävla och spela herre över allt och alla. Med undantag för de envetna reaktionärerna, som står i förbund med med de japanska inkräktarna och med förrädarna och saboterar motståndet och enheten och som naturligtvis inte har rätt att tala, är en var berättigad att tala fritt och även om det han säger är fel, har detta ingen betydelse. Statens angelägenheter är hela nationens offentliga angelägenheter och inte privatsaker för ett enda parti eller en enda grupp. Följaktligen är kommunister förpliktade att demokratiskt samarbeta med folk utanför partiet och har ingen rätt att ställa dem utanför och monopolisera allt. Det kommunistiska partiet är ett politiskt parti som arbetar i nationens och folkets intresse, och det har absolut inga privata mål att eftersträva. Det bör övervakas av folket och får aldrig handla i strid med dess vilja. Dess medlemmar bör befinna sig bland folket och på dess sida och får inte sätta sig över det. Ledamöter av representantförsamlingen och kamrater, detta är kommunistiska partiets princip för demokratiskt samarbete med folk utanför partiet, och den är fast och oföränderlig. Så länge det finns partier, kommer de som ansluter sig till dem alltid att vara en minoritet, medan de som står utanför alltid kommer att vara i majoritet. Följaktligen måste våra partimedlemmar alltid samverka med människor som inte tillhör partiet och bör göra en god början därmed just här i representantförsamlingen. Jag tror att de kommunistiska medlemmarna i representantförsamlingen kommer att få en mycket god övning här med denna vår politik och övervinna sin "stängd-dörr"-inställning och sekterism. Vi utgör inte en liten inbilsk sekt, och vi måste lära oss hur vi ska öppna våra dörrar och demokratiskt samarbeta med folk som inte tillhör partiet och hur vi ska överlägga med andra. Kanske finns det även nu kommunister som skulle säga: "Om det är nödvändigt att samarbeta med andra, lämna mig utanför". Men jag tror att de är mycket få. Jag kan försäkra er, att det stora flertalet av våra medlemmar säkerligen är i stånd att genomföra vårt partis Centralkommittés linje. Samtidigt vill jag be alla kamrater utanför partiet att de ska göra vår ståndpunkt klar för sig, att de ska förstå att kommunistiska partiet inte är en liten sekt eller klick som söker tillgodose privata syften. Nej! Kommunistiska partiet önskar uppriktigt och ärligt att få ordning på statens angelägenheter. Men vi har fortfarande många brister. Vi är inte rädda att erkänna dessa brister och är beslutna att göra oss av med dem. Vi ska göra det genom att intensifiera skolningen inom partiet och genom att demokratiskt samarbeta med folk utanför partiet. Det är endast genom att utsätta våra brister för en sådan korseld både inifrån och utifrån som vi kan bota dem och verkligen ställa statens angelägenheter till rätta.

Ledamöter av representantförsamlingen, ni har gjort er omaket att komma till detta möte, och jag är glad att hälsa denna framstående församling och önska den framgång.