En synnerligen viktig politik[*]
Den 7 september 1942
Allt sedan partiets Centralkommitté
framlade politiken för "bättre trupper och enklare administration",[1]
har partiorganisationerna i många antijapanska basområden
tillämpat den eller gjort upp planer för att tillämpa den
i överensstämmelse med Centralkommitténs direktiv. De
ledande kamraterna i gränsområdet Shansi—Hopei—Shantung —Honan
har redan tagit itu med detta arbete och är ett föredöme
i fråga om "bättre trupper och enklare administration". I några
basområden har emellertid kamraterna, därför att de inte
helt förstått denna politik, inte med verkligt allvar försökt
att genomföra den. De förstår ännu inte i vilket
förhållande denna politik står till det nuvarande läget
och partiets övriga riktlinjer, eller anser inte att den är
synnerligen viktig. Denna sak har redan flera gånger diskuterats
i Dagbladet Befrielse och vi önskar nu förklara den ytterligare.
Alla partiets riktlinjer syftar till att
besegra de japanska inkräktarna. Försvarskriget har från
och med sitt femte år faktiskt ingått i det slutliga stadiet
av kamp för seger. Läget i detta stadium skiljer sig från
det som bestod under krigets första och andra år och även
från det som rådde under tredje och fjärde åren.
Ett av kännetecknen för krigets femte och sjätte år
är att fastän segern närmar sig ligger mycket stora svårigheter
framför oss; med andra ord, vi befinner oss i "mörkret före
gryningen". Detta läge består under nuvarande stadium i alla
de antifascistiska länderna och likaså i hela Kina. Det är
inte begränsat till Åttonde routearméns och Nya fjärde
arméns basområden, fastän det är särskilt
akut där. Vi strävar att slå de japanska inkräktarna
på två år. Dessa år kommer att bli mycket svåra,
att skilja sig mycket från krigets första och andra år.
Detta särskilt utmärkande drag måste i förväg
tas i betraktande av den ledande personalen i det revolutionära partiet
och den revolutionära armén. Skulle de försumma att göra
detta, kommer de helt enkelt att flyta med händelserna, och hur hårt
de än bemödar sig kommer de inte att vara i stånd att
uppnå seger, och de kan till och med sätta revolutionens sak
i fara. Fastän läget i de anti-japanska basområdena i
fiendens rygg redan är många gånger svårare än
tidigare, är svårigheterna ännu inte ytterligtgående.
Om vi inte nu har en riktig politik, kommer ytterst stora svårigheter
att växa oss över huvudet. Folk i allmänhet är böjda
för att döma efter förhållandena i det förgångna
och i nuet och att missledas till att tro att framtiden kommer att bli
ungefär likadan. De är ur stånd att förutse att skeppet
kan stöta på undervattensklippor och att med kallt huvud styra
förbi dessa. Vilka är de undervattensklippor som ligger i vägen
för försvarskrigets skepp? De utgörs av de ytterligt allvarsamma
materiella svårigheterna i krigets slutskede. Partiets Centralkommitté
har redan pekat ut dem och uppmanat oss att vara vaksamma och styra förbi
dem. Många av våra kamrater förstår saken, men
en del gör det inte, och detta är det första hindret vi
måste övervinna. Försvarskriget kräver enhet, och
enhet innebär svårigheter. Dessa svårigheter är
politiska; de har uppstått i det förflutna och de kan uppstå
på nytt i framtiden. Under fem år har vårt parti efterhand
och med yttersta ansträngning övervunnit dem; vår paroll
är att stärka enheten och det måste vi fortsätta
att göra. Men det finns svårigheter av ett annat slag, materiella
svårigheter. De kommer att bli allt mera skärpta. I dag tar
några kamrater det alltjämt lätt och är inte medvetna
om läget. Därför måste vi väcka dem. Alla kamrater
i de antijapanska basområdena måste inse att de materiella
svårigheterna från och med nu oundvikligen kommer att bli
allvarligare, att vi måste övervinna dem och att ett viktigt
sätt att göra detta är "bättre trupper och enklare
administration".
Varför är politiken för
bättre trupper och enklare administration viktig för övervinnandet
av de materiella svårigheterna? Det är klart att det nuvarande
och ännu mer det framtida krigsläget i basområdena inte
kommer att tillåta oss att klänga fast vid våra tidigare
åsikter. Vår väldiga krigsapparat passar för tidigare
förhållanden. Då var den tillåtlig och nödvändig.
Men det är annorlunda nu, basområdena har krympt och kan fortsätta
att krympa under en tid. Det är inget tvivel om att vi inte kan upprätthålla
samma enorma krigsapparat som tidigare. Det består redan en motsägelse
som vi måste lösa mellan vår krigsapparat och krigsläget.
Fiendens mål är att skärpa denna motsättning, därav
hans politik "bränn allt, döda alla, plundra allt". Om vi upprätthåller
vår enorma apparat kommer vi att ramla rätt in i hans fälla.
Om vi reducerar den och har bättre trupper och enklare administration,
kommer vår krigsapparat att förbli stark, trots att den reducerats.
Genom att lösa motsättningen, som är av typen "en stor
fisk i grunt vatten", och genom att anpassa vår krigsapparat till
krigsläget ska vi visa oss ännu starkare och så långt
ifrån att bli besegrade av fienden ska vi slutligen besegra honom.
Det är därför vi säger att politiken för "bättre
trupper och enklare administration" som partiets Centralkommitté
framlagt är en mycket viktig politik.
Men människors tankar har en benägenhet,
att låta sig fjättras av omständigheter och vanor, vilken
inte ens revolutionärer alltid kan undgå. Vi skapade själva
denna oerhörda apparat, och vi tänkte alls inte på att
vi själva en dag skulle bli tvungna att reducera den. Nu då
det är dags att göra detta, bjuder det oss emot och vi finner
det mycket svårt. Fienden vräker sig över oss med sin
enorma krigsapparat, och hur kan vi då våga skära ned
vår? Om vi gör det, kommer vi att känna att våra
styrkor är för fåtaliga för att reda sig mot honom.
Sådana farhågor är en följd just av att man är
fjättrad av omständigheter och vanor. När vädret ändras
blir det nödvändigt att ändra klädsel. Varje år
när våren förvandlas till sommar, sommaren till höst,
hösten till vinter och vintern till vår måste vi företa
denna ändring. Men vanans makt gör att folk ibland försummar
att vidta ändringen i rättan tid och de blir sjuka. De nuvarande
förhållandena i basområdena kräver redan att vi
ska lägga av våra vinterplagg och ta på sommarkläder
så att vi kan röra oss lätt och vigt i kampen mot fienden,
men vi går fortfarande omkring nedtyngda av tjockt vadderade kläder
och oförmögna till strid. Vad frågan om hur vi ska ta
itu med fiendens väldiga apparat beträffar, kan vi lära
av exemplet på hur apkungen tog itu med prinsessan Järnsolfjäder.
Prinsessan var en fruktansvärd demon, men apkungen förvandlade
sig till en liten insekt och tog sig sålunda in i hennes mage och
överväldigade henne.[2] Liu Tsung-yuans skildring "Åsnan
i Kweichow"[3] innehåller också en värdefull lärdom.
En jättestor åsna fördes till Kweichow och dess åsyn
gjorde en liten tiger mycket förskräckt. Men till slut blev
den jättestora åsnan uppäten av den lille tigern. Vår
Åttonde routearmé och Nya fjärde armé är
apkungen eller den lille tigern, och de är väl i stånd
att ta itu med den japanska demonen eller åsnan. Nu är det
absolut nödvändigt för oss att företa en smula förändring
och göra oss själva mindre men starkare, därefter ska vi
vara oövervinneliga.
NOTER
[*] Denna ledare skrevs för Dagbladet
Befrielse i Yenan.[TILLBAKA]
[1] Frasen "bättre trupper och enklare
administration" används numera i vida kretsar och är inte längre
begränsad till militära ting. Den för tanken till förändringar
i organisationer och deras personal och till förenklingar i administrationen
och arbetsproceduren.[TILLBAKA]
[2] För historien om hur apkungen
Sun Wu-kung förvandlade sig till en liten insekt och besegrade prinsessan
Järnsolfjäder se den kinesiska romanen Hsi Yu Chi (Pilgrimsfärden
till Västern), kap. 59.[TILLBAKA]
[3] Liu Tsung-yuan (773—819), en stor
kinesisk författare under Tång-dynastin. "Åsnan i Kweichow"
finns med i hans Tre liknelser och berättar om hur en tiger
i Kweichow blev skrämd då han första gången såg
en åsna. Men när tigern upptäckte att allt åsnan
förmådde var att skria och sparka, kastade han sig över
den och åt upp den.[TILLBAKA]
1942 |
Ordförande
Mao Tse-tung |
|